Nekromanti Snabbt eller detaljerat karaktärsskapande?

[Robert Jonsson]

Jag ligger nog rätt mycket i Leviathan-fåran av helt okonstiga skäl - av samma skäl som jag älskar att skapa karaktärer i nWoD där man sätter ut pluppar och köper merits. Att göra tillval som säger saker om karaktären är skitskoj. Jag kan även gilla när det slumpas, lite som i Mutant Chronicles (inte nya då som jag saknar koll på) med alla slumptabeller. Det var rätt roande, även fast jag personligen föredrar fri vilja. Det viktiga är att det finns något mer, utöver färdigheter och grundegenskaper. Det kan vara förmågor i olika slag, men även saker som karaktärsdrag, status och liknande som hjälper till att forma karaktären.

 

[Brynjard]

För ett år sedan hade jag svarat "tungt" för att både spelare och SL ska "ha koll" på karaktären och att spelaren är väl insatt i sin karaktär. Men då hade jag spelat med samma spelgrupp i fem år och alla kunde alla regler.

Nu har jag på kort tid börjat spela två olika system, med två olika spelgrupper där samtliga är totala nybörjare vad gäller rollspel. Så svaret blir "lätt karaktärsskapande". Tror jag hade tappat många spelare redan första mötet om halva gått till skapandet, särskilt som de inte hade ett dyft om reglerna och jag har de enda böckerna.

Löste det så att jag nån vecka innan beskrev världen väldigt kort och även arketyper, sedan fixk de välja och jag skapade deras karaktärer innan mötet. Då krävdes bara 20 min till att i enkelthet förklara färdighetssystemet och deras karaktärer innan spelet drog igång. Resten av både regler och settings tog under tiden.

Så för spelarna var det nog det lättaste sättet att "skapa" en karaktär.

 

[JJoghans]

Det ska vara lätt, snabbt och inspirerande. Har man redan en uppfattning om hur ens rollperson ska vara så ska systemet stödja skapandet av den. Har man ingen sådan uppfattning så ska systemet ge en balla grejor att jobba med.

Jag gillar därför system som både kan låta en slumpa fram rollpersonen och välja fritt bland parametrarna om man så önskar. Tyvärr är det inte många system som erbjuder detta (vilket är en av anledningarna att jag snickrar på ett eget).

Mina spelare kan ta sjuuuuukt lång tid på sig om de får välja saker fritt, och flera av dem uppskattar slumpfaktorn i rollpersonsskapandet. I mitt spel ska man kunna slumpa fram allt från yrke till bakgrundshistoria, men samtidigt ha möjligheten att "plocka ur russinen" om tärningsresultaten inte duger. Om systemet är tillräckligt bra så ska det vara roligt att bara sitta och slå fram rollpersoner. Exempelvis Mongoose Traveller är känt för att vara lite så.

 

[nyvinter]

Jag gillar både mer komplicerade system som Burning Wheel med lifepaths (och även det enklare Mouse Guard) och superenkla saker som Fate Accelerated. Mellanalternativet är meh, bättre att gå all in åt något håll.

Jag är inte så mycket med att peta med siffror och feats, jag vill ha skaparprocess som säger något om karaktären och ger mig inspiration. Tre olika exempel på att skapa en utstött person:

1) Born Noble > Bastard > Lord > Hostage > Zealous Convert > Insurrectionist

2) Born Peasant > Farmer > Augur > Rogue Wizard > Outlaw

3) Born Dwarf Guilder > Miller > Brewer > Banner Bearer > Coward > Oathbreaker > Drunk

Vilka alla tre ger väldigt olika idéer om vem personen är och ger plot hooks för spelledaren.

 

[Inkognito]

Tungt system. Men det ska vara roligt att skapa rollperson och inte tungt i att räkna poäng (det gör inte så mkt om det är det, särskilt om det ger någon balans eller liknande, men jag kommer snarast att skapa en excelsnurra som löser räknandet åt mig. Exempel: Western IV färdighetsköpandet).
Tabeller, massor av tabeller! Minns Neotech med njutning på denna punkt! Rollpersonsskapande var ett egennöje!
Wastelands var också fint på denna punkt, men hade mått bra av fler händelsetabeller.
Mutant Chronicles (gamla versionen) minns jag också som riktigt kul! Enda baksidan att mina RP aldrig kunde hålla sig från minst et par rundor på kåken...

Dock ska det finnas sätt att köpa sig fri från utfall som inte passar den roll man tänkt sig (dialog med SL funkar också såklart, men alltid finare för rättvisan i gruppen med regelstöd)

Jag gillar bakgrundstabellerna i nya Western, men det blir lite för mkt när man i tredje timmen nått fram till morbror nummer fem.

Life board till Fallen reich verkar vara en riktigt fin lösning men jag har tyvärr inte fått möjlighet att testa..


Nackdelar: Som Skarpskytten nämnde drar man sig lite för att ha ihjäl en RP drt tagit en helkväll att rulla fram. Det hindrade oss förvisso aldrig i ungdomen när vi lirade Wastelands, men då hade man tiden att skapa nya RP varje vecka.
När kag spelleder Western (snart.. Hoppas jag..) har vi kommit överens om att ingen dör "i onödan" utan är Ödespoängen slut får jag som SL försöka presentera alternativ (om spelaren inte uttryckligen tycker det är passande att RP faller av hästen..) såsom invalidisering etc..

Å andra sidan vill de aldrig dö i Mutant År Noll heller trots att det tar 15 min att skapa ny RP och slumpmomenten inte stäcker sig längre än 1T6 patroner och krubb (och Mutationen då..)

Tillägg: Flr gruppmedlemmen som inte uppskattar långdraget rollpersonsskapande, framförallt inte taktik plockandet med färdighetspoäng, har jag kompromissat för genom att sköta den biten utifrån frågan "vilka kunskaper vill du briljera på/vara kapabel till/tafatt på".

 

[Magnus Seter]

I min rollspelsteorivärld är system med bakgrundstabeller a la Mutant Chronicles 1st edition att föredra.

När jag inte spelledet utan är spelare vill jag ha ett lätt system, ELLER datorstöd som gör att det går lätt att skapa en figur. Typ OrcPUB för D&D5.

Sen gillar jag WFRPv1 eller WFRPv2 för att de har ett bra mellanting, som är ganska tungt men som går fort att gå igenom. Mest för att jag känner spelet och världen så bra.

/M

 

[.113]

Gillar koncept som i d&d 5th där man har lite bakgrund att stå på, eller numeneras variant som går ut på att man väljer prefix yrke och suffix.

Då kan du bli tex "a Tough Glaive(warriorklass) who talks with machines" klassen ger vissa saker men allakan välja samma pprefix å suffix, de är inte klassbundna alltså. I det här läget har vi en tuffare krigare som alltså tål mer stryk än vanligt typ samt kan tala med maskiner och får vissa förmåner via det ( bland annat kan man påverka dem så att de gillar en vilket kan göra att tex en granat inte sprängs på en för den tycker om dig)

Det som är så bra med det konceptet är att du får dels en beskriven karaktär, dels en bonus på karaktären som gör den unik. Och allt blir liksom lätt komma ihåg.

En d&d variant hade kunnat vara a tough fighter who wields two weapons typ så den har feat two weapon fighting och +1-2 i con.

Det är ett intressant och underskattat koncept

 

[Vimes]

Tungt, med massor av orättvisa slumptabeller, must och minimum av spelarval.

 

[solvebring]

Jag tycker om snabbt skapande eftersom jag föredrar "snabbt spel"! Det vill säga att jag vill komma igång snabbt och snabbt skapa nytt om/när någon rollperson dör. Kanske har det att göra med att jag föredrar fantasy-rollspel av den sorten där man färdas genom vildmark, grottor och skogar och utsätts för fällor, monster och sådana saker ... Skulle tro det. Då är ens rollperson inte så mycket mer än en mall, helt enkelt. Visst gillar jag också själva rollspelandet, där man går in för att spela en särskild person och kan föra en intressant roll igenom olika sociala interaktioner. Men sedan man ändå hamnar i någon farlig skog eller grotta där man inte helt osannolikt kommer att dö, är det ingen idé att gå djupare än en drös väsentliga värden och några ytligare beskrivningar av utseende, beteende och möjligtvis en kort bakgrund för att få in några eventuella hooks.

Om spelarna själva kan skapa rollpersoner "mellan varven", då är det bra.

 

[Magnamund]

Tungt system. Men det ska vara roligt att skapa rollperson och inte tungt i att räkna poäng (det gör inte så mkt om det är det, särskilt om det ger någon balans eller liknande, men jag kommer snarast att skapa en excelsnurra som löser räknandet åt mig. Exempel: Western IV färdighetsköpandet).
Tabeller, massor av tabeller! Minns Neotech med njutning på denna punkt! Rollpersonsskapande var ett egennöje!
Wastelands var också fint på denna punkt, men hade mått bra av fler händelsetabeller.
Mutant Chronicles (gamla versionen) minns jag också som riktigt kul! Enda baksidan att mina RP aldrig kunde hålla sig från minst et par rundor på kåken...

Dock ska det finnas sätt att köpa sig fri från utfall som inte passar den roll man tänkt sig (dialog med SL funkar också såklart, men alltid finare för rättvisan i gruppen med regelstöd)

Jag gillar bakgrundstabellerna i nya Western, men det blir lite för mkt när man i tredje timmen nått fram till morbror nummer fem.

Life board till Fallen reich verkar vara en riktigt fin lösning men jag har tyvärr inte fått möjlighet att testa..


Nackdelar: Som Skarpskytten nämnde drar man sig lite för att ha ihjäl en RP drt tagit en helkväll att rulla fram. Det hindrade oss förvisso aldrig i ungdomen när vi lirade Wastelands, men då hade man tiden att skapa nya RP varje vecka.
När kag spelleder Western (snart.. Hoppas jag..) har vi kommit överens om att ingen dör "i onödan" utan är Ödespoängen slut får jag som SL försöka presentera alternativ (om spelaren inte uttryckligen tycker det är passande att RP faller av hästen..) såsom invalidisering etc..

Å andra sidan vill de aldrig dö i Mutant År Noll heller trots att det tar 15 min att skapa ny RP och slumpmomenten inte stäcker sig längre än 1T6 patroner och krubb (och Mutationen då..)

Tillägg: Flr gruppmedlemmen som inte uppskattar långdraget rollpersonsskapande, framförallt inte taktik plockandet med färdighetspoäng, har jag kompromissat för genom att sköta den biten utifrån frågan "vilka kunskaper vill du briljera på/vara kapabel till/tafatt på".

Life path i Fallen Reich är skitkul. Resultatet av alla händelser är inte alltid särskilt logiskt men man har kul när man slår sig fram över brädet. Klart värt att testa om du får tillfälle.

Jag gillar både och. Tunga system med mycket detaljer för fluffets skull men även system som exempelvis Mutant År 0 där rollpersonsskapandet och sifferexercisen går snabbt. Där får man istället lägga mer krut på relationerna till andra rp och slp samt skapandet av arken. Den biten gillar jag verkligen skarpt. Med rätt spelare kan det verkligen bli hur häftigt som helst när alla ideer bara sprutar ut som en fontän och man ska försöka sortera vad som är användbart och inte.

Jag tycker om tabeller även om jag inte följer dem slaviskt men måste ändå säga att det är ren njutning att plöja igenom bakgrundstabellerna i exempelvis Western IV. Verkligen gediget arbete och även om man inte följer dem till punkt och pricka ger dem mig en massa inspiration. Det är ju aldrig fel.

 

[Inkognito]

Life path i Fallen Reich är skitkul. Resultatet av alla händelser är inte alltid särskilt logiskt men man har kul när man slår sig fram över brädet. Klart värt att testa om du får tillfälle.

Jag gillar både och. Tunga system med mycket detaljer för fluffets skull men även system som exempelvis Mutant År 0 där rollpersonsskapandet och sifferexercisen går snabbt. Där får man istället lägga mer krut på relationerna till andra rp och slp samt skapandet av arken. Den biten gillar jag verkligen skarpt. Med rätt spelare kan det verkligen bli hur häftigt som helst när alla ideer bara sprutar ut som en fontän och man ska försöka sortera vad som är användbart och inte.

Jag tycker om tabeller men följer dem sällan slaviskt.

Jag ska köpa ihjäl den och konvertera för alla spel jag känner till om den någonsin saluförs igen!
Har läst några walkthrough recensioner och jag gillar skarpt hur man ändå på brädspelsmanér får styra karaktären i olika riktningar, för att sedan slumpa fram vad som sker där. Minns inte riktigt, men visst kunde man även göra val som att ta värvning (eller är det om man trampar på rätt ruta kanske?)
Nåväl, utgångsläget är iaf genialt!

 

[Magnamund]

Life board i Fallen Reich menar jag förstås. Jag kan inte ändra mitt förra inlägg. ????
Jodå man kan ta värvning. Allt möjligt kan hända under resans gång.

 

[Kitaeda]

Hmm. Jag föredrar system som är anpassningsbara och flexibla. Där man kan lägga ner mycket tid om man vill, och mindre om man vill det. Oftast är väl lätt/medel bäst, då grunden oftast är lättare då, och eventuella tillägg för karaktärsskapande är mer frivilligt då det inte finns i grundboken. Iofs är det väl så även för mer avancerade spel. Jag tycker det känns jobbigare med reverse engineering, att göra nåt svårt enklare, mycket enklare att utveckla något som redan är förhållandevis enkelt. Bättre med färre siffror och mer ord som beskriver olika saker om karaktären. Numeneras regelsystem intresserar mig, inte spelat det än dock.

 

[God45]

Jag håller inte riktigt med om grund premissen att mer regler och siffror sättet in en mer i världen. Det görs av helt andra grejer som man kan göra vid karaktärsdkapandet elle senare.

Mina favoriter är antingen AD&D om man ska slumpa grejer eller World of Darkness om det är point buy. De enda tunga systemet jag gillar att göra karaktärer i är D&D 3.X/Pathfinder eller 4ed.

 

[Klingonsylt]

Jag tycker det är ett nöje i sig att skapa karaktärer i spel som använder "lifepath" vid generering.

 

[Mogger]

Jag håller inte riktigt med om grund premissen att mer regler och siffror sättet in en mer i världen. Det görs av helt andra grejer som man kan göra vid karaktärsdkapandet elle senare.

Jag tror inte att det är grundpremissen. Däremot har flera sagt att den tid du lägger på att skapa RP kan hjälpa dig att skapa en bättre bild av den, göra den mer levande. Så medan man sitter där och pillar med ett poäng hit eller dit på Mekanik så funderar man på garaget där RP:n mekar, bilen hen bygger och hens farbror som alltid hjälper till när RP kraschat igen.

Exempelvis.

 

[Rhodryn]

Jag lutar totalt åt Tungt.

Ju tyngre ett system är, ju mer "riktig" blir en karaktär för mig. De börjar kännas mer och mer som en karaktär med ett faktiaskt djup i sig, de börjar utvecklas mer, de utvecklar en historia om dem, de börjar få en personlighet baserat på dessa saker. De känns helt enkelt som karaktörerna är värda att spendera tid med... som huvudkaraktärerna i en bok, tv-serie, film, etc. När jag är klar med en karaktär i t.ex Eon så vet jag oftast VEM den karaktären är, varför de är den de är, etc. Och på vissa sätt och vis så har jag "upplevt" detta med karaktären medan den skapades, "råkat ut för" saker som hände med dem, så man får den där känslan av att "det bara hände liksom"... jag har tagit del av den karaktärens liv på ett sätt... you know?

Där finns helt enkelt ett helt annat djup i karaktären... och när jag förlorar karaktären (oftast pga dödsfall tyvärr), så känner jag faktiskt något över det... på samma sätt som man kan bry sig om att man förlorar en karaktär i andra grejer som böcker eller film/tv-serier, mm, som man gillade.


Om man går på motsatta spektrumet, de systemen som Mundo kallade för "Lätt". Allt som oftast så får jag inga speciela känslor över karaktärer som kan skapas på mindre än 5-15 minuter. Det känns på många sätt ochvis som slit och släng karaktärer... karaktärer som jag helt enkelt inte bryr mig om, karaktärer som jag kan försätta i dåliga situationer där de kan faktiskt dö... utan att jag bryd mig ett dug om dem. De är oftast väldigt grunda som "personer", extremt ytliga saker om vem de är, deras personlighet, etc. De är allt som oftast helt enekelt bakgrunds karaktärer, som är där för att fylla ut en scen... inte för att de behöver vara där igentligen... mer för att det skulle se konstig ut om där inte fanns människor som rörde sig igenom en scen i en film på en gata tänkt vara huvud gatan där alla försäljare försöker få sina varor sålda till förbipasserande... liksom.

Visst... man kan ju skapa väldigt djupa karaktärer ändå, det är ju inte så att det är omöjligt. Folk skapar ju dagligen karaktärer till böcker film, tv-serier mm, där de skapar deras backgrund och personlighet etc. Och jag skulle kunna, och har, skapat karaktärer på det sättet... helt enkelt tänka ut hela dens karaktärens liv upp till den punkten, och varför de har en viss personligher mm. Men det är inte samma sak, det känns inte på samma sätt, som när man skapar en karaktär i ett tung system (som i t.ex Eon)... för när man själv helt skapar en karaktärs liv och allt vad det är, i sin egen skallen, så är där inga överaskningar, där är liksom ingen... hur ska jag förklara det.

Tänk när du läser en bok, du följer en karaktär i den, och tidsvis medan du läser så får du den där plötsliga "Vänta här lite nu! Det där var jag inte beredd på att det skulle hända!"-grejen... eller som i verkliga livet där saker konstant händer helt random och vi måste reagera på det medan det händer. Där är liksom överaskningar där... och i många rollspel som har tunga karaktärsskaparsystem, som igen t.ex Eon, så får man dom där överaskningarna, får dom där händelserna som man måste regera till och hantera etc (och eventuelt baka in i de tankarna man redan hade om sin karaktär)... Medan i rollspel som sådana här element inte finns i, i rollspel som allt som oftast är väldigt snabba att skapa karaktärer i, helt enkelt inte har de där överraskningsmomenten. För oftast när man då skapar sin karaktärs historia och personlighet och så, så är där ju liksom inte några överraskningar, för allt kommer ju från ens eget huvud. Det är liksom en författare som sitter och läser sin egen bok.


En lite långsökt liknelse... men... rollspel med ett "Lätt" karaktärsskaparsystem är som den där personen som ger dig en present och innan du ens öppnad den slänger ur sig "det är strumpor"... och visst, du kunde kanske se/känna, och var redan övertygad om att, vad som finns i presenten faktiskt skulle vara just strumpor... men du vet ju inte igengligen... och den personen, presentgivaren, "förstörde" lite överraskningen för dig genom att slänga sig ur att det faktiskt var strumpor i paketet.

Och i denna liknelsen då så skulle de "Tunga" karaktärsskaparsystemen vara den där personen som ger dig en present, berättar inte för dig vad som finns i den... OCH, dessutom, har på något sätt lyckats med konstycket (utan att säga något) att du har blivit övertygad om att det är strumpor i paketet, men när du öppnar det så är det något helt annat, något som totalt överraskar dig, och det är något som du inte ens visste att du ville ha... liksom. Och, ibland så var det ju just kanske strumpor... men man var minst lika glad över det som om det varit något annat... vem vet liksom. XD


You know? If any of that makes any sense to any of you. XD

 

[God45]

Jag tror inte att det är grundpremissen. Däremot har flera sagt att den tid du lägger på att skapa RP kan hjälpa dig att skapa en bättre bild av den, göra den mer levande. Så medan man sitter där och pillar med ett poäng hit eller dit på Mekanik så funderar man på garaget där RP:n mekar, bilen hen bygger och hens farbror som alltid hjälper till när RP kraschat igen.

Exempelvis.

Okej, sure, det är något man kan göra som ger en taktil känsla för saker. Det är bara inte min grej eller nödvändigt för alla men hjälper det någon är det bra för dem ??

Enda sätter ett komplicerat system påverkar min karaktär är i att rättfärdiga min/maxande. För måste jag rättfärdiga varför min Lupus Werewolf är bäst i världen på att slåss med en hammare så blir jag kreativ ????

 

[Krille]

Jag tror att vi har två olika axlar som vi blandar hejvilt här.

Å ena sidan har vi tungt vs lätt. Å andra sidan har vi slumpat vs konstruerat.

Dessa två axlar har inte nödvändigtvis någon sammanhörighet:

• Eon är ett tungt slumpat system. Det är väldigt mycket att göra rollperson av, och det mesta har med slump att göra.
• OSR är ett lätt slumpat system. I stort sett, välj klass, rulla stats, sätt ett namn, kör.
• GURPS är ett tungt konstruerat system. Liksom Eon är det väldigt mycket att göra rollperson av, men allt handlar om poängbudget och det finns ingen slump alls.
• Star Wars D6 är ett lätt konstruerat system. Det handlar om poängbudget och det finns ingen slump alls, men budgeten får plats på ett papper.

Och förstås är skalan väldigt flytande.

Hittills har vi mestadels satt två hörn mot varandra, tungt slumpat vs lätt konstruerat, och det är inte särskilt rättvisande. Det sätts också ett likhetstecken mellan tungt och mycket bakgrund, vilket inte heller är helt sant – även lätta system kan ha mycket bakgrund, men det är utanför systemet, och även tunga system kan ha lite bakgrund och bara bli en radda optimerade stats.

 

[Krille]

En lite långsökt liknelse... men... rollspel med ett "Lätt" karaktärsskaparsystem är som den där personen som ger dig en present och innan du ens öppnad den slänger ur sig "det är strumpor"... och visst, du kunde kanske se/känna, och var redan övertygad om att, vad som finns i presenten faktiskt skulle vara just strumpor... men du vet ju inte igengligen... och den personen, presentgivaren, "förstörde" lite överraskningen för dig genom att slänga sig ur att det faktiskt var strumpor i paketet.

För min del brukar lätta system bli mer fönstershopping. Det är inte någon annan som ger mig en present, det är jag som ger mig en present, och jag tillbringar dagar om inte veckor med att jämföra alternativ och planera och pula och fundera och klura och optimera. Shoppandet kan ta hur lång tid som helst, även om själva köpet faktiskt går på några minuter.