Krille said:
Just därför att rollspel är ett socialt spel så accepterar jag slag för karisma. Alternativet vore ett spel som utesluter de spelare som inte har välsmort munläder. Och det är inte särskilt socialt, utan tvärtom asocialt.
För att agera djävulens advokat ett tag: varför? I stort sett varje gruppaktivitet har vissa saker som det är positivt om deltagarna är bra på. Om jag fullständigt saknar spatialt tänkande kommer jag kanske känna mig utesluten ur schackklubben. Om jag är fullständigt hopplös när det gäller kondition och bollsinne kanske jag inte trivs så bra i korpfotbollslaget. Vad är då den stora skillnaden mot att en person som fullständigt saknar sinne för sociala situationer kanske inte känner sig lämpad för rollspelande?
Jag tycker däremot att finns en hel del goda argument för någon sorts regelstyrning av sociala färdigheter, framför allt för att det är ett område som öppnar upp för än mer spelledargodtycke än andra saker, men "alla måste vara välkomna, oavsett hur socialt klumpiga de är" behöver inte nödvändigtvis vara sant.