Spela snabbare! (Morgonstjärnande)

[God45]

Vi pratade i en annan tråd om att spela snabbt. Jag tänkte det kan vara sin egen tråd.

Tekniker som är bra för att spela snabbare och ha ett bättre spel:

-Klipp rakt till det intressanta! När vi spelade Trikåer och jag ville sätta en scen där hjälten berättade om sin hemliga identitet för sin pojkvän klippte jag till att pojkvännen ursinnig och förskräckt skriker ”Du gör vaddå om nätterna?!”. Gör det i varje scen!

-Fråga ”Vad vill du uppnå?” istället för ”Vad gör du?”. Nu kan du hoppa alla de tråkiga bitarna.

-Skrik ”Gör något eller döda någon!” på folk som är långsamma.

-Ingenting blir bättre av att du tänker på det under mer än 7 andetag. Om du behöver improva något bara börja prata. Det perfekta är fiende till det bra.

-Klipp scener när det mest intressanta hänt. När någon fattat ett beslut, gjort ert val eller upptäckt något så bara KLIPP!

-Ingen gör något ensam! Ta med dig en annan karaktär! Det är allas ansvar, buddy systemet funkar.

 

[entomophobiac]

Personligen tycker jag det här är en fråga om vilket spel som spelas. Vissa spelformer och inspirationer behöver högt tempo.

Återigen, Bargains & Bloodshed-saxning (eftersom tempo är min personliga takeaway från mycket pulp och därför även sword & sorcery):

CUT AHEAD
When the characters find a reward, cut ahead to after they’ve squandered it.
After winning a fight, describe the outcome and cut ahead into a new situation days or even weeks later.
After losing a fight, the characters find themselves in a ditch, dungeon, or other place where they have been taken by their enemies or left for dead.
Immediately when a rumor is heard, cut ahead to the characters on-site to see if it checks out.
Right after making a plan, cut ahead to the plan having already been put in motion.
As the characters begin a long journey, cut straight to the end, just as they reach their goal.
When all characters die, cut ahead to how the world is affected and a new group of characters.

###

Det här innebär inte att vi alltid borde göra det, eller att det är bättre eller sämre. Det innebär bara att det passar i det här spelet. Samma sak med Star Wars d6 regel att du inte får göra någon handling om du tvekar när du skall säga vad du gör. Också en sån mekanik som handlar om att öka tempot. Eller Flashbacks i Blades in the Dark, som syftar till att eliminera tvåtimmarsplaneringarna som spelgrupper gärna landar i annars. De där planeringarna kan vara superkul och i ett spel som Spycraft skulle det vara konstigt att inte få göra dem, men i BitD passar det skitbra att hoppa över och efterkonstruera.

Jag tycker det finns något coolt i att spel helt enkelt spelas på olika sätt. Ibland spelar vi inte spelet där vi pladdrar i en timme--ibland gör vi det. Olika nöjen, samma hobby.

Så, med Fiasco-snacket i minnet, så tror jag morgonstjärnandet är en feature, och säkert även ofta skälet att folk studsar mot spelet.

 

[Khan]

-Klipp rakt till det intressanta! När vi spelade Trikåer och jag ville sätta en scen där hjälten berättade om sin hemliga identitet för sin pojkvän klippte jag till att pojkvännen ursinnig och förskräckt skriker ”Du gör vaddå om nätterna?!”. Gör det i varje scen!

Det här är fantastiskt. Att börja in medias res för att kicka igång en scen är fantastiskt. Berätta inte när ni börjar gräla. Börja mitt i grälet och jobba därifrån mot eskalering eller försoning. Vi behöver extremt sällan se varför allt börjar, utan greppar det av kontexten. En bok jag är säker på att alla här har läst börjar mitt i ett slagsmål. Situationen är relevant. Inte varför situationen uppkom från början.

-Fråga ”Vad vill du uppnå?” istället för ”Vad gör du?”. Nu kan du hoppa alla de tråkiga bitarna.

Mycket, mycket bra sätt att få fram vad syftet med scenen är. Lättare att improvisera runt, lättare att lägga rimliga hinder i vägen, etc. Bra omformulering.

Det perfekta är fiende till det bra.

Så mycket det här! En scen som är 75% bra som följs av en scen som är 60% bra som följs av en scen som är 80% bra kan ge en helhet som tillsammans når 100% fantastiskt. Summan är inte samma sak som de ihopslagna delarna.

Tvärtom gäller ibland också förstås, och det gäller att utveckla en fingertoppskänsla för det. Men jag vågar nog säga att det är oftare är bättre att klippa oftare än mer sällan.

 

[Hellzon]

Här har vi det som vi diskuterade oss fram till innan vi körde "Morningstar" i Hantverksgruppen. En del har redan sagts, att börja in medias res hör nog till det viktigaste.

• "Jason Morningstar-klippning"
• In medias res
• Hoppa över saker i klippningen
• Lättare med mindre rollpersonsmonogami
• Klippa när det blir spännande.
• "Cliffhanger"-test
• Tidshopp
• Korta scener måste inte vara hetsiga

 

[Girighet]

Jag förstår att man ibland vill ha upp tempot i spelandet. Det kan vara på grund av att tidsbegränsningar, bygga spänning eller simulera vissa genrer. Men jag är inte övertygad om att hård klippning automatiskt innebär bättre spel. Om man spelar mer att det är resan som är målet snarare än att slutmålet är målet tror jag inte det är nödvändigt på samma sätt. När vi spelar har vi lite/korta klipp, oftast kör vi igenom det mesta vi gör. Om det så är att jaga för att hitta mat eller stå och prata med olika karaktärer i världen. Det gör förstås att man hinner "mindre äventyr" per tidsenhet men behöver inte vara det som är målet med spelandet.

 

[Rangertheman]

Jag förstår att man ibland vill ha upp tempot i spelandet. Det kan vara på grund av att tidsbegränsningar, bygga spänning eller simulera vissa genrer. Men jag är inte övertygad om att hård klippning automatiskt innebär bättre spel. Om man spelar mer att det är resan som är målet snarare än att slutmålet är målet tror jag inte det är nödvändigt på samma sätt. När vi spelar har vi lite/korta klipp, oftast kör vi igenom det mesta vi gör. Om det så är att jaga för att hitta mat eller stå och prata med olika karaktärer i världen. Det gör förstås att man hinner "mindre äventyr" per tidsenhet men behöver inte vara det som är målet med spelandet.

Just tempot är en viktig anledning till att det tog lång tid innan jag provade PbtA-spel för första gången. Flera av de jag läste eller kollade på AP-videor kring kändes extremt stressande. Man skulle sätta scenen, spela de händelserikaste delarna av den och sedan klippa till nästa. Jag blev nästan andfådd bara av att läsa regelboken. Det är ingen spelstil som passar mig.

 

[Brödbane]

-Skrik ”Gör något eller döda någon!” på folk som är långsamma.

Mycket bra tips i det här inlägget, men det här känner jag snarare låser folk än faktiskt hjälper. Framförallt om det skulle ske mer än en gång per speltillfälle. Funkar säkert om alla andra runt bordet är höga på energidryck och blastar Dragon Force på högsta volym, men flera av mina spelare skulle defintivt slå bakut. De är tillräckligt stressade av sina riktiga liv.

 

[God45]

Mycket bra tips i det här inlägget, men det här känner jag snarare låser folk än faktiskt hjälper. Framförallt om det skulle ske mer än en gång per speltillfälle. Funkar säkert om alla andra runt bordet är höga på energidryck och blastar Dragon Force på högsta volym, men flera av mina spelare skulle defintivt slå bakut. De är tillräckligt stressade av sina riktiga liv.

Den här punkten var menad som en skämt för de andra kändes så torra

Om man inte spelar Black Crusade men då gör man det in-character och refererar till Blodguden.

 

[Brödbane]

Den här punkten var menad som en skämt för de andra kändes så torra

Om man inte spelar Black Crusade men då gör man det in-character och refererar till Blodguden.

Jo jag misstänkte att det var lite åt skämthållet! (Har dock stött på att en SL gjorde precis så i min ungdom, med föga lyckat resultat).

Menar mest att snabbt spel inte behöver vara synonymt med hetsigt spel.

 

[Badmojo]

Bra tråd!

 

[Zire]

Jag håller med om att det inte är bäst att ha högsta tempot hela tiden. Ibland vill man att det ska gå snabbt, och ibland vill man att spelet stannar upp och går långsammare, mer eftertänksamt.

Men när man vill att det ska gå snabbt så tycker jag att tipsen här i tråden är suveräna. Just att skippa själva uppbyggandet i en scen och gå direkt på action, hellre förklara i efterhand, om det ens behövs.

En sak som jag också tycker är viktig är att försöka hålla sig in-character så mycket som möjligt. Att inte hoppa ut i meta-snack, för det är så lätt att mer eller mindre medvetet göra när det blir intensivt för att ta en paus. Att man frågar spelledaren om färgen på gardinerna, om det har hunnit blivit förmiddag eller något annat som man intalade sig var viktigt, mest för att tillfälligt plocka ut åtminstone sig själv och spelledaren ur gestaltandet/scenen.

Men sedan tror jag också att det är viktigt att man tar planerade pauser (relativt ofta) för att alla ska orka hålla tempot uppe.

 

[Svarte Faraonen]

Den här tråden får mig att känna mig som en stillsam, förindustriell odalman, van att rätta livet efter solens ban och årstidernas växlingar, men plötsligt intvingad till staden och satt att i effektivitetens och lönsamhetens namn följa klockslag och ångvisslor. Det är en alldeles särskild form av skräck och överväldigande.

 

[Gerkub]

Just tempot är en viktig anledning till att det tog lång tid innan jag provade PbtA-spel för första gången. Flera av de jag läste eller kollade på AP-videor kring kändes extremt stressande. Man skulle sätta scenen, spela de händelserikaste delarna av den och sedan klippa till nästa. Jag blev nästan andfådd bara av att läsa regelboken. Det är ingen spelstil som passar mig.

Intressant, för jag har ibland blivit väldigt stressad av det motsatta, att någon spelar fruktansvärt långsamt (kanske ingen slump att jag drogs till PbtA när jag började spela rollspel). Men jag har övat på det, och blivit bättre på att hantera det. Jag strävar efter att lite anpassa hur jag spelar efter spelet, och att försöka få till nån sorts rytm i gruppen.

 

[Lukas]

Jag tycker det är väldigt skillnad på en långsam scen och en scen som inte spelas för folk bara funderar på vad de ska säga.

Det första är ett aktivt val det andra är inkompetens.

Så jag tycker det går emot lite att blanda tips som handlar om de olika problemen.
Liksom om någon skulle säga "åt mig att göra något" när vi spelar en långsam långsmalt dialogscen så hade jag blivit lite tvär.

Men om någon frågar "vad vill du uppnå?" För att vi ska lyckas komma till saken när vi verkar stå still har jag inga problem med.

 

[Rickard]

-Ingen gör något ensam! Ta med dig en annan karaktär! Det är allas ansvar, buddy systemet funkar.

Att aktivera andra genom att agera tycker jag är väldigt viktigt i rollspel. Detta ovan känner jag gäller för alla typer av rollspel.

 

[chrull]

Jag tycker det är väldigt skillnad på en långsam scen och en scen som inte spelas för folk bara funderar på vad de ska säga.

Det första är ett aktivt val det andra är inkompetens.

Så jag tycker det går emot lite att blanda tips som handlar om de olika problemen.
Liksom om någon skulle säga "åt mig att göra något" när vi spelar en långsam långsmalt dialogscen så hade jag blivit lite tvär.

Men om någon frågar "vad vill du uppnå?" För att vi ska lyckas komma till saken när vi verkar stå still har jag inga problem med.

Just nu är jag aktiv i 3 olika spelgrupper, och jag brukar spelleda (och kanske ibland spela) en hel del på konvent med folk jag känner, inte känner och som känner eller inte känner varandra.

Några av de här grupperna är ganska kvicka och aktiva. Andra tar längre tid på sig och funderar ett tag. Jag gillar bägge delarna beroende på. Jag gillar fart och fläkt när det känns rätt, och ibland älskar jag att saker får ta tid. Det är en hobby jag ägnar mig åt för att ha roligt. Mitt vanliga liv är ibland stressigt nog där saker måste ske nu, nu, nu.

Men jag ska hälsa deltagarna i de grupperna att de är inkompetenta på det här med rollspel.

 

[Genesis]

Jag tänkte säga till många postare "Men tråden säger ju inte att det är bättre att spela snabbare, den ger bara tips på hur man kan göra om man vill det!". Men sedan såg jag frasen "för att spela snabbare och ha ett bättre spel".

Så jag håller med andra om att snabbare såklart inte automatiskt är bättre. Det jag tycker är viktigt för bra spel är att lägga tiden på det man tycker är givande, och inte lägga tiden på det man inte gillar. Så att klippa bort det som inte bidrar till att göra spelet bättre, vad man nu tycker att det är, det är bra. Medan att klippa bort saker som gör spelet bättre (och här räknas saker som bygger upp, etablerar rollpersonerna, och vad man nu kan tycka är viktigt) är dumt, om det inte är så att man har tidspress. Jag gillar ofta långsamt spel, men inte långsamt för långsamhetens skull. Det är långsamt för att bygga stämning, för att etablera rollpersoner och relationer, för att scenerna är så jäkla bra att man lutar sig fram coh håller andan trots att de är 20 minuter långa. Men att spela ut en massa saker som inte är intressanta, som inte gör berättelsen bättre, bara för att man inte ska stressa, det gillar jag inte.

Jag har ett par grejer jag är dålig på i sammanhanget. Det ena är att morningstara när jag behöver. Sitter jag i Indierummet och ska spela med ett gäng som har en deadline så tenderar jag att spela på som vanligt, vilket kan innebära att man inte hinner så långt, eller måste stressa för att få till det i slutet*. Visst, att spela igenom i min föredragna takt hade varit att föredra, för mig, men vi har inte tid för det, och då får man kompromissa.

Det andra är vad jag ska göra när andra har en scen som jag känner inte riktigt verkar leda någon vart, utan har förlorat sig i sin egen dialog. När jag själv har det, om jag är medveten om det, brukar jag kunna hitta ett sätt att hoppa ur den, men när det är andra, och de inte riktigt verkar veta vad de vill med scenen, så är jag obekväm med att säga "Kan vi snabba upp det här?" eller liknande. Det känns som att jag dissar deras scen. Så jag säger inget, och scenen drar ut på tiden, och efteråt visar det sig att de själva inte kände sig nöjda med den, och att det hade varit bättre att klippa den. Men är det inte min scen kan jag inte gärna bara klippa den.

En grej jag gjorde när vi körde aggressiv klippning i Hantverksklubben var att sätta en scen där ingen annan fick någon input. Jag satte scenen, höll min monolog över vad som hände, och sedan klippte jag den utan att släppa in någon annan. Scenen färdig på en minut, typ, och avhandlade en hel del ståry. Det snabbade definitivt upp spelet.

---
* Men ibland — det har hänt mer än en gång — så säger de "Nä, vi kan inte sluta nu! Det här är så jäkla bra, vi skiter i det vi hade planerat.".

 

[Rangertheman]

Intressant, för jag har ibland blivit väldigt stressad av det motsatta, att någon spelar fruktansvärt långsamt (kanske ingen slump att jag drogs till PbtA när jag började spela rollspel). Men jag har övat på det, och blivit bättre på att hantera det. Jag strävar efter att lite anpassa hur jag spelar efter spelet, och att försöka få till nån sorts rytm i gruppen.

Håller med om att det är stressande om det går för långt åt det hållet också. Jag brukar t.ex. klippa om spelarna fortsätter att undersöka en plats eller prata med en SLP trots att de redan hittat/fått all relevant information.

 

[Lukas]

Just nu är jag aktiv i 3 olika spelgrupper, och jag brukar spelleda (och kanske ibland spela) en hel del på konvent med folk jag känner, inte känner och som känner eller inte känner varandra.

Några av de här grupperna är ganska kvicka och aktiva. Andra tar längre tid på sig och funderar ett tag. Jag gillar bägge delarna beroende på. Jag gillar fart och fläkt när det känns rätt, och ibland älskar jag att saker får ta tid. Det är en hobby jag ägnar mig åt för att ha roligt. Mitt vanliga liv är ibland stressigt nog där saker måste ske nu, nu, nu.

Men jag ska hälsa deltagarna i de grupperna att de är inkompetenta på det här med rollspel.

Det här svaret fick mig att inse att jag inte skrev vad jag trodde jag skrev.

Jag spelar själv i flera långsamma grupper och föredrar det, men jag ville göra skillnad på långsam och långsam.
Jag vet inte varför jag använde "att fundera på vad man ska säga" som exempel på det "Dåliga" långsamma betandet. För det kan såklart vara en del av det genomtänkte långsamma spelet som jag kallar för aktivt val.

Det jag kallar inkompetens (vilket också är fel ord) är snarare Spelgrupper som går så långsamt att inget tyckas ha roligt. En nybörjarfälla som jag upplevt finns är att man vill spela ut allt, om man ska resa spelar man ut varje dag. Och om man kombinerar en scen som inte leder någonstans utan bara finns där för man tycker man behöver den, med spelare som funderar en längre stund på ickeval så tar det en enorm tid. Jag borde kanske kalla det okunskap istället. Okunskap att veta att man är fri att spela som man vill. Har man den kunskapen så är man såklart fri att spela så långsamt man vill eller så snabbt man vill utan att någon kan säga till dig vad som är rätt.



Om alla i gruppen har kul så skulle jag inte säga att någon är inkompetent.


Nu hoppas jag det var mer tydligt, jag måste verkligen sluta försöka skriva åsikter online, jag är så dålig att formulera mig mig skriftligt att inte ens jag håller med mig själv.

 

[chrull]

Nu hoppas jag det var mer tydligt, jag måste verkligen sluta försöka skriva åsikter online, jag är så dålig att formulera mig mig skriftligt att inte ens jag håller med mig själv.

Ta lite tid att läsa igenom dina inlägg eller gör som nu och förklara att du tänkt fel istället, vi vill höra dina åsikter.

Den hör posten håller jag med om, skulle till och med gå så långt att kalla det för fälla, utan nybörjare framför. Har man inte scen-tänket så är det ibland svårt att förstå når det är dags att klippa, så länge det fortfarande finns frågetecken öppna.