Nekromanti SL - Hur stora krav ställer ni på era spelare?

[Rangertheman]

Det har dykt upp en diskussion som jag tänkte lyfta till en egen tråd, för att det inte ska driva iväg till alltför mycket OT och för att den är mer generell än tråden som den uppkommit i.

Hur stora krav ställer du som SL på dina spelare? Är det ett krav att de ska vara inlästa på reglerna? Ska de ha läst in sig på den del av settingen som de får läsa in sig på? Andra krav? Motivera gärna.

När vi spelade förr i tiden visste alla allt om allt, i stort sett. Vi var en tight liten grupp och de flesta kunde Drakar och Demoner-reglerna utantill, samt Mutant och Chock väldigt väl. Men då kunde vi också lägga vääääldigt många timmar på rollspel och förberedelser. De flesta som är i vuxen ålder har inte den möjligheten. De två grupper jag spelleder i består av familj och nära vänner. Där har jag inte krävt några förberedelser från deras sida, utan får vi till en spelsession så dyker de bara upp och så tar vi det från där. Men det innebär att jag som SL måste hålla koll på reglerna, äventyret OCH i stor utsträckning, på rollpersonerna. I gruppen där jag är spelare är kravet att alla ska äga och ha läst igenom regelböckerna. Ett fullt rimligt krav när man spelar utanför den närmaste familje- och vänkretsen, tycker jag.

Hur ser ni på frågan?

 

[kwarnberg]

Jag har ännu inte fått möjligheten att spela eller spelleda en grupp där alla är inlästa på både värld och regler. Oftast har spelledaren koll på båda delarna, medan spelarna lär sig mer under spelets gång, men det är ytterst sällan spelarna på egen hand läser på om regler eller värld. Jag skulle dock jättegärna spela i en grupp där alla brann för spelet på ett annat sätt än jag upplevt hittills. Tror det hade varit en helt ny upplevelse för mig.

När det kommer till krav på spelarna tycker jag som SL att det känns rimligt att spelarna åtminstone läser igenom en regelsammanfattning, och en översikt av spelvärlden. I Coriolis nu bad jag alla spelarna att läsa kapitlet om deras respektive hemplaneter, samt den mer övergripande introduktionen på världen. Det rörde sig om några enstaka sidor per spelare.

Jag tycker ju att spelarna borde ha koll på de regler som berör dem. Spelar du magiker ska du vara inläst på magireglerna, spelar du krigare bör du ha lite bättre koll på stridsreglerna är de som inte slåss så mycket, osv. SL har ofta tillräckligt att hålla reda på som det är, och bör inte dessutom behöva hålla koll på detaljregler som bara berör någon enstaka spelare.

 

[Rymdhamster]

Jag brukade tycka att det var ett krav på spelare att läsa in sig på och kunna reglerna, men sen har jag åtskilliga gånger spelat med folk som jag verkligen gillar att spela med men som inte klarar av att hålla koll på regler om det så gällde deras liv =)

Sen dess har jag istället utvecklat ett starkt ogillande mot regler som är krångligare än att jag ensam kan ha dem i huvudet (allt eftersom åren går kör jag dessutom lösare och lösare med reglerna). Samma sak med att ha koll på världen, jag försöker ge en bunt generella beskrivningar innan vi börjar spela eller göra karaktärer för att alla ska ha ett hum om hur det funkar, annars är det sånt vi diskuterar allt under spelets gång.

Nu för tiden är det enda krav jag egentligen har på spelarna att deras karaktärer skall funka i en grupp. Så länge ingen sitter och känner att deras rollperson borde lämna gruppen, eller ge sig på en annan rollperson så är jag rätt nöjd.

 

[Skarpskytten]

Väldigt låga, kan jag tycka. Mitt enda krav är folkvett: kom i tid, fuska inte, var en medspelare och inte en motspelare. Om spelet har en massa klassförmågor, knep och besvärjelser så blir jag glad om spelarna har koll på de som gäller deras egna rollfigurer, men jag kommer ändå se till att ha koll själv. Om något, så föredrar jag att spelarna inte sitter och läser regler och världsböcker; jag har ett ganska stort kontrollbehov och tenderar ändå att göra om både regler och värld efter eget tycke och smak, så jag slipper helst behöva förklara saker som att jag har tagit bort berserk attack och flyttat Camelot till Somerset.

Jag tycker inte det brukar vara något problem att introducera regler och världar under spelets gång. Och: väldigt många av de spel jag har spelat bygger på att rollfigurerna inte vet något alls om det som spelet handlar om (Vampire, Werewolf, CoC, ToC) eller annars är unga och oerfarna (KAP, Ars Magica); och andra spel har utspelat sig i världar där den genomsnittlige spelaren (som i mitt liv har varit vit, man, nörd) har grundläggande förkunskaper eller i alla fall en slags förförståelse (Tolkiens Midgård, Western, KAP).

Vid ett par tillfällen har jag försökt få spelare att vara med och skriva krönikor, men det har bara lett till frustration och besvikelse på alla håll och kanter. I kampanjen jag själv spelar i nu gör SL så, att den som hjälper till och skriva krönikor får en bonus; den som inte skriver straffas inte. Morot, inte piska, det är en hobby, inte ett deltidsjobb, och är jag SL så är jag beredd att dra ett tungt lass. Och är jag spelare vill jag inte göra ett skvatt utanför spelrummet!

 

[Ram]

Det beror helt på vad vi skall spela. One shots, spel där världen omkring har liten betydelse eller wierd-scenarion så anser jag inte att spelare behöver vara inlästa alls. Skall man spela mer komplexa och långlivade scenarion så börjar vi alltid med att vi sitter ned hela gruppen och enas om etableringar och då är sedan förväntningarna höga på kunskap om den skiva av världen som vi pratat om. Men nu för tiden spelar vi alltid världar där vi startar vid en gemensam etablering (typ standardfantasy, post-apokalyps, nutid eller liknande) just för att enkelt kunna agera i världen. Komplexa culture gaming-element sätts under startetableringsmötet och får sedan växa fram under scenartiot.

I fall då vi skall spela nya system så kommer SL att förklara systemet och sedan spelar vi.

 

[Basenanji]

Intressant diskussion!

Jag kan ha mer förståelse och tålamod med att folk inte (inklusive mig själv) inte har full koll på reglerna. Att förstå sig på en värld och allt som hör dit tycker jag själv är oerhört påfrestande att lära mig så där har jag ännu större förståelse. Jag är nog för gammal för att bli hänförd* över en ny värld, nya raser, nya regelmekaniker mm.

Men. Jag tycker däremot att SL ska ställa riktigt höga krav på gruppens slutledningsförmåga, minneskapacitet vad gäller utvecklingen i spelet och det taktiska. Jag ser hellre att en spelare säger "Jaja, eftersom Mr Brown MÅSTE vara misstänkt använder jag min färdighet...eller talent...eller feat eller vad det nu var – för att förhöra honom!". Jag gillar också när jag som spelare får taktiska utmaningar som bäst löses av att vi runt spelbordet förbereder en heist, ett sabotageförsök eller planerar en överraskningsattack.

Jag tror att mina preferenser mer premierar att man intar ett metaperspektiv till spelet snarare än ett inifrånperspektiv. Det säger nog också en hel del om vad jag orkar/vill lägga ned tid på: att resonera allmänt med mina spelkamrater hellre än att sitta och utifrån regelmekaniken göra det bästa valet.

---

*Vilket inte utesluter att jag i solidarisk anda lär mig nya regler om min spelgrupp kräver så.

 

[Zire]

Inga kunskapskrav alls. De behöver inte kunna någonting om spelvärlden eller reglerna i förväg. Men ofta har vi ett introducerande möte där vi väljer spel (om vi inte redan gjort det), skapar spelvärld eller åtminstone poängterar vad i settingen vi gillar och vill spela i och skapar rollpersoner om vi hinner.

Förutom obefintliga kunskapskrav så är kravet att de är engagerade.

 

[Skarpskytten]

Jo, Basenanji, fick mig att inse att jag faktiskt har ett krav på gruppen som kollektiv: om vi spelar ett spel med fisktank och intriger, att i alla fall några spelare/rollfigurer i gruppen simmar i tanken och driver handlingen framåt, socialt och politisikt. Jag älskar att lägga ut en massa ledtrådar till vad SLP:s tycker och tänker och se spelare försöka navigera i en komplex social miljö.

Överlag tror jag helheten är viktigare för mig än individen. Jag har alltid spelat med folk med högst varierande intresse och engagemang, men eftersom jag alltid haft i alla fall ett par dynamiska/nyfikna spelare har jag inte behövt ställa krav på de andra att vara lika aktiva eller engagerade. Och jag tror också att om man behöver ställa sådana krav, så är man redan förlorad. Jag vill inte hålla på att uppfostra människor; funkar det inte så spelar jag hellre med andra människor.

 

[krank]

Mina krav är väl det andra också varit inne på: Kom i tid. Meddela i god tid om du inte kan komma. Var schysst. Respektera andras tid och engagemang. Ta spelet på allvar (du måste inte vara allvarlig hela tiden, nej). Respektera spelstilen: om vi spelar en kampanj där tanken är fokus på mysterielösande, ta inte upp en massa tid med att försöka dra igång fisktanksintriger.

Jag kräver verkligen inte att spelarna läst något. Jag har aldrig haft den sortens spelgrupp där det varit ett realistiskt krav. Istället spelar jag i settings som antingen kräver minimalt med förklaring (vår värld med små inslag av fantastik t.ex) eller settings där rollpersonerna kan börja som relativt okunniga om sin omvärld, och upptäcka den tillsammans med spelarna. Samma sak med regelsystem: jag hatar själv regelsystem och vill helst bara att de ska hålla sig undan och i bakgrunden. Jag vill inte ha någon öppen regelmekanik om jag slipper, alltså finns det inte ens något värde i att spelarna lär sig reglerna innan. Sen brukar jag köra regelsystem som är lätta nog att dels förklara på max 20 minuter och dels köras i princip helt och hållet av SL.

Jag blir glad om folk gör lite egna efterforskningar eller producerar krönikor eller så. Men det är verkligen inte ett krav.

 

[Lupus Maximus]

Jag meckar ofta om i reglerna, så om spelarna redan kan reglerna så behöver de ändå lära om.

Då det gäller spel som Utpost är det gemensamt skapande av spelomgångens setting i början, så det blir automatisk inte några förkunskapskrav.

När det gäller trad-spelande ökar kraven något. Om jag skulle spelleda BtVS, WoD, eller CoC i nutid, och rollpersonen inte vet något om vad som egentligen finns, då räcker ofta den kunskap spelaren redan har.

Här är ungefär vad jag uppskattar att en spelare som har en naiv och outbildad rollperson från landsbygden bör känna till om Noir; https://www.rollspel.nu/threads/646...tablerad ökar givetvis kunskapskraven :smile:

 

[Robert]

Det går väl inte att kräva någonting men det är klart att upplevelsen förhöjs om alla inblandade har någon uppfattning om vad det är för spel, vilken typ av värld det utspelar sig i och har ett hum in reglerna.

Det känns lite otacksamt om alla förväntar sig att en person ska få ihop äventyr, plugga regler och köpa alla böcker. Det minsta man kan förvänta sig är någon form av engagemang i aktiviteten.

Detta förutsatt att man kör ett trad-spel. I andra spel kanske detta inte behövs om man t.ex. samberättar spelvärlden och då kan man komma oförberedd.

 

[Jocke]

Jag är lite inne på kranks och basses kravlinjer. Noga med att meddela närvaro, visa intresse för spelstil och äventyret. Och jag vill nog lägga till "kunna skilja på ett spel där man måste slå i böckerna och metaspela som D&D 5 och ett spel där man mest bara kör och hoppas på det bästa som Call".

 

[Bifur]

- Att alla skaffar sig ett hum om reglerna som styr i varje fall den egna rollpersonen, åtminstone i lite längre kampanjer och efter ett tag (det aldrig varit ett problem men jag tror jag skulle ledsna om jag som SL även det femte spelmötet behöver förklara t.ex. olika stridshandlingar)
- Respektera spelstilen, som krank skrev
- Bygger scenariot/kampanjen på någon slags förförståelse av spelvärlden som inte är allmängods (vår värld, Star Wars etc.) är tycker jag man kan kräva att spelarna tar till sig i varje fall någon slags kort bakgrundsinfo. Sedan är det upp till SL att förpacka den på ett bra sätt, göra sammanfattningar m.m. så att det är lättillgängligt.

 

[da_bohz]

Jag tycker det i grund och botten räcker med att alla i spelgruppen respekterar varandra tillräckligt för att meddela om man inte kan komma, om man blir sen eller måste gå tidigt, och givetvis även respekt kring spelbordet. Ingen ska prata över de andra och dissa andras idéer gång på gång, etc. Vanligt folkvett med andra ord.

Oavsett typ av rollspel tycker jag det är ganska lugnt om man kommer till första spelmötet utan förkunskaper. SL kan då (eller inför) ge en kort beskrivning av världen - det som faktiskt är grundläggande och viktigt att veta - och lite om hur reglerna funkar.

?För kommande spelmöten tycker jag givetvis det är bra om spelarna läser på reglerna lite extra för att SL inte ska behöva dra hela lasset med regler, men det är inget krav om inte grundmekanikerna i spelet är alltför komplicerade (men då hade jag nog inte spelat det till att börja med). Det kan också vara ganska smidigt om spelarna hittar i böckerna som används så de kan hjälpa till att slå upp saker vid behov.

?Eftersom jag gillar att hålla världen ganska öppen och formbar tycker jag inte spelarna behöver läsa in sig på världen - om de inte själva vill förstås. En spelare som är inläst på världen får dock räkna med att jag kanske inte följer kanon helt när jag spelleder.

 

[God45]

Spelare som läser böckerna är magiska enhörningar eller så är de själva spelledare. Att vänta sig att folk skall lära sig reglerna i förväg eller saker om världen som inte direkt kommer upp i din kampanj är orealistiska, onödigt och ärligt talat missriktat. Vill du att de kan reglerna får du lära dem reglerna medan ni spelar.

När det kommer till extra stuff som att baka kakor, rita bilder av karaktärerna, skriva dikter om kampanjen eller skriva krönikor så kommer det spontant och frivilligt eller inte alls.

Jag kräver att mina spelare skall vara awesome och badass och inget annat ??

 

[JJoghans]

Mycket bra har skrivits i den här tråden som jag kan skriva under på.
Generellt sett är mina krav inte särskilt stora, men mina spelare vet att om de inte dyker upp så spelar vi utan dem (förutsatt att vi får ihop åtminstone två, förutom mig själv).
När det gäller själva spelet så förväntar jag mig (inte kräver) mer av de gamla rävarna än av de yngre. Men de gör mig aldrig besviken.
Framför allt vill jag gärna att de är sanna till sina roller istället för att försöka "vinna äventyret" till varje pris. Det sistnämnda brukar ju ändå lösa sig till slut.

 

[DanielSchenström]

Jag ställer inga kunskaps och regelkrav på mina spelare, men jag är glad om de har kunskapen.
Jag har när jag vart ung haft krav om att oväsentligt snack ska hållas till ett minimum men det har jag inte längre. Däremot är jag på väg att införskaffa nån form av tråkig bestraffning igen på grund av för frekvent telefonringande från en spelare.
Komma i tid är inte ett krav men det uppskattas. Kommer man inte i tid så vill jag att man ringer och säger det. Behöver jag ringa upp känns det oartigt från deras sida.

 

[Mundo]

"Lägg ned den jävla mobilen."

 

[luddwig]

Bra initiativ att ta detta i en egen tråd! Jag återkommer med ett bidrag till diskussionen när jag har ett riktigt tangentbord inom räckhåll.

 

[zonk]

Utöver nån slags baslinje av hyfs så är jag nog egentligen mest sugen på spelare som går igång som fan på grejerna, blir engagerade och diggar spelvärlden och dess invånare. Jag trodde jag skulle gå igång mkt på telefoner och annat sånt, men jag har märkt att det är just engagemanget som gör det för mig. Och sånt kan man ju inte kräva, bara hoppas på.