Jag lutar totalt åt Tungt.
Ju tyngre ett system är, ju mer "riktig" blir en karaktär för mig. De börjar kännas mer och mer som en karaktär med ett faktiaskt djup i sig, de börjar utvecklas mer, de utvecklar en historia om dem, de börjar få en personlighet baserat på dessa saker. De känns helt enkelt som karaktörerna är värda att spendera tid med... som huvudkaraktärerna i en bok, tv-serie, film, etc. När jag är klar med en karaktär i t.ex Eon så vet jag oftast VEM den karaktären är, varför de är den de är, etc. Och på vissa sätt och vis så har jag "upplevt" detta med karaktären medan den skapades, "råkat ut för" saker som hände med dem, så man får den där känslan av att "det bara hände liksom"... jag har tagit del av den karaktärens liv på ett sätt... you know?
Där finns helt enkelt ett helt annat djup i karaktären... och när jag förlorar karaktären (oftast pga dödsfall tyvärr), så känner jag faktiskt något över det... på samma sätt som man kan bry sig om att man förlorar en karaktär i andra grejer som böcker eller film/tv-serier, mm, som man gillade.
Om man går på motsatta spektrumet, de systemen som Mundo kallade för "Lätt". Allt som oftast så får jag inga speciela känslor över karaktärer som kan skapas på mindre än 5-15 minuter. Det känns på många sätt ochvis som slit och släng karaktärer... karaktärer som jag helt enkelt inte bryr mig om, karaktärer som jag kan försätta i dåliga situationer där de kan faktiskt dö... utan att jag bryd mig ett dug om dem. De är oftast väldigt grunda som "personer", extremt ytliga saker om vem de är, deras personlighet, etc. De är allt som oftast helt enekelt bakgrunds karaktärer, som är där för att fylla ut en scen... inte för att de behöver vara där igentligen... mer för att det skulle se konstig ut om där inte fanns människor som rörde sig igenom en scen i en film på en gata tänkt vara huvud gatan där alla försäljare försöker få sina varor sålda till förbipasserande... liksom.
Visst... man kan ju skapa väldigt djupa karaktärer ändå, det är ju inte så att det är omöjligt. Folk skapar ju dagligen karaktärer till böcker film, tv-serier mm, där de skapar deras backgrund och personlighet etc. Och jag skulle kunna, och har, skapat karaktärer på det sättet... helt enkelt tänka ut hela dens karaktärens liv upp till den punkten, och varför de har en viss personligher mm. Men det är inte samma sak, det känns inte på samma sätt, som när man skapar en karaktär i ett tung system (som i t.ex Eon)... för när man själv helt skapar en karaktärs liv och allt vad det är, i sin egen skallen, så är där inga överaskningar, där är liksom ingen... hur ska jag förklara det.
Tänk när du läser en bok, du följer en karaktär i den, och tidsvis medan du läser så får du den där plötsliga "Vänta här lite nu! Det där var jag inte beredd på att det skulle hända!"-grejen... eller som i verkliga livet där saker konstant händer helt random och vi måste reagera på det medan det händer. Där är liksom överaskningar där... och i många rollspel som har tunga karaktärsskaparsystem, som igen t.ex Eon, så får man dom där överaskningarna, får dom där händelserna som man måste regera till och hantera etc (och eventuelt baka in i de tankarna man redan hade om sin karaktär)... Medan i rollspel som sådana här element inte finns i, i rollspel som allt som oftast är väldigt snabba att skapa karaktärer i, helt enkelt inte har de där överraskningsmomenten. För oftast när man då skapar sin karaktärs historia och personlighet och så, så är där ju liksom inte några överraskningar, för allt kommer ju från ens eget huvud. Det är liksom en författare som sitter och läser sin egen bok.
En lite långsökt liknelse... men... rollspel med ett "Lätt" karaktärsskaparsystem är som den där personen som ger dig en present och innan du ens öppnad den slänger ur sig "det är strumpor"... och visst, du kunde kanske se/känna, och var redan övertygad om att, vad som finns i presenten faktiskt skulle vara just strumpor... men du vet ju inte igengligen... och den personen, presentgivaren, "förstörde" lite överraskningen för dig genom att slänga sig ur att det faktiskt var strumpor i paketet.
Och i denna liknelsen då så skulle de "Tunga" karaktärsskaparsystemen vara den där personen som ger dig en present, berättar inte för dig vad som finns i den... OCH, dessutom, har på något sätt lyckats med konstycket (utan att säga något) att du har blivit övertygad om att det är strumpor i paketet, men när du öppnar det så är det något helt annat, något som totalt överraskar dig, och det är något som du inte ens visste att du ville ha... liksom. Och, ibland så var det ju just kanske strumpor... men man var minst lika glad över det som om det varit något annat... vem vet liksom. XD
You know? If any of that makes any sense to any of you. XD