Spelar ni Kult fortfarande?

[Rickard]

För när jag kör Kult är det 100% karaktärerna vet att världen är fejk! /.../

Det finns ingen maskerad i Kult!

Det är just detta jag tycker är spännande med City of Mist med karaktärerna som spelar halvuppvaknade fabler. Hade inte spelet varit på 500 feta sidor hade jag spellett det för länge sedan.

 

[Gerkub]

PbtA gillar jag och jag har spelat flera kampanjer med de reglerna. Jag är dock inte lika positivt inställd till att använda dem i skräcksammanhang eftersom rollpersonerna lätt blir ganska kraftfulla på ett sätt som gör övernaturliga varelser och händelser mindre skrämmande. Reglerna gör rollpersonerna till handlingskraftiga och resursstarka hjältar som rimmar mindre bra med att vara fångar i en stor illusion.

PbtA är dock betydligt bättre än de ursprungliga reglerna, men jag föredrar dock att spela med helt andra regler, även om jag personligen inte är särskilt duktig på att skapa egna regler.

Det jag tycker har fungerat är att jag har upplevt att det gett mig verktyg för att driva på skräcken, åtminstone så pass att det var en av de första spelen jag vågade mig på att spelleda. De oneshots vi kört har varit väldigt improviserade med nästan ingen prepp och element av samberättande, och t ex att då att ”skräcken” har egna moves har fungerat bra som verktyg, att movesen snöbollar, osv. RP har varit vanliga människor som inte haft så hemskt stor chans mot det övernaturliga, men som sagt har jag inte kommit längre än one shots, det kanske blir annorlunda om man kör längre.

Blir lite sugen på att testa att skruva upp allt till 11 och kötta till det rejält à la @God45 🫀

 

[God45]

Kollade på mina Kult anteckningar eftersom den här tråden gjorde mig sugen igen. Hittade den här absolut värsta pitchen jag skrivit vid något tillfälle:

”KULT kampanj pitch: Alla spelar en dödsmagiker som reinkarnerats med sina fulla kunskaper. Så alla är 4 år gammla och super evil wizards.”

 

[Gustav Lorentz]

Vi spelar regelbundet KULT, och skall ikväll spela vad jag tror blir näst sista kvällen i Den svarta madonnan (den gamla svenska versionen helt enkelt för att jag föredrar källmaterial på svenska). Troligen den mest (för spelarna) underhållande och engagerande kampanj jag lett. MEN det har krävt en del att få den dit:

– Helt andra och mycket enkla regler som jag satt ihop själv, då jag varken gillar de gamla eller nya reglerna. De är inspirerade av Cthulhu Dark, men anpassade för gnostisk skräck istället för Cthulhu-skräck. Om intresse finns kan jag dela dem.
– Moderna samberättartekniker hämtade från olika håll gör spelarna mycket mer delaktiga, och låter deras bakgrundshistorier ta stor plats – vilket leder till många sidospår som även kan få påverka helheten.
– Stor frihet i förhållande till den skrivna kampanjen; jag stuvar om, lägger till och drar ifrån på improvisationsbasis baserat på vad som sker i kampanjen.

Krönikan över kampanjen, nedskriven av en av spelarna, är rejält omfattande vid det här laget, och är obligatorisk läsning inför varje kväll för alla deltagare. Det är en metod jag kommer att använda för alla kampanjen framöver! Det är denna, minst lika mycket som den skrivna kampanjen, som är utgångspunkt för nästa spelkväll.

Vad är det då som lockar? Jag tror det är den gnostiska världsbilden. Body horror-prylen finns med i vårt spel (Den svarta madonnan har det som en kärna att utsätta rollspersonerna för kroppsliga förändringar!), men är nedtonad då äckel inte är ett verktyg jag uppskattar att använda. Jag gör det mer existentiellt, hur något främmande håller på att ta över din kropp, än att trycka på var, sår, stympade kroppsdelar och annat äckel.

I den nya utgåvan är jag alltså inte så förtjust i reglerna (fast de är avsevärt bättre än de gamla), men jag älskar de nyskrivna äventyren! Där har vi spelat flera stycken, och har haft väldigt kul med dem. KULT är förmodligen mitt favoritspel nummer 1, och har så varit sedan det kom.

 

[Jim Profit]

Kult har alltid slagit mig som mer av ett "kulturfenomen" än något som folk spelar långa kampanjer i...

 

[God45]

Kult har alltid slagit mig som mer av ett "kulturfenomen" än något som folk spelar långa kampanjer i...

Ja… Det är lite av en kult klassiker.

 

[Gustav Lorentz]

Kult har alltid slagit mig som mer av ett "kulturfenomen" än något som folk spelar långa kampanjer i...

Kanske är vi då udda, men fem-tio kvällar per äventyr/kampanj är inget konstigt för oss i KULT! Och det har blivit åtskilliga genom åren...

 

[koraq]

Det som jag insett var den stora grejen med Kult, som dock inte riktigt landade hos mig, var att det var ett spel där settingen möjliggjorde icke-linjärt berättande och opålitliga berättare. Eftersom själva verkligheten var ett sken kunde man ta in sådana litterära grepp i en konstform där (som Robin Laws brukar säga) åskådarna och aktörerna är samma personer. Ja, lite storvulet, men jag tror det ligger nåt i det.

Efter den insikten har jag tänkt mer på andra sorters rollspel med de möjligheterna. Det har kanske inte gjort att jag spelat mer Kult, för det brukar vara lite tufft att sälja in, eftersom skräck till att börja med inte är för alla. Men, andra spel har färgats av insikterna.

Sedan skulle jag gärna spela Kult igen. Men, jag tror att det kanske fungerar bäst för mig som något man spelar i kortare form. Jag tror det är svårt att matcha upp spelarna och rollpersonernas uppvaknande, och vet inte ens om jag tror det skulle gå hem så väl. Men, jag känner att skräck rent allmänt kräver en helt egen form av engagemang och "buy in" som jag inte lyckats behålla i längre sjok.

Men det är intressant att Mage nämns i tråden, för det är det andra spel som jag inte spelat mycket, men som öppnat mina ögon för möjligheter jag tidigare inte anat.