solvebring
Superhero
Ja, den idén kom från Gäst. i denna tråden här.
Låt mig citera honom:
Jag menar, ja, de flesta i vår värld anser en person som Adolf Hitler som en ond person. Låt oss då se det från Hitlers synvinkel. Enligt honom själv var han säkert otroligt god, han ville ju - enligt hans åsikt - förändra världen till det ultimat bästa. Finns det någon bättre gärning än det?
Nå, hoppas ni förstår. Jag tycker alltså inte att Hitler var en schysst, trevlig kille med goda framtidsplaner, men han själv och hans sympatisörer tyckte det. Säkerligen såg han alla sina motståndare och alla de "rasbiologiskt felaktiga" som de onda.
Det är just det. Ondskan ligger i betraktarens ögon, och avgörs alltså av vad betraktaren uppfattar som ont och gott. Nazisterna ansåg utrotningen av "destruktiva raser" som någonting gott, medan de flesta av oss anser det som en fasligt ond och sjuk gärning.
Så, hur styr man upp det så att ett scenario på bästa sätt vinklas på det vis som Gäst. föreslår?
Skall man kort och gott göra upp med spelarna vad de står för och vad de utför, och vinkla detta som att: "Yepp, så är det. Ni försöker utrota alla halvblod, men folk försöker stoppa er"..? Direkt kommer ju spelarna, vid "försöker utrota alla halvblod", förstå att de spelar ondingar och har därför förståelse för att folk vill stoppa dem. De förstår hela sammanhanget med en gång och börjar lira. Det är ju det enklaste sättet. Det är väl också på det viset det för det mesta gått till då rollpersonerna varit onda.
Ja, det har hänt många gånger. Nu var det dock längesedan, men det har funnits vissa perioder då spelarna gått in för att spela onda följen. Dock har jag aldrig vinklat det så tydligt som det här förslaget. Nej, har de spelat onda har det varit samma visa, kan man säga. Ett scenario med en klassisk äventyrsplott, typiskt grottkräl och DoD ni vet. Skillnaden har varit den att spelarna har varit mer råa, egoistiska och baksluga vid sina val och ageranden under äventyren, men i stort sett har det sett ut som vilket äventyr som helst. Däremot kanske det blev så att istället för att snyggt stjäla kartan så har de utpressat och dödat för att få tag i den. Och istället för att rädda den stackars alven från fienden så kanske de gjorde upp en affär med fienden istället, eftersom att rädda alven inte gav någon större, tydlig vinst i alla fall osv.
Nå, jag vill helt enkelt höra era åsikter och vinklingar på en sådan idé. Främst intressant vore det med idéerna kring att rollpersonerna MEN även spelarna sitter och tror att det är de som är goda, när de av en majoritet av världen omkring dem uppfattas som raka motsatsen.
Låt mig citera honom:
Men då är min fråga. Hur betraktar man sig själv som ond och vad gör skillnaden?Vänd på steken. Låt dem spela onda underhuggare som skall komma undan ett äventyrargäng. Det blir en för dem bekant miljö men med helt nya förutsättningar. Då kan du väva i nya aspekter i spelet utan att någon kan klaga över att du inte gör som du brukar.
Jag menar, ja, de flesta i vår värld anser en person som Adolf Hitler som en ond person. Låt oss då se det från Hitlers synvinkel. Enligt honom själv var han säkert otroligt god, han ville ju - enligt hans åsikt - förändra världen till det ultimat bästa. Finns det någon bättre gärning än det?
Nå, hoppas ni förstår. Jag tycker alltså inte att Hitler var en schysst, trevlig kille med goda framtidsplaner, men han själv och hans sympatisörer tyckte det. Säkerligen såg han alla sina motståndare och alla de "rasbiologiskt felaktiga" som de onda.
Det är just det. Ondskan ligger i betraktarens ögon, och avgörs alltså av vad betraktaren uppfattar som ont och gott. Nazisterna ansåg utrotningen av "destruktiva raser" som någonting gott, medan de flesta av oss anser det som en fasligt ond och sjuk gärning.
Så, hur styr man upp det så att ett scenario på bästa sätt vinklas på det vis som Gäst. föreslår?
Skall man kort och gott göra upp med spelarna vad de står för och vad de utför, och vinkla detta som att: "Yepp, så är det. Ni försöker utrota alla halvblod, men folk försöker stoppa er"..? Direkt kommer ju spelarna, vid "försöker utrota alla halvblod", förstå att de spelar ondingar och har därför förståelse för att folk vill stoppa dem. De förstår hela sammanhanget med en gång och börjar lira. Det är ju det enklaste sättet. Det är väl också på det viset det för det mesta gått till då rollpersonerna varit onda.
Ja, det har hänt många gånger. Nu var det dock längesedan, men det har funnits vissa perioder då spelarna gått in för att spela onda följen. Dock har jag aldrig vinklat det så tydligt som det här förslaget. Nej, har de spelat onda har det varit samma visa, kan man säga. Ett scenario med en klassisk äventyrsplott, typiskt grottkräl och DoD ni vet. Skillnaden har varit den att spelarna har varit mer råa, egoistiska och baksluga vid sina val och ageranden under äventyren, men i stort sett har det sett ut som vilket äventyr som helst. Däremot kanske det blev så att istället för att snyggt stjäla kartan så har de utpressat och dödat för att få tag i den. Och istället för att rädda den stackars alven från fienden så kanske de gjorde upp en affär med fienden istället, eftersom att rädda alven inte gav någon större, tydlig vinst i alla fall osv.
Nå, jag vill helt enkelt höra era åsikter och vinklingar på en sådan idé. Främst intressant vore det med idéerna kring att rollpersonerna MEN även spelarna sitter och tror att det är de som är goda, när de av en majoritet av världen omkring dem uppfattas som raka motsatsen.