Nordholmia, kaisers testamente
Hela kampanjen ger också känslan av att det är en krönika. De har spelat igenom någonting och sedan skrivit ned hur det blev med massor av ord. Det här medför att det ibland händer att kampanjen förutsätter att spelarna gör på ett visst sätt. /.../ En stor kritik jag har mot kampanjen är att settingmaterialet för staden inte används. Det är jämnt att rollpersonerna ska resa från Pirit
Nordholmia fortsätter i samma stil. Alla spår handlar om att lämna Nordholmia, snarare än att använda den som en äventyrsplats. Lägg till att det är långt norrut (Örnsköldsvik) och under vintern så jag räknade med ungefär två meter snö. Det här gjorde att jag styrde om de största delarna till att vara i Nordholmia. Jag tog tillvara på vad
@Oscar Silferstjerna skrev: "Jag hade antagligen satsat på att tidigt lyfta fram Lejonordern, Järnringen och Kejsarens förtrogna."
Jag blev nästan lite förbannad på boken. Många saker är "järnringen gör dittan och dattan ... men det får aldrig rollpersonerna reda på" och det står uttryckligen att psipo smyger efter rollpersonerna hela tiden men de lägger de aldrig märke till.
Om det inte kommer ut i spel så finns det inte. Så jag lade hårdfokus på att faktiskt presentera fraktionerna och göra de ännu mer närvarande.
Jag tog tillvara på vårt
improviserade möte där vi körde en
This is Pulp/Bläck-setup där alla deltagare hittar på händelser, personer, platser och rykten på en karta. Det jag främst spann vidare på var en spelare och hur han hade en flickvän och att det var en explosion i ett hus. Jag gjorde kumpanen till flickvännen till (sedermera skrotjägaren) Oswald Kötts och låt dem båda vara inblandade i explosionen. Den leder sedan till att vitrockarna blir positionerade i Nordholmia och det byggs ett arbetsläger till tingeltanglarna då de blir utpekade för dådet. Jag ville ge en tydligt mål för spelarna när de anländer till staden men även visa på den förändring som skett under de fem år som varit borta.
Jag har också låångt tidigare bett spelarna att hitta på en bekant. Räven Valentins flickvän - zonfararen - är redan nämnd, björnen Båris har sin bror Josef som driver en jos-fabrik, mården Dräggoslav har sin vän, den benlösa fladdermusen Fladdrik, och igelkotten Hell känner skrotmånglaren/-fixaren Bröl, med en förkärlek för slörök.
Äventyr 4 & 5: Silversoldaten och Jernets hjärta (del 1)
I korthet är det här ett äventyr. De ska hitta koordinater och de ska hitta en karta. Vi spelade dem samtidigt. Det fjärde äventyret (om jag räknar in Pirit) är så uruselt att jag slet bort allting och skrev ett helt nytt. De måste få tag på vem som sålde automaten Bakis och det är flera sidor som är spenderade på att ordna en bankett med stadens höjdare. Eftersom rollpersonerna är 1) tingeltanglare, 2) efterlysta, 3) rejält kända (Rykte över 10 = känd i större städer) så kände jag att det fanns föga chans för dem att ens vilja försöka sig på detta. Lägg till att det i det femte äventyret har flera sidor som är spenderade på att beskriva en varelse som sitter i en bur på Tivoli baserat på ett löst rykte. Detta lösa rykte ska de följa upp med att anstränga sig rejält för att få med sig en varelse som är totalt ointresserad. Detta stärker intryckte av att "kampanjen" är en dåligt nedplitad krönika. Den otroligt stora nackdelen med detta är att skaparna är totalt blinda för att skapa alternativ.
Ändringar
Mer fokus på att lyfta fram Peckwick-klubben, Lejonorden, BPM/nimrodbrigaden, Vita kåren (vitrockarna) och Psipo. Jag ville att de skulle dra mer mot Peckwick-klubben och Lejonorden och direkt känna av hotbilden från de andra. Nu råkade rollpersonerna inse att Lejonorden inte är bättre än nimrodbrigaden.
Försöker dra in rollpersonernas kontakter mer.
:: Fladdrik och Dräggoslav visste en väg in i arbetslägret.
:: Båris bror Josef har blivit ruinerad, för att Kruutov fått in en fot på marknaden med drycken Brusa (se
Pirits hjältar-postern för att se hur långt i förväg jag planterade drycken). Jag improviserade fram en summa ur arslet hur många kulor han behöver - 60. Normalt tjänar en mutant-knegare 2 kulor på en månad. Jag tog mest rollpersonernas sammanlagda antal kulor gånger tre.
:: Skrothandlaren/-fixaren Bröl tänkte jag var användbar nog. De använde aldrig honom.
:: Zonfararen Manica tänkte jag precis brutit upp med en pojkvän. Tänkte mest hon skulle vara en ursäkt för lite rollspelande. Valentin bara drog för fem år sedan och de två var i ett seriöst förhållande.
Försöker skapa mer kring tingeltanglarna som grupp. Min tanke är att Elysium IV ska bli deras nya hem.
Jag var noga med att påminna dem om att det gått ut en efterlysning på gruppen med detaljerad beskrivning av automaten Bakis.
Visa upp mer av ungdomsgängen Låga (mutanter) och Flamman (människor). En av spelarna improviserade fram en Romeo och Julia-historia under session zero-improvmötet vi hade.
Mycket recap, i form av en dröm från räven Valentin. Varje gång psi-mutanten använder sina förmågor så spelar jag ut en syn som avslöjar någonting om metaplotten. Han har sett,
:: han är i en bunker. Kallsvettig. Kniper i magen. En stor svart varelse som reser sig ur ett vätskefyllt kar för att möta honom.
:: han ligger på golvet. Är kvinna. På sig har han (hon?) polyesterkläder. Vitrockar kommer in genom dörren och skjuter honom i huvudet.
:: en automats huvud höjs. Ett ljus tänds i dess blick. Jag har sedan kört om den här men med tillägget att "automaten ser ut över ett hav av terrorrobotar".
Folk som har haft med chefexplorator Manfred Lund har inte blivit misshandlade. De har blivit dödade ... av Psipo.
Sheriffen har blivit tillsatt av general Arthur Wrede.
Jag har bakat ihop Linus Drake och Arthur Wrede till en och samma person och gjort honom mycket mer framträdande som en spindel i nätet.
General Wrede såg till att Oswald Köttz sprängde en byggnad, så att han kunde öka sitt Vita kårens inflytande samt använda tingeltanglarna som billig arbetskraft.
Wrede ligger även bakom Kruutovs intåg på jos-marknaden.
I en improvisation så råkade jag blanda ihop namnen på avdelningar i Psipo och Järnringen. Det förvillade den spelare som kan Mutant-världen bäst. Nu har alla Psipos grupperingar namn efter grekiska gudar och väsen.
Jag lät rollpersonerna hitta tre Nicotinell-plåster, fast med en gel istället. Dessa tar bort förmågan att använda och påverkas av psi-förmågor.
Tankekartan
Eftersom jag i princip gjorde om hela äventyret så tog jag min kära tankekarta till hjälp. Mitt mål är att varje gång de gör något, så avslöjar jag fler detaljer från tankekartan. Vissa saker övergripande, medan andra är mer på djupet. Ju längre vi körde, desto mer blev det på djupet. Detta är belöningen jag ger när spelarna hittar på saker eller gör efterforskningar. Rykten -> delsanning -> detaljerad sanning.
Tid
2 speltillfällen á 2,5 timmar.
Jag börjar med att gå igenom Valentins syner igen (framförallt polyester-kvinnan).
Rollpersonernas första intåg handlar om att göra sig osynliga och stoppar in Bakis huvud i en kattbursväska och kopplar samman huvudet med Hells nätverksintag. De träffar hälsar på bror Josef, en tinnerfylld bruten björn, som frågar om hjälp och hjälper till med att skaffa förfalskade tingeltangelintyg. De hör en del om morden som har inträffat i staden under senaste åren och hur allting har gått åt helvete för tingeltanglarna sedan explosionen i stadsdelen Nya haga för fem år sedan. Under stadens strapatsen kommer en ungdomsmedlem från Flamman med ett skrivet brev från Knold, storken som hjälpte dem i Pirit undan Vita kåren, med en inbjudan till Thehuset. De hälsar på Dräggs kompis Fladdrik som är besatt av att lösa mordgåtan och har hittat att alla har varit medlemmar i chefexplorator Manfred Lunds expedition. Har även hört "Zeus" nämnas, vilket Valentin känner igen som en Psipo-avdelning. Sheriffen, som är handplockad av general Wrede, gör inget åt morden.
Under en fest med lejonordsmedlemmar får charmör-igelkotten Hell själv se beviset på varför mutanterna var en gång överlägsna människorna: en halv sida ur X-men. Vid Thehuset har storken Flode ett nummer ur Polisgazetten med dem på förstasidsan. Han vet att de är ute efter Elysium IV och säger att Peckwick gärna ta del av det. Vad de eftertraktar är kunskap, inte skrot. När en man i (okänt) polyestermaterial störtar ut på gatan och skär halsen av sig känner psi-mutanten Valentin är jättelik psionisk närvaro som försvinner efter mannens död. Han inser att kraften har alltid funnits, ända sedan de lämnade Pirit och såg eldklotet i skyn. Kroppen förs av vitrockar till general Wredes herrgård i stadsdelen Vita berget. Innan dess, hittade de tre plåster på människan. När de senare testar en på Båris känner Valentin inte längre av hans "energi".
De förstår att Bakis antagligen sålts på rodeoarenan (de har bott i Nordholmia tidigare) och det bekräftas när automaten känner igen sig. De skickar in mård-tjuven Dräggoslav som får tag på en liggare, där de ser att Jörg Stroganoff sålt automaten. De frågar sig för, träffar honom och han skryter om att han sålde chefsexplorator Manfred Lund till upplaga 44 uppe i norr. Han ger även en vag beskrivning till var han kidnappade automaterna. Rollpersonerna bestämmer sig för att frita Manfred, tar kontakt med Valentins ex Manica som spelar i ett snabeljazzband med en ex-pojkvän till mammut. De monterar Solvagnen på spåren och tar sig norrut, med hoppet att komma på god fot med "en av kejsarens närmaste män".
Ett brännmärke som brändes "inifrån" på människans underarm - han som skar halsen av sig. Jag fick retconna och säga att de även såg detta på underarmen på Joseph Cappuccino - han som kom från Hindenburg och stal Bakis när alla befann sig i Pirit. Det här är en plantering för det förändrade slutet i sista kampanjbiten, där jag har ändrat bakgrunden till Nidingen.
Reflektioner
Det är FRUKTANSVÄRT mycket information som jag hinner att få fram på väldigt kort tid. Jag överväldigar spelarna med information, eftersom det roliga ligger inte i att få ta på informationen, utan vad de gör med den. Hela inbrottsbiten körde vi ut som en kort scen med ett kontrollslag. Det blev ingen stor grej, utan istället fokuserade jag mycket mer på att visa fraktionerna. Spelarna har insett att de inte är de enda som är ute efter Elysium IV och att varje steg de tar kan få konsekvenser.
Mutant har en fördel att det kommer naturligt med stående epitet till namn. Jag säger alltid "chefexplorator Manfred Lund" eller "fladdermusen Fladdrik" när det gått lite tid sedan de nämnts. Det här gör att det blir mycket lättare för spelarna att komma ihåg namnen.
Jag testar att höja deras rykte rejält. De har över 10, vilket är att de är lättigenkännliga. Borde spela mer på det.
Jag testar också att överrösa dem med kulor, vilket är en abstrakt valuta. Varje månad måste de betala 2 kulor annars sänka Skrot med 10 procentenheter. Alla, utom Hell, har 20%, i denna pseudofärdighet som de kan slå för för att se om de har föremål. Hell har 56% i Skrot. Skrot kan kombineras med färdigheter, vilket gör att han alltid har minst 56% chans att lyckas eller får +5% om någon annan färdighet är bättre. Låter mäktigt, men så betalar han också 5 kulor i månaden.
Själva systemet är lite för abstrakt och går sönder en aning om spelledaren ger mer kulor än vad som krävs för månadskostnad och när de använder skjutvapen. Man slår ett slag mot Skrot och misslyckas man kan man spendera kulor för att få +10 procentenheter i efterhand. Så även om man misslyckas kan man få spendera uppåt (max) 10 kulor för att få vad som helst. Just nu har spelarna runt 30 kulor.
En gång i månaden håller Chester Karlton auktion på rodéoarenan. Tillställningarna är alltid välbesökta och när särskilt intressanta fynd står att köpa kan kunderna komma från hela riket. Att auktionerna hålls endast en gång i månaden förklaras nämligen av att annonser skall hinna sättas in i Polisgazetten. Under den eftermiddag som auktionen pågår hinner mängder med intressanta föremål byta ägare. Partier av forntida husgeråd, mer eller mindre välfungerande hushållsmaskiner, vapen och olika former av robotar tillhör de vanligaste försäljningsobjekten.
Bara detta gör mig rätt frustrerad, för det är såpass många sidor att gå igenom för att få ut rätt lite av det. Jag har använt mig av vad jag känt varit kärnan i Undergångens arvtagare, men framförallt har jag förmedlat det till spelarna. Det är för mycket "det här ska spelledaren bara känna till" i upplägget.