Nekromanti SL måste alltid vara smartare än spelarna

[Mogger]

Varför är förskrivna scenrion mer ruttna än... ehh improviserade ?

Det har jag aldrig sagt, och tänker inte säga heller. Det jag sa var att många förskrivna scenarion har en story som för mig känns ytlig och tråkig, och inte sällan vet jag precis hur det kommer att gå.

 

[Recca]

Varför är förskrivna scenrion mer ruttna än... ehh improviserade (eller vad är förskrivna scenarions motsats i dina ögon?)?

Jag håller med Måns. Förskrivna äventyr är oftast: Gå till A, få reda på ledtråden som leder er till B, ta C och ta med C till D. C blir D och gå tillbaks till A. The End.

Ett förskrivet äventyr tar sällan hänsyn till spelarnas beteende, och den väg som rollpersonerna tar till slutdestinationen. Dessutom är sällan förskrivna äventyr formulerade på ett sånt sätt att de helt lätt tillåter att man frångår dem. De är därför begränsande i sin utformning.

 

[Rickard]

Har du någonsin tänkt "Fan, vilket ruttet scenario som spelledaren har skapat?"

Massor av gånger. Jag menar verkligen massor. Många gånger har iofs tänkt "Fan, vilket ruttet scenario som scenarioförfattaren har skapat?" men jag tror att något av det jag ogillar mest med förskrivna scenarion är att de nästan alltid är så förbannat ruttna.

Ja, det var lite därför jag skrev "spelledaren har skapat". Fast du kanske tänkte att det var samma sak många gånger?

/Han som tycker att spelledaren bidrar med så många saker, som vilka förväntningar spelarna kommer att ha samt anpassning av scenariot redan i scenarioskrivandet kring de konventioner som gruppen besitter

 

[Niklas73]

OK! Vad är de bästa äventyren då?

 

[Mogger]

Ja, det var lite därför jag skrev "spelledaren har skapat". Fast du kanske tänkte att det var samma sak många gånger?

Ja, precis.

 

[stenhöna]

Många intressanta svar!

Den perfekta SL skulle vara en människa med oändligt mycket tid till förberedelser, outsinlig fantasi och gudabenådad improvisationsförmåga. Sådär.

Men OK, säg att vi löst problemet med SL-vs-spelare genom att SL vet mer och kan överraska spelare genom detta, de berättar tillsammans, SL kan improvisera på det material spelarna kommer fram med, osv. Men det finns ett problem kvar: tid. En sandlådevärld kräver tid av SL. Hur mycket förberedelser är det rimligt att SL lägger på en session eller en kampanj? Hur mycket tid och förberedelser krävs för att uppnå trovärdighet? Tolkien ägnade ett liv åt sin fantasivärld. Inte konstigt att det är grunden vi alla står på!

Ett sätt att lösa detta är att ta en setting som är "allmängods", som Tolkiens värld, rymdopera osv. Man får ett "gratis djup" till berättelsen. Eller så börjar man bara i en ände någonstans i sitt egna material, och bygger vidare efterhand, mellan spelsessionerna.

Jag skulle också vilja se en diskussion om hur SL bör bemöta stämningen i spelgruppen (detta inkluderar bl.a. spelarnas förväntningar). Kanske får bli en egen tråd.

 

[Ögat]

Rekrytera dumma spelare. Eller barn.

 

[Genesis]

Men det finns ett problem kvar: tid. En sandlådevärld kräver tid av SL. Hur mycket förberedelser är det rimligt att SL lägger på en session eller en kampanj? Hur mycket tid och förberedelser krävs för att uppnå trovärdighet?

Det här är väldigt individuellt. Jag för min del är inte beredd att ägna en minut åt förberedelser. Jag spelar alltid förberedelselöst. Men det finns andra för vilka förberedelser är en del av det roliga och som spenderar timmar med att tänka ut bra grejer. Det hela beror på spelstil och på individens preferenser.

 

[Sodivra]

Men OK, säg att vi löst problemet med SL-vs-spelare genom att SL vet mer och kan överraska spelare genom detta, de berättar tillsammans, SL kan improvisera på det material spelarna kommer fram med, osv. Men det finns ett problem kvar: tid. En sandlådevärld kräver tid av SL. Hur mycket förberedelser är det rimligt att SL lägger på en session eller en kampanj? Hur mycket tid och förberedelser krävs för att uppnå trovärdighet? Tolkien ägnade ett liv åt sin fantasivärld. Inte konstigt att det är grunden vi alla står på!

Så mycket hen vill...?

Jag känner mig förvirrad, stenhöna! Jag läser att spelledaren behöver vara perfekt, smart, lägga ner mycket tid och tänker "Men jag kan ju inte ställa upp på själva premisserna i den här tråden... det där är ju inte sant"

Vill du hitta en ny SL-stil, eller prata av dig eller filosofera?

Hjälp mig gärna fatta, för jag är nyfiken men lite osäker just nu.

Jag skulle också vilja se en diskussion om hur SL bör bemöta stämningen i spelgruppen (detta inkluderar bl.a. spelarnas förväntningar). Kanske får bli en egen tråd.

Här ser jag en ingång, så jag provar att skjuta! Kanske är det här inte alls vad du är ute efter, men jag gör ett försök.

Jag skulle säga att nyckeln till att ha kul inte att spelledaren är smartast, väl förberedd, använder jättehäftiga beskrivningar, har tänkt ut allt, kan ta ansvar för allt...

Utan att spel + spelare + spelledare tillsammans kan skapa ett bra socialt kontrakt och en intressant situation.

Ett bra socialt kontrakt innebär att det är tydligt vad alla har för förväntningar på spel, hur man ska spela, och att alla känner sig bekväma med det.

En intressant situation är en situation där deltagarna kan agera, har ett mål de själva bryr sig om, känner sig utmanade och får respons på sina handlingar.

En intressant situation kan vara "Vi måste slå oss igenom orcherna och rädda den här personen" (mål: rädda personen, deltagande: göra stridsmanövrar. utmaning: massa orcher. respons: orcher slås ner, vi kommer närmare mål, spelledaren beskriver)

En intressant situation kan också vara "I den här scenen vill jag nå fram till min son och knyta kontakt med honom igen" (mål: knyta kontakt igen. deltagande: skådespel och inlevelse. utmaning: få spela något viktigt och starkt. respons: spelledare eller spelare gestaltar sonen tillbaka)

De här fyra sakerna är vad som lägger förutsättningarna för flow, att vara inne i det man gör, att ha kul:

- agera (inte bara lyssna)
- mål jag bryr mig om (inte bara som SL gett mig)
- utmaning (inte bara checkpoints)
- respons (inte bara blockande eller nickande, utan spelet/sl/spelare plockar upp vad jag gör)

Detta är vetenskap, inte gissningar!

https://www.rollspel.nu/oldsitefiles/download/Number/2171/filename/flowpyramid1.png

 

[stenhöna]

Socialt kontrakt

Vill du hitta en ny SL-stil, eller prata av dig eller filosofera?

Prata av mig och förstå misstag.

Utan att spel + spelare + spelledare tillsammans kan skapa ett bra socialt kontrakt och en intressant situation.

Now we're talking! Schysst diagram, också! Det är inte alltid det är social möjligt att vara så explicit om förutsättningarna, dock. Men ju mer tillit, desto mer kan man prata om.

Samberättande är en vanlig humorform, slog det mig. Något vi gör hela tiden på jobbet. Men denna temporära fantasivärld har givetvis inte samma varaktighet som under en rollspelssession. Tyvärr.

Om någon vill fortsätta diskutera: Vad är ett bra socialt kontrakt? Eller "bra social kontakt", som jag läste fel först? Eller är det sådant man lär sig på dagis, och sen aldrig har problem med som vuxen?

 

[EvilSpook]

Jag känner mig förvirrad, stenhöna! Jag läser att spelledaren behöver vara perfekt, smart, lägga ner mycket tid och tänker "Men jag kan ju inte ställa upp på själva premisserna i den här tråden... det där är ju inte sant"

Håller med Arvidos här. Rollspel är kanske den mest förlåtande sysselsättningen man kan ha. Man kommer undan med smått fantastiska hafsverk, inkonsekvenser, improvisationer, banaliteter och klichéer och det kan ändå vara jättekul. Och är det inte så kul som man trodde snackar man om det, ändrar lite och kör igen.

Om ens upplevelse förstörs om vapnets penetration är fel, Radagast bor på fel ställe, hastigheten på Tie-fighters är orimlig eller att Ashariens befolkning inte kan försörjas, tror jag snarare man ska leta efter problemet inom sig själv...?

//EvilSpook

 

[Sodivra]

Re: Socialt kontrakt

Vill du hitta en ny SL-stil, eller prata av dig eller filosofera?

Prata av mig och förstå misstag.

Utan att spel + spelare + spelledare tillsammans kan skapa ett bra socialt kontrakt och en intressant situation.

Now we're talking! Schysst diagram, också! Det är inte alltid det är social möjligt att vara så explicit om förutsättningarna, dock. Men ju mer tillit, desto mer kan man prata om.

Samberättande är en vanlig humorform, slog det mig. Något vi gör hela tiden på jobbet. Men denna temporära fantasivärld har givetvis inte samma varaktighet som under en rollspelssession. Tyvärr.

Om någon vill fortsätta diskutera: Vad är ett bra socialt kontrakt? Eller "bra social kontakt", som jag läste fel först? Eller är det sådant man lär sig på dagis, och sen aldrig har problem med som vuxen?

Det här tycker jag är ett bra socialt kontrakt! "Prata av mig och förstå misstag.", då fattar jag vad vi håller på med.

I modellen så är ett socialt kontrakt...
- Kreativ agenda (vilken spelstil ska vi ha? vad är det vi är ute efter för upplevelse?)
- Setting (var är vi? vilka är våra rollpersoner? vad står i fokus?)
- System (mer än bara tärningar och siffror)
- Hur vi ska behandla varandra schysst

Och detta ska alltså vara tydligt, gemensamt, något som deltagarna är sugna på, och känner tillit till!

Kan hålla med om att det inte är så här tydligt i många grupper. Jag tror det handlar om tillit, man känner inte sig sugen på att utmana det sociala kontraktet, så man vill inte snacka om det utan lämna det som det är, spelarna vill inte ta större ansvar och tror (mer eller mindre medvetet) att de inte tjänar något på att börja krångla med det där.

Detta trots att det sociala kontraktet kan vara motsägelsefullt och behövas "städas upp", någon kanske vill spela drama, någon hack and slash...