Nekromanti Spel som positivt överraskat er
- Thread starter Storuggla
- Start date
Krille
Super Moderator
Operation: Fallen Reich, faktiskt. Jag köpte det enkom för att stödja skaparna, men fann att det inte bara hade en röd framsida, utan även en snygg inlaga med rätt kul innehåll. Och livsbrädet var riktigt kul när jag provade det.
Aberrant såg jag, innan jag köpte det, som ett asfult och ganska glättigt superhjältelir. Jag tycker fortfarande att det är asfult; någon borde få ett kok stryk för den där vedervärdiga designen sidorna har, men spelvärlden och i någon mån regelsystemet blev jag riktigt glad av att läsa; det finns ett djup och en bredd, spelvärlden känns trovärdig och betydligt mörkare än många av de mer fyrfärgsfokuserade superhjältespelen. Me like.
Christoffer
It's all pig.
När jag skaffade mig Sorcerer för några år sen så var det för att det var en historisk milstolpe jag ville pricka av, ha läst. Jag tänkte nog aldrig att det var ett spel som hade något att säga eller lära, jag tror jag tänkte att alla de lärdomar som borde funnits där säkerligen hade stoppats in i efterföljande spel inom samma fåra. Men oj vad fel jag hade. Det har nog överträffat mina förväntningar flera gånger om. Så, yeah. Sorcerer.Storuggla said:
Trollbabe. Samma sak där. Trollbabe talade många om som något sådär kufiskt underligt, trollbrudar liksom? Det går ju inte att ta på allvar. Men oj, jag fick mig en tankeställare. Och oj så elegant, smidigt och extremt extremt angeläget, än idag, det systemet är.
Ond bråd död
Swashbuckler
A song of ice and fire rpg.
Jag tycker bara så otroligt mycket om reglernas crunchighet. Jag kan inte riktigt beskriva vad det är men det passar min smak helt enkelt. Det gav helt enkelt samma härliga känsla som bakgrundstabellerna i Eon och Neotech. Ett sånt där regelsystem som man vill lära sig hur det funkar. Vilken vapenkombination är egentligen bäst för en viss typ av karkatär, och känns det realistiskt? Jag älskar verkligen såna system som formar naturlagarna på något sätt, och helst så att det känns rätt också.
Sen, kanske inte allt riktigt fungerar, och de kanske inte la ned så mycket tid på att hitta buggar, men det är en annan sak. Spelet är underbart.
Ja så är det low fantasy också, alltid rätt för mig.
Edit: Väldig bra tråd förresten.
Jag tycker bara så otroligt mycket om reglernas crunchighet. Jag kan inte riktigt beskriva vad det är men det passar min smak helt enkelt. Det gav helt enkelt samma härliga känsla som bakgrundstabellerna i Eon och Neotech. Ett sånt där regelsystem som man vill lära sig hur det funkar. Vilken vapenkombination är egentligen bäst för en viss typ av karkatär, och känns det realistiskt? Jag älskar verkligen såna system som formar naturlagarna på något sätt, och helst så att det känns rätt också.
Sen, kanske inte allt riktigt fungerar, och de kanske inte la ned så mycket tid på att hitta buggar, men det är en annan sak. Spelet är underbart.
Ja så är det low fantasy också, alltid rätt för mig.
Edit: Väldig bra tråd förresten.
Ymir
Liten kantbaron
Qin.
Jag väntade mig ett halvtramsigt wuxia-spel, jag fick den bästa (och mest stämningsfulla) historiska kulturskildring jag någonsin har sett i ett rollspel.
Buffy.
Det är imponerande hur roliga settingens premisser är för rollspel, hur mycket utrymme det finns att göra sina helt egna grejer utifrån dessa premisser, och hur väl regelsystemet bidrar till att leverera helt rätt stämning.
Jag väntade mig ett halvtramsigt wuxia-spel, jag fick den bästa (och mest stämningsfulla) historiska kulturskildring jag någonsin har sett i ett rollspel.
Buffy.
Det är imponerande hur roliga settingens premisser är för rollspel, hur mycket utrymme det finns att göra sina helt egna grejer utifrån dessa premisser, och hur väl regelsystemet bidrar till att leverera helt rätt stämning.
Mogger
Hipsteranka
Det finns ju massor! Men det senaste var nog Apocalypse World. ok, hypen var uppenbar men jag trodde inte att det skulle vara sååååå bra.
Men min viktigaste överraskning var Noir. Det var inte alls vad jag hade förväntat mig. Inte alls. Sedan följde något år av positiva överraskningar som nu alltså lett mig fram till AW.
Men min viktigaste överraskning var Noir. Det var inte alls vad jag hade förväntat mig. Inte alls. Sedan följde något år av positiva överraskningar som nu alltså lett mig fram till AW.
Mogger
Hipsteranka
Läste nyligen previewn och blev väldigt förtjust. Ska skaffa mig hela strax.Ymir said:
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Krutrök och Sägner
Krutrök & sägner.
Jag hade spelat det på konvent och varit måttligt förtjust.
Boken ser mördande tråkig ut när man tittar på den, för mycket svärta i bilderna, typ som andra utgåvan av En Garde, fast värre.
Första avsnitten hade känslan av en historiebok från grundskolan. Zzzz...
Och sen PANG! Bland de bästa spelledarinstruktionerna för nybörjare (trad-stilen) jag någonsin sett. Den visar katten precis hur man skall göra, hur man förbereder och skriver äventyr. På bara några få sidor.
Tänker efter lite, bläddrar lite mer, regelsystemt passar faktiskt enormt bra för vad det är de vill göra i spelet. System matters.
Krutrök & sägner.
Jag hade spelat det på konvent och varit måttligt förtjust.
Boken ser mördande tråkig ut när man tittar på den, för mycket svärta i bilderna, typ som andra utgåvan av En Garde, fast värre.
Första avsnitten hade känslan av en historiebok från grundskolan. Zzzz...
Och sen PANG! Bland de bästa spelledarinstruktionerna för nybörjare (trad-stilen) jag någonsin sett. Den visar katten precis hur man skall göra, hur man förbereder och skriver äventyr. På bara några få sidor.
Tänker efter lite, bläddrar lite mer, regelsystemt passar faktiskt enormt bra för vad det är de vill göra i spelet. System matters.
Sebastian Andersson
Hero
Legend of the Five Rings
De må vara en egendomlig mix av pseudoasien men spelet har ett grymt storydjup. Varje namngiven spelkaraktär (och det finns mååånga och nästan alla personer är illustrerade tack vare att de även förkommer i kortspelet med samma namn) har ofta en hel livsstory från rookie till sin död och bakgrundshistoriken genomsyras av hur många lager som helst av ministorys som involverar diverse intressanta nyckelpersoner. Som bäddat för karaktärsdrama med andra ord!
Världen har också en detaljrikedom som utvecklats i 15 år, även om den har sina småbuggar och inkonsekvens så finns där ändå en hel del både matnyttigt och inte minst stämninsgfull bakgrundsinfo att ta del av.
Shadowlands är nasty och Taint är ruggigt elakt och ovanligt obehagligt (speciellt delen att det inte går att cleansa/reversa). Och jag trollbinds av mytologin och alla fantasirika väsen. Även magin är cool i sin enkelhet och känns stämningsmässigt helt rätt.
Det finns en maaassa bakgrundsböcker vilket är mums för en samlare som jag och det gör också som jag ovan nämnt att där finns en hel del material att bygga kampanjer på.
Spelets wiki är den bästa jag någonsin använt mig av. De flesta av spelets utgivna böcker är till sin helhet refererade där och där går även att finna bilder och bakgrundsinfo till typ det mesta som avhandlats i officiellt material. Grymt användbart spelledarsajt med andra ord!
Reglerna är ingen perfect match för mig men de funkar med lite lätt moddning. De är iallafall snabba och dramaturgiskt ohämande samtidigt som de enkelt går att göra mer detaljerade.
Men framförallt är det ett spel som gör mig sugen att spelleda när jag läser det, det är en värld som fångar mig och som får mig att vilja plöja igenom böckerna och ta del av den rika historiken. Den inspirerar och 20 spelmöten senare så känns det bara som början på en lång era av L5R. O det är fanimej det bästa betyget på ett spel enligt mig!
De må vara en egendomlig mix av pseudoasien men spelet har ett grymt storydjup. Varje namngiven spelkaraktär (och det finns mååånga och nästan alla personer är illustrerade tack vare att de även förkommer i kortspelet med samma namn) har ofta en hel livsstory från rookie till sin död och bakgrundshistoriken genomsyras av hur många lager som helst av ministorys som involverar diverse intressanta nyckelpersoner. Som bäddat för karaktärsdrama med andra ord!
Världen har också en detaljrikedom som utvecklats i 15 år, även om den har sina småbuggar och inkonsekvens så finns där ändå en hel del både matnyttigt och inte minst stämninsgfull bakgrundsinfo att ta del av.
Shadowlands är nasty och Taint är ruggigt elakt och ovanligt obehagligt (speciellt delen att det inte går att cleansa/reversa). Och jag trollbinds av mytologin och alla fantasirika väsen. Även magin är cool i sin enkelhet och känns stämningsmässigt helt rätt.
Det finns en maaassa bakgrundsböcker vilket är mums för en samlare som jag och det gör också som jag ovan nämnt att där finns en hel del material att bygga kampanjer på.
Spelets wiki är den bästa jag någonsin använt mig av. De flesta av spelets utgivna böcker är till sin helhet refererade där och där går även att finna bilder och bakgrundsinfo till typ det mesta som avhandlats i officiellt material. Grymt användbart spelledarsajt med andra ord!
Reglerna är ingen perfect match för mig men de funkar med lite lätt moddning. De är iallafall snabba och dramaturgiskt ohämande samtidigt som de enkelt går att göra mer detaljerade.
Men framförallt är det ett spel som gör mig sugen att spelleda när jag läser det, det är en värld som fångar mig och som får mig att vilja plöja igenom böckerna och ta del av den rika historiken. Den inspirerar och 20 spelmöten senare så känns det bara som början på en lång era av L5R. O det är fanimej det bästa betyget på ett spel enligt mig!
Jag kan dela med mig av några impusköp som alla har imponerat mig:
Dread tyckte jag verkade sådär lagom tokindie - jenga, liksom - och blev väldigt glad när jag märkte att det inte bara var de bästa skräckreglerna jag stött på, utan också att boken var full av matnyttiga råd kring olika typer av skräckberättelser och hur man använder reglerna för att skapa dem.
The Dictionary of Mu hittade jag på GothCon förra året, utan att egentligen veta något om det. Jag började läsa det på tåget hem, och var inte kontaktbar förrän boken tog slut. När jag sovit ut läste jag om den och skrev fanfiction. Bästa settingboken ever.
Maid var jättehajpat på /tg/, så när jag hittade det på GothCon -09 köpte jag det mest som en kul grej. När man läser boken är det svårt att fatta grejen, men när man börja spela märker man att spelet tvingar en speciell stämning och en speciell sorts berättelser, utan att man märker det.
Min senaste överraskning var dock Vildhjarta. För en fex-sex år sen spelledde jag det, och det är ännu bland det bästa jag nånsin spelat. Jag har tänkt att det var för att stjärnorna stod rätt och vi alla spelade som gudar, men nu när jag läste om det märkte jag att det inte riktigt var sant - Vildhjarta rockar! Visst har äventyret en hel uppsjö problem, men det har en awesome setting, awesome idéer, awesome SLP:er och asmycket awesome detaljer. Riotminds' finest hour.
Dread tyckte jag verkade sådär lagom tokindie - jenga, liksom - och blev väldigt glad när jag märkte att det inte bara var de bästa skräckreglerna jag stött på, utan också att boken var full av matnyttiga råd kring olika typer av skräckberättelser och hur man använder reglerna för att skapa dem.
The Dictionary of Mu hittade jag på GothCon förra året, utan att egentligen veta något om det. Jag började läsa det på tåget hem, och var inte kontaktbar förrän boken tog slut. När jag sovit ut läste jag om den och skrev fanfiction. Bästa settingboken ever.
Maid var jättehajpat på /tg/, så när jag hittade det på GothCon -09 köpte jag det mest som en kul grej. När man läser boken är det svårt att fatta grejen, men när man börja spela märker man att spelet tvingar en speciell stämning och en speciell sorts berättelser, utan att man märker det.
Min senaste överraskning var dock Vildhjarta. För en fex-sex år sen spelledde jag det, och det är ännu bland det bästa jag nånsin spelat. Jag har tänkt att det var för att stjärnorna stod rätt och vi alla spelade som gudar, men nu när jag läste om det märkte jag att det inte riktigt var sant - Vildhjarta rockar! Visst har äventyret en hel uppsjö problem, men det har en awesome setting, awesome idéer, awesome SLP:er och asmycket awesome detaljer. Riotminds' finest hour.
Gnomvid skrev Dread, jag håller verkligen med. Jag köpte det för det verkade flummigt och lite kul. Jag ville bara se nått annat. När jag läste det var jag skeptisk... Men det var någonting där, så när några vänner ville prova rollspel för första gången lånade jag mig ett jenga. Fasn vilken magi det blev! Tornet visualiserar ju spänningen som stiger under scenariots gång. Det behöver inte en gång vara spännande! Alla ser hur tornet är påväg att falla ju, behövs ingen spelledare till det.
Ett annat spel som nyligen överraskat mig är eclipse phase. Inte för reglerna, men för världen. Jag har inte riktigt kunnat sluta läsa om venus flytande städer eller kuipper bältets hårdföra anarkister. Det är ballt helt enkelt, och ovanpå det kommer hela transhumanismen som begrepp! Jag kände inte till det, men bara möjligheten att kunna kopiera sitt ego, existera på flera ställen samtidigt, projicera sig, existera enbart i digital form, återfödas i nya kroppar osv osv. Underbart!
Ett annat spel som nyligen överraskat mig är eclipse phase. Inte för reglerna, men för världen. Jag har inte riktigt kunnat sluta läsa om venus flytande städer eller kuipper bältets hårdföra anarkister. Det är ballt helt enkelt, och ovanpå det kommer hela transhumanismen som begrepp! Jag kände inte till det, men bara möjligheten att kunna kopiera sitt ego, existera på flera ställen samtidigt, projicera sig, existera enbart i digital form, återfödas i nya kroppar osv osv. Underbart!
Rickard
Urverk speldesign
Det har väl alltid varit vansinne i en ask?Eksem said:
/Han som normalt inte orkar läsa såpass långa utläggningar men den var så rolig att han glömde bort längden
Öh. I dunno. Jag blir alltid pepp på grejor när jag köper dem, och sedan glömmer jag bort dem efter någon vecka.
Men Chaosiums översättning av Nephilim köpte jag i princip utan att ha hört talas om det innan, och tyckte var skitball.
Sedan har jag inte spelat det (och tror aldrig jag någonsin kommer), men Secret Societies-boken är riktigt jävla grym och har hjälpt mig i många andra rollspel
- L
Men Chaosiums översättning av Nephilim köpte jag i princip utan att ha hört talas om det innan, och tyckte var skitball.
Sedan har jag inte spelat det (och tror aldrig jag någonsin kommer), men Secret Societies-boken är riktigt jävla grym och har hjälpt mig i många andra rollspel
- L
