Utöver det folk redan har nämnt; grejer som har funkat för mig; semikolon; skämtar. Halvt.
1. Inled alltid med ett avväpnande skämt, eller, hellre, med ett fullständigt och våghalsigt allvar, som om du spänner upp en lina högre över sågspånsmanegen än någon annan gjort före dig. Högt där uppe i det glittrande strålkastarljuset — som om du vet att du inte bara kommer att gå över den, utan dansa.
Alltså.
Att bli bättre på att skriva är att bli bättre på att dö.
*
Skriv om. Vilket har sagts. Sålunda:
1. Var inte rädd för att låna eller ännu hellre stjäla röster, fraser, och till och med enstaka ord som du gillar. Om det finns författare vars stil du gillar, så gör eventuellt en ordlista där du samlar ord som de använder och som du tycker om; kör du sedan fast, eller vill brodera ut en mening men inte vet hur du ska göra, så titta på listan.
2. Stryk. Stryk desperat, som om du måste halvera antalet tecken i natt, innan klockan slår tolv. Du kan alltid lägga till de där extra orden igen, om du verkligen saknar dem, men nästan allt går att säga kortare, dra samman, antyda och förtäta och säga indirekt istället för att förklara så ingående som möjligt. Kortare är nästan alltid bättre, och det som eventuellt går förlorat med strykningar och sammandragningar går alltid att få in snyggare, med — stilistik, typ. Till exempel går punkt ett att skriva såhär ungefär:
”Stjäl röster. Skamlöst. Ingen kommer titta i din skrivbordslåda och hitta listan med ord som Adrienne Rich använde före dig.”
3. Det första utkastet är alltid uselt. Även om du är Kerouac eller Ginsberg. Första utkastets uselhet är så omfattande och absolut att den förtjänar underrubriker:
3a) Du måste skriva om. Har det sagts innan? Har jag sagt det? Jag säger det igen. Tro mig. Bara gör det. Skriv om det. Testa. Gärna med texten i olika format (om du har arbetat på skärm, så försök redigera texten utskriven på papper; arbeta med texten i olika typsnitt; sånt befriar dig ifrån en sorts hemmablindhet, och låter dig se textens generella och specifika uselhet från nya pinsamma vinklar).
3b) Dock. Viktigt. Som Rymdhamstern säger. Fastna absolut inte i att skriva om det första stycket hundra gånger. Tänker du skriva något längre och sammanhållet, typ en novell eller en roman, kan det faktiskt vara bra att skriva ett första utkast för hand, i anteckningsböcker numrerade från ett till tio, just för att konkret göra det omöjligt att börja varje arbetspass med att redigera den lilla textslatt du redan har, och sluta varje arbetspass med en belåten gäspning och tanken att du imorgon äntligen kommer sätta igång med stycke två — för vet du vad? Du kommer börja morgondagen med att snygga till stycke ett en sista gång, så att du har en perfekt grund att stå på; välkommen till måndag hela veckan. I ett år. I två år. Jag har sett det. Gud, jag har gjort det.
4. Gestalta, brukar man säga. Ett sätt att komma åt det där gestaltandet på är att försöka beskriva något som om det är en filmscen istället för en text. Skriv inte: "Hon blev arg." Skriv: "Hennes ögon smalnade av och käkmusklerna spändes." Just det där exemplet är gestaltandets "kärleken är som en ros", men du fattar. Visa utan att sätta etiketter. Rätt mycket går att gestalta istället för att förklara och räkna upp. Jämför exempelvis:
”Krickdala är en mellanstor stad där alla möjliga sorters antropomorfa smådjur — gnagare, vesslor och rävar — lever i fred med varandra. Den teknologiska nivån befinner sig någonstans kring tidigt artonhundratal: det finns ångmaskiner, alkemi, och så vidare, och djuren som bor här ser sig som mer civiliserade och moderna än djuren som lever på landsbygden och i Storskogen.”
med
”En nitratstinkande blixt immar igen dagsljuset, när Molly Mullvad, kvarterets dagerrotypist, fotograferar ännu en tafatt leende räv som precis klivit av tåget på Krickdala Station, och uppklädd i förra säsongens mode poserar framför det pustande, rykande loket.”
Typ. Poängen är att det andra stycket är mer (barockt, möjligen) målande, men faktiskt innehåller i stort sett samma information som det första: den teknologiska nivån, relationen mellan de olika djuren, en allmän känsla av platsen.
Även när man gör listor till typ en världsbok så tror jag att det går att föra in ett element av gestaltande, eller av en sorts — poesi, kanske; jämför tex:
På Krickdala Torg finns:
- Diverse butiker som säljer hattar, bakelser, klockor, och så vidare.
- En grupp möss och vesslor som är ficktjuvar.
- En fontän som föreställer den mytomspunna Barfotakungen, här i form av en riddare som brottas med en huggorm.
med
Krickdala Torg:
- Det senaste hattmodet är omöjligt att skilja ifrån de överdådiga bakelserna på Konditoriet.
- Håll hårt i ditt nyköpta fickur om du ser en vessla i rutig väst.
- Inte ens tjuvarna ger sig på drivan med mynt vid stenriddarens barfotafötter, i den porlande fontänen.