Gött, en fråga för mig att svara på!Marco Behrmann said:Kan någon SS-van person besvara varför en SLP inte får "extenda" en konflikt?
Att vakt #17 inte gör det, fine, men att inte Sauron får göra det är ju helskumt. Eller har jag missat något?
Jag skall erkänna att jag inte har råpluggat SS men var står detta?Simon said:[Det är inte SLPar som är fråntagna rätten att extenda, utan det är att det ska vara spelarnas val, inte spelledarens. ... Men det är spelarna som ska få bestämma ifall en viss konflikt är intressant nog att lägga mer speltid på, eller om hon bara vill acceptera resultatet och gå vidare i spelet. ... utan spelaren som vill döda Jabba the Hutt måste extenda, även om hon vinner första slaget. Detta för att skydda spelledarens investeringar, så att säga, så att när en viktig namngiven SLP går bort så har det i alla fall skett genom en längre och förhoppningsvis maffigt dramatisk scen, istället för ett enkelt futtigt konfliktslag.
Mjae, spelledaren har ju makten över narrativet på nästan alla andra plan, så man kan väl tycka att det jämnar ut sig. SL har gott om möjligheter att etablera vad som är dramatiskt viktigt på andra sätt, liksom.Och varför är det spelarna som _enbart_ får välja vad som är dramatiskt viktigt?
Men det motsäger inte vad jag frågar. Vad är _poängen_ med att SLPer är låsta (regelmekaniskt enligt spelreglerna (som jag vet man kan strunta i)) på detta sätt?Ymir said:Mjae, spelledaren har ju makten över narrativet på nästan alla andra plan, så man kan väl tycka att det jämnar ut sig. SL har gott om möjligheter att etablera vad som är dramatiskt viktigt på andra sätt, liksom.Och varför är det spelarna som _enbart_ får välja vad som är dramatiskt viktigt?
- Ymir, hävdar
Så om du har etablerat El Hefe (en SLP), amfetaminstinn gängboss över Rosa Diabolo och bror till offret som vill veta vad rollpersonerna vet om fallet så är det okay dramatiskt att rollpersonen bara vänder och går från den scenen utan att El Hefe får agera?Måns said:Jag kan inte svara för Clinton och Eero och har inte så bra koll att jag kan svara på det, men jag har samma funktion i Revolver och där är poängen att det helt enkelt är spelarens val att bestämma hur viktig en konflikt är för karaktären. SL får gärna initiera konflikter och låta sina SLPs driva dem men det är spelaren val att avgöra om det är värt att dö för.
Ja. Dessutom tycker jag att det är coolt. Snuten sätter hårt mot hårt och vänder ryggen mot gängbossen. Det lär inte vara sista gången de möts...Marco Behrmann said:Så om du har etablerat El Hefe (en SLP), amfetaminstinn gängboss över Rosa Diabolo och bror till offret som vill veta vad rollpersonerna vet om fallet så är det okay dramatiskt att rollpersonen bara vänder och går från den scenen utan att El Hefe får agera?
Hur? Eftersom exakt samma situation kan uppstå om och om och om igen. Och så länge rollpersonen vinner första slaget så är rollpersonen helt immun mot angrepp då El Hefe _regelmekaniskt_ inte _kan_ ta detta till nästa nivå.Måns said:Om SL vill eskalera situationen gör han det i en kommande scen. Jag ser inte riktigt problemet.
Okej, det visar sig att jag uttryckte mig lite för kategoriskt, när det gäller att man inte får döda centrala SLPar med ett enkelt konfliktslag. Jag trodde att det var mer uttalat i häftet, men vad det handlar om är "Propriety" med författarens termer, till exempel på sidor 37 och 42. Det är en viktig del av systemets behov av att "ställas in" för varje kampanj, alltså att man pratar ihop sig lite om hur man vill göra med scope och propriety och sånt (sidan 37, som sagt). Ska man kunna ändra någon annans åsikter med ett Övertala-slag? Ska man kunna genomföra månadslånga projekt med ett slag? Ska spelarna kunna kalla scener eller är det strikt spelledarens business?Marco Behrmann said:Jag skall erkänna att jag inte har råpluggat SS men var står detta?Simon said:[Det är inte SLPar som är fråntagna rätten att extenda, utan det är att det ska vara spelarnas val, inte spelledarens. ... Men det är spelarna som ska få bestämma ifall en viss konflikt är intressant nog att lägga mer speltid på, eller om hon bara vill acceptera resultatet och gå vidare i spelet. ... utan spelaren som vill döda Jabba the Hutt måste extenda, även om hon vinner första slaget. Detta för att skydda spelledarens investeringar, så att säga, så att när en viktig namngiven SLP går bort så har det i alla fall skett genom en längre och förhoppningsvis maffigt dramatisk scen, istället för ett enkelt futtigt konfliktslag.
Det här med valet att extenda eller inte är ju bara ett verktyg för att styra tempot i spelet. Med en "default-överenskommelse" så är ju spelledaren den som sätter scener, till exempel, vilket ju styr en tämligen stor del av spelet.Och varför är det spelarna som _enbart_ får välja vad som är dramatiskt viktigt?
Nu ska vi se, många frågor...För som det är nu kan alltså inte en SLP välja att försöka döda en rollperson, regelmekaniskt? Eftersom detta kräver "Extended". Eller menar du att SLPn lyckas om spelaren väljer att då inte gå in i extended själv som svar? För som jag läste det så är det så att om SLP säger "Jag vill neutralisera Rollperson" (mål) och spelaren säger "Jag vill undkomma och få SLP att sluta" (mål) så slås ett enkelt slag. Här får då inte SLPn extenda om spelaren slog bättre?
Nu skrev ni det här medan jag skrev mitt svar. Står din fråga fortfarande kvar?Marco Behrmann said:Men jag ser fortfarande inte poängen (och jag _vill_ se den) med att helt låsa SLPer från eskalering?
Tackar. Detta tror jag att jag har bra koll på men jag trodde inte att det var detta du initialt syftade till.Simon said:Jag trodde att det var mer uttalat i häftet, men vad det handlar om är "Propriety" med författarens termer
Alltså - jag köper idéen att spelarna och rollpersonerna är i fokus och att det blir dramatiskt fokus, etc, men jag ser _inte_ varför det skall vara så att 100% av SLPna aldrig får driva en konflikt vidare. Att det är sällsynt - fine - men att det är _omöjligt_ stör mig. =)Simon said:Det här med valet att extenda eller inte är ju bara ett verktyg för att styra tempot i spelet. Med en "default-överenskommelse" så är ju spelledaren den som sätter scener, till exempel, vilket ju styr en tämligen stor del av spelet.
Bra feedback gällande nivån av stakes. Jag tänkte inte direkt genom dem när jag skrev exemplet.Däremot, och nu kommer vi in på mer åsikter och rekommendationer, så vill jag hävda att det är bättre för spelet om man aktar sig för att sätta sådana drastiska stakes, så länge det inte eskaleras i en extended. Det är av två skäl. För det första så blir det roligare att spela extended om det finns utrymme för eskalering. För det andra så kan man se det som att spelledaren fråntar spelarna kontrollen över om det ska bli extended eller inte ifall hon sätter stakes som hon vet att spelarna aldrig kan gå med på att förlora mot, exempelvis att rollpersonen dör, blir av med båda benen eller något liknande, eftersom det är ganska givet att spelarna kommer att extenda om de förlorar. Och det är lite synd. Att förlora konflikter ska vara roligt, utifrån ett publikperspektiv
Fast _hur_ rollpersonen väljer att försöka uppnå målet styrs väl ändå av vald Ability? Det förändrar inte målet i sig.I ditt exempel skulle jag förresten säga att rollpersonen har två olika intentioner, som jag inte skulle säga kan drivas på samma gång. I fiktionen, försöker rollpersonen komma undan sin fiende, genom att förmodligen fly platsen, eller försöker hon "få SLPn att sluta", genom att vädja, hota, brotta ner henne, eller något annat?
Mycket bra och handfast poäng! Tackar.Måns said:Säg att jag går in med en massa resurser i en konflikt och vinner, och så säger SL "hell no, I Bring down the pain upon you!" Då var mitt val inte meningsfullt, det var meningslöst. SL kunde ju kontra det och min insats i fiktionen visade sig helt tom. SL å sin sida kan satsa hur mycket som helst. Så, det är helt enkelt ett sätt att respektera spelaren, hans karaktär, hans bit av storyn och alla kryss, tärningar och whatnot som han har kämpat så hårt för.
Det låter som en väldigt fiffig lösning. I det fallet så är ju inte valet meningslöst utan tvärtom antagligen välgrundat. "Nu ska den jäveln få, kosta vad det kosta vill och jag går ut HÅRT!!" Bara coolt.Marco Behrmann said:Fast... den är egentligen bara valid om det är en _överraskning_ om SL kan extenda. Det blir lite som Simons "vettiga stakes" - man får dansa innan man får knulla liksom. Om det finns en eller två antagonister i en story och spelarna görs medvetna om vilka dessa är så är det öppet att dessa kan extenda. Detta gör det, som sagt, för mig _ännu_ mer intensivt! Den konflikten är riskfull och jag sitter inte med immuniteten på min sida.
Det tror jag absolut inte att det gör. Det är ju, som sagts tidigare, ett toolboxsystem, inte en helgjuten maskin som är känsligt för rubbningar. Så bestäm hur ni vill göra och kör på bara.Marco Behrmann said:Alltså - jag köper idéen att spelarna och rollpersonerna är i fokus och att det blir dramatiskt fokus, etc, men jag ser _inte_ varför det skall vara så att 100% av SLPna aldrig får driva en konflikt vidare. Att det är sällsynt - fine - men att det är _omöjligt_ stör mig. =)
(och då undrar jag om SS "går sönder" om man tillåter att SL får extenda ibland?)
Gött. Glad to be of assistance.Bra feedback gällande nivån av stakes. Jag tänkte inte direkt genom dem när jag skrev exemplet.
Jag tycker att det bästa är när det finns en växelverkan mellan hur handlingar beskrivs i fiktionen och vilka färdigheter som används. Alltså, om jag vill använda Hota istället för Övertala så måste jag beskriva vad karaktären säger som innebär att det handlar om Hot. Valet av färdighet kan styra fiktionen, men den fiktiva situationen kan också styra vilka färdigheter som är möjliga att använda.Fast _hur_ rollpersonen väljer att försöka uppnå målet styrs väl ändå av vald Ability? Det förändrar inte målet i sig.I ditt exempel skulle jag förresten säga att rollpersonen har två olika intentioner, som jag inte skulle säga kan drivas på samma gång. I fiktionen, försöker rollpersonen komma undan sin fiende, genom att förmodligen fly platsen, eller försöker hon "få SLPn att sluta", genom att vädja, hota, brotta ner henne, eller något annat?
Oh, ett konkret tecken på att det är ett extradiegetiskt beslut, inte ett som karaktärerna gör: beslutet att extenda gör att resultatet av det första slaget aldrig inträffade. Vinnarens intention realiserades inte. Det innebär alltså inte att förloraren förlorade men biter ihop, gnider blodet ur ögonen och kastar sig över sin fiende igen. Om det är det man vill åt, för att ge SLPna större utlopp för sin ilska och desperation och glädje så är det bättre att göra det med en secret eller nåt, om det nu inte till att börja med sköts genom valet att bränna vartenda poäng pool de har.Men jag ser inte att spelet skulle bli sämre av att ta bort begränsningen av SL inte får extenda. Tvärtom. För mig iaf. Jag skulle tycka att det vore mer spännande om SL kan gå in och göra det personligt. Det gör att SLPna får mer färg, mer känslor, mer kött och blod och tårar och illska och desperation och glädje och sorg. För mig blir de mer pappfigurer - eller marionetter - med säkerhetsselen på.
Ah, förlåt. Fikonspråk. Vi brukar uttrycka oss så, när vi vill typ beställa en scen, eller be om att få sätta den, eller så, lite ospecifikt. Typ "Jag skulle vilja kalla en scen där jag träffar chefen på hennes kontor", varefter spelledaren säger antingen "okej" eller "mm, kanske strax, men det som händer nu..."Storuggla said:"Ska spelarna kunna kalla scener eller är det strikt spelledarens business?"
Kalla?
Storuggla, vafalls?