Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,729
Lyssnade på senaste Nordnordost. Bra avsnitt men det fick mig att fundera över de lite svepande beskrivningarna av tradSLs roll och svårigheter, och specifikt relationen till spelarnas roll. För er som inte lyssnat gällde det bl.a. hur RPna och deras bakgrunder och drivkrafter kan hamna snett i förhållande till den tänkta berättelsen. Det kan, i poddavsnittet och många andra diskussioner, framstå som att spelarna alltid ska och bör få göra sina RP helt fritt, att det på något vis ligger i trad-spelandets (eller t.o.m. rollspelandets) natur. Men där lika väl som i karaktärsdrivet spel eller OSR (antar jag, RP som aldrig vill gå in i grottan funkar väl inte så bra?) behövs så klart en dialog inom gruppen. Jag kan bli lite irriterad på exemplet med gycklartruppen som inte funkade i PDIK. Nej, så kanske det var men då har antagligen dialogen mellan spelare och SL misslyckats. För lika väl som SL ska kunna utgå från RPnas drivkrafter i ett läge bör spelarna kunna utgå från SLs premisser i ett annat, och då också skapa RP som fortfarande är intressanta och som funkar till scenariot/kampanjen. Och för SL ingår det givetvis att ha tillräcklig koll på scenariot för att kunna ställa upp rimliga premisser som fortfarande ger spelarna kreativ frihet.
För mig, när jag ska SLa något nytt, är denna dialog central och genomför man den på ett bra sätt försvinner också många (eller i alla fall vissa) av SLandets svårigheter och man kan istället fokusera på att lägga upp sina scenarion på ett intressant vis. Jag levde nog i föreställningen att det var så för de flesta andra också men kanske har jag fel där?
För mig, när jag ska SLa något nytt, är denna dialog central och genomför man den på ett bra sätt försvinner också många (eller i alla fall vissa) av SLandets svårigheter och man kan istället fokusera på att lägga upp sina scenarion på ett intressant vis. Jag levde nog i föreställningen att det var så för de flesta andra också men kanske har jag fel där?