Skräck, triggers, och det sociala kontraktet

[Henke]

Undrar om det skulle kunna bli intressant att spela skräckspel där varken SL eller spelare visste vad som skulle hända? BLORB-metodiken som diskuterades mycket förra året med "play to find out" och slumptabeller kanske skulle kunna vara en variant? Kanske tillsammans med någon form av countdown-clock som eskalerar händelserna utifrån hur väl RP hanterar hindren.

Hur viktig är egentligen den röda tråden i ett skräckscenario? Skulle det gå att skapa en hållbar slumpgenererad skräckhistoria?

 

[Henke]

Tyvärr vet jag inte. Gissar på ett hemkokt lir. Men visst är det en bra scen?

Verkligen! Läste den HÄR blurben häromdagen och tänkte att det kanske hänger ihop?

Sedan a propos monetära krafter så kanske jag var otydlig, men här är inte pengarna en drivkraft utan en del i att få spelarna att bry sig: "Vi måste ju sticka ut och fixa det där taket, herregud det är ju massa pengar på spel och mina pensionerade föräldrar kan inte betala en reparation pga en vattenläcka!"

Nej, jag misstänkte att det var så du menade, men ville ändå bekräfta det.

 

[Henke]

Verkligen! Läste den HÄR blurben häromdagen och tänkte att det kanske hänger ihop?


Nej, jag misstänkte att det var så du menade, men ville ändå bekräfta det.

Eller kanske det HÄR ? Oljeriggar och oljetankers är tydligen inte så ovanliga i rollspelssammanhang som man kan tro.

 

[entomophobiac]

Hur viktig är egentligen den röda tråden i ett skräckscenario?

Jag tror inte skräck måste vara undersökningar. Vi spelade uteliggare i ett friformsscenario; på julaftonen. Att inte få ta del av samhällets uppenbara överflöd var i sig en obehaglig upplevelse. Enkla mål som att inte bli bestulen på dina två ägodelar, hitta mat, hålla dig torr... Det räckte långt.

Men om du ställer @krank samma fråga om röd tråd får du nog ett annat svar.

 

[RasmusL]

Undrar om det skulle kunna bli intressant att spela skräckspel där varken SL eller spelare visste vad som skulle hända? BLORB-metodiken som diskuterades mycket förra året med "play to find out" och slumptabeller kanske skulle kunna vara en variant? Kanske tillsammans med någon form av countdown-clock som eskalerar händelserna utifrån hur väl RP hanterar hindren.

Hur viktig är egentligen den röda tråden i ett skräckscenario? Skulle det gå att skapa en hållbar slumpgenererad skräckhistoria?

För mig är "röd tråd" oviktig, det är den berättelse som jag skapar om min rollis som är viktig och det är något jag gör även i ett rälsspel. Så länge det finns någon liten möjlighet att väva egna relationer och miniberättelser så spelar det ingen roll. Raka motsatsen till vad jag gillar är typ friformsspelet "The Journey" (vet att God45 recenserade det) eller vad de heter, det är en fräck historia men det är så extremt rälsat att jag reduceras till en skådespelare med färdiga repliker och instruktioner per scen. Helt kort, finns det inte en tråd jag är nöjd med så väver jag en egen så länge jag får möjligheten

 

[Basenanji]

Undrar om det skulle kunna bli intressant att spela skräckspel där varken SL eller spelare visste vad som skulle hända? BLORB-metodiken som diskuterades mycket förra året med "play to find out" och slumptabeller kanske skulle kunna vara en variant? Kanske tillsammans med någon form av countdown-clock som eskalerar händelserna utifrån hur väl RP hanterar hindren.

Hur viktig är egentligen den röda tråden i ett skräckscenario? Skulle det gå att skapa en hållbar slumpgenererad skräckhistoria?

Den är ju helt avgörande?

Det kan vara asfränt med spelledarlöst och äventyrsfritt scenario, men jag har enormt svårt att se att det skulle ge mig skräckvibbar.

Eller, jag kan visst förstå att det är utsatt att vara hemlös och att den tillvaron är hemsk, men då blir det narrativ skräck: vi berättar om ocv genom en skräckhistoria. Jag gillar mer psykologisk skräck: du som spelare känner ett obehag för att du lever dig in i situationen.

 

[Lupus Maximus]

Nu är jag urusel på att spelleda skräck (jag har väl lyckats ett par gånger i mitt liv dock), så min iakttagelse kan mycket väl vara uppåt väggarna. Men känslan av skräck verkar mångt och mycket bygga på att inte ha kontroll, utan bara nästan. Sedan om det är dektektivhistorian där informationen är off, eller de kompetenta soldaterna mot en fiende de inte kan få grepp på och plockar dem en efter en. Lite vad uncanny valley är för de visuella. Sedan att jag jobbat som städare på patologavdelning (bland annat obduktion och kylrum) gör väl att jag kan ha en lite skev bild av vad som är och inte är skrämmande.

Sedan då det kommer till triggers så anser jag att man bör hålla isär vad som är fobier och panikattacker, och vad som är starka åsikter och preferenser. "Jag tycker våld mot barn är väldigt osmakligt" kan hanteras på ett helt annat sätt än "våld mot barn kan ge mig en panikattack". Den senare kan även vilja ha med det, i rätt grupp och tillfälle. Vad som räknas som våld, och vad som räknas som barn, kan vara rätt individuellt. Så om man inte har kunnat definiera det närmre kan man behöva rätt ordentliga marginaler.

 

[Genesis]

Den är ju helt avgörande?

Det kan vara asfränt med spelledarlöst och äventyrsfritt scenario, men jag har enormt svårt att se att det skulle ge mig skräckvibbar.

Eller, jag kan visst förstå att det är utsatt att vara hemlös och att den tillvaron är hemsk, men då blir det narrativ skräck: vi berättar om ocv genom en skräckhistoria. Jag gillar mer psykologisk skräck: du som spelare känner ett obehag för att du lever dig in i situationen.

Vi körde spelledarlös improskräck i lördags, och det var mer skräckvibbar än jag varit med om i spelledarledda scenarion (men, som sagt, jag har väldigt dåliga erfarenheter av spelledarledda scenarion). Kan vara så att det inte funkar för dig, men för gemene man skulle jag gissa på att en spelledare eller ett scenario inte är nödvändigt. Det är ju inte så att inlevelse i rollpersonen är nödvändigt för skräckkänslor. Det räcker gott med inlevelse. Hur många skräckfilmer är filmade utifrån ett förstapersonsperspektiv?

 

[entomophobiac]

Det kan vara asfränt med spelledarlöst och äventyrsfritt scenario, men jag har enormt svårt att se att det skulle ge mig skräckvibbar.

Det här är intressant, för det är ju två olika saker att spela en roll och vara orolig för sig själv; och att istället vara orolig för att något skall hända personer en bryr sig om. Men jag vet inte om jag tycker det ena behöver vara bättre än det andra? Det är bara olika saker.

Blir genast nyfiken på rent samberättade skräckscenarier...

 

[Genesis]

Det här är intressant, för det är ju två olika saker att spela en roll och vara orolig för sig själv; och att istället vara orolig för att något skall hända personer en bryr sig om. Men jag vet inte om jag tycker det ena behöver vara bättre än det andra? Det är bara olika saker.

Blir genast nyfiken på rent samberättade skräckscenarier...

Lovecraftesque kan vara värt att kolla in. Det är ett riktigt bra spel. Behöver dock inte spelas som skräck som i obehagskänslor hos spelarna, utan spelas oftas om skräck som i den litterära genren. Men om alla tar det på allvar och spelar det med avsikten att det ska vara läskigt så kan det definitivt erbjuda sådant.

 

[Khan]

Det här är intressant, för det är ju två olika saker att spela en roll och vara orolig för sig själv; och att istället vara orolig för att något skall hända personer en bryr sig om. Men jag vet inte om jag tycker det ena behöver vara bättre än det andra? Det är bara olika saker.

Blir genast nyfiken på rent samberättade skräckscenarier...

 

[entomophobiac]

Lovecraftesque kan vara värt att kolla in.

Har hovrat på "beställ"-knappen flera gånger, men måste hålla mig i skinnet ett tag framöver.

 

[krank]

Hur många skräckfilmer är filmade utifrån ett förstapersonsperspektiv?

Well, även om inte kameran är i förstaperson så är det väl ändå så att ganska många skräckfilmer har en huvudperson, en protagonist som vi förväntas identifiera oss med? Genom vilken vi upplever filmens handling? Jag skulle definitivt kalla det "inlevelse i huvud/rollpersonen" oavsett vad kameran pysslar med.

Ganska många skräckromaner och noveller använder förstapersonsperspektiv och jag misstänker att det är just därför – när vi reducerar vårt perspektiv till ett enda i fiktionen, när vi blir "jag" med personen som upplever en utsatthet, så blir det också lättare att leva sig in i och själv känna känslan av obehag, utsatthet och skräck.

Därmed inte sagt att det är det enda sättet att skapa skräck, men det är ett såpass vanligt grepp i skräcksammanhang att jag nog inte tycker man kan vifta bort det som onödigt…

 

[krank]

Men om du ställer @krank samma fråga om röd tråd får du nog ett annat svar.

Kanske, men det handlar isf mindre om att det är just ett skräckscenario och mer om att jag rent generellt gärna vill ha en röd tråd. Så i mina ögon är inte utredning / röd tråd / klassiskt "Klara Äventyret"-tänk speciellt viktigt för skräcken.

Jag tror 100% att det skulle gå att ha väldigt mycket slump eller ickestyrd dramaturgi etc och ändå köra väldigt effektiv skräck.

 

[Khan]

Jag har ju faktiskt Lovecraftesque. Kanske ska läsa igenom det och testa i Vrålan framöver.

 

[Troberg]

Spontant tycker jag att man inte spelar kontroversiella ämnen med folk som man inte känner väl. Känner man dem väl så är ett övertramp inte så farligt, det är ett ärligt misstag och man kan backa, och undvika det i framtiden.

 

[Organ]

Även om jag är med på att det här bara är ett exempel så vill jag personligen undvika monetära drivkrafter - speciellt när det gäller uttalat skräckäventyr. (Vem bryr sig om pengar när hela sommarstugan kryllar med vandöda mördartomtar?). För outtalat skräckäventyr kan det säkert funka med morötter, men vet mina spelare att vi skall spela Call of Cthulhu så behövs det piskor alt. att spelarna helt enkelt spelar med för att det skall bli en spännande historia.

Sommarstugan behöver väl inte enbart ha ett monetärt värde? Det kan väl lika gärna vara ett nära på värdelöst torp ute i ingenstans men som funnits i släkten i generationer och är fullbelamrat med släkthistoria. Rollpersonen kan ha tillbringat många lyckliga barndomssomrar där och har en personlig koppling till stället och vill för allt i världen inte att det förstörs. Sådant är nog långt effektivare än att säga att huset bara är värdefullt.

 

[entomophobiac]

Spontant tycker jag att man inte spelar kontroversiella ämnen med folk som man inte känner väl.

Det här är något jag klantat mig med ett par gånger, på konvent. Dock aldrig grafiskt eller extremt, men jag har ändå "hint:at" om saker som borde ha varit klarlagda i förväg. Mycket för att min gamla spelgrupp hade väldigt "högt i tak" på ett rent narrativt plan.

 

[Theo]

Ett annat bra verktyg som jag läste (tror det var i "Cthulhu Dark") är att låta rollpersonerna tillhöra en socialt utsatt grupp. Fattiga i ett samhälle där rikedom är centralt, flyktingar i ett främmande land, politiskt eller religiös minoritet, mörkhyade i ett ljushyat samhälle, kvinnor i ett mansdominerat yrke osv osv. Det blir en slags dubbel utsatthet både i vardagen och genom det övernaturliga.

Det här är ju något som t ex Lovecraft Country, för att ta ett aktuellt exempel, använder sig av väldigt mycket och IMO till god effekt.

 

[Basenanji]

Vi körde spelledarlös improskräck i lördags, och det var mer skräckvibbar än jag varit med om i spelledarledda scenarion (men, som sagt, jag har väldigt dåliga erfarenheter av spelledarledda scenarion). Kan vara så att det inte funkar för dig, men för gemene man skulle jag gissa på att en spelledare eller ett scenario inte är nödvändigt. Det är ju inte så att inlevelse i rollpersonen är nödvändigt för skräckkänslor. Det räcker gott med inlevelse. Hur många skräckfilmer är filmade utifrån ett förstapersonsperspektiv?

Hm, det är just det jag vill komma åt. När vi lägger fokus på narrativet/den narrativa förmågan då distanserar vi oss från en upplevelse. Jag vill inte bara ha "skräckvibbar", jag vill att skräcken ska kännas, att skräcken ska genereras av mig själv och att skräckupplevelsen ska ingå i ett spel om något. Annars blir det mer berättelselek än skräckrollspel tycker jag.

Men det är ju toppen om du och andra tycker att ni får värsta skräckvibbarna av ett spelledarlöst skräckspel! Grattis till er!