Nekromanti Solospelsutmaning

[Muggas]

Ok, nu har det snackats om solospelande, solospelsmakande och i den senaste Rising-trådstarten recenseras nyutgivna sk. "Fighting-Fantasy" soloäventyr... Några här på forumet har visat intresse för en eventuell solorollspelsutmaning, men med tanke på hur svalt mottagande trådstarter om solorollspel fått undrar jag om det skulle intressera fler än ett fåtal inbitna eldsjälar. Nå, jag drar ändå kort några tänkbara förutsättningar för en eventuell utmaning.

En variant är att på något sätt samköra varsin del av ett övergripande soloprojekt, där man jämför varandras alster efterhand som arbetet fortskrider samt testspelar varandras betasolon för bedömning och inspiration. Rising har varit inne på de här tankarna och om han vill får han gärna utveckla sina idéer i den här tråden. Problemet jag ser med en sån här variant är att det inte finns någon konkret "belöning", förutom att man ger varandra konstruktiv kritik och får nya insikter i hur man kan lösa olika problem på smidiga speltekniska och tilltalande dramaturgiska sätt. Ett annat problem är att om man inte begränsar de alster som aktiva solorollspelsmakare jobbar med får man kanske en uppsjö halvfärdiga solon och bra idéer, men inga helt färdiga "bidrag", som i t ex Trobergs Dogmautmaning.

En annan variant är att införa ett tävlingsmoment där man röstar fram vilka spel som är "bäst" i olika kategorier, samt eventuellt fixar fram lite halvschyssta priser till vinnarna (precis som i dogmautmaningen). Då måste man naturligtvis begränsa tävlingsbidragen bl a vad gäller antal paragrafer, omfattning (sidantal), layoutbegränsningar samt eventuellt även regelbegränsningar av olika slag. Nackdelen med detta är ju att spelen blir begränsade, och bra idéer blir "isolerade" i olika bidrag. Å andra sidan får man "färdiga" spel med ett hanterligt antal paragrafer (svårigheter med att hantera paragrafnavigering ökar drastiskt med antal paragrafer). Ett tak på ca 30-50 paragrafer och 3-5 sidor med max 8 pt textstorlek kunde isf vara en rimlig begränsning (men bidragen blir kanske för trista och linjära?).

Vad tycker ni? Hur mycket koll på solokonceptet har folk på forumet egentligen? Bryr ni er överhuvudtaget om solon tillräckligt mycket för att det ska vara motiverat att sparka igång en utmaning?

 

[Rising]

Först: Äntligen tar vi tag i det här! Härligt Muggas! (Vi har pratat om det länge, länge)

Problemet jag ser med en sån här variant är att det inte finns någon konkret "belöning", förutom att man ger varandra konstruktiv kritik och får nya insikter i hur man kan lösa olika problem på smidiga speltekniska och tilltalande dramaturgiska sätt.

Tja, jag tror att det finns en stor skillnad mellan dogmarollspel och ett solospelsprojekt, nämligen den att dogmarollspel går ganska fort att skriva, medan solospel tar hiskeligt lång tid att skriva. Ett dogmaspel kan vara kul att skriva även om man inte förväntar sig att någon kommer att spela det, men ett solospel vill man helst att någon spelar, eftersom de kräver så mycket av en.

Därför tror jag att de som finns här på forumet som är -lite- intresserade av att eventuellt skriva ett solospel, de sporras betydligt mer av att få lite eyeballs och gemenskap än att något pris ska hägra i fjärran.

Det är ensamt att skriva solospel, och det är lätt hänt att man slår i väggen. Att ha lite gemenskap tror jag kan betyda mycket. Att stanna vid olika stadier i skrivandet och visa hur långt man kommit för varandra. Det tror jag kan inspirera en. Några kanske till och med vill skriva ett solospel tillsammans, just eftersom man inte behöver skriva så mycket på det viset för att ändå få ett stort spel relativt snabbt. Vad vet jag?

Jag vet inte hur mycket en röstning skulle kunna betyda. Tja, jag är ju med i vilket fall som helst (vad trodde ni?), men jag är jättenyfiken på vad andra tycker.

 

[Sodivra]

Jag skulle gärna skriva lite solospel, men då helst tillsammans med andra, helt enkelt för att jag inte vill börja med ett stort maffigt solospel själv.

Visserligen är det svårare att rikta ett gemensamt projekt, att få det konsekvent och stämningsfullt, men det skulle också vara skönt att få peta in sina egna små korn i något större, lite mer avkopplat. Anmäler sig tillräckligt många kanske vi kan göra flera mindre grupper?

Så ja, jag är med, hoppas jag! Helst något gemensamt!

 

[Rising]

Visserligen är det svårare att rikta ett gemensamt projekt, att få det konsekvent och stämningsfullt, men det skulle också vara skönt att få peta in sina egna små korn i något större, lite mer avkopplat.

Amatörboken "Deathtrap Dungeon 3" samskrevs av en himla massa personer, och jag tycker faktiskt att den fungerar imponerande bra.

Okej, de gjorde det delvis lätt för sig; de skrev en bok som skulle utspelas i en labyrint och på så vis kunde de var och en skriva om varsina rum och sedan, när de var klara, länka ihop dem. Det är ju enkelt att få en sådan struktur att hålla ihop eftersom en berättelse inte faller ihop och blir ologisk bara för att man inte vet i detalj hur varken föregående eller nästkommande rum ser ut.

(Nå, om sanningen ska fram så tror jag inte att de skrev rummen först på varsitt håll och sedan länkade ihop dem, utan de hade nog någon plan redan från början.)

Här kommer några tips om hur jag skulle gå till väga om jag skulle samskriva ett solospel.

Inte någon enda, sann, väg genom äventyret
För; det är inte på långa vägar lika kul att skriva en episod som man vet kommer vara onödig att besöka, än att skriva en episod som är nödvändig att besöka. Därför är det nog bättre att man erbjuder många olika möjliga resvägar genom äventyret så att man kan få spela om boken många gånger.

Schema först
Det tror jag kan underlätta det hela enormt. Tänk om du, jag och... öh... Nisse... skulle göra ett solospel tillsammans. Då kunde vi snabbt bara rita upp ett överskådligt schema som såg ut så här:
<table><tr><td>

</td><td>Varje ruta får representera ett litet avsnitt som sträcker sig över ungefär 10-25 paragrafer. Det kan vara ett enda rum med tillräckligt att göra för att fylla ut alla dessa paragrafer, eller en sekvens med rum som ligger efter varandra, eller till och med två olika rum som man får välja vilket man ska gå in i, och där båda blir på ungefär 5-12 paragrafer. Det spelar ingen roll.

Poängen är att man ser att författarna får turas om på så vis att vilken väg man än tar så får man läsa lite från var och en av upphovsmännen, och det blir inte så att man bara får läsa en massa Rising-rum på raken. Här pratar jag också om "grunkor" resp. "hinder". Det kan förstås få finnas alla möjliga sorters föremål på de olika paragraferna, men varje "hinder" kunde vara mer eller mindre omöjligt att ta sig förbi om man inte har rätt "grunka". På så vis så finns det ändå olika vägar genom äventyret som är betydligt bättre än andra, och man får skriva om hur de andra författarnas föremål används. Tja, jag vet inte, tänkte att det kunde bli roligare så.</td></tr></table>

Smart system för att namnge paragrafer
Jag tror man ska döpa paragraferna till saker som "RizSal1", "RizSal2" osv. medan man skriver solospelet. Man börjar med en förkortning för sitt eget namn, fortsätter med en förkortning för sitt rum och slutligen en vanlig siffra. Det blir nämligen helt idiotiskt om alla tre författare skall ha varsin paragraf 1, varsin paragraf 2 osv, och dessutom förenklar det när man till slut skall redigera boken. Då kan man nämligen vid en enkel, första överblick se att "aha, på den här sidan har jag redan två "ArvFgt"-paragrafer, om jag sätter ut en till på samma sida så lär det ju bli så att någon av dessa paragrafer länkar till varandra. Bäst att jag plockar någon ur Riz- eller Nisse-sekvenserna..."

 

[Tyr]

Jag har noll erfarenhet av att skriva solorollspel. Men med tanke på att man inte är ball förrän man har skrivit åtminstonde ett solorollspel, så tänkte jag att det kunde vara värt ett försök. Jag antar utmaningen iaf.

Överhuvudtaget så tycker jag att utmaningen ska vara fri. Vill man diskutera efter hand så gör man det, vill man hemlighålla sitt projekt så gör man det. Vill man skapa själv så gör man det, vill man skapa i grupp så gör man det osv. Sedan så tror jag att det är för tidigt att diskutera eventuella tävlingsmoment. Jag är iaf villig att anta utmaningen även om det inte finns något tävlingsmoment.

 

[Rickard]

Får man skriva solospelet i verktyget Solo 2?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som annars inte orkar göra något (vilket han nog förvisso inte orkar ändå)

 

[Snow]

Jag har själv börjat på ett par solospel men slutat när jag insåg hur mycket man skulle behöva skriva för att det skulle bli något av det.

En spontan tanke:

Man skulle kunna utveckla solospelet på en hemlig wiki.

Alla ser direkt vad alla gör.

Enkelt att editera.

Man kan spela direkt på wikin eftersom allt är rätt länkat (förhoppningsvis)

Man kan enkelt kommentera varandras arbete.

Man skulle dessutom kunna ha flera solospelsprojekt inom samma wiki. En paragraf får helt enkelt namnges enligt
ProjectkodFörfattareAvsnittNummer.

 

[Rising]

En spontan tanke:

Man skulle kunna utveckla solospelet på en hemlig wiki.

Det är nog en väldigt bra idé. Det är förmodligen det mest spontana och intuitiva sättet att skriva ett solospel på. Inte minst eftersom det är så enkelt att offentliggöra spelet så fort man är klar. Smart tanke, och väldigt bra tips i övrigt också.

 

[Snow]

en grym fördel är att man kan gå bakåt genom att se: vilka sidor länkar till denna sidan.

När jag spelade ondskans borg (som jag fortfarande inte klarat) gick jag bakåt från slutet och kom fram till att man behövde två magiska föremål. Och dessa kunde man inte få båda två. Det var omöjligt att klara alltså. tror jag. Ganska jobbigt att debugga men med en wiki är det ju mycket lätt.

När man är klar borde man kunna sätta wikin i ett specialläge som bara möjliggjör hopp framåt. Eller ett program som plockar ut alla paragrafer, blandar om dem lagom mycket och sätter nummer på allt.

 

[Rising]

När jag spelade ondskans borg (som jag fortfarande inte klarat) gick jag bakåt från slutet och kom fram till att man behövde två magiska föremål. Och dessa kunde man inte få båda två. Det var omöjligt att klara alltså. tror jag.

Det trodde jag också när jag var yngre, men det går. Det är bara det att den sanna vägen är rätt jobbig; man måste gå på ett sätt som på sina håll kan kännas rätt felaktigt, där man hamnar i rum som man trodde var bestraffningsrum, och ett par av föremålen som man kanske tror att man måste skaffa sig (för att de leder en mot målet på ett sätt som man tror att det är meningen att de ska göra), de behövs inte alls. Så, återvänd till Ondskans Borg, du, tills du klarat den på riktigt.

Men nå, jo, med en wiki så underlättas arbetet åt en och det är enklare att se om ens eget solospel går att klara. Men här skulle jag nog vilja säga att det viktigaste är att man schematiserar ens arbete i förväg så att man vet att spelet kommer hänga ihop någorlunda redan innan man börjar skriva.

 

[Muggas]

Konceptpostning

Hejsan! Jag tänkte att intresserade kunde posta förslag på koncept för ett gemensamt solo-projekt om ni känner för det. Kanske kan koncept-postningarna användas som inspiration eller eventuellt som röstningsunderlag för en gemensam solospelsutmaning. Jag börjar!

Helvetets Grottor

Det övergripande konceptet är att ett gäng olika människor vaknar upp någonstans i underjorden, utan något minne av vilka de är eller hur de hamnat där de är. Du, huvudpersonen, är en av dessa människor. Under äventyrets gång träffar du på andra som drabbats av samma öde som du själv och tillsammans försöker ni ta reda på vilka ni är, hur ni hamnat där ni är och hur ni ska ta er därifrån. Efter hand upptäcker du att alla har förmågor och/eller talanger som hjälper er att ta er vidare i den osäkra underjorden, full av fällor och farliga monster. All eftersom äventyret fortskrider och gruppen blir större börjar du misstänka att det finns en förrädare i gruppen, en infiltratör som gör allt för att sabotera för er. Kanske sabotören även sitter inne med sanningen om ert olyckliga öde...

<center> 1 </center>
En obeskrivlig huvudvärk. Mörker. En unken doft av mögel. Med en kraftansträngning tvingar du upp din mörbultade kropp i sittande ställning och lutar dig tillbaks mot en ojämn, skrovlig yta. Ovanför rasslar det till och ett regn av vad du tror är småsten och grus väller ner över dig. Den dammiga luften fyller dina lungor och framkallar en okontrollerad hostattack som intensifierar din redan nästintill outhärdliga huvudvärk tills du är nära att förlora medvetandet. Krypande på alla fyra lyckas du kväva hostan. Dina irriterade ögon svider och tungan i din mun klibbar fast mot gommen. En gnagande hunger gör sig samtidigt påmind när din mage stöter ifrån sig ett ljudligt knorrande. Du för ena handen till ditt huvud och känner konturerna av en ordentlig bula under din tjocka, grusiga hårman. Var är du? Och vad är det som har hänt? Du kisar och försöker uppfånga en glimt av något i din omgivning.
"Hallå!" Kraxar du ut i det till synes oändliga mörkret.
Efter ett ögonblick återvänder ljudet av din torra stämma i form av ett svagt eko långt bortifrån. Plötsligt får du syn på en fladdrande ljuskälla långt bort. I ren desperation tvingar du dig upp på darriga ben och staplar dig fram i riktning mot ljuset. Du märker att dina kläder är så trasiga att de nästan glider av din kropp där du halvspringer fram på det skrovliga underlaget. Ljudet av dina steg ekar olycksbådande i det påträngande mörkret och en odefinierbar känsla av skräck växer inom dig, stegras tills dess att du i ren panik uppbådar alla dina krafter för att så fort som möjligt nå fram till ljuskällan, som växer för varje steg du tar. Ondskan finns i mörkret. Det vet du. Det är det enda du kan tänka på. Du vet inte hur länge du sprungit när benen viker sig under dig och du faller handlöst framåt. Dina krafter är helt slut och du orkar inte ens göra någon ansats att dämpa fallet. Trots det känner du inte när din kropp tungt slår i marken eller när ditt huvud studsar mot den hårda stenhällen. En behaglig känsla av frid sluter sig runt dig och du känner att världen börjar lösas upp i ett fridfullt dis. Men med ens så slits du tillbaka till den obehagliga verkligheten av att någon tar tag under dina armar och reser dig upp. I ett svagt fackelljus ser du konturerna av ett smutsigt, feminint ansike med stora outgrundliga och mörka ögon som tittar på dig med en blandning av misstänksamhet och oro men också glädje.
"Vill du ha något att dricka?" Frågar flickan med ens, och för öppningen av ett vattenskinn mot dina spruckna läppar.
Vätskan som sköljer ner i din strupe är varm, men det bryr du dig inte ett dugg om. Du dricker girigt djupa klunkar, tills dess att du börjar hosta igen. Med flickans hjälp sätter du dig ner.
"Jag är så glad över att träffa någon annan!" Säger hon och ler mot dig. "Jag vet inte hur länge jag varit här, men du är den första människa jag stött på hitills."
"Var är vi någonstans?" Frågar du henne förbryllat och hennes leende bleknar bort. "Det hoppades jag att du skulle kunna svara på." Säger hon besviket. "Jag vaknade upp här och har vandrat runt i dessa mörka salar sedan dess. Jag har ingen aning om hur jag kom hit. Jag vet inte ens vem jag själv är."
En tår rinner nerför hennes kind och hennes underläpp darrar.
"Schhhh." Säger du och kramar om henne instinktivt.
Plötsligt slocknar facklan och du befinner dig återigen i oigenomträngligt mörker.
"Lämna mig inte!" Gråter flickan och klamrar sig fast vid dig. "Nejdå, vi håller ihop, vännen." Svarar du och försöker låta stadig och säker på rösten.
Men stormen i ditt inre tilltar när du inser att du inte heller kommer ihåg vem du är!

Plötsligt hör du ekot av tunga steg som närmar sig.
"Neeej! Han har hittat mig! Vi måste fly!" Skriker flickan i ditt öra och borrar in sina naglar i din underarm.
Nu måste du fatta ett beslut:

Vill du fråga flickan varför hon är så rädd, gå till A
Vill du, bärandes på flickan, fly i motsatt håll från ljudet av stegen, gå till B
Vill du slita flickan ifrån dig och själv ta till flykten, gå till C
Vill du hellre försöka lugna flickan och tala med varelsen som närmar sig, gå till D

 

[Muggas]

Överhuvudtaget så tycker jag att utmaningen ska vara fri. Vill man diskutera efter hand så gör man det, vill man hemlighålla sitt projekt så gör man det. Vill man skapa själv så gör man det, vill man skapa i grupp så gör man det osv.

Ja, det bästa är väl om folk får spåna fritt i vilken form de vill. Hursomhelst så får vi se om fler visar intresse. Om det bara kommer fram åsikter om hur folk vill att utmaningen ska vara utformad kan man anpassa därefter. Som jag tidigare nämnt tror jag på två vägar:

1. Man satsar på små, trevliga solospel som tävlar mot varandra i olika kategorier.

2. Man samarbetar med ett stort soloäventyr med många nummer och många idéer kombinerade till ett långt, mångfacetterat resultat. Alternativt skulle man kunna satsa på två grupper som tillsammans gör varsitt solo och spelar varandras resultat senare för att avgöra styrkor/brister hos varandras alster. Detta kräver iofs att fler engegerar sig

 

[Muggas]

Visst, om intresse finns [ANT]

Jag hade tänkt mig traditionellt solosnickrande, men är folk intresserade så... Jag gillar ju Feuflux Solo2-äventyr...

 

[Muggas]

För; det är inte på långa vägar lika kul att skriva en episod som man vet kommer vara onödig att besöka, än att skriva en episod som är nödvändig att besöka. Därför är det nog bättre att man erbjuder många olika möjliga resvägar genom äventyret så att man kan få spela om boken många gånger.

Om man ska dela upp arbetet på olika paragrafområden (t ex ett rum eller en sekvens av sammanlänkade rum eller skeenden) och samtidigt åstadkomma enhetliga finurliga vägar genom äventyret är det viktigt att man är överrens om en övergripande plan där potentiella vägar genom äventyret skissas upp. Alla måste vara någorlunda enhetliga i tänkandet för att man ska kunna länka ihop allas paragrafklumpar till ett enhetligt solo. Några tankar om uppdelning:

Man skulle kunna göra så att alla ansvarar för varsin "väg" genom äventyret och kommer överrens var de olika vägarna ska sammanfalla. De olika vägarna blir då helt unika vad gäller utformning och problem, eftersom de skapas isolerat. Nackdelen med detta är kanske att vägarna blir alltför isolerade, nästan som helt separata äventyr. Man kan också ansvara för olika "delar" av vägar genom äventyret (t ex inledning, mitten, slutet). Vägarna blir då mindre konsekventa rakt igenom, eftersom olika författare ligger bakom dem. Ett annat sätt är att dela in äventyret efter fysiska platser och/eller tidssegment och för övrigt ge skaparna fria händer.

Hur man än gör, bör man ha någon huvudskribent som tar på sig att rätta till ojämheter och språkskillnader i texten så att resultatet blir mer enhetligt. Oavsett uppdelning bör man även kolla av med varandra med jämna mellanrum (något som du tagit upp tidigare) för att behålla någon slags enhetlighet i äventyret. Vissa gemensamma attribut måste också diskuteras, eftersom äventyrsförändringar kan komma att påverka spelaren äventyret igenom, ända fram till "slutet". Underjordsäventyr med rum, grottor eller labyrinter är naturligt lättare att samarbeta med, eftersom de är lättare att "pussla ihop".

 

[Feuflux]

Yo, äntligen kom någon vettigt ur makarforumet.

Frågan är om jag orkar engagera loss mig i ett traditionellt "hierarkiskt" soloäventyr istället för mina "cirkulära" i solo2. Jag är riktigt sugen dock.

Nu ska jag i teorin ägna mig helhjärtat åt mina hösttentor och har inte tid med något men eftersom jag är realist lär jag ha gott om tid för solospel om jag så vill... men då har jag Sjöfararen som ska betetestas asap och sedan är jag halvvägs inne i Paladinen så jag har massor på schemat på solofronten.

Jag får se helt enkelt.

 

[Muggas]

Frågan är om jag orkar engagera loss mig i ett traditionellt "hierarkiskt" soloäventyr istället för mina "cirkulära" i solo2.

Hehe, vi får se hur det blir... Någon måste ju ta tag i det, och jag tror att intresset är lite för svalt för ett samkört soloprojekt som det pratas om i tråden. Tyvärr. Däremot har jag funderat på att snickra ihop ett solo på papper som är "cirkulärt" uppbyggt. Tyvärr lär det bli ganska svårt att lösa det här med föremål och förändringar på ett smidigt sätt, det blir nog många snarlika paragrafer som beskriver platser i olika "tillstånd" beroende på vad spelaren tagit sig för. Kanske skulle börja snickra i Solo, precis som du?

men då har jag Sjöfararen som ska betetestas asap och sedan är jag halvvägs inne i Paladinen så jag har massor på schemat på solofronten

Och som jag redan påpekat flera gånger så hoppas jag få plöja igenom dina nya äventyr så snart som möjligt.

I höst kommer jag att spendera mycket tid vid dator, så all ledig tid ska jag ägna åt makande. Förhoppningsvis mycket solomakande.

 

[Snow]

Har ni kollat på "Spion i Isengård". Den är inte cirkulär (som jag tolkar er betydelse av cirkulär) men ganska cool ändå.

Halva boken är beskrivningar av olika rum på en karta (Orthanac med omnejd). Andra halvan är speciella saker man kan råka ut för i de olika rummen. Så man kan vandra runt precis som man vill. Det fungerar rätt bra faktiskt. Ibland leder de speciella paragraferna till ett annat rum, Orthanac är fullt med lönndörrar som man inte upptäcker om man inte letar lite. Inte ens Saruman känner till alla.

 

[Feuflux]

Har ni kollat på "Spion i Isengård". Den är inte cirkulär (som jag tolkar er betydelse av cirkulär) men ganska cool ändå.

Nej (men jag ska snart ta mig tid till att kolla upp Ensamma Vargen som Staffan länkade till i den där andra solotråden). Min definition av "cirkulär" är att äventyret byggs upp utav ett fast antal platser som man hela tiden rör dig emellan och behöver besöka i vissa ordningar för att kunna lösa äventyret. Så om man i ditt exempel kan vandra runt som man vill så faller det nog in i min definition av cirkulär (om nu det var ett bra ordval..).

Jag har för mig att jag skulle fråga någonting om variabler i solospelen nu jag ändå var i farten med ett inlägg men jag har totalt glömt bort vad det skulle kunna ha varit.

 

[Muggas]

Ja den nämdes i en av solotrådarna. Vore klart intressant att kolla upp, det där med att man får utforska fritt efter en karta är en rätt häftig idé. Det jag gillar är att man själv får gå vart man vill, när man vill.

Appropå cirkulär, det är ju det många traditionella solon saknar, möjligheten att själv ströva runt fritt i samma område och till slut ta sig vidare genom att utföra handlingar som antingen förändrar omgivningen på vissa "platser" eller "låser upp" nästa "cirkulär del" av äventyret. Jag ska experimentera lite och visa vad jag menar tydligare med exempel längre fram (det där med karta kanske man kan använda sig av - i t ex ett äventyr där man ska utföra uppdrag i olika delar av en värld. Varje plats man besökte skulle kunna bestå av en klase cirkulärt ordnade paragrafer, små minisolon i sig). Men en sådan uppbyggnad av traditionella solon är lite klurig, det fungerar betydligt bättre med hjälp av programmeringsverktyg med variabelhantering som t ex Solo2.

 

[Feuflux]

Solospelsutmaningsbidragsidékanske

Nu har jag egentligen inte tid att skriva solospel för tillfället... men allt soloprat har fått mig intresserad av att försöka skriva ett klassiskt hierarkiskt soloäventyr bara för att verkligen testa det också. Tidsbrist som sagt, så vi får se vad som händer...

Idén poppade upp inte långt efter det att jag såg på spindelmannen2. Alla 9-åringar och jag drömmer ju om att bli superhjältar och knacka skurkar på nätterna men vilken nivå har den här önskan egentligen. Om du en dag blev kontaktad av en skum man med svarta solglasögon som hävdade att du var den utvalde hjälten som ensam kunde rädda den (o)civiliserade världen undan den elake skurken WhateverHeIsCalled. Vad skulle du säga då?
a) njaaa, jag måste studera annars stryper CSN mitt bidrag (Daghjältedrömmar brukar ge fan i konsekvenser av det här slaget)
b) gärna, inget binder mig till den här platsen, låt oss omedelbart åka till brasilien på träningsläger
c) bevisa att jag är hjälten

osv. Antingen hakar man på direkt och får skitsvårt att leva upp till hjälterollen, eller så växer man in i den, eller så väntar man för länge. Givetvis måste nån tjejkompis bli kidnappad av skurken så att man måste rädda henne. Givetvis ska man få ångest över att skurken dödar oskyldiga och för att folk i din närhet drabbas. Bla bla bla.

Inser plötsligt hur klichéeigt det hela blev...
Frågan är om man hela tiden bara ska vara en vanlig grabb eller om man faktiskt är extraordinär på nåt sätt. Och om man är vanlig, varför blir man då kontaktad, det finns ju liksom ungefär 6 miljarder folk här som skulle bli minst lika bra hjältar som du (eller åtminstone 1000 pers om man räknar bort de värsta idioterna).