Nekromanti SLUG (Spelledar"utbildning") inom vår förening

[Stupidbear]

Om det finns en allmän känsla av att spelledaren är den som håller i spelet och har ansvar för att det blir kul, om folk i allmänhet kör sina gamla vanliga spel som de kan väl, om det enda sättet att spelleda är genom att binda sig till en kampanj som sedan ska köras varje vecka över en lång period, så tror jag inte att det är så konstigt att folk är tveksamma inför att sätta sig i spelledarstolen. Och då tror jag inte, om jag ska vara ärlig, att man kommer så långt med att ha "spelledarutbildning" en gång i veckan. Snarare tycker jag att det riskerar att höja tröskeln ännu mer, i och med att man gör spelledare till något man måste utbilda sig till, något man måste kunna en massa saker för att vara, istället för att bara dyka upp och spela tillsammans med alla andra och ha kul. Det låter som att rollspel är ett nöje men spelledande är ett jobb och ett ansvar.

Hoppas att jag inte låter alltför neggo. Ovanstående är min uppfattning av situationen, men jag känner inte er spelgrupp och går lika mycket på mina fördomar som på den info du skrivit, så jag kan ha superfel.

Reaktionerna har faktiskt varit motsatta, det har gjort folk mer intresserade av att hitta på nya världar. Vi har fokuserat på att få igång fantasin tillsammans och leka med olika koncept.
Det är inte direkt utbildning, de bara suger på att hitta på namn. SLUG är vad vi kallar det för och det är ganska tydligt att det inte är en utbildning. Därav mina "".
Vi heter liksom "Mega intresserade fantasy fanatiker" men förkortas till Miff. Det är ett värdelöst namn som de flesta inte ens vet att det står för och alla pushar för att det ska bara bli "Miff". .. Men det blir aldrig av..

 

[Stupidbear]

Om det finns en allmän känsla av att spelledaren är den som håller i spelet och har ansvar för att det blir kul, om folk i allmänhet kör sina gamla vanliga spel som de kan väl, om det enda sättet att spelleda är genom att binda sig till en kampanj som sedan ska köras varje vecka över en lång period, så tror jag inte att det är så konstigt att folk är tveksamma inför att sätta sig i spelledarstolen. Och då tror jag inte, om jag ska vara ärlig, att man kommer så långt med att ha "spelledarutbildning" en gång i veckan. Snarare tycker jag att det riskerar att höja tröskeln ännu mer, i och med att man gör spelledare till något man måste utbilda sig till, något man måste kunna en massa saker för att vara, istället för att bara dyka upp och spela tillsammans med alla andra och ha kul. Det låter som att rollspel är ett nöje men spelledande är ett jobb och ett ansvar.

Hoppas att jag inte låter alltför neggo. Ovanstående är min uppfattning av situationen, men jag känner inte er spelgrupp och går lika mycket på mina fördomar som på den info du skrivit, så jag kan ha superfel.

Reaktionerna har faktiskt varit motsatta, det har gjort folk mer intresserade av att hitta på nya världar. Vi har fokuserat på att få igång fantasin tillsammans och leka med olika koncept.
Det är inte direkt utbildning, de bara suger på att hitta på namn. SLUG är vad vi kallar det för och det är ganska tydligt förklarat för dem att det inte är en utbildning. Därav mina "".
Vi heter liksom "Mega intresserade fantasy fanatiker" men förkortas till Miff. Det är ett värdelöst namn som de flesta inte ens vet att det står för och alla pushar för att det ska bara bli "Miff". .. Men det blir aldrig av..

 

[Genesis]

Reaktionerna har faktiskt varit motsatta, det har gjort folk mer intresserade av att hitta på nya världar.

Va kul! Jag älskar att ha fel när jag är neggo.

 

[Stupidbear]

Va kul! Jag älskar att ha fel när jag är neggo.

Det är inte som om vi säger "Såhär spelledar du" eller vad som är "rätt" att göra.

Det är mer brainstorming och chanser att sättas i situationer där de behöver tänka ut saker själva.

Utpost kommer bli promotat imorgon, läste genom boken idag. Väldigt bra skrivet förresten!

 

[Sodivra]

Jag spinner vidare på det här lite.

Har man inställningen att det skall vara roligt, att inte säga "Nej, du kan inte baka gräddtårta för du har inte det skillet eftersom din klass inte kan det så ni kan inte göra en förgiftad tårta att bjuda vakterna på så de somnar..." gör spelet trist, men att istället uppmuntra lite halvgalna ideer och säga "Javisst, ni bakar en tårta med sömnmedel i och bjuder vakterna.." då får spelarna känna att de driver spelet, inte yxiga regler...

Gud, ja. Men i ditt exempel var det ju spelarna som såg till att de hade det roligt? Jag är inte för att spelledaren inte ska uppmuntra kul idéer. Tvärtom. Men det bör finnas en grundläggande samsyn att spelarna inte kan förvänta sig att bli underhållna. Rollspel går ut på att ha roligt tillsammans, inte att spelledaren ska underhålla spelarna. Jag feltolkade dig säkert, men det här är värt att påpeka, för det är en ganska vanlig syn bland rollspelare.

Ja, jag tänker att det du pratar om Genesis, att lära sig bejaka sig själv, kräver nog att man först lär sig det som Totte pratar om, att bejaka andra.

Det är en utveckling jag själv känner igen från andra sammanhang.

Rigiditet och hålla kontrollen -> Lära sig att bejaka den andre -> Lära sig att man kan bejaka sig själv utan att det går ut över den andre.

Citat från detta inlägg:

Obs! Här är en sak som jag inte nog kan betona!
Många tradspelare tänker att det handlar om berättarmakt, att om en har rätt så har en annan fel, att reglerna måste lydas, att man ska hitta på vafan som helst bara för att man kan. Så är det förstås inte, kom ihåg att ni är ett gäng polare som vill göra en så bra upplevelse tillsammans.

 

[Sodivra]

• Håll inte för hårt i dina planer och drömmar om hur spelmötet ska bli och vad som ska hända. När du håller hårt i dem så är det för att ha kontroll, för att skydda dig själv från att bli besviken, men det gör dig också stelare och sätter högre insatser på spel. (För att det ska bli kul måste det bli som du tänkt dig)
• Fråga spelarna vad de vill spela istället för att tänka ut ett färdigt paket till dem.
• När spelet väl igång, fråga spelarna vad de vill göra härnäst. (Och hur och varför om du behöver)
• När du känner dig förvirrad, säg "Jag är inte helt med på vart du försöker uppnå här/varför du vill detta. Kan du hjälpa mig, vad tänker du?"
• När du inte känner dig intresserad av vad som händer, fråga "Tycker ni att det här är viktigt att spela ut? Annars kan vi klippa till något annat"
• Ge positiv respons till spelarna. "Ja!" "Awesome!" "Haha, fan vad rätt" när de kommer med bidrag. Uppmuntra de andra spelarna att ge respons till varandra. Detta gör att ni kommer börja mötas mera: För det första visar det att alla är med och skapar spelmötet, och för det andra så börjar ni visa varandra vad ni gillar för saker, så att man inte behöver gissa och chansa.
• Ta in spelarnas deltagande. Fråga dem "Vad är det första som slår dig när du kommer in på marknaden?" "Hur ser din lägenhet ut?" "Vem tycker du sämst om av alla balgästerna?" Samma motivering som punkten ovan.
• Bolla spelarnas frågor tillbaka till dem. När spelarna frågar "Finns det en ________ här?" (eller något annat) Fråga dem "Ja, finns det en ________ här?" eller "Jag vet inte, känns det som att det skulle kunna göra det?" Samma motivering som punkterna ovan.

 

[krank]

Går att komma på en massa andra principer, men det där är några exempel.

Rolig detalj: Jag känner att jag kan använbda alla de där i tradspel också. Möjligen litegrann inte den sista, men det funkar väl i nåtslags neotrad eller om det handlar om saker som inte är så viktiga.

Vilket, nu när jag tänker efter, gäller det mesta man inte beskrivit/tänkt på redan, dvs sånt spelarna frågar om.


Äh, den enda situationen där det kanske inte funkar lika bra är om man vill hålla strikt på uppdelningen och tycker att spelarna ska fokusera på att spela inifrån sina rollpersoner...


Eller vafan, glöm det. Jag vill inte vara neggig. Din lista funkar i stort sett helt även i tradspel, var vad jag ville lyfta fram, tror jag.

 

[Sodivra]

Går att komma på en massa andra principer, men det där är några exempel.

Rolig detalj: Jag känner att jag kan använbda alla de där i tradspel också. Möjligen litegrann inte den sista, men det funkar väl i nåtslags neotrad eller om det handlar om saker som inte är så viktiga.

Det är inte en rolig detalj, det är poängen!

Jag tänker att man tar till improprinciperna när man snackar om socialt samspel (även i tradspel), för improtraditionen är den tradition som grundar sig i det sociala samspelet.

 

[krank]

Det är inte en rolig detalj, det är poängen!

Okej då =)

Men jag gillar din lista och det du skriver här, för du visar att det finns "improgrejer" man kan ta åt sig utan att för den sakens skull överge tradformen. Och det gillar jag.

 

[Sodivra]

Det är inte en rolig detalj, det är poängen!

Okej då =)

Men jag gillar din lista och det du skriver här, för du visar att det finns "improgrejer" man kan ta åt sig utan att för den sakens skull överge tradformen. Och det gillar jag.

Yay!

 

[Totte]

• Håll inte för hårt i dina planer och drömmar om hur spelmötet ska bli och vad som ska hända. När du håller hårt i dem så är det för att ha kontroll, för att skydda dig själv från att bli besviken, men det gör dig också stelare och sätter högre insatser på spel. (För att det ska bli kul måste det bli som du tänkt dig)
• Fråga spelarna vad de vill spela istället för att tänka ut ett färdigt paket till dem.
• När spelet väl igång, fråga spelarna vad de vill göra härnäst. (Och hur och varför om du behöver)
• När du känner dig förvirrad, säg "Jag är inte helt med på vart du försöker uppnå här/varför du vill detta. Kan du hjälpa mig, vad tänker du?"
• När du inte känner dig intresserad av vad som händer, fråga "Tycker ni att det här är viktigt att spela ut? Annars kan vi klippa till något annat"
• Ge positiv respons till spelarna. "Ja!" "Awesome!" "Haha, fan vad rätt" när de kommer med bidrag. Uppmuntra de andra spelarna att ge respons till varandra. Detta gör att ni kommer börja mötas mera: För det första visar det att alla är med och skapar spelmötet, och för det andra så börjar ni visa varandra vad ni gillar för saker, så att man inte behöver gissa och chansa.
• Ta in spelarnas deltagande. Fråga dem "Vad är det första som slår dig när du kommer in på marknaden?" "Hur ser din lägenhet ut?" "Vem tycker du sämst om av alla balgästerna?" Samma motivering som punkten ovan.
• Bolla spelarnas frågor tillbaka till dem. När spelarna frågar "Finns det en ________ här?" (eller något annat) Fråga dem "Ja, finns det en ________ här?" eller "Jag vet inte, känns det som att det skulle kunna göra det?" Samma motivering som punkterna ovan.

 

[Sodivra]

Ansvaret menade jag inte i meningen "underhålla spelarna" utan snarare "vara närvarande och anpassa sig till vad de gör så att det blir roligt", och framförallt inte vara "rule rider", utan tumma på reglerna för att göra spelet roligare.

Jag förstår precis!

Bra punkter, och dessa leder ju till att det "är" spelledarens ansvar, för om man inte följer dessa punkter så kommer det kanske bli tråkigt runt spelbordet.

Tack!

Man kan välja olika ord för det, men för mig är det viktigt att poängtera att spelledaren inte ska ta hela ansvaret. Man kan som spelledare ta ansvar för att erbjuda dessa principer till spelgruppen, och om de gruppen plockar upp dem så tar man hand om dem tillsammans.

 

[Genesis]

Bra punkter, och dessa leder ju till att det "är" spelledarens ansvar, för om man inte följer dessa punkter så kommer det kanske bli tråkigt runt spelbordet.

Haha, du kanske har rätt. Fan, det var så länge sedan jag spelade ett spel med en riktig spelledare att jag har glömt hur det är.

Jag har inte läst det, men jag misstänker att Rickards Matiné kan vara ett bra spel att kolla upp. Jag tror att många punkter i Arvids lista finns förklarade i det spelet, i en tradspelskontext. Tror jag.

 

[Totte]

Tack!
Man kan välja olika ord för det, men för mig är det viktigt att poängtera att spelledaren inte ska ta hela ansvaret. Man kan som spelledare ta ansvar för att erbjuda dessa principer till spelgruppen, och om de gruppen plockar upp dem så tar man hand om dem tillsammans.

Det håller jag med om, vissa spelgrupper går inte att få att ha kul, men det beror oftast på personkemin i gruppen. Men som DM skall man bjuda spelarna på sig själv.

En liten anekdot som jag är mycket stolt över ;-)

På Gothcon 1988, var vi med i AD&D turneringen med ett lag. Jag var DM och det var ca. 40 lag (och DM:ar) i den turneringen och alla DM DM:ade för ett annat lag, självklart.

Det visade sig att de fem spelarna i varje lag fick sätta betyg på den DM de hade, och dessa 1-5 (x5) i betyg omvandlades till % av det egna lagets poäng, dvs fick ditt lag ihop 100 poäng och du fick 15 points som DM fick ditt lag +15 poäng.

Laget jag DM:ade för gjorde tyvärr bort sig redan i första encounter och jag kunde ha sagt nu är det slut efter en kvart, men jag lät dom köra på, med vetskapen om att dom skulle dö, men jag höll dom på halster i 3 timmar. Deras magiker fick kasta sina trollformler (Fireball) och det slutade med att dom flydde ner i en källare och fienderna (orcher) kom med skottkärror och begravde hjältarna levande i denna mörka källare (allt improviserat).

Hur gick det då för mig som DM? Jag vann faktiskt DM tävlingen (har min fina buckla kvar) och jag fick mer poäng som % av mitt lag (som var väldigt nära att vinna hela tävlingen) än det lag jag DMA:de för fick.

Så, GM's uppgift är fortfarande att se till att det blir skojigt genom att göra det bästa av varje situation. Det kanske låter jobbigt men det handlar om att känna av stämningen runt bordet, som t.ex magikern i min grupp som verkligen ville få kasta en fireball, jag gav honom ett tillfälle att göra det, han blev lycklig, hans dag var fulländad även om det var bland det sista den magikern gjorde i livet.