Nekromanti Skriv era minikrönikor här!

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Re: The Mountain Witch - Öga för öga?

Och, The Mountain Witch imponerade som system. Oerhört smidigt. Och jag blev övertygad en gång för alltid om att det är lögn och förbannad lögn att det är dåligt att ha saker som inte är kopplade till regelsystemet utan bara möjliggör saker i fiktionen. Så det så.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,324
Location
Helsingborg
Vi spelade min Mutant-modd till Matiné. Systemet flöt på smärtfritt och jag får ta några fler spelmöten tills jag kan komma med någon riktig utvärdering. Jag spelledde Den vrånge, den dryge och den nedrige från hemsidan, vilket passade ypperligt till Matiné-motorn då utmaningen låg i att komma på vad scenariot handlade om och inte baserades på något tärningsslag.

Det coola under spelmötet var när roboten i gänget hade infiltrerat ett majningsbolag och skulle öppna portarna till så att ett par skurkar kunde komma in. Han kunde dock inte göra det då det bröt mot hans robotlagar (arbetarna i majningsföretaget skulle med all säkerhet komma till skada), vilket ledde till en timmes moralsnack mellan spelarna medan jag kunde sitta och peta naglarna.

/Han som älskar att inte göra någonting som spelledare medan han gillar att ha någonting att göra som spelare
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,857
Re: The Mountain Witch - Öga för öga?

Det var flera balla scener, men de flesta kräver för mycket förklaring för att rymmas i en minikrönika.

Jag väljer därför att ta upp när Masao (som framstår som den äldste och visaste av de ronin som antagit uppdraget) har gett sig i förväg för att spana och rekognosera. Plötsligt möter han på en kvinna som säger att han var klok som lämnade de andra och gör bäst i att inte vända tillbaka; det skulle vara hans död. Och Masao bara stannar kvar där lugnt med den unga kvinnan, till och med småpratar lite (?), medan resten av gänget blir överfallna av en kvinna, helt täckt i mängder med otäcka spindlar som bara forsar fram för att attackera!

När striden har lagt sig är det första som sägs givetvis »Var är Masao?«. Det första fröet av misstänksamhet var sått.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,079
Location
Nordnordost
Medan världen går under

DeBracy, Gnomvid, Simon och jag spelar MVGU över Wave. Vi drog igång i december och efter en hel massa förberedelser började vi spela de två första scenerna ikväll.

Det är en historia om fyra kvinnoöden i en framtid där genmodifiering hotar att omkullkasta själva samhällsordningen.

Jag är aspeppad.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Under gårdagens spelmöte var vi en spelare kort för att fortsätta följa de tappra samurajerna upp för berget mot sina mörka öden, så vi drog fram In a Wicked Age till spelbordet istället.

Ett bortglömt tempel, överväxt av mossa och växter blev skådeplatsen en mycket spännande historia. Spelet innehöll bland annat dessa element: en översteprästs fångade ande fast besluten att finna en ny kropp att besätta, en bortglömd och (visade det sig) maktlös gud, en ung adelsman som betalat för en expedition till templet för att hitta en bortglömd offerkniv, en demonkvinna som är villig att göra allt för att få bära adelsmannens barn, en helerska som (min helt personliga tolkning, inget som var uttalat vid spelbordet vad jag vet) hyste en djup men icke uttalad kärlek till adelsmannen och skyddade honom genom att agera som hans samvete och resterna av den bortglömda gudens kult med en vild maktkamp mellan kultens prästinna och en yngling, redo att ta över styret själv.

Det blev ett riktigt trevligt spelmöte med allt från vilda strider, intrigerande, het sex mellan demonkvinnan och adelsmannen, vilda kamper mellan människor, andar och gudar och i slutet strålade allt samman i det övergivna templet där Bahareh, helerskan, ligger fastspänd på ett altare för att offras åt den då från skuggorna iakttagande guden. Adelsmannen vill rädda henne, kultens prästinna vill offra henne, anden, som vid det här laget har besatt en kropp tillhörande en av adelsmannens vakter, vill byta kropp och besätta Bahareh. Ett riktigt rafflande avslut som gav mersmak.

På "Vi är skyldig..." står här näst adelsmannens namn, så honom kommer vi få stifta bekantskap med igen.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Re: The Mountain Witch - Öga för öga?

Andra akten av The Mountain Witch igår. En mer ojämn omgång än första som var mer av en jämn uppförsbacke av spänning. Jag skyller på mig själv och att jag var lite smått trött, inte hunnit tänka till innan ordentligt och kände mig lite allmänt ofokuserad. Men, med detta inte sagt att det var dåligt, tvärtom. Flera grymma scener ägde rum. Mina två personliga favoriter:

- Sällskapets spejare återvänder och meddelar att det är en lång stenbro över en ravin framför dem, vägen blockeras av fem soldater och en stor Oni. Hans. tar över från mig, berättar hur hans samuraj Itto går över bron ensam, samtalar med soldaterna som efter en stund vänder om och lämnar bron tillsammans med Onin. Det var en mäktig scen som blev väldigt visuell för mig. Sårbarheten och ensamheten på bron när Itto står kvar där ensam med resten av sällskapet vid brofästet på ena sidan och häxmästarens kumpaner framför sig.

- En vild strid i ett tehus bryter ut efter ett misslyckat försök från tehusets innehavare att förgifta dem. Kvinnan som bjudit dem på te kommer åter igen in, beordrar dem att dricka samtidigt som gigantiska spindelben växer ut från hennes rygg och hon kastar sig över Genjuro. I striden vinner Genjuros spelare slaget, men istället för att utdela skada väljer han att ta narration och plockar över SL-skapet från mig en stund med hjälp av sitt mörka öde. Han berättar hur Genjuro drar spindelkvinnan ner över sig, drar hennes ansikte till sig och viskar något i hennes öra och hur hon snabbt lämnar platsen.

Att bägge scenerna är sådana där det inte är jag som spelledare utan spelarna som styr, skapar och formar gör det tydligt hur viktigt det är att spelarna är aktiva och verkar för att antyda och avslöja sina mörka öden och styra fiktionen med hjälp av dem. Annars är inte The Mountain Witch så mycket annorlunda än en serie encounters utplacerade längs bergsluttningen.
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,857
Re: The Mountain Witch - Öga för öga?

I måndags spelade vi sista akten av vår Mountain Witch-omgång. Jag har gått och varit sugen på det här spelet i 3-4 års tid och nu äntligen är det gjort. Och det var jävligt bra. Våra samurajers historier blomstrade verkligen på slutet och knöt ihop med varann på ett snyggt sätt.

De sex samurajernas öden, kort version: svek och ånger, lojalitet, girighet, hämnd, ädelmod och slutligen... något som är ytterst svårt att sätta etikett på. Jäkligt japanskt dock.

De sex samurajernas öden, längre version:
Masao lämnade de andra i sticket efter att ha fullgjort sina uppdrag åt bergshäxan; allt han ville var att få leva ett enkelt liv med sin älskade, som varit fången i häxans borg. Det fick han också, men ett liv fullt av tyst ånger.

Itto var i hemlighet svuren till bergshäxans högra hand, och föll i strid för att skydda honom. Den som dödade honom var Goro.

Genjuro steg up för berget Fuji, inte för att döda bergshäxan, utan för att tillskansa sig så mycket rikedom som möjligt. Han sålde häxan en artifakt och var på väg att lämna borgen med ett helt följe av tjänare som bar på guldskatter. Med dessa skulle Genjuro betala sina skulder och få sin dotter, den enda han höll kär, ur fängelse.

Shiro väntade dock på Genjuro. Shiro hade åtagit sig uppdraget för att få en chans till hämnd: Sayuri, hans älskade, tog självmord då hon förkastades av den kallhjärtade Genjuro, i vilken hon var våldsamt och evigt förälskad. Det blev en mycket kort duell, som Shiro vann. Han lovade att föra skatterna till Genjuros familj, men det löftet kunde han inte infria. Shiro dog i ännu en snabb duell mot Goro, som ville hindra Shiro från att överge uppdraget att döda bergshäxan...

Susumu var nu den ende som verkligen ville fortsätta frammåt, trots att han vid det här laget hade förlorat ett öga, fått bröstet genomborrat och allmänt var fullkomligt sönderslagen. Han tar Goro med sig till bergshäxans sal och ger där till känna att han är där för att betala priset för deras överenskommelse: för sin frus liv (även hon en fånge hos bergshäxan) skall han betala en samurajs liv. Nämligen sitt eget. Susumu avkräver ett löfte från Goro; han skall ta hand om henne nu när Susumu inte kan. Bergshäxan tar Susumus liv medan Goro och kvinnan lämnar salen.

Goro, vars största rädsla har varit det övernaturliga (ty endast något övernaturligt lär kunna döda honom!), har om och om igen fått se och höra att han inte kommer lämna berget vid liv om han inte överger sitt uppdrag att döda bergshäxan. I slutändan är det precis vad han gör; han vänder hem. Med sig har han Ittos svärd, med vilket han dräpt Shiro, som tjänar som en påminnelse om vad som hände på berget. Han gifter sig med Susumus tidigare fru. De lever båda till att dö av hög ålder.
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
871
Location
Lule
Jag spelade äntligen Mouse Guard igår med mina trad-polare. De fick i uppdrag att trotsa vintern 1150, för att skydda Äppeltofta från en grupp rövande vesslor. De kom dock för sent, och var tvungna att jaga ikapp vesslorna för att frita mjuktassarna de rövat bort och återta maten, som blev förstörd p.g.a. en compromise. Efter första passet tyckte alla att det var fantastiskt kul, och ville att vi skulle fortsätta spela. Det slutade med att vi spelade tre uppdrag och höll på hela dagen.

Det andra uppdraget var sjukt bra, då Saxon och Leiam ville jaga ner vesslorna, och med hjälp av några ekorrar lyckades komma ikapp och dräpa två av tre. Sedan anlände de i Gildagärd, och lyckades säkra hjälp till Äppeltofta, i utbyte mot att de drev bort grävlingen som grävt sig in i ett av stadens matförråd. Till sist skulle de återvända till Klippfästet med Vesselfursten Enögas sigillring, som togs som krigsbyte under Vesselkriget 1149. Det blev inte lika bra, då alla var lite trötta och spelarna inte jagade checks på samma sätt som tidigare. Det var ändå lärorikt, då alla lärde sig vikten av att misslyckas och skaffa checks.
Väldigt kul, och de tre passen skapade en trevlig liten sammanhängande berättelse. Det var första försöket för oss alla att spela BX, men alla gillade hur det funkade, även om vi inte spelade så jättemycket på BITs. Det slutade med att jag lånade ut serietidningarna, och blev efterfrågad att börja spelleda det regelbundet. Trevligt!

(Tusen tack för översättningarna i den här tråden. De förgyllde verkligen spelet!)
 
Top