Nekromanti SL - Hur stora krav ställer ni på era spelare?

[Zire]

Utöver nån slags baslinje av hyfs så är jag nog egentligen mest sugen på spelare som går igång som fan på grejerna, blir engagerade och diggar spelvärlden och dess invånare. Jag trodde jag skulle gå igång mkt på telefoner och annat sånt, men jag har märkt att det är just engagemanget som gör det för mig. Och sånt kan man ju inte kräva, bara hoppas på.

Man kan inte kräva engagemang, det är ju lite av en group effort, men man kan åtminstone kräva att folk försöker.

Det är inte ett problem när jag spelar numera, men när jag var yngre så spelade jag emellanåt med personer som mest ville hänga med oss och inte egentligen spela, och det var förödande och väldigt enerverande när de mer eller mindre hade som mål att få oss att spela så lite som möjligt. Samtidigt var det svårt att köra ut dem eftersom de var där under förevändningen att de skulle spela.

(Släng på att det i ett fall handlade om ett triangeldrama där en av de vanligtvis mest drivande spelarna var förtjust i en spelare som var där för att ragga på en annan spelare. Engagemang 0. Då var man glad att det inte var ens reguljära spelgrupp...)

 

[slanfan]

Har bara haft en DnD5 grupp på senaste tiden. Där har det "enda" kravet varit att spelarna ska ha koll på sina egna förmågor och spells. Filosofin är att om något behöver kollas upp så får inte förmågan/besvärjelsen användas. Men det efterlevs sällan då jag själv tvingas bläddra titt som tätt.

Andra krav som sällan efterlevs (men har nämnts i gruppen) är att komma i tid. Höra av sig i god tid om man får förhinder. Spela koncentrerat.

 

[Skarpskytten]

Man kan inte kräva engagemang, det är ju lite av en group effort, men man kan åtminstone kräva att folk försöker.

I min erfarenhet: i en grupp med ett gäng engagerade, talträngda personer med stora egon som entusiastiskt kastar sig in i spelandet, kan det vara helt okej att ha med en eller två spelare som mest sitter med på resan och är trevliga prickar. Högt engagemang kan leda till en kamp om SLs tid och rampljuset. I en grupp med många krävande spelare kan det vara skönt att ha i alla fall någon som inte har något emot att hålla sig i bakgrunden. "Low maintenance players", typ.

Jag tycker man kan vara engagerad utan att vara aktiv, i den meningen att man hänger med vid spelbordet och bryr sig om det som händer där. En uttråkad spelare är däremot inget jag vill ha, och inte heller en gnällig. Men engagerade spelare kan gnälla mer än oengagerade.

Förtydligande: ett stort engagemang kopplat till bristande lagkänsla kan vara dåligt; jag har haft spelare som jag har varit tvungen ett hålla tillbaka för att andra också ska få plats. Jag var en gång en SL som också försökte få tillbakadragna spelare att kliva fram, men jag hade aldrig några framgångar och har lagt ned det projektet, alla kan få plats men den som inte vill ta plats slipper. Däremot finns det spelare som jag medvetet försöker ta mindre plats - för allas bästa. "Pelle, det är vår kampanj, den handlar om alla rollfigurer, den handlar inte om din rollfigur och dig".

 

[Swedish Chef]

Hyfs är väl mitt stora krav, man lyssnar på de andra spelarna, man läser inte i regelböcker eller på telefonen i onödan. Man kommer i tid, och man är på plats för att man vill spela.

Sen gillar jag om man spelar ärligt mot sin karaktär, lever sig in fullt ut i berättelsen och att man inte pratar för mycket metasnack. När provar nya system är det lätt att det blir mycket metaspel och regelfrågor till en början, innan folk kan systemet. Så länge jag inte behöver svara på samma frågor i möte 5 som i möte 1 är jag nöjd.

Att spelare inte kan settingen gör mig inte så mycket, jag försöker i dessa lägen maxa ut setting information och stämning både under och mellan spelmötena (vi sms/facebook osv).

 

[Robert]

Hyfs är väl mitt stora krav, man lyssnar på de andra spelarna, man läser inte i regelböcker eller på telefonen i onödan. Man kommer i tid, och man är på plats för att man vill spela.

Sen gillar jag om man spelar ärligt mot sin karaktär, lever sig in fullt ut i berättelsen och att man inte pratar för mycket metasnack. När provar nya system är det lätt att det blir mycket metaspel och regelfrågor till en början, innan folk kan systemet. Så länge jag inte behöver svara på samma frågor i möte 5 som i möte 1 är jag nöjd.

Att spelare inte kan settingen gör mig inte så mycket, jag försöker i dessa lägen maxa ut setting information och stämning både under och mellan spelmötena (vi sms/facebook osv).

Jag tycker du ställer ganska höga krav på dina spelare, vilket kanske är bra. Ibland tycker jag att det eviga kompromissandet tar knäcken på all lust. Att det faktum att man får spela är viktigare än att vad/hur man spelar.

 

[Rangertheman]

Som jag skrev i början har jag egentligen inga krav som SL. Men frågan är om det inte är lite dumsnällt. Jag vet ju att alla hade haft ett större utbyte av spelandet om spelarna åtminstone var väl inlästa på sin egen rollperson och dennes förmågor. Ganska goda kunskaper om stridsreglerna underlättar också mycket. En sak jag förmodligen borde skärpa upp är tid i spelet respektive verklig tid. Som det är nu kan det diskuteras strategier och tillvägagångssätt under en ganska lång tid, trots att det är fiender som står 10 meter från RP. Men å andra sidan behöver ovana spelare extra tid på sig. En van spelare har förmodligen testat alla strategier ett antal gånger och kan fatta beslut i samma hastighet som hennes rollperson.

Vanliga hyfs-regler har i stort sett fungerat bra. Eftersom det är familj och nära vänner och inte en dedikerad spelgrupp, ser vi sessionerna som ett tillfälle att umgås socialt också. Vi startar när alla är redo och slutar när vi är för trötta för att spela vidare. En snabb koll på mobilen då och då är ok, så länge man ändå är uppmärksam på vad som händer i spelet.

 

[kwarnberg]

Jag är lite tveksam till hur jag ställer mig till krav från SL. Jag får ibland känslan av att SL inte ska ställa för höga krav, för då skrämmer man bort spelarna. Samtidigt ligger det på SL att hålla koll på regler och värld, förbereda äventyr, troligtvis vara den som lägger pengar på att köpa böckerna, i många fall bistå med plats att spela på (och då följer att förbereda bordet, ofta vara den som har extra tärningar och pennor när spelarna glömmer ta med dem, samt att städa det sista efter att spelarna har lämnat), och en hel del mer grejer. Och kravet på spelarna är att "meddela om de inte dyker upp och bete sig runt bordet". Jag vet inte. Det känns lite skevt för min del. Det känns som att rollspel i många fall då blir en SL som vill spela och som måste kompromissa och göra nästan allt arbete för att ha någon att spela med. Jag tycker man borde kunna förvänta sig mer av spelarna än att bete sig som drägliga medmänniskor.

Tillägg: Kanske en tråd om "Spelare - hur stora krav ställer ni på er själva?" hade varit en intressant utbrytningstråd?

 

[Bifur]

Jag kräver att mina spelare skall vara awesome och badass och inget annat ??

Höga krav i sig ????
Sen är det så klart så att spelgruppen måste komma överens om sina egna villkor, det håller inte att SL kör ett eget spår. Min erfarenhet är att många spelare vill lära sig t.ex. reglerna, men är inte det fallet så får man hitta lösningar gemensamt. Och omvänt, om nu alla vill spela ex. Oraklets Fyra Ögon, ja då kan man kräva att både SL och spelare tillgodogör sig relevant bakgrundsinfo, annars lär det inte bli så roligt.

 

[.113]

Jag kräver att mina spelare ska gå med återvinningen, plocka fram på bordet och ibland får de köpa något att dricka så vi har här. Men det är ju ungarna och inte helt spelrelaterat

Av övriga spelare kräver jag inte att de kan reglerna men det hjälper om de kan lite. Däremot så vill jag att de hänger med och försöker lära sig hur det funkar under Spelet. Sen, ja, komma I tid så klart, och meddela om de inte kommer.

Sen är jag lite av skolan att spelarna kommer, från jobb och liv utan att behöva bry sig om något utom typ "ok, vart var vi? Jaha, då kör vi" medan jag som har mer jobb och liv än de flesta med mina fyra barn ska ha någon sorts koll på vad som hänt, vad som händer och vad som komma skäll plus vad spelarna gör, kan tänkas göra osv.

Jag har mer rätt att ställa krav än dem

 

[Paal]

Vi är bara tre i vår spelgrupp, vi känner varandra väl sedan länge och turas om att vara spelledare. Så det där med att vara intresserad, uppföra sig och höra av sig är så självklart att vi inte ens reflekterar över det.

Med det sagt så är vi olika bra på att ta åt oss regler och världsinformation. En av oss är ganska ointresserad av regler medan vi andra två tycker det är rätt kul. Alla försöker sätta sig in i spelvärldarna men det är olika hur mycket man hinner. Det faller givietvis alltid mest på SL att förmedla informationen men vi tycker nog alla att det förhöjer spelandet om man iaf är hyffsat insatt.

Givetvis är det olika från spel till spel. Vi spelade nyligen Svenska Kulter där det var lite av en poäng att vi INTE skulle känna till något om (det speciella) i världen. När vi däremot spelade Eclipse Phase fick vi dedikera hela första spelmötet till att bara sätta oss in i världen och jag som SL matade med lagom bite-sized info mellan spelsessionerna med.

Vi är alla heltidsarbetande vuxna med dyrbart lite fritid, att vi lägger såpass mycket tid (och pengar?) som vi gör på rollspel gör vi ju för att det är bland det roligaste vi vet. Så jag tror vi har ganska höga krav på varandra och oss själva, men bland kraven ingår ju att det ska vara roligt! Annars hade vi inte fortsatt.

 

[Swedish Chef]

Jag tycker du ställer ganska höga krav på dina spelare, vilket kanske är bra. Ibland tycker jag att det eviga kompromissandet tar knäcken på all lust. Att det faktum att man får spela är viktigare än att vad/hur man spelar.

Nja det vet jag inte, att uppföra sig, komma i tid och vilja vara med ser jag som en självklarhet. Att komma till ett spelmöte och inte hänga med i storyn för att man sitter och surfar på luren , förstör för alla andra kring bordet, om man inte vill vara med kan man lika väl skita i det.

Allt annat är saker jag gillar att folk gör, och jag kräver inget annat av andra än vad jag gör av mig själv som spelare.

Sen har jag och min grupp spelat en gång i veckan i 9 år, vi känner varandra väl och har kul. Om jag skulle spela med andra kanske kraven skulle vara lägre, men om folk sitter vid bordet och tänker på annat skulle jag inte tycka det vara lika kul att spela och förmodligen strunta i att spela med dessa människor.

Som SL investerar jag minst en timme prepp på varje session , jag hoppas att spelarna som kommer och vill spela gör det för att de vill vara med. Spelar man ett regeltungt spel förutsätter jag att spelarna till viss mån sätter sig in i reglerna, annars får vi ha en diskussion och byta spel, eller får den spelaren stå över tills vi byter spel.

 

[Xhakhal]

Jag kräver engagerat deltagande (man får såklart sitta och bara hänga på ibland när det behövs, men jag accepterar inte spelare som alltid säger 'nämen som ni tycker blir nog bäst' eller enbart spelar reaktivt) och att man läser de relevanta bitarna för scenariot vi ska spela (kan vara allt från ett halvt a4 till ett häfte, beror på scenario).

Jag kommer inte fortsätta fixa spel till en grupp där folk förväntar sig att bli serverade, utan jag kräver spelarmedverkan och att vi hjälps åt att driva storyn. I gengäld gör jag tillgänliga verktyg för att detta ska ske på ett sätt alla har tillgängligt.

... Åh. Och jag kräver sunkfri interaktion.

/xhakhal, en kravställare

 

[luddwig]

Jag ställer inte stora krav på mina spelare, för one shots knappt några alls men vid kampanjspel lite mer. Ett krav vid just kampanjspel är att någon ska skriva krönika vilket från början skedde motvillig men med tiden utvecklats till något som spelarna verkligen gillar. I övrigt handlar det mest om allmänt hyfs och sådant som nämnts tidigare här i tråden: ha hyfsad koll på spelvärlden och reglerna (brukar falla på plats efter några spelmöten), ha fokus på spelet men ta inte upp all plats. Metaspelande är heller inte något som uppskattas medan utlevelse uppmuntras. I övrigt spelar jag med en person som har svår dyslexi och en annan person har ett väldigt krävande liv med små barn m.m. så all form av inläsning faller bort.