Nu ar det ju inte SL som slar alla slag, utan spelarna ar ju i hogsta grad inblandade.
Sannolikhetsmässigt så spelar det ingen roll.
Men okej, du skulle kunna få slå slag öppet, men då skulle jag hålla rollformulären dolda istället, och ge alla rollpersoner värden som var multiplar på 5. Alltså 0, 5, 10, 15, 20, osv. Det skulle bli samma sak som att spela med d20, och återigen -
man märker garanterat ingen skillnad.
(De tärningssystem där man eventuellt
märker skillnad är sådana med tärningspölar (a la White Wolf) eller sådana med normalfördelade kurvor (såsom där man slår 3T6 och adderar dem till sin egenskap).)
Hundra olika utfall ar en stor skillnad fran tjugo utfall.
Njae. Som värst blir det alltså bara 2% skillnad mellan ett värde i 100-skalan och 20-skalan (2% avrundas ner till 0%, och 3% avrundas upp till 5%).
Jag tror inte att man ska rulla så många tärningar (i ett skräckrollspel, nota bene!) att 2 procent märks...
Annars skulle vi ju inte spela med d4, d6, d8, osv i D&D, eller hur?
Där används inte tärningarna för olika
skalor, utan för olika
mängder. Alltså, olika klasser ökar olika stora
mängder i HP när de levlar, exempelvis.
Vill du ta ett relevant exempel så skulle det vara som att jämföra att slå d8 på riktigt och att (för någon grupp som saknar d8) använda d4x2. Jag personligen tycker inte att det skulle vara
så stor skillnad, men det skulle ändå tillåta felmarginaler på 12,5% - Mer än sex gånger så stor skillnad som mellan d20 och d100, alltså. Då fattar man hur statistiskt
obetydlig skillnaden är mellan dessa två tärningsmetoder.
Å så när det gäller behovet av CoC d20 så handlade det mest om ekonomi. Krille har bland annat förklarat för mig att min älsklingskampanj Beyond the Mountains of Madness kom till skott genom pengar för d20-samarbetet, så... Det har handlat mer om vad
CoC har behövt, än vad vi
spelare behöver. (Fast jag behövde BtMoM, så för mig fungerade det väl ändå dubbelt på sätt och vis)