Nekromanti SLs roll kontra spelarnas

[Bifur]

Lyssnade på senaste Nordnordost. Bra avsnitt men det fick mig att fundera över de lite svepande beskrivningarna av tradSLs roll och svårigheter, och specifikt relationen till spelarnas roll. För er som inte lyssnat gällde det bl.a. hur RPna och deras bakgrunder och drivkrafter kan hamna snett i förhållande till den tänkta berättelsen. Det kan, i poddavsnittet och många andra diskussioner, framstå som att spelarna alltid ska och bör få göra sina RP helt fritt, att det på något vis ligger i trad-spelandets (eller t.o.m. rollspelandets) natur. Men där lika väl som i karaktärsdrivet spel eller OSR (antar jag, RP som aldrig vill gå in i grottan funkar väl inte så bra?) behövs så klart en dialog inom gruppen. Jag kan bli lite irriterad på exemplet med gycklartruppen som inte funkade i PDIK. Nej, så kanske det var men då har antagligen dialogen mellan spelare och SL misslyckats. För lika väl som SL ska kunna utgå från RPnas drivkrafter i ett läge bör spelarna kunna utgå från SLs premisser i ett annat, och då också skapa RP som fortfarande är intressanta och som funkar till scenariot/kampanjen. Och för SL ingår det givetvis att ha tillräcklig koll på scenariot för att kunna ställa upp rimliga premisser som fortfarande ger spelarna kreativ frihet.

För mig, när jag ska SLa något nytt, är denna dialog central och genomför man den på ett bra sätt försvinner också många (eller i alla fall vissa) av SLandets svårigheter och man kan istället fokusera på att lägga upp sina scenarion på ett intressant vis. Jag levde nog i föreställningen att det var så för de flesta andra också men kanske har jag fel där?

 

[Mogger]

För mig, när jag ska SLa något nytt, är denna dialog central och genomför man den på ett bra sätt försvinner också många (eller i alla fall vissa) av SLandets svårigheter och man kan istället fokusera på att lägga upp sina scenarion på ett intressant vis. Jag levde nog i föreställningen att det var så för de flesta andra också men kanske har jag fel där?

Så är det nog för många. Ett problem som lätt uppstår är att spelen ger en bild av hur det ska spelas som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Visst kan du spela en Student eller Innkeeper i WFRP, visst kan du spela en kvacksalvare, medium eller schaman i Western, men risken är ganska stor att det blir "a rabbi, a monkey and a half-elf necromancer walks into a bar...", och det även om man pratat om det först. För spelen har en tradition av att man ska kunna spela vad som helst, och det kan vara svårt (och kännas dumt) att säga nej till ett coolt koncept.

 

[God45]

Alltså, om vi ska spela tjuvar i en kampanj så är det ju ramar man måste hålla sig inom. Då kan jag inte dyka upp med en bagare. Och ofta hjälper det utöver det att göra karaktärer tillsammans, så att jag inte får situationen där mitt spel om vapenhandlare och deras livvakter baserat på Jormungandr hade en spelgrupp där 6 personer var snipers och en kille snackade.

Men om din OSR fantasy kampanj inte håller för en intergalaktisk gräshoppa, den sista kristalpersonen, Fightar krigaren och Dr Morgus Necromancer for hire så gör du något fel. Och om din Vampire kampanj inte håller för att någon vill gråta över sin dödliga flickvän som hon inte kan vara med längre så är det samma sak. Du borde väntat dig det och/eller sagt något.

 

[God45]

Och jag har typ aldrig spelat i någon här på forumets gäng low fantasy kampanj och dykt upp med en ond nekromantiker som gör droger av folks hjärnor och ville bota döden. Nope. Aldrig gjort den grejen. Totes oskyldig är jag...

 

[Bifur]

Jo, fast jag tycker inte spelen ska läggas allt för mycket till last i sådana fall. Kanske går det visst att spela på ett schaman på ett vettigt sätt men spelare 2 måste kanske byta koncept i så fall. Kanske funkar Student i WFRP om alla kan tänka sig att vara akademiker. SLs roll i dialogen är ju att föreslå lösningar som scenariona kan moddas till att passa. Och visst, att säga nej när det verkligen inte funkar.

Hur som. I diskussionen om spel, spelstilar och scenariobyggande glöms denna aspekt i mitt tycke ofta bort.

 

[Rickard]

Det är lite därför jag skapade tråden We Know So Little of Our Hobby då jag anser att många tar för givet alltför mycket saker som har med vår hobby att göra. Folk glömmer hur man ska förklara rollspel - exempelvis varför man ska ha en rollperson, folk antar att man måste ha spelledare, folk glömmer att det finns olika spelstilar. Från början, om jag ska vara krass, så handlade det om grottröj och spelarna gjorde karaktärer för ett ändamål - grottröj.

Sedan fanns det avarter redan på 70-talet det här med att ha en homogen grupp är något vi tar för givet och glömmer att ta med i vissa rollspel.

 

[Bifur]

Du borde väntat dig det och/eller sagt något.

Exakt, och det gör man/vi ju. Eller? Och om man inte gör det är det nödvändigtvis inte spelets eller spelstilens ”fel” att ens koncept inte flyger.

 

[God45]

Exakt, och det gör man/vi ju. Eller? Och om man inte gör det är det nödvändigtvis inte spelets eller spelstilens ”fel” att ens koncept inte flyger.

Exakt

 

[Skarpskytten]

Och jag har typ aldrig spelat i någon här på forumets gäng low fantasy kampanj och dykt upp med en ond nekromantiker som gör droger av folks hjärnor och ville bota döden. Nope. Aldrig gjort den grejen. Totes oskyldig är jag...

Och det gick ju hur bra som helst att spela den gubben i en "grupp" med en naiv våldsam munk och en vanärad underättelseagent eftersom alla tre rollfigurerna var skriva för att vara på ett och samma ställe, träffa varandra, utnyttja varandra och jävlas med vanandra. Jag är sjukt imponerad av att vi med en SL och tre spelare som kom från helt olika håll fick allt det är att flyga.

 

[ceruleanfive]

Ett problem som jag har stött på är att spelare inte lyckas kommunicera riktigt hur deras karaktärer kommer att vara. Ibland blir det svårt att förutse hur en karaktär kommer att gestaltas i en viss kontext. Spelledare kan också träffa lite snett när de beskriver vilken typ av scenario det handlar om.

Så även om man har samtal är det inte säkert att allt blir rätt förmedlat. Shit happens. Samtidigt kan man ju anstränga sig lite extra för att verkligen kommunicera så tydligt som möjligt.

Och som sagt, man måste kunna känna sig bekväm med att ge avslag. Presenterar spelledaren ett upplägg som verkar trist? Säg ifrån! Har en spelare en karaktärsidé som inte passar in i vare sig gruppen eller scenariot? Föreslå en ändring!

 

[Skarpskytten]

Ett problem som lätt uppstår är att spelen ger en bild av hur det ska spelas som inte riktigt stämmer överens med verkligheten.

Är inte detta pudelns kärna, att många rollspel inte klarar av att tydliggöra sin egen spelstil? Man säger: "I det här spelet får du spela vilken rollfigur som helst, det är helt fritt att hitta på en person i den här världen!" men glömmer det lilla tillägget "Ja, alltså, förutsatt att din rollfigur vill delta i leken gissa-SLs-plan/genomlida-SL-misslyckade-roman-berättelse-utan-särskilt-mycket-agens"?

Problemet är inte "tradspel" i sig, utan att "tradspel" i allmänhet är/var en aning förljugna eftersom deras konstruktörer inte hade tänkt igenom saker och ting ordentligt (eller saknade ett språk för att en förstå sina egna spel).

Min känsla är i alla fall att moderna rollspel gör det här mycket bättre (låt oss ta Kutulu och Svavelvinter som föredömliga exempel) än tradspel (låt oss ta Drakar och Demoner Expert och Pendragon som varnande exempel), de är både mer explicita och (tror jag) mer fokuserade.

 

[Skarpskytten]

Ett problem som jag har stött på är att spelare inte lyckas kommunicera riktigt hur deras karaktärer kommer att vara. Ibland blir det svårt att förutse hur en karaktär kommer att gestaltas i en viss kontext. Spelledare kan också träffa lite snett när de beskriver vilken typ av scenario det handlar om.

Så även om man har samtal är det inte säkert att allt blir rätt förmedlat. Shit happens. Samtidigt kan man ju anstränga sig lite extra för att verkligen kommunicera så tydligt som möjligt.

Ja, det finns ju två problem här. Först måste man inse att det är bra att tala om vad det är för spel man ska spela och hur, sedan måste man också klara av att ha en fungerande kommunikation. Den senaste (sista?) tradkampanjen jag var med i höll på att rasa ihop eftersom SL hade sålt in spelet som ett med stor frihet, men där han i själva verket bara ville ha åskådare till sin fräcka demonberättelse. Det var inte en dålig demonberättelse, men några av oss som spelade ville göra det vi hade blivit utlovade istället. Jag lyckades aldrig fatta vad som gick fel i kommunikationen, men uppenbarligen talade vi spelare och SL inte samma språk. Spelare är från Mars och SL från Jupiter?

 

[ceruleanfive]

Den senaste (sista?) tradkampanjen jag var med i höll på att rasa ihop eftersom SL hade sålt in spelet som ett med stor frihet, men där han i själva verket bara ville ha åskådare till sin fräcka demonberättelse. Det var inte en dålig demonberättelse, men några av oss som spelade ville göra det vi hade blivit utlovade istället. Jag lyckades aldrig fatta vad som gick fel i kommunikationen, men uppenbarligen talade vi spelare och SL inte samma språk. Spelare är från Mars och SL från Jupiter?

Just när det kommer till mer traditionella kampanjer tänker jag att det potentiellt kan handla om att SL inte vill spoila händelserna – "Det blir ju en mycket mer spännande upplevelse om man inte har föraningar om vart det är på väg!" I vissa fall kan jag köpa det, men i regel slutar det lätt med att alla är besvikna. Falsk marknadsföring grundar inte för en bra upplevelse.

 

[Skarpskytten]

Just när det kommer till mer traditionella kampanjer tänker jag att det potentiellt kan handla om att SL inte vill spoila händelserna – "Det blir ju en mycket mer spännande upplevelse om man inte har föraningar om vart det är på väg!" I vissa fall kan jag köpa det, men i regel slutar det lätt med att alla är besvikna. Falsk marknadsföring grundar inte för en bra upplevelse.

Ja, givet SLs person så låter det inte alls som en dum förklaring i just det här fallet. Ett extra problem här är ju just också den stora makt som många tradspel ger SL, i vilket ingår ett mandat att ljuga för spelarna.

 

[God45]

Och det gick ju hur bra som helst att spela dem gubben i en "grupp" med en naiv våldsam munk och en vanärad underättelseagent eftersom alla tre rollfigurerna var skriva för att vara på ett och samma ställe, träffa varandra, utnyttja varandra och jävlas med vandra. Jag är sjukt imponerad av att vi med en SL och tre spelare som kom från helt olika håll fick allt det är att flyga.

Det är sant! Och det var en awesome kampanj

 

[God45]

Måste formulera om den här posten. Ge mig en stund

 

[erikt]

Är inte detta pudelns kärna, att många rollspel inte klarar av att tydliggöra sin egen spelstil? Man säger: "I det här spelet får du spela vilken rollfigur som helst, det är helt fritt att hitta på en person i den här världen!" men glömmer det lilla tillägget "Ja, alltså, förutsatt att din rollfigur vill delta i leken gissa-SLs-plan/genomlida-SL-misslyckade-roman-berättelse-utan-särskilt-mycket-agens"?

Det där låter inte som ett problem med spelet eller världen, utan med det specifika scenariot.

 

[Bifur]

Min känsla är i alla fall att moderna rollspel gör det här mycket bättre (låt oss ta Kutulu och Svavelvinter som föredömliga exempel) än tradspel (låt oss ta Drakar och Demoner Expert och Pendragon som varnande exempel), de är både mer explicita och (tror jag) mer fokuserade.

Nu är väl tradspel inte bara gamla spel, eller? Kutulu är väl i högsta grad ett tradspel?

Håller heller inte med om att moderna spel generellt är bättre på att förklara sina premisser. Vad ska man egentligen spela i Svavelvinter? Jag har inget givet svar på den frågan trots att jag spelat det en del.

 

[Mogger]

Jo, fast jag tycker inte spelen ska läggas allt för mycket till last i sådana fall. Kanske går det visst att spela på ett schaman på ett vettigt sätt men spelare 2 måste kanske byta koncept i så fall. Kanske funkar Student i WFRP om alla kan tänka sig att vara akademiker. SLs roll i dialogen är ju att föreslå lösningar som scenariona kan moddas till att passa. Och visst, att säga nej när det verkligen inte funkar.

Hur som. I diskussionen om spel, spelstilar och scenariobyggande glöms denna aspekt i mitt tycke ofta bort.

Kan nog tycka att det till ganska stor del är spelens fel ändå. Om de inte explicit säger att "ni måste snacka ihop er. Använd de här fiffiga frågorna" (eller vilket verktyg man nu kan använda). Om vi tar exemplet med WFRP så vågar jag påstå att 80% av alla careers är helt oanvändbara. Ingen har någonsin spelat dem, och har de gjort det så är det 0,001% av alla WFRP-spelare, och även då som en kul grej eller mellanspel.

Det roligaste sättet att spela på ska vara det bästa. Om spelet ger mig möjligheten till något som verkar kul, men sedan visar det sig att "nej, alla ska spela bankrånare" så har spelet lite lurat mig. De sa en sak, men i praktiken var det något annat som gällde.

Ska man undvika det här problemet så ska det stå att "innan ni gör era RP ska ni välja ett gruppkoncept, och när det är gjort går det bara att välja roller inom gruppkonceptet".

Det behöver inte vara svårare än så. I början var det här enkelt - tjuv, krigare, trollkarl och jägare. Men alla ville egentligen bara leta skatter. De hade olika saker de var bra på bara. Sedan dök det upp lärda män, köpmän, riddare etc och plötsligt säger någon att "min riddare har en egen borg" och tycker det låter coolt och att "en orchhövding vill överta borgen" men så i första äventyret så sitter de där på värdshuset och ska ge sig av, och riddaren inser att "shit, min borg är sååå kööörd!"

För spelen sa även att man ska skriva en liten bakgrunshistoria, fundera på vad din RP vill och sånt. Visst, det var styvmoderligt, men vissa av oss började ta fasta på de här grejerna men kommunikationen fanns inte. Det sa spelet inget om. Tvärtom var det mycket hysch-hysch och hemligheter om vad man skulle spela, annars skulle ju alla välja Simma 90%, om de visste att man skulle ut på havet!

Ja, typ så

 

[Bifur]

Är inte detta pudelns kärna, att många rollspel inte klarar av att tydliggöra sin egen spelstil? Man säger: "I det här spelet får du spela vilken rollfigur som helst, det är helt fritt att hitta på en person i den här världen!" men glömmer det lilla tillägget "Ja, alltså, förutsatt att din rollfigur vill delta i leken gissa-SLs-plan/genomlida-SL-misslyckade-roman-berättelse-utan-särskilt-mycket-agens"?

Ok, de problemen finns men om gruppen gillar settingen blir det väl deras gemensamma ansvar att se igenom sådana oklarheter och hitta en fungerande väg? Oraklets fyra ögon skulle exempelvis kunna beskrivas som en fri sandlåda men givetvis funkar den inte att spela med RP som bränner Vox Ranzina och drar till Argond. Om det är definitionen av fri har man missat i dialogen. Min poäng är att detta ansvar i lika stor grad vilar på spelarna som på SL.