Osbjer
Warrior
Som rubriken antyder tänkte jag här bjuda in till om ni föredrar att man slumpar fram saker (egenskaper, värden, utrustning etc.) när man skapar en rollperson, eller om ni föredrar att man planerar och köper den.
/j
/j
Nekromanti Slumpa fram eller köpa sin rollperson
- Thread starter Osbjer
- Start date
Slumpa, definitivt.
Dels för att jag tycker om att bli överraskad av min karaktär, dels för att jag känner mig som en munchkin om jag köper högsta attribut från början, får jag det av slump har jag bara haft tur och blir glad.
Egentligen samma med bakgrund och så, det är roligt att se hur karaktären blir om man slumpar. Bara man kan gallra ut typ "förlorade ben och armar i en olycka, sitter i rullstol och hatar sitt liv" liknande resultat.
Dels för att jag tycker om att bli överraskad av min karaktär, dels för att jag känner mig som en munchkin om jag köper högsta attribut från början, får jag det av slump har jag bara haft tur och blir glad.
Egentligen samma med bakgrund och så, det är roligt att se hur karaktären blir om man slumpar. Bara man kan gallra ut typ "förlorade ben och armar i en olycka, sitter i rullstol och hatar sitt liv" liknande resultat.
Jag vill tänka igenom min rollperson före jag sätter mig ner och gör den, åtminstone ha några genomgående idéer om denne så jag vill helst köpa. Slump kan vara trevligt som komplement men helst köper jag.
Och samma sak gäller mina spelare, som nästan alltid börjar gnälla på att någon annan fick bättre än dem om man slumpar fram saker.
/Poseur
Och samma sak gäller mina spelare, som nästan alltid börjar gnälla på att någon annan fick bättre än dem om man slumpar fram saker.
/Poseur
Jag var mycket, mycket länge enbart inne på poäng. Numera ser jag fördelar även med slump...
Poäng gillar jag för att de låter mig planera min rollperson. Nu tänker jag inte rent optingsmässigt - jag tänker på möjligheten att gå från koncept till siffror istället för tvärtom. Med ett köpsystem kan jag sitta länge och lura och fundera på vad som passar rollpersonen, dess personlighet och bakgrund.
Jag har oerhört svårt att komma på rollpersonskoncept jag står ut med att spela längre än enstaka spelmöten, så inför längre kampanjer krävs ett omfattande jobb för mig för att jag inte ska halka in och göra en trist tvådimensionell one trick pony som jag tröttnar på alldeles för snabbt.
Välgjorda poängsystem gör det också mer troligt att alla rollpersoner i en grupp kommer att vara ungefär så kompetenta som de är tänkta att vara. Dels i förhållande till äventyret, dels i förhållande till varandra. med poäng väljer jag om jag vill spela en inkompetent drulle.
Mitt mål i rollspel är oftast att leva mig in i min rollperson så mycket jag kan. Att slumpa fram en rollperson innebär att det blir större "utmaning" - men jag vill inte ha en utmaning. Jag vill ha minsta möjliga friktion, och det kan jag egentligen bara få om jag själv får olja vägen in, så att säga. Jag har inga problem med att spela folk som inte liknar mig särdeles mycket, men jag föredrar att själv välja på vilket sätt.
Slump är kul när det gäller att få fram oneshotrollpersoner jag inte bryr mig så mycket om. Enstaka äventyr kan jag spela vadsomhelst, och slumptabeller a' Mutant Chronicles eller Neotech kan ge lustiga resultat. Däremot har jag rätt kass tärningstur, så när slumpen avgör hur kompetent ens rollperson är... Tja, jag spelade konstant inkompetenta fånar i 4-5 års tid ni min första spelgrupp, där vi typ bara spelade Mutant Chronicles.
Så... I slutänden föredrar jag oftast köpesystem, och poäng.
Poäng gillar jag för att de låter mig planera min rollperson. Nu tänker jag inte rent optingsmässigt - jag tänker på möjligheten att gå från koncept till siffror istället för tvärtom. Med ett köpsystem kan jag sitta länge och lura och fundera på vad som passar rollpersonen, dess personlighet och bakgrund.
Jag har oerhört svårt att komma på rollpersonskoncept jag står ut med att spela längre än enstaka spelmöten, så inför längre kampanjer krävs ett omfattande jobb för mig för att jag inte ska halka in och göra en trist tvådimensionell one trick pony som jag tröttnar på alldeles för snabbt.
Välgjorda poängsystem gör det också mer troligt att alla rollpersoner i en grupp kommer att vara ungefär så kompetenta som de är tänkta att vara. Dels i förhållande till äventyret, dels i förhållande till varandra. med poäng väljer jag om jag vill spela en inkompetent drulle.
Mitt mål i rollspel är oftast att leva mig in i min rollperson så mycket jag kan. Att slumpa fram en rollperson innebär att det blir större "utmaning" - men jag vill inte ha en utmaning. Jag vill ha minsta möjliga friktion, och det kan jag egentligen bara få om jag själv får olja vägen in, så att säga. Jag har inga problem med att spela folk som inte liknar mig särdeles mycket, men jag föredrar att själv välja på vilket sätt.
Slump är kul när det gäller att få fram oneshotrollpersoner jag inte bryr mig så mycket om. Enstaka äventyr kan jag spela vadsomhelst, och slumptabeller a' Mutant Chronicles eller Neotech kan ge lustiga resultat. Däremot har jag rätt kass tärningstur, så när slumpen avgör hur kompetent ens rollperson är... Tja, jag spelade konstant inkompetenta fånar i 4-5 års tid ni min första spelgrupp, där vi typ bara spelade Mutant Chronicles.
Så... I slutänden föredrar jag oftast köpesystem, och poäng.
Osbjer
Warrior
Jag håller i stort med dig.
/j
Vad kännetecknar ett "välgjort poängsystem"?krank said:
/j
Enligt mig, ett välgjort poängsystem...osbjer said:
...är överskådligt och enkelt. WoD är enkelt, eftersom det har pluttar man fyller i. Men det är också lite krångligt i och med att du har en massa olika poäng (vissa poäng till attribut, vissa till abilities...). Mardrömmen är system där man håller på och förvandlar poäng mellan olika högar...
...är balanserat utifrån det man förväntas hålla på med. I ett spel där alla ska kunna slåss, så är systemet balanserat så att alla blir ungefär lika bra på att kunna slåss. Målet är att alla ska kunna känna sig kompetenta; inget yrke eller roll som är tänkt att ha en plats i spelet ska känna sig förfördelad. Mutant: Undergångens Arvtagare är ett exempel, där Kunskapare - trots att de är tänkta att vara en spelbar roll hyfsat centralt - måste spendera poäng på fler kunskaper för att inom sitt område uppnå en kompetens motsvarande krigarens inom sitt område
...har inte alltför mycket matematik. Hör kanske samman med 1, men jag ogillar t.ex system där man sitter och ska spendera 1000+ poäng (Eclipse Phase, jag tittar på dig...). Samma sak med köpsystem som kräver avancerad matematik och formler för att avgöra vilket värde man får för vilka poäng.
World of darkness är det enda jag har spelat, men jag gillar det. Tycker dock att skala ett till fem är för litet då det är på tok för lätt att tangera/lägga sig på gränsen för vad som är max för en människa.
Plus att jag i det systemet tycker att det är på tok för lätt att opta sin karaktär. Fyraplupp i attribut och motsvarande färdighet gör dig öhyggligt duktig på vald nisch, och det kan man egentligen göra utan att ens skämmas inför sina kamrater.
Just wod var ifs det spel jag tänkte på när jag sa att jag inte gillar att ha höga attribut. Har tyvärr inte spelat annat, så det finns säkert system där man har llst det hela bättre.
I eon har vi ibland kört så att vi alla slår våra attribut, sedan får gruppen ta det bästa resultatet och sätta ut. På så sätt har alla samma grundförutsättningar. Vi brukar även vara hyfsat generösa med rerolls på bakgrundstabellerna för att de ska spegla den karaktär man tänkt sig. Tar lång tid och det är frihet under ansvar, men i vår grupp funkar det bra.
Plus att jag i det systemet tycker att det är på tok för lätt att opta sin karaktär. Fyraplupp i attribut och motsvarande färdighet gör dig öhyggligt duktig på vald nisch, och det kan man egentligen göra utan att ens skämmas inför sina kamrater.
Just wod var ifs det spel jag tänkte på när jag sa att jag inte gillar att ha höga attribut. Har tyvärr inte spelat annat, så det finns säkert system där man har llst det hela bättre.
I eon har vi ibland kört så att vi alla slår våra attribut, sedan får gruppen ta det bästa resultatet och sätta ut. På så sätt har alla samma grundförutsättningar. Vi brukar även vara hyfsat generösa med rerolls på bakgrundstabellerna för att de ska spegla den karaktär man tänkt sig. Tar lång tid och det är frihet under ansvar, men i vår grupp funkar det bra.
Det kan jag inte riktigt göra, eftersom jag varken äger eller har spelat Eon.Laowai said:
Eller ja, jag har spelat en tiondels spelmöte i Eon. För nåt tiotal år sen eller så. Jag slumpade fram en ädling av nåt slag i ett windowsprogram. Han hade en häst. När jag envisades med att få bestämma hur min häst skulle reagera på folk lät SL en elefant bajsa min rollperson i huvudet. Då gick jag därifrån.
solvebring
Superhero
Det beror delvis på spelet och delvis på mitt humör. Med andra ord kan jag nog inte riktigt säga det ena än det andra om vilken form jag föredrar. Fast jag tror att det speciellt beror på vad jag känner för, vad jag vill göra för slags karaktär och vad som finns hos mig när den skapas.
Med andra ord är det bästa systemet för detta en form som kan erbjuda båda delarna.
Edit: Håller förövrigt med krank att system där siffrorna står över allt vad koncept heter och där det är för mycket räkna suger pung. När man måste omvandla poäng i flera steg eller köpa i princip allting och det i massor så innebär det oftast att man 1. Får räkna arslet av sig 2. Det tar onödigt lång tid och man hinner tröttna 3. I slutändan sitter man där utan poäng och kan inte köpa det man vill utan att behöva växla tillbaka poäng och räkna om alltsammans.
Värdelöst... Och då bör jag vill tillägga det att jag föredrar spel där varje avdelning på rollpersonen har sin poängsats än när hela rollpersonen har en enda poängsats på ett stort antal poäng.
Edit2: Nej fan, bäst gillar jag nog att få beskriva personfakta som uppträdande, utseende och dylika helt och hållet själv, medan jag gärna köper eller i viss mån kan styra mina värden (bryr mig dock inte så mycket om dem). Det är nog just den bästa kombon. Fast jag är som sagt ofta styrd av stundens humör och idéer.
Dock föredrar jag nog att slumpa allting före att pyssla med poäng för allting. Poäng, matte, styva linjer och raka rör är långt mycket tråkigare än att få överraskas, utmanas och få lov att spela en verkligt originell och ickestereotyp rollperson.
Med andra ord är det bästa systemet för detta en form som kan erbjuda båda delarna.
Edit: Håller förövrigt med krank att system där siffrorna står över allt vad koncept heter och där det är för mycket räkna suger pung. När man måste omvandla poäng i flera steg eller köpa i princip allting och det i massor så innebär det oftast att man 1. Får räkna arslet av sig 2. Det tar onödigt lång tid och man hinner tröttna 3. I slutändan sitter man där utan poäng och kan inte köpa det man vill utan att behöva växla tillbaka poäng och räkna om alltsammans.
Värdelöst... Och då bör jag vill tillägga det att jag föredrar spel där varje avdelning på rollpersonen har sin poängsats än när hela rollpersonen har en enda poängsats på ett stort antal poäng.
Edit2: Nej fan, bäst gillar jag nog att få beskriva personfakta som uppträdande, utseende och dylika helt och hållet själv, medan jag gärna köper eller i viss mån kan styra mina värden (bryr mig dock inte så mycket om dem). Det är nog just den bästa kombon. Fast jag är som sagt ofta styrd av stundens humör och idéer.
Dock föredrar jag nog att slumpa allting före att pyssla med poäng för allting. Poäng, matte, styva linjer och raka rör är långt mycket tråkigare än att få överraskas, utmanas och få lov att spela en verkligt originell och ickestereotyp rollperson.
Osbjer
Warrior
Jag håller i princip med om allt. Men gör man ett system vill man att det ska passa så många som möjligt.
Det jag funderar på är att låta kostnaden vara summan av alla tidigare värden inklusive det man vill köpa. Dvs att köpa värdet 3 skulle kosta 1 + 2 + 3 = 6 poäng. Det finns en formel, men jag skulle tro att en tabell är mer lämplig. Tanken är också att låta värdena vara i storleksordningen 1 - 10. Detta skulle var den enda "matematiken", inget multiplicerande eller växlande.
Hur skulle ni ställa er till att ha flera olika sätt att generera en rollperson i reglerna? En köpvariant och en slumpvariant (och kanske något emellan). Skulle det känna splittrat? Är det kanske så att sättet att generera sin rollperson ska vara en del av känslan för spelet i stort. Det jag menar är att har du kontroll över hur din rollperson utvecklas vid skapandet, signalerar det även att du har kontroll på vad som händer i spelet. Men om du istället slumpar fram rollpersonen, så kan vad som helst hända i spelet. I så fall vill man ju hålla sig till endast ett sätt att generera rollperson på.
/j
Det jag funderar på är att låta kostnaden vara summan av alla tidigare värden inklusive det man vill köpa. Dvs att köpa värdet 3 skulle kosta 1 + 2 + 3 = 6 poäng. Det finns en formel, men jag skulle tro att en tabell är mer lämplig. Tanken är också att låta värdena vara i storleksordningen 1 - 10. Detta skulle var den enda "matematiken", inget multiplicerande eller växlande.
Hur skulle ni ställa er till att ha flera olika sätt att generera en rollperson i reglerna? En köpvariant och en slumpvariant (och kanske något emellan). Skulle det känna splittrat? Är det kanske så att sättet att generera sin rollperson ska vara en del av känslan för spelet i stort. Det jag menar är att har du kontroll över hur din rollperson utvecklas vid skapandet, signalerar det även att du har kontroll på vad som händer i spelet. Men om du istället slumpar fram rollpersonen, så kan vad som helst hända i spelet. I så fall vill man ju hålla sig till endast ett sätt att generera rollperson på.
/j
Det håller jag nog inte riktigt med om. När jag gör ett system vill jag att det ska passa spelet så bra som möjligt. Sedan kan spelet i sig ha en stor eller en liten målgrupp; men maximering av målgruppen tycker jag inte är så värst intressant.osbjer said:
Helt klart mer än jag är bekväm med, men visst.osbjer said:
(Varför? För att jag inte tillräckligt snabbt i huvudet kan räkna ut vad det kostar att skaffa, säg, 5. Och tabeller är inte, för mig, ett alternativ).
Tja, både M:UA och D&D4e har ju båda varianterna. Om det passar spelet säger jag: kör.osbjer said:
"Ska"? Inte nödvändigtvis. Kan vara.osbjer said:
w176
Förlorad dotter
När jag spelar en roll en längre tid (inte bara ett spelmöte) är det för att jag vill utforska en ciss rollperson och problemfrpgeställning. Därför föredrar jag at ha kontroll och köpa rollpersonernas värden.
solvebring
Superhero
Mycket positivt! Varför?
Jo, för att då kan varje spelgrupp utan tvivel eller förvirring välja det sätt som passar dem och enkelt och lätt följa det efter konstens regler. Man kan dessutom anpassa formen för rollpersonsgenererandet efter situationen: Vi ska spela en fetlång kampanj, och därav vill vi ha noga avvägda rollpersoner - låt oss köra med poäng. Jag ska spelleda ett scenario på ett minikonvent och behöver snabbt och enkelt förbereda ett gäng rollpersoner utan ådra mig huvudvärk - jag väljer slumpsystemet, eller för den delen kombon.
Vi verkar snacka tradspel så: Nej, så uppfattar jag det inte alls. Jag uppfattar det som: Har du kontrollen över hur din rollperson utvecklas vid skapandet, signalerar det att du även har kontroll på det som ligger inom din rollperson i spelet.
... Fast vad är det egentligen vi lägger in i ordet "kontroll" här?
Som jag ser det handlar det typ om: "Om du kontrollerar din rollperson vid skapandet vet du på ett ungefär hur du vill agera och vara". Därmed handlar kontrollen i att planera hurdan man kan/ska/bör spela sin karaktär. Att då slumpa bör innebära: "Du vet inte i förväg hur du kan/ska/bör tolka din rollperson utan får utforma din tolkning efter hand, för att du upptäcka hurdan den här rollpersonen egentligen är". Skillnaden är mycket liten och handlar egentligen inte om faktiskt kontroll - spelaren kontrollerar "alltid" sin rollperson. Det som det egentligen handlar om, tror jag, är tryggheten i att planera.
Det är ungefär som att spela teater och ha tillgång till att repetera replikerna i förväg, eller inte. I det ena fallet kan jag känna lite på karaktären och vet på ett ungefär hur jag ska agera. I det andra fallet, om jag improviserar eller får replikerna kort innan, får jag lära känna karaktären medan jag spelar den. Skådespelaren kontrollerar dock alltid karaktären - liksom spelaren som alltid är den som kontrollerar sin karaktär. Det den ena inte kontrollerar är fördelen att planera. Det handlar närmast om sättet och känslan i hur man lär känna rollen.
Återigen - eftersom det verkar vara tradsnack just här - så kan inte vad som helst hända i spelet, utan bara inom rollpersonens ramar. Det är rollpersonens jag som i det här fallet blir mer oklara, till en början, och därmed mindre förutsägbara - inte själva spelet.
Sammanfattningsvis: Jag tycker att skillnaden är svår fast kanske ändå rätt liten: att det ena eller det andra inte handlar så mycket om spelet i sig utan om vad spelaren föredrar - jag vill planera min tolkning/jag vill inte planera min tolkning. Så för mig handlar detta om spelaren genom rollpersonen - inte om spelet i sig.
Ulfgeir
Swashbuckler
Tycker det är en bra idé att ha både köp och slumpvarianter. Dock så bör de vara gjorda på ett sådant sätt att en sida automatiskt inte blir bättre. Tycker exempelvis att den normala köpvarianten i D&D känns allt för klen. Framförallt när man i tidigare versioner nästan var tvungen att ha ett 18-värde i sitt primary, och sedan bra även i secondary.
Att slumpa fram kan ge intressanta idéer, men kan väldigt lätt även ge ospelbara karaktärer.
Lite kluven vad gäller köpsystem där man har olika antal poäng i olika sektioner (dvs WoD). Det gör att du inte får någon som bara har stats och inga färdigheter/förmågor, men det blir för lätt standardkonfig 1A.
Vad gäller det system du förespråkar med att ha summan av alla tidigare värden, så är jag skeptisk. Det blir allt för fort för många poäng som skall sättas ut på 1 del.
/Ulfgeir
Att slumpa fram kan ge intressanta idéer, men kan väldigt lätt även ge ospelbara karaktärer.
Lite kluven vad gäller köpsystem där man har olika antal poäng i olika sektioner (dvs WoD). Det gör att du inte får någon som bara har stats och inga färdigheter/förmågor, men det blir för lätt standardkonfig 1A.
Vad gäller det system du förespråkar med att ha summan av alla tidigare värden, så är jag skeptisk. Det blir allt för fort för många poäng som skall sättas ut på 1 del.
/Ulfgeir
solvebring
Superhero
Vad jag vill säga är: Blanda inte ihop själva spelet med spelarens makt att planera eller inte planera sin rollperson. Spelet handlar om rollpersonerna, men det om vilka de är och vad de gör - inte hur de är skapade. Vilka stats de har är (främst) en regelteknisk fråga och inget annat. ... I think. 
Vad gäller uppträdande och bakgrund så handlar det om hur man som spelare vill agera, inte hur man vill spela spelet - för att förändra hur man vill spela spelet krävs främst regeltekniska förändringar - eller brott på grundstämningen.
Vad gäller uppträdande och bakgrund så handlar det om hur man som spelare vill agera, inte hur man vill spela spelet - för att förändra hur man vill spela spelet krävs främst regeltekniska förändringar - eller brott på grundstämningen.