Under gårdagens spelmöte var vi en spelare kort för att fortsätta följa de tappra samurajerna upp för berget mot sina mörka öden, så vi drog fram In a Wicked Age till spelbordet istället.
Ett bortglömt tempel, överväxt av mossa och växter blev skådeplatsen en mycket spännande historia. Spelet innehöll bland annat dessa element: en översteprästs fångade ande fast besluten att finna en ny kropp att besätta, en bortglömd och (visade det sig) maktlös gud, en ung adelsman som betalat för en expedition till templet för att hitta en bortglömd offerkniv, en demonkvinna som är villig att göra allt för att få bära adelsmannens barn, en helerska som (min helt personliga tolkning, inget som var uttalat vid spelbordet vad jag vet) hyste en djup men icke uttalad kärlek till adelsmannen och skyddade honom genom att agera som hans samvete och resterna av den bortglömda gudens kult med en vild maktkamp mellan kultens prästinna och en yngling, redo att ta över styret själv.
Det blev ett riktigt trevligt spelmöte med allt från vilda strider, intrigerande, het sex mellan demonkvinnan och adelsmannen, vilda kamper mellan människor, andar och gudar och i slutet strålade allt samman i det övergivna templet där Bahareh, helerskan, ligger fastspänd på ett altare för att offras åt den då från skuggorna iakttagande guden. Adelsmannen vill rädda henne, kultens prästinna vill offra henne, anden, som vid det här laget har besatt en kropp tillhörande en av adelsmannens vakter, vill byta kropp och besätta Bahareh. Ett riktigt rafflande avslut som gav mersmak.
På "Vi är skyldig..." står här näst adelsmannens namn, så honom kommer vi få stifta bekantskap med igen.