Vi spelar Svärdets sång en gång i veckan och har gjort det i några år nu. Ibland vill jag som SL beskriva en spännande scen inför en strid eller generellt, som kan gå till så här:
SL: "Ni ser hur oljan bubblar när en rangliga kropp växer upp ur vätskan. Skelettet fylls med svarta senor som tajtas åt runt benen..." RP1: "Jag slänger ner min fackla i oljan!" eller "jag skjuter den direkt!" eller "jag kastar min yxa!" osv.
Jag har alltså en spelare som ofta avbryter mig innan jag beskrivit färdigt saker. Allt för att få in en överaskningsattack eller liknande. Jag har alltid hanterat det med att beskriva färdigt, sedan ge initiativ, och om det passar så får han sin överraskningsattack.
Men i de flesta fall så förstör det utropet hela beskrivningen, hela känslan. I hans huvud har det säkert redan spelats ut, men jag har andra vid bordet som inte har den fantasin att själv fylla i och är därför beroende av beskrivningarna.
Vi har inte pratat om avbrotten. Men någonstans stör det mig. Han kan liksom inte rå för det för han är ganska otålig, så att ta upp det kan göra mer skada är nytta.
Hur skulle ni hantera en sådan situation?
Jag skulle ta upp det ändå. Jag personligen kör med att spelarna får avbryta när de känner att det är dags. Jag har observerat vad som fungerar med mina spelare och det är den metoden. Som spelledare strävar jag efter att allt ska fungera för alla spelare så jag försöker prata med dem när nåt uppstår, och vissa saker får skötas olika med olika spelare.
Eftersom du inte pratat med personen än så kan du även börja med att prata med de andra. Stör de sig på hans sätt? Om de gör det, fråga hur de vill att det ska lösas. Om inte, känn efter hur du känner inför alternativen att låta personen fortsätta, eller inte. Ibland är det så att folk inte riktigt kan hjälpa sättet de agerar på - som säg vid vissa symptom. Då kanske man måste låta dem hållas, eller låta dem gå, beroende på ens egna känslor och behov, eller majoriteten av spelarna.
Men kolla med de andra först, och be dem vara med i diskussionen sen när ni pratar med den som avbryter. Ta inte upp det som att sättet är fel och det är ni mot dom, utan låt det vara en diskussion om berättarsätt där alla får säga sitt så ni får höra varandras resonemang också. Förhoppningsvis, om personen förstår att de flesta vill ha det annorlunda så han kan kompromissa.
Bäst i en sån här situation tycker jag det är om ens spelare också är villiga att kompromissa. Om man inleder med att berätta att "jag berättar så här och när jag är klar, så får ni säga vad ni gör, och det är ok att säga att din rollperson började göra en viss grej vid ett visst tillfälle" och att det är så det kommer fortsätta. Avbrytande kommer inte göra från eller till. Sen kan man utvärdera efter ett spelmöte för att justera saker.
Ett händelseförlopp som beskrivs kan vara svårt att hantera. Om man kör på att man beskriver ett skelett som börjar regenerera kött, senor och grejer, då kommer handlingskraftiga personer troligtvis börja hacka och avbryta det hela. Hade man sett en sån scen på tv eller i en film där karaktärerna står och tittar på kanske man undrar varför de står och glor och inte gör nåt. Det här är ju rollspelens fördel på ett sätt, man behöver inte följa ett narrativ, man kan göra vad som är bäst.
Så när man beskriver nåt sånt här så får man vara tydlig med att det tar nån sekund, eller fastställa att rollpersonerna är så tagna av händelsen att de inte får agera.