Før långt, korta ned till hælften. Minst!
Nyuexaminerad utvecklare
Jag såg på er hemsida att ni söker en nyutexaminerad systemutvecklare, vilket jag tyckte var en fin slump då jag är just en nyutexaminerad systemutvecklare. Jag har en magisterexamen i datateknik, har alltid gillat och varit bra på problemlösning och dessutom så är jag väldigt bra på Engelska. Därför kände jag när jag läste er annons som att jag är precis den typ av person ni söker, och att jag därför kan göra ett bra jobb hos er.
Væl familjært och omsvepande, men det ær kanske en smaksak. Beror ju på vem som læser det.
För att försöka visa att min profil inte bara är något jag hittat på för att det var det ni annonserade att ni ville ha så tänkte jag försöka motivera varför jag tror mig ha denna profil. Magisterexamen är lättast: jag har nämligen en magisterexamen i datateknik. Eller så gott som i alla fall, ansökan är inskickad men ännu ej hanterad. Vill ni försäkra er om att jag har rätt antal poäng (eller kanske bara se mina studieresultat) så kan jag givetvis skicka ett studieintyg.
Ær inte sæker på det dær med att "hitta på" profilen. Varfør skulle du behøva bevisa det? och en sak till. Sæg att du har examen istællet før att klydda med førklaringar. Inget som de kommer kolla førens du kommer på intervju, om ens då. Och om du inte hunnit få ut examensintyget då så kan du alltid ha med dig ladok-utdrag och sæga att examensintyget ær på væg. Ingen som kommer fælla dig på grund av det.
Problemlösning då? Att jag har talang för det kan nog lättast utrönas ur att jag alltid varit bra på matematik, samt att jag även visade mig ha rätt bra känsla för programmering när jag även kom i kontakt med det. Intresset visar sig dock snarare i mitt spelintresse och då främst i mitt intresse för datorrollspel, som jag utvecklade i tidiga tonåren. Dels så var det ett problem att jag i början inte behärskade engelska så bra då mycket av dessa spel bestod i att läsa konversationer och välja rätt svarsalternativ, vilket gjorde att man hela tiden var tvungen att räkna ut vad en massa saker betydde. Men på den här tiden bestod också mycket av de utmaningar man ställdes inför i att lösa så kallade quests, vilket i princip innebar pussellösning. För att ta ett exempel: vid ett tillfälle i Fallout 2 så måste man, för att få komma in till Vault 40 (vilket man måste in i), lösa problemet med att en grannstad (Gecko, där det bara bor mutanter) förstör atmosfären. Detta ska göras genom att utrota stadens invånare (det handlar ju bara om monster ändå). Beger man sig till grannstaden och frågar runt så får man å andra sidan reda på att det är för att kärnkraftverket är trasigt som atmosfären förgiftas, och att det krävs en Hydroelectric Magnetosphere för att laga det. Går man tillbaks till första staden och säger rätt saker till rätt person (inte personen som ville att man skulle fixa problemet i grannstaden) så får man inte bara tillgång till en Hydroelectric Magnetosphere, man kan också få tillgång till Vault 40. Komponenten kan man sedan ta tillbaks till Gecko där man kan installera den genom att styra en robot. Sedan kunde man bege sig tillbaks till första staden och bege sig in i Vault 40, där man kunde ta reda på vart man ska bege sig härnäst. Den här typen av utmaningar älskade jag, och jag tycker det är väldigt sorgligt att moderna datorrollspel i princip tagit bort sådana här utmaningar och ersatt dem med strider.
Lååååångt. Min spontana tanke ær att avfærda fallout-exemplet, men jag ska in gøra det. Før den so læser det kanske ær værsta falloutfangirln/boyn och kænner igen sig. Om inte så ær det mycket text som riskerar gå olæst och generera irritation
Mina goda engelskakunskaper hänger också ihop med mitt datorspelande, och då främst mitt datorrollspelande. För alla dessa långa texter där man fick räkna ut vad folk sa trots bristande ordförråd gjorde att jag sedan rätt tidig ålder varit tvungen att använda Engelska i praktisk bemärkelse (dvs. i motsats till att lära sig glosor och prata om specifika saker under engelskalektioner). Detta gav mig en väldig skjuts i skolämnet, där jag alltid varit bland de bästa i klassen. Sedan nästan sju år tillbaka har jag också läst och kommunicerat på engelska skriftligt på diverse onlineforum på daglig basis, och dessutom har jag läst en hel del skönlitteratur på engelska (t.ex. nästan hela Sagan om Drakens Återkomst). Så i nuläget är min skrivna Engelska såpass bra att folk tenderar att uttrycka förvåning när det framgår att engelska är mitt andraspråk.
Också før långt, men jag har inga spontana førslag på hur korta ned det
Verkar min profil intressant? I så fall kanske vi kan träffas så vi kan lära känna varandra bättre. Är ni tveksamma? Ställ då gärna frågor om sådant ni undrar över. Mitt CV (med kontaktuppgifter) hittar ni på nästa sida och betyg/referenser utges på begäran.
Vänliga hälsningar,
Med detta sagt så ær det alltid galet individuellt vem som læser brevet så det går inte att sæga vad som funkar och inte (oavsett vad metro och andra tidningar skriver i sina "så får du jobbet"-delar). Men vad du alltid kan rækna med ær att anstællaren har en rejæl høg med personliga brev att læsa, och oftast inte har lust att læsa dem. Så kort ær oftast bra.