Nekromanti SL + en spelare

[Björn den gode]

Först tänkte jag ha rubriken solorollspel, men det är ju något annat. Vad jag funderar över är alltså när man har en SL och en spelare. Bakgrunden är att i flera gamla trådar om spelgruppsstorlek finns det dom som framhållit att denna kombination är bra. Eftersom jag tycker det är ett ständigt problem att få hela spelgruppen att samlas så funderar jag på om man kanske skulle lägga upp en kampanj för bara en spelare. Problemet är nu bara att jag själv inte riktigt ser vilka fördelar som kan finnas med det här utan mest nackdelar, så nu behöver jag hjälp. Finns det någon genre/spelsätt/kampanjidé som är särskilt lämpligt för sådant spel? Vad finns det för fallgropar?
Jag gör ett litet försök själv också:

Något som man skulle kunna fokusera på är just ensamheten, en utsatt, ensam rp borde ju vara idealt för ensamspelande eftersom det är ganska omöjligt att skapa någon ensamhet när man alltid har en grupp som backar upp dig.

Något annat kanske skulle kunna vara att rp är jättemäktig, och då menar jag riktigt mäktig, som Sauron eller så. Detta eftersom det knappast skulle vara roligt att ha en sån roll i en mer normal grupp, vad återstår åt dom andra att göra liksom, och hur skulle man få någon vettig interaktion?

Hur som helst, jag märker ju även här att jag fokuserar på nackdelar (fast omvänt då) fast jag egentligen skulle vilja fokusera på de fördelar som finns med att enbart ha en spelare (om det nu finns några?).

 

[quisling]

Personligen har den erfarenhet jag har av "ensamrollspel" inte fokuserat på rollpersonens ensamhet, utan tvärtom har närvaron av starka spelledarpersoner varit a och o. Det blir visserligen spelaren och dennes rollperson som står i centrum för handlingen, men det blir samtidigt en sorts samspelande där SL får ta stort utrymme med sina spelledarpersoner. Flera av dessa bör helst skapas i samråd med spelaren, för att ge rollpersonen en värld där inte allt socialt agerande sker med främlingar och under den press som därav kan tänkas följa. Vill man ändå spela på utelämnandet så är det väldigt effektfullt att "ta" spelledarpersonerna från rollpersonen, på sätt sätt kan spelaren förlora de som står honom/henne närmast på ett helt annat sätt än i en spelgrupp.

Min personliga erfarenhet är av ett kultäventyr, närmare bestämt Fallna Änglar. Skräck fungerar mycket bra i ett ensamrollspel, så det kan rekommenderas starkt.

 

[Ulfgeir]

En stor grej här är nog att man måste tona ner en del saker, då det blir jobbigt för spelledaren annars.

I en vanlig grupp så kan ju alltid SL luta sig tillbaks när spelarna börjar hitta på egna saker och argumentera med varandra. Vid sådant här enspelarsspel så kommer det kunna bli märkbart jobbiga pauser ibland.

En stor nackdel är om spelaren kör fast på något sätt. Då får spelledaren försöka hitta på kreativa lösningar för att hjälpa till.

Fördelarna är ju att du kan gestalta rollpersonerna på ett sätt som du kanske inte alltid skulle göra i en grupp.

/Ulfgeir

 

[Pom]

En fördel är att du kan hämta inspiration från betydligt fler filmer och böcker än om det är en hel grupp som äventyrar. Det finns gott om saker som blir mer laddade och trovärdiga när man är ensam (som huvudperson). Berättelsestämningen blir ännu mer påtaglig med en så enskild och otvetydig huvudperson.

Som nämnts blir det väldigt intensivt. Rent fysiskt jobbigt. Man orkar inte riktigt lika långa sessioner som med grupper eftersom man aldrig kan slappna av, vare sig som SL eller spelare.

Däremot tror jag inte det är nödvändigt med en särskilt mäktig rollperson. Det är faktiskt lättare för SL att känna av hur svårt något blir för en ensam rollperson än för flera (om man inte känner dem väl sedan lång tid, eller har hjälp av systemet). Man kan t o m tänka sig raka motsatsen. En ynklig gatpojkes äventyr i en grotesk slumlabyrint. Rookien på sitt första ensamuppdrag.

 

[Blasphemy]

Personligen så gillar jag solospel skarpt då det får fram karaktären och allt fokus är på denna. En rollperson kan ofta utvecklas mycket under solospel än under vanliga spelmöten.

Jag har dock inte spelat kampanjer med uteslutande en spelare men i existerande kampanjer brukar jag ta en paus och fråga vilka spelare som är intresserade av solospel. Så det blir lite downtime där de som vill spela solospel får chansen att utveckla sina karaktärer.


Nackdelen är såklart att solospel är trist då det inte finns någon interaktion med andra spelare..

 

[GrottrolletNaug]

En spontan nackdel

Efter egen erfarenhet så kan jag säga att du som SL får väldigt mycket att göra om du solospelar med en spelare. Han kommer vara på dig hela tiden och du måste konstant vara aktiv. Mer så än vanligt, vilket kan vara uttröttande.

Fördelen kommer dock från samma fenomen, han är ju ensam med dig. Han har alltid din uppmärksamhet och behöver aldrig "vänta på sin tur" som man kan få göra i framför allt större grupper.


/Naugur trollur

 

[Johan K]

Lite tankar..

Jag har testat att lira 1 sl & 1 spelare vid nått tillfälle..
Får lov att säga at det var lite mysko, på nått sätt..
Fördelen är ju att man får en bra koncentration på sin karaktär & kan utveckla den utan att tänka på någon annan.
Det man missar lite är ju intrigmomentet med andra i gruppen ju..
Dock, så funkar det inimelalnåt att lira ensam.. Men misar lite det konceptet med intriger..

/ Johan K,som har sportlov !!

 

[ulvtand]

Jag har spelat ensamspel tämligen mycket med mina båda spelare och resultatet har varit mycket gott i ca 19 av 20 tillfällen. Mitt bästa rollspels tillfälle är ett solospel. I det spelet fick jag spelaren att bli så stressad så han gjorde flera misstag (som kunde bli förödande):

Rp är i en byggnad, amerikanska armen har dragit sig från byggnaden och minerat den (avser att förvissa sig om att rp dör i smällen). Det som inte lämnat byggnaden är en helikopter på taket. Rp flyr upp på taket med sin befriade gisslan.
SL "Du kommer upp på taket piloten får syn på dig, påbörjar lyfta" Spelaren "Jag skjuter" SL "Du vet att du inte kan flyga helikoptern" Spelaren "(svordommar) Dumt gjort!" SL, lugnt) "Slå skadan" (elakt grin på läpparna) Skottet tar i vänster lår - skråma (Skuggornas Mästare) SL "Helikoptern försöker lyfta snabbare nu." Spelaren "Jag springer fram och slår honom" SL "Du vet att du slagit ihjäl folk?!" Spelaren "Jag vet!" SL " Du vet att du inte kan flyga helikopter." Spelaren (ännu mer desperat i tonen "Jag vet!" SL "Slå skada" Spelaren muttrar "Jag vet, jag vill inte öh." Tittar fåraktigt på SL "Måste jag?" Lätt skada (minns inte var) RP hoppar in i helikoptern och piloten kommer givetvis att göra som RP vill. (tidigare i äventyret har RP felaktigt blivit anklagad för diverse otrevligheter så att RP har följande organisationer efter sig: CIA, FBI, en pluton amerikanska militärer och KGB.)

Allting skedde lugn samtalston och takt. Spelaren blev ändå stressad till max. Spelaren har senare inte förstått att han kunde bli så stressad och kommer ihåg äventyret med glädje.

Äventyret Misstaget (Till Top Secret) ur Rubicon nr 4.

 

[solvebring]

Re: SL + en spelare, - några väl valda ord...

Jag spelade SL + en spelare igår kväll. Det var riktigt kul, det funkade och var mycket roligare än de gånger jag testat förut -varför det inte var roligt förut, och vad jag nu känner är viktigt och annorlunda med SL + en spelare tänkte jag rabbla upp här. Jag kan först säga att det blir mycket jobb i skallen och mycket tärningsslag för SL, eftersom inte det är en helt grupp där "den" och "den" kommer på att göra saker då och då, utan en ensam person som har chans, och ofta gör, så många hanlingar han/hon kan i sina rundor. Det händer väldigt mycket, man får prata väldigt mycket, vilket jag finner är kul. Då vi spelade tror jag att spelarens rollperson och mina SLP's - värdshusvärdar, vakter etc, pratade ett flödande samtal, ibland 10-20 minuters samtal, ibland drog samtalen iväg ännu längre och fick mycket meningsfullt innehåll. En sak som är mycket viktig det är SLP's, varför då, undrar man kanske? Ja, mot en motspelare hinner de bli mer levande, och jag kan lova att jag aldrig spelar SL +en spelare utan att spelaren har med sig en eller flera SLP's igen. Förr då vi testat har spelaren varit helt själv - då har det inte funkat. Men igår slängde jag med en SLP som har varit med deras gruppföljen förr. Det resulterade i att spelaren hade någon att tala med hela tiden, som SL kunde jag få en bättre blick av vad som tänktes göra och vad spelaren ville göra efter som jag hela tiden hade god koll genom SLP'n, då jag kunde prata med spelaren som en annan spelare då det behövdes eller då spelaren blev sugen att öppna munvädret. Jag tror det blev fem strider totalt, dock små, mot rövare, två mörker alver och någon orch... Enkla små strider, "farliga" för två män (SLP'n dog senare på spelkvällen), men ändå jämna och kanske lite sämre än rollpersonerna tillsammans, spelaren klarade detta gallant och hann med många mål denna kväll.

Allt detta reulterar i att jag faktiskt tycker gott om SL + en spelare, ens värld och SLP's blir mer levande då man hinner spela ut dem mer till en spelare som ensam hinner lära känna dem bättre och uppskatta sin mer klara syn av dem ganska väl. Spela aldrig på detta vis utan att spelaren har någon SLP med sig att "äventyra" etc med. Många handlingar är det lätt att det blir, jag måste erkänna att då och då tröttade ut och förvirrade mig då jag hade väldans mycket plus en stor massa täringslag att hålla reda på, men i slutändan dras det upp av det att handelserna ofta är nödvändiga, smarta och possitiva - dock kan detta bli tveksamt då ett helt följe resonerar med varandra i stress och ibland ren dumhet. Så eftertänksamheten blir bättre, därav blir de flesta handlingarna till det bättre.

Vet inte mer vad jag skall säga riktigt, tror jag tagit upp mina tankar och erfarenheter i ämnet. Hm, jo en sak till, att spela ett äventyr på några kvällar - okej går fint så här, att lira kväll för kväll flyter på riktigt fint. Men att lägga upp en kampanj för denna typen av spelstil, känns kanske inte omöjligt, men jag tror det kan bli mycket svårt.Fatta att man i princip bygger hur mycket som helst runt EN person, det kan bli svårt att inte göra saker för invecklade eller för svåra för en ensam då man skrivit en bit och "enmans" göromålen och händelserna börjar bli svåra att fila fram. Man kan lösa det med SLP's som följer med, vilket jag skrev att man alltid ska ha minst en utav i SL +en spelare fall, men om man skulle råka ha förmånga, beror på - olika från SL till SL, tror jag att det finns stora risker för att SLP'na tar över det hela och att balansen som förut gjorde spelaren till den "alltid och åter alltid" huvudsakliga karaktären som styrde ur spelarperspektiv, faller ur spel och SLP'na tar över showen för det hela blir försvårt att styra tack vare SLP antalet. Så, det var allt för mig, nu ska jag låta fingrarna vila. Lycka till!

 

[solvebring]

Re: SL + en spelare, - några väl valda ord...

P.S. Dock tycker jag att man skall försöka ha i alla fall två spelare om annat är omöjligt att spela med, att spelleda en grupp är alltid mycket roligare. Om inte annat finns där ett intrig spel som är mycket kul och intressant, som man i princip totalmissar i SL +en spelare fall. D.S.

 

[Sodivra]

Först tänkte jag ha rubriken solorollspel, men det är ju något annat.
Åh, det finns en del att hämta där.. Länk.

Jag spelleder inte skräck. Tror ni att spel med enbart en spelare är ett bra sätt att börja?

 

[solvebring]

Du har alltså tänkt att börja spelleda skräck, men är har aldrig gjort det och undrar om denna spelstil skulle vara en hjälp i starten?

 

[Sodivra]

Jag funderar över att börja någon gång, har bara gjort det en gång, och undrar om ensamspel funkar bättre, sämre eller lika bra då, ja.

 

[solvebring]

Har aldrig spelat ett skräckrollspel, så mitt uttalande kanske inte är till någon hjälp alls, men jag skall göra ett utifrån den allmäna rollspelsvärldens syn från mitt håll.

Om jag vore du skulle jag spela som vanligt, med en grupp, det är du antagligen van vid och om inte annat kan det vara bra att få synpunkter på SL'andet från flera personer om du nu är osäker på rollspelet - då kan de säga vad de tycker borde ändras, vad som var jättebra som de lade märke till, eller om något var dåligt. Det är, enligt mig, alltid mycket roligare att spela med en grupp också, man kan göra så mycket mer med det då, intrigspel uppstår, händelser blir fler, ofta allt konstigare och oeftertänksamma, mer händer.

Spelar du på detta vis, som tråden handlar om blir det svårt. Det blir mer att hålla reda på, du måste vara med mycket mer i själva spelandet, för mig blev det till expempel mer att göra nästan, och mycket snurrigare på sina ställen, med en spelare än med flera. Du får det svårt att anpassa äventyr och händelser för en person, det är risk att det blir för invecklat, för farligt, eller för tunt. Att spela på det vanliga sättet med en grupp som man har vana till är mycket enklare, än att göra detta med en person. Jag har inte lyckats med enmanna, eller SL + en spelare om man ska säga så, förens igår kväll då det blev mycket lyckat istället. Helt enkelt, jag föreslår att du lirar som vanligt med en grupp på det nya rollspelet, jag tror det blir bättre så. Själv spelar jag bara SL +spelare om det blir som igår kväll, alla de andra spelarna är upptagna med annat, bara en är ledig - vi hade bägge mycket tråkigt så vi spelade rollspel i alla fall, i SL +en spelare format bara för att ha lite kul, umgås och få något att göra - alltså lirar jag endast detta tråkighetens stora nödfall. Jag tror inte det är något man borde satsa på direkt, fast det är ju min synpunkt, en del tycker väl kanske att detta vis är mycket roligare än med grupp, smaken avgör skulle jag tro. Kör på vad du tror skulle funka eller känns bäst helt enkelt.