Måns, när man diskuterar något så kan man göra två saker.
a) Antingen så kan man ifrågasätta och säga att det redan finns
eller
b) så kan man fråga och ta in någon annans synsätt.
Första saken gör att man inte tar till sig något nytt. Om du inte vill göra det så är det OK men var medveten om vad det är du håller på med. Jag orkar dock inte diskutera med någon som bara vill försvara sin egen världsbild. (Man kan vända på det här mot mig men jag sitter åtminstone inte och refererar till att saker redan finns. Jag säger att saker
saknas.)
Måns;n54236 said:
Nja, att skapa en rollperson kan i allra högsta grad vara en del av spelet, av spelandet.
Här skiljer vi oss. Jag anser inte att plocka fram brädet i Monopol eller lära sig reglerna är en del av spelet. All sorts förberedelse, som att skapa rollpersoner eller skriva äventyr, är för mig förberedelser inför själva
spelandet.
Måns;n54236 said:
Exempelet My Life With Master sedan. Visst, jag håller med om att spelet inte är helt perfekt, men det fick mig att spela på sätt jag aldrig hade gjort tidigare, och det var på grund av systemet. Dessutom är det unikt för det var det första spel som lyckades formalisera en story arc, med början, slut och allt.
Jag håller med om vad det ville och att det, med andra Forge-spel, har ändrat mångas synsätt på spelandet.
Däremot så är de fast i hur rollspel förmedlas till spelgrupperna och vad rollspel bör innehålla. Forge-fåran fortsätter än idag att sakna vitala delar för spelandet eftersom tio års pratande om sociala kontrakt och gruppkänsla har fastnat i att hålla sig till prat och därmed blivit oskrivna regler för hur man ska spela den här typen av spel i takt med att folk själva har lärt sig hur man ska spela dem.
Dessa rollspel förmedlas också, precis som alla traditionella rollspel, genom att skriva ut tillvägagångssättet i kronologisk ordning. Det här låter vettigt men när jag lät min icke-rollspelande dåvarande partner göra en rollperson till
Matiné så kom frågan upp "Varför ska jag köpa färdigheter?". Om hon hade vetat hela processen i hur vi skulle spela hade jag inte behövt förklara detta.
För att någon ska förstå hela spelprocessen innebär det att spelskaparen ska börja från slutet med att förklara vad man uppnår med spelandet. Sedan går man baklänges tills läsaren kommer till början. Själva spelandet följer sedan en kronologisk ordning från början till slut (även om scenerna kan komma i olika ordning) men detta innebär inte att man ska
skriva rollspelet på det sättet. Istället ska man förmedla sitt spel på det här sättet:
Varför ska vi spela rollspelet?
Hur ska vi spela rollspelet?
Vad använder vi när vi spelar?
Först bör det komma vad vi får ut av spelandet, följt av hur vi kan interagera med varandra med hjälp av regelmekaniken
som hela tiden påminner och förstärker varför vi spelar. Slutligen kommer det delar som rollpersoner, spelledare, tärningar och dylikt - regelmekanik. Det är inte förrän vi har detta som vi kan förstå hela spelprocessen ... eller så kan man spela spelet och komma fram till det först då. Det var vad jag fick göra med Forge-spelen när de var nya.
