Nekromanti Snabb hjälp att levandegöra platser [spoiler]

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
I helgen ska jag spelleda. Jag tänkte försöka fokusera på det lite vardagliga i två av rollpersonernas liv. I vanliga fall skuttar de runt som superhjältar, men nu skulle jag vilja rota dem i någon form av "riktigt liv" också.

Det jag framför allt funderar över är SLP-dynamik. Billiga knep uppskattas - hur skapar man en grupp SLP:er man snabbt knyter an till, och kan sätta sig in i? Ett knep är ju att låta personerna bråka lite med varandra; då får man något att knyta an till... Men jag är så jäkla ovan vid att använda SLP:er som inte på ett eller annat sätt ingår aktivt i den "stora plotten".

De två situationerna, för den som vill ha lite mer konkret:

The Shield, superhjälte med kraftfält, avslöjade sig inför sina kollegor. Han ombads ta några veckors tjänstledigt - i den här världen betraktas supervarelser lite som homosexuella; det är lite skamligt, lite jobbigt och så. Han jobbar på polisstation, och ska nu få återkomma till arbetet.

The Dark Hunter jobbar på en advokatfirma. Han tillhör "juniorerna" och åker på mycket skitjobb, men är flitig och har hög tröskel för saker som är tråkiga. Chefen är som en mentor, chefens dotter är söt. Men hur levandegör jag kontorsmiljön runt dem? De huvudsakliga aktörerna just nu är ju typ chefen, chefsdottern, och rollpersonen. Men vad mer kan man stoppa in?

Jag vet att en del av er gärna vill ha ction-action-action, men jag gillar utfyllnad. Scener som inte för storyn framåt, utan bara är tillfällen att interagera med slp:er och vara en del av en levande miljö. Jag vill fylla ut de här grejerna, så att det blir mer än "du går till jobbet. Åtta timmar senare går du hem".

Tips, knep, SLP:er och idéer till relationer och situationer mellan personer på en polisstation resp advokatfirma uppskattas.
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,620
Location
Malmö
Alltså kniviga situationer tycker jag alltid funkar- och jag vet, det är action, vilket du inte vill ha. Men man kan dra ner skalan enormt mycket. Vad är en vardagsknivig situation på en advokatfirma liksom? Att göra ett jobb för någon som man misstänker fifflar med småskumma saker.

Att bli stött på av någon som man inte alls gillar- och då detta bilr tydligt bryter den andre ihop och går hem- hur hanterar man det?

Chefen tar in en och säger att det har varit klagomål om att man är distraherad och vägrar berätta mer än att det är en av ens nära medarbetare som sagt det. Hur förkalrar man för chefen- hur blir det när man spelar upp nästkommande fika?

Allt det här är ju bomber, som ska kopplas till vem och var karaktären är, men de är ju små china-puffar...

Hur hanterar polisen ett anonymt hatbrev för att han kommit ut, när han känner igen skrivstilen som den lite efterblivna brevutdelaren på stationen? Som dessutom råkar bo på andra sidan gatan, och sen möts de nere vid grönsaksaffären?

etc

etc
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
Det är jättebra råd alltihop, men det förutsätter npånstans att de inblandade SLP:erna redan introducerats - att platsen, med relationer mellan SLP:er, redan etablerats.

Det här är första gången vi ser advokatfirmans övriga anställda. Det är första gången poliskollegorna kommer att få namn. Grejen är är att etablera, bygga upp, skapa relationer - så att man i ett senare skede kan kasta kinapuffar.

Jag tycker att det är skittråkigt att etablera sånt här utanför spelet. Göra listor på vilka som är anställda, prata med spelaren om vad de tycker om alla etc... Sånt vill jag ska skapas i spel.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
krank said:
The Dark Hunter jobbar på en advokatfirma. Han tillhör "juniorerna" och åker på mycket skitjobb, men är flitig och har hög tröskel för saker som är tråkiga. Chefen är som en mentor, chefens dotter är söt. Men hur levandegör jag kontorsmiljön runt dem? De huvudsakliga aktörerna just nu är ju typ chefen, chefsdottern, och rollpersonen. Men vad mer kan man stoppa in?
Det här är inte min grej, men jag kan ju göra ett försök. Vad är det som definierar din arbetsplats för dig? Irriterande mellanchefer? Trasig kopiator? Arga lappar om disk i fikarummet? Den där rökpausen på förmiddagen då du alltid stöter ihop med den schyssta snubben på supportavdelningen?

Vi tar ett exempel. The Dark Hunter behöver gå tidigare från arbetet (för att han ska ut på äventyr under natten kanske?). Mellanchefen överöser honom med jobb och TDH inser att han inte kommer hinna iväg i tid om han inte får hjälp. För det första måste han komma förbi kön i supportavdelningen (eftersom hans inloggningsuppgifter inte fungerar), för det andra måste han få en kollega att hjälpa honom med pappersarbetet (samma kollega som är sur på honom för att han inte plockat undan sin kaffekopp). Alternativt måste han försöka övertala mellanchefen om att få lite mer tid på sig, kanske kan deadlinen förlängas till fredag? Eller måste han spela ut mellanchefen på något fiffigt sätt? ("jag ringde supporten, och skrivaren kommer inte bli reparerad förrän på tisdag, kan jag jobba hemifrån?"). Vågar han gå förbi mellanchefen och snacka med storchefen för att få lite time-off?

Om du vill kan du ju stoppa in lite relationsproblematik. Mellanchefen stöter på chefens söta dotter, killen på supporten får utstå rasistiska gliringar av en äldre kollega, den äldre mentorn krökar på jobbet.

För övrigt anser jag att det skall spelledas med figurer och rutnät.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Panty Explosion kör med att spelarna själva får skapa en scen. Man beskriver scenen ur fem aspekter: Luft (ande: de som är där), Jord (det fysiska: själva platsen), Vatten (stämning, känslor), Eld (det som händer) och Tomhet (det övernaturliga). Någon börjar beskriva scenen ut en aspekt. Nästan alltid är det spelledaren som börjar om inte någon spelare har en önskescen, och oftast men inte alltid så börjar han med Jord, det vill säga det fysiska. Man jobbar aldrig helt tomhänt, utan oftast så vet man redan från början omständigheterna kring scenen.

För att ta ett konkret exempel:

Spelledaren: John. Första dagen tillbaks på jobbet. Du kliver in på stationen, och den ser ut som den brukar göra: tegelfasad med fejkkolonner, svängdörr, marmorgolv som klapprat under hälarna, gammal ekinredning som inte ändrats sen stationen öppnades anno artonhundrakallt.

Micke: Luft, asså. Det är tjuvtjockt med folk här, för det är strax före lunch. Du har alla kollegorna, några är på väg in med lunchen, du har ett par gnällande kärringar som vill polisanmäla vicevärden för sexuell mobbing eftersom han går i byxor och linne, det sitter två prostituerade som gripits och väntar på att processas, en hobo med hund som ändå inte har nått bättre för sig, en person med plåster i ansiktet som ser ut som att han har varit med i en trafikolycka sitter och väntar... Din kollega O'Connell kommer in.

Kalle: Kan jag ta vatten? O'Connells reaktion är rätt typisk för resten av kåren. Han är så där plastigt tillgjort artig, och de gamla ryggdunkarna är borta. Det är ett sånt där stramt "hejvälkommentillbaks" innan han snabbt skyndar iväg för kaffe eller nåt, för du är äcklig att ta på, eller nåt. Det känns som att du helt plötsligt bytts ut mot någon annan.

Mia: Eld, allt arbete avbryts och sorlet dämpas en aning och alla kollegor stirrar på dig, och ett par kollegor skyndar sig snabbt bort. Och precis när du kommit fram till att du skulle bli nån form av paria och nästan börjat förlika dig med tanken att du måste förlika dig med tanken så är det någon, en lång jävla basketneger, som säger, "öh, är inte det där han The Shield? Jag såg han på teve för ett tag sedan. Fan, jobbar han här?" - och plötsligt flyttar sig alla civilister två meter bort.

Jessica: Tomhet; din spindelkänsla pinglar.

John: Fel superhjälte.

Jessica: Asså, vad jag menar är att det är nånting i den här lokalen förutom paria-känslan. Det är faktiskt dess raka motsats. Paria-känslan är känslan att alla undviker dig; det här är känslan av att du är ett mål för någon annan med superkrafter!

Spelledaren: Hmmm. Ska det här bli en action-scen?

Jessica: Inte nödvändigtvis. För allt vi vet så kan det vara Miss Roentgen som kollar in Johns spänstiga kropp under kläderna med sin röntgensyn.

Spelgrupp: (vrålflabb)
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,620
Location
Malmö
Kan man tänka tvärt om här då?

Gör kina-puffar som du tror passar RP/ spelare
- vilka slps behövs då
- börja med att etablera kopiator-kenny med mild utvecklingsstörning
- följ sedan din röda tråd fram till kina-puffen
du får både slp och settingmiljön på köpet... Funkis-tänk?

Alltså gör kina-puffarna först utifrån spelare/rp- låt det ur det dra vilka nödvändiga slps som behöver introduceras, vilka nödvändiga vardagsrutiner etc- allt det blir då planteringar inför din kina-puff
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
Jag har fått många bra råd i tråden; tyvärr mycket sådana som inte riktigt funkar med min spelledarstil. Jag vet inte, kanske går det här inte att göra bra utan att jag byter stil...

Är jag konstig om jag inte tycker att det nödvändigtvis är bomber/kinapuffar som levandegör en miljö?

(Jag vet redan att jag är konstig både som SL och spelare eftersom jag inte i någon av rollerna tycker att det är så viktigt att äventyrens konflikter och händelser knyts till rollpersonerna)

Jag tänker nog helt enkelt försöka komma på en hoper poliser resp. advokatkontorsarbetare, försöka ge dem särart och personlighet och relationer, och sen försöka sy ihop några "händelser" att kasta in som spelarna kan reagera på.
 
G

Guest

Guest
Jag har funderat på att gå in i den privata sfären på karaktärer som är meningen att de ska vara minnesvärda...
Jag är bara så usel på småprat så det skulle inte funka om jag gjorde det...
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
För övrigt: jag suger på det här. Jag måste bli bättre på att vara tydlig med vilka förutsättningarna är. Jag borde såklart ha nämnt vilken tradition vi kör i (trad) och lite mer vad för typ av grejer jag ville ha.

Det är som den där tråden om hur man hittar på hinder i rollspel. Jag misslyckades kapitalt med att förklara vad jag ville, och fick därför en massa välvilliga och säkert bra men i sammanhanget ganska svåranvända tips om hur man bombar flaggor.

Nästa gång ska jag försöka vara mer tydlig redan från början.


Om det inte varit tydligt, så kan jag göra ett nytt försök att förklara hur jag tänkt...

I min spelledarstil ligger ofta fokus på Äventyret snarare än Äventyrarna. Det har jag egentligen inga problem med; mitt nöje kommer mycket hur att se rollpersonerna steg för steg upptäcka min häftiga plot, så att säga. Jag är inte så jätteintresserad av rollpersonsdrivna konflikter, eller ser dem i vart fall inte som helt centrala. Något att distrahera sig med ibland.

Det jag är ute efter här är egentligen sätt att etablera två platser, och de personer som jobbar där. Att presentera dem nu för första gången på ett sätt som gör att rollpersonerna knyter an till dem, bildar sig uppfattningar. Utan att det ska behöva vara konflikter eller knivigheter inblandade. Det ska inte vara så dramatiskt. Tänk inte polis-TV-serie, tänk poliser i verkligheten. Hur gör jag dem levande? Utan vare sig bomber eller kinapuffar alltså; jag vill inte att spelarna eller rollpersonerna ska "tvingas ta ställning" eller så. Detta är "downtime".
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
Zorbeltuss said:
Jag har funderat på att gå in i den privata sfären på karaktärer som är meningen att de ska vara minnesvärda...
Jag är bara så usel på småprat så det skulle inte funka om jag gjorde det...
Du har en god poäng här. Småprat. Småprat är bra och viktigt. Jag ska se till att ha lite olika saker för SLP:erna att småprata om...
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
krank said:
För övrigt: jag suger på det här. Jag måste bli bättre på att vara tydlig med vilka förutsättningarna är.
Jag börjar se varför du har problem med att levandegöra platser. :gremgrin:
 

Zappelina

Swordsman
Joined
22 Oct 2006
Messages
447
Location
Göteborg
Om du inte vill göra något speciellt så använd dig av schabloner som lyfter stämningen du vill spelarna ska få av platsen. Alltså arbetsplatstristess:

Conny: Fasn, jag såg på american idol igår. Såg du det?
Lennart: Nä, skjutsade storgrabben till fotbollen.
Spelare: Hej, längesen sist! Hur är det med er?
Conny: Tja, den hänger... Vänder sig mot Lennart igen - jasså, jag hade för mej de va han som gilla innebandy?
Lennart: Ja, det också.

Då känner vi Conny och Lennart. Ska vi lära känna Fia också? Kanske hon får representera marmorgolvet då, om de där två var de ruttnande arkivarbetarna.

Spelare: Hej Mia!
Fia: FIA!
S: Haha, jag bara skämtade, Du har du sett mina pärmar? Jag förstår inte.. tyckte jag ställde dom..
F: Ser jag ut som din sekreterare?
S: Nje..
F: Nej, tänkte väl det. Det stod väl ingenting viktigt i dom iallafall, så som du går runt och drar fötterna efter dig!
S: Ursäkta då...
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,620
Location
Malmö
God morgon Krank!

Ja, du det är ju inte första gången vi har den här diskussionen, så det är kanske lika mycket jag som borde fatta vad du brukar vara ute efter…

Problemet är nog att jag inte tänker på kina-puffar som indie… jag tänkte på det nu på morgonen och kom på att när jag kört feträlsade trad-äventyr så gör jag precis såhär- jag låter de ”oviktiga” down-scenera bli personliga och snurra runt rollpersonerna, där använder jag och har i alla tider använt bomber och flaggor (även om jag inte fattat det)- för att sedan återvända till den plot-baserade handlingen, och det har funkat för mig, vilket nog är anledningen till att jag automatiskt kom med sådana råd.

Men är det händelser och personer i vardagen du är ute efter kan jag försöka komma på lite exempel. Först tänkte jag fråga om lite guide-lines att vara kreativ runt. Går settingen/ världen i ett visst tema som man ska försöka hålla sig till, finns det ngt som det bör snurra runt, eller kan det vara precis vad som helst- är det bara ren utfyllnad liksom?

Jag tänker mig poliser på stationen som pratar uppskattande om kvinnliga poliser och andra kvinnor, blir allt mer uppskattande, och sen när de ska plocka in en prostituerad så urartar det allt närmare en våldtäkt. Hur mycket har rp spelat med i den inledande ”charmiga” grabbigheten och när kliver RP in på den knarkiga spydiga prostituerades sida?

Hmmm, kom och tänka på det- det är kanske inte ens händelser du är ute efter, eller hur va?

Om du ska ha poliser- go with fyrkantiga anala trångsynta typer utan fantasi eller flexibilitet- icke-religösa kristna med pistol

Är det sådant du vill ha? Random platser eller personer med namn och en liten beskrivning?

Ja, det är det ju…


/ Nils- försöker vara hjälpsam men inser att jag kanske inte har saker att komma med som du har nytta av… :gremsmile:
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
NilsH said:
Ja, du det är ju inte första gången vi har den här diskussionen, så det är kanske lika mycket jag som borde fatta vad du brukar vara ute efter…
Det hade kanske funkat om jag varit tydlig i tidigare diskussioner, men det har jag ju inte heller... Jag har ju en vana av att komma med "omöjliga beställningar" på forumet, och det här känns som en av dem.

NilsH said:
Går settingen/ världen i ett visst tema som man ska försöka hålla sig till, finns det ngt som det bör snurra runt, eller kan det vara precis vad som helst- är det bara ren utfyllnad liksom?
Det finns ett par större händelser som skett på sistone, som kan inverka eller ligga till grund för saker; Chicago (polisstationen och advokatforman är utanför staden) har blivit ett rykande, postapokalyptiskt hål sedan rymdstationen Galatea kraschade ner, och i samband med det fick en ny våg människor superkrafter. Man misstänker ryssen, eller kanske superskurkar/hjältar/whatever. Förra vågen var på 60-talet, så det är kind of a big deal. mer nyligen har ett sjukhus raserats av en superskurk, en hyperkapitalist har kommit och erbjudit pengar för att folk ska komma på medicinsk undersökning, och tre familjefäder som var medlemmar i anti-supervarelsegruppen Humans First har hittats brutalt mördade.

Det finns konflikter i bakgrunden och i kampanjen; amerikanska staten vill inte hjälpa till i katastrofzonen, folk i allmänhet är misstänksamma mot Gestalter (som supervarelserna kallas), etc.

Jag skulle kunna tänka mig att poliserna skulle kunna diskutera sådant kring skrivborden; och det finns definitivt snutar som är misstänksamma mot The Shield, som de vet är Gestalt, även om de känt honom länge och han alltid varit lojal och grejer.

Åh, och året är 1987. Pilotbrillor överallt.

NilsH said:
Hmmm, kom och tänka på det- det är kanske inte ens händelser du är ute efter, eller hur va?
Det beror lite på hur man tänker med "händelser". Den händelse du nämner är cool, men för mig betyder inte "händelse" nödvändigtvis den typen av ställningstagande. I det här fallet vill jag bygga ganska odramatiska händelser vars främsta syfte i spel är att spelaren ska få en anknytning till polisstationen och kollegorna. Se det som att jag nu planterar saker, för att kunna skörda dem, och kunna skapa den typ av dramatiska val etc du pratar om, senare.

(jag är nämligen en "pleasure delayer" för att citera filmen Vanilla Sky; jag tycker om att skjuta det göttiga framför mig och ha mer av en "buildup", att spendera lång tid med etableringar och planteringar och SEDAN göra något. Starkare emotionell impact =)

NilsH said:
Om du ska ha poliser- go with fyrkantiga anala trångsynta typer utan fantasi eller flexibilitet- icke-religösa kristna med pistol

Är det sådant du vill ha? Random platser eller personer med namn och en liten beskrivning?

Ja, det är det ju…
Typ; men gärna med viss komplexitet... Inte namn- och ansiktslösa, helt enkelt. Kollegan Josh, lite av en skämtare men egentligen ensam och full av ångest, dricker en del och tenderar att göra klumpiga försök att ragga på kjolstyg. Vicky, vars pappa och farfar var snutar och som själv var enda barnet, har tvingats bli hård som sten för att överleva i en värld dominerad av män som definitivt inte är några feminister direkt. Drar snuskiga skämt med de bästa, och så vidare, för att passa in och vara "one of the boys".

Jag ska spendera dagen med att fundera på saker som kan få hända "on the beat" eller i konferensrummet, eller vid skrivborden, under dagen. Jag undrar om en förrymd eller iaf känd brottsling ses till och får tas omhand av gänget; kanske The Shield kan få använda sina krafter och vinna kollegornas motvilliga respekt? Inte så mycket till konflikt alltså, utan bara lära känna gänget och skapa ett band...

/Krank, morgonbabblar
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
Zappelina said:
Om du inte vill göra något speciellt så använd dig av schabloner som lyfter stämningen du vill spelarna ska få av platsen. Alltså arbetsplatstristess:
Good stuff, tackar!

Utfyllnad är bra.
 

Sjunde inseglet

Swordsman
Joined
4 Mar 2006
Messages
424
Location
Göteborg
Fixa en bild åt de viktigaste SLP:na och ett tydligt personlighetsdrag eller en åsikt sedan hittar du på en kort händelse som så tydligt som möjligt för fram detta personlighetsdrag/åsikt för spelaren vars rollperson ska träffa sina "gamla" kollegor.

Har du ingen lust att diskutera med spelaren om hur hans jobb är lägger du all press på dig själv att etablera en arbetsplats som spelaren tycker är cool.

Ska det hela gå relativt fort är det enklare att falla in i sterotyper än att försöka ge varje spelledarperson ett djup. Djupet kan du skapa senare under fler möten mellan RP:n och SLP:n.

Att låta spelaren tro att hans chef bara är en "faderlig mentorsfigur" för att några spelmöten senare låta rollpersonen upptäcka att hans chef är ett känslokallt och falskt as kan vara ett effektivt sätt att skapa känslor utan att behöva spela ut drama eller bygga upp konflikter med bomber.

Lek med spelarens förväntningar. Jag antar att det coola med att t.ex. spela ut scenen med The Shield är att låta spelaren se vad för effekt avslöjandet om honom har på kollegorna. Ge varje vikig kollega en bestämd åsikt i frågan och etablera hur det visar sig på arbetsplatsen (rädsla, ogillande, misstänksamhet, avund, respekt, förakt, ilska).

Personligen tycker jag att en SLP ofta blir bäst om den kan beskrivas med 2-3 utmärkande yttre drag och 2-3 utmärkande beteenden.
 

Ögat

Hero
Joined
24 May 2000
Messages
1,127
Location
Stad OCH land
Förhoppningsvis i linje med småpratet:

Tårtan!
Clara på spaningsroteln fyller år, och hon ska firas i fikarummet klockan fyra. Kanske vill rp köpa en present, kanske ta tillfället i akt att skicka ett meddelande med internposten.

Medarbetarsamtalet
Erwing (som namnet alltså: Erwing, Younsson, and Sons) ber att få tala med rp, halvt informellt och halvt myndigt. "har du tid någon gång mellan 2 och 3, för jag tänkte att det vore kanon, alltså, om vi kunde ha ett litet snack, sådär, och jag såg att jag har en lucka i kalendern som skulle passa utmärkt".

bandy
Hennings och Javier står och snackar vid vattenkylaren när shield går förbi. Lite förlägna (kanske pratade de om shield?), frågar de om shield vill vara med på innebandy på friskvårdstimmen.

kick-offen
Förra veckan var ju hela firman på kick-off och lärde sig om teambuilding. GUUUUUU va kul det va att lära känna alla lite mer, och vem visste att Anki kunde släppa loss så mycket?

klienten
trots allt är det ju ett jobb, och kanske måste de göra något arbetsamt också - ta hand om ett segslitet skilsmässofall eller så. Dark har säkert sovit sig igenom förhandlingarna hittills - vilken tur att han har sin proffsiga kollega White att falla tillbaka på. känns det för långdraget kanske de bara "går över vissa detaljer".

Tänk på att även om ni inte spelat på rollpersonernas jobb tidigare, har de ju varit där! Alla som de möter har de alltså en gemensam historia med. Prata alltså mest om sånt som varit, och introducera nya saker som att de var naturliga. "Jenni började ju på dagis - ja det var därför jag var borta förra veckan - så nu har jag äntligen tid att ta en fika efter jobbet. På torsdag kanske? onsdag funkar inte, då ska jag hämta".

Om hjältarna nu "outats", get det också en rimlig anledning att förklara hur relationerna ser ut - många agerar kanske helt annorlunda mot hur de gjorde igår. "du och Sylvester brukar alltid kyssa varandra på kinden, men idag sade han inte ens hej"
 
Top