Många bra poster! (Jag tycker personligen inte att det är att val mellan en dålig och en bra sak; bägge funkar, bägge kan vara kul, bägge har sin plats).
En bra sak med slumpade grundegenskaper (som jag inte tror har nämnts) är att det befriar spelare från att behöva tänka på vad som är optimalt och mindre optimalt. Det finns inget system att gejma, du behöver inte förstår (eller knäcka) reglerna för att inte riskera att göra en rollfigur som är dålig, medioker, supotimal.
Sen vill rollspelshistorikern också lägga till en sak till diskussionen: I gammel-DnD är grundegenskaperna inte superviktiga. Som systemet är gjort (i alla fall i BECMI/RC) så kommer varje rollfigur ha 13 i iallafall en grundegenskap, vilket i praktiken innebär att de flesta om inte alla rollfigurer kommer att vara bra något, antingen sin klass eller annars ha bra HP eller bonus på Reaction roll. (Slaget för HP är däremot superviktigt, ju högre ju större chans att din gubbe överlever). Som systemet är gjort är tex skillnaden på en magiker med INT 13 och en med INT 16 är tämligen marginell, etc. Och spelet handlar dessutom mycket mer om player skill än character skill. Slumpade grundegenskaper funkar kort sagt bra med gammel-DnD. Däremot suger det i t ex BRP med kloner, då de är mycket viktigare där för hur bra en rollfigur är, och för hur mycket en rollfigur kan bidra med vid spelbordet.