Rör inte min hackkyckling
"Det bästa är att göra det på ett subtilt sätt, imo. Du kan till exempel tala om för en spelare; "du känner att du inte vill tala om för NN att du hittat den här boken", exempelvis."
Ojdå, vad mycket klagomål du fick för den där frasen. Ingen som har lite konstruktiv hjälp på hur man egentligen kan ge subtila tips eller sköta besatthet?
Här kommer mina tips:
Budskap om Misstänksamhet
När jag vill besätta en rollperson att göra någonting så ger jag små hints som driver spelaren i den riktningen. Det kan handla om små papperslappar i stil med "du har ett minne av att du under natten såg sillhuetten av en gänglig man stå och rota i din ryggsäck. Han hyschade stillsamt åt dig och du somnade om. Var det bara en dröm?" (Det där tricket fungerar bra om det finns fler än en gänglig man i äventyrargruppen.)
Det kan trigga rollpersonen om det redan finns en misstänksamhet att bygga på. Det viktiga är att SL inte ger spelaren en uppgift utan bara en gåta. Det är upp till spelaren att göra vad hon vill (men vi kan förstås försöka styra henne för att det är skoj).
Varningar
En galen människa kan få varningssignaler att försöka tolka. Mystiska drömmar, flashbacks, järtecken, hallucinationer. En gång lät jag en rollperson hela tiden råka ut för saker på grund av sin tankspriddhet. Glömde att låsa dörrar, tog med sig saker som han inte längre behövde (när han satte sig för att köra iväg i sin bil sade jag "ska du lägga stentavlorna i baksätet?" och han bara "shit, har jag dem med mig?") och liknande. Det blev ganska uppenbart att han hade något på hjärnan som tyngde honom. Sedan fick han flashbacks och kunde sakta men säkert börja inse vad det var i hans förflutna som hade orsakat detta. Genom att börja rota i det förflutna så blev han också allt mer klartänkt.
Andeväsen som besätter rollpersoner kan fungera så där. Om man inte gör som de vill så ställer de till det för en. (fast det blir roligare om anden går att lura på något vis, så att man kan arbeta fram en plan vid sidan om som gör en befriad från andens inflytande. Då blir det en strid mot klockan; man måste göra som anden vill emellanåt för att inte drabbas av dess vrede, men varje gång anden blir tillfredsställd kan man börja försöka motarbeta dess planer och försöka bli fri på något vis.)
Sinnesförvrängningar
Beskrivningar kan påverka spelarna väldigt mycket. Bara genom att välja ord och tonläge kan man måla upp helt olika stämningar av en och samma plats. Jag brukar se mig själv som besättaren när jag spelleder. Om jag tar i för mycket, då anar spelaren oråd och förstår att något är fel på henne, men om jag bara förvränger precis lagom mycket, då märker inte spelaren något utan låter sig påverkas omedvetet. Främlingar kan verka hotfulla och otrevliga om man bara ändrar tonläge något på deras dialog. Så även om de egentligen säger snälla saker, så kan rollpersonen missförstå det och tolka det som spydigheter. Det går helt klart att styra spelarna på det här sättet, även om det sker på ett väldigt subtilt sätt.
---
Konklusion: Jag tycker det är okej om man blir besatt till att göra något, men jag vill ogärna att SL pekar med hela handen och visar precis vart jag skall gå. Om jag absolut måste göra något pga besatthet/galenskap, då vill jag att det skall ske helt omedvetet. Låt mig gå ut ur rummet och ta över min rollperson helt och hållet. Då kan det bli lite spännande också, när jag försöker ta reda på vad jag egentligen gjort för något.
(om man inte vill skicka spelaren ut ur rummet, så kan man låta rollpersonen göra tokiga saker i sömnen, och på så vis så är alla rollpersoner omedvetna om vad som egentligen har hänt. (Man vaknar och ser att Annika har blod på hennes nattlinne och undrar förskrämt hur det har hamnat där, typ))
/Rising