Nekromanti Spelare som faller in i beteenden

Recca

Femme Fatale
Joined
22 Jun 2011
Messages
6,383
Location
Linköping
Den förra tråden jag skapade känns för min del avslutad, men den fick mig att fundera över en annan sak som kanske är rätt nära besläktat med problemet jag tog upp här.

Det är alltså så att jag tycker mig ofta se att spelare automatiskt faller in i ett beteende de är vana vid när de spelar, t.ex. att två karaktärer blir bästisar bara för att spelarna är det (på några minuter t.om.). Av någon anledning tenderar t.ex. mina karaktärer att alla vara cyniska av någon anledning. Jag tycker inte jag är speciellt cynisk, men ALLA mina karaktärer är det. Helt enkelt vanemönster som är svåra att bryta mot.

Hur upplever ni det? Känner ni till någon bra metod för att försöka bryta med sådant?
 

Konrad Konvalj

Myrmidon
Joined
6 Jan 2010
Messages
6,035
Location
Norrland
wilper said:
Spela spel med färdiga rollpersoner.
...Som du anpassat åt dina spelare. Kör med lite kluriga drag, och liknande som du vet att dina spelare inte spelar i vanliga fall.

Spelarna som alltid blir bästisar efter första stopet kring lägerelden ger du roller som inte "ligger med varandra". Alltså roller som är väldigt olika, och helst med olika mål och visioner så de tvingas att inte dra jämt och vara bästaste av vänner.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
När det gäller för egen del som kom jag ur det där ganska snabbt. Jag intresserade mig nämligen för att spela rollpersoner som hela tiden varierade sig stort från varandra. Jag såg det som ett nöje och en utmaning att gestalta en stark, egensinnig kvinna ena gången; en lönnfet självupptagen herreman andra gången; en självuppoffrande hjälte med inre krämpor nästa. Osv.

Jag var nyfiken och upptäckte snart hur roligt det var att variera sig och utmana sig själv med att försöka spela nya, ovana roller på ett bra sätt - oavsett vilka de var. Nå, nu för tiden har jag iof fastnat i att spela kvinna rätt ofta, men jag försöker trots allt ha en varierande personlighet.

... Så, när det gäller sig själv rekommenderar jag dig att testa allt mellan himmel och jord och tvinga dig själv att hålla rollen så bra du kan, utan att återgå till gamla mönster.

Det kan vara bra att byta fokus också. Ett tag hade jag ofta fokus på grundegenskaperna. Det var dessa som jag skulle fokusera på. Ofta körde jag på tvärtomleken där, att om en sådan roll rekommenderades att ha hög smidighet så såg jag till att ha låg - just för att jag tänkte: "Alla inom en yrkesgrupp är nödvändigtvis inte bra på det de gör. Dessutom kommer det här att tvinga mig att lösa saker på andra sätt än det som förväntas." Sedan fastnade jag för de inre plågorna - hemligheter, psykiska besvär och sådana saker. Ett tag körde jag på dialekter. Gjorde till exempel en skånsk kille i ett skräckscenario. Det var givande, speciellt eftersom ingen av oss egentligen var skåningar. Ett tag körde jag på att försöka vara så alldaglig och normal som möjligt, utan att ha några specifika överslag eller egenheter. Och... Ja, nå, du hajar grejen...

För att tvinga andra att bryta sina mönster så är wilpers idé kanske en av de enklaste men också bästa. Jag har svårt att komma på någon annan som skulle vara lika effektiv. Visst, man kan säga: "Prata om det", eftersom det trots allt för det mesta reder ut saker. Men nåväl, låt folk spela färdiga rollpersoner och låt det finnas en bredd på dem. Om du vill röra om ordentligt så dela ut rollpersonerna till folk, och se till att varje spelare får en rollperson som är väldigt annorlunda mot vad denne är vad vid. Du kan också testa att lotta ut rollpersonerna så att ingen har en aning om vad de får - inte ens du. Det känns nog kanske också mer rättvist och inte minst roligare.

Annars bör ni ta en kväll med att spela Taxi. Nu är Sveroks scenariobank nere så jag kan inte länka. Ska se om jag har det på datorn. Hör av mig när jag har tid att leta. ... Varför jag nämner detta är helt enkelt för att jag vill säga: Eller så tar ni någon kväll, eller några kvällar, med fria berättelselekar där man ska gestalta många olika saker under kort tid - som övning. Förklara varför du vill göra detta och försök få de andra att förstå.

Sist bör jag nämna att det kan hjälpa att som spelledare uppmana spelaren att variera sig och göra denne medveten om hur monoton han/hon är. Det har jag gjort. Vissa spelare fann helt nya roller och sätt att spela genom att konfrontera sig själva på det viset.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Sluta spela längre kampanjer. Du tröttnar på din rollperson.

Alternativt, hitta på regler som förändrar rollpersonen personlighetsmässigt. Det kan vara något såpass enkelt som detta.

/Han som tror att det här är ett vanligt problem
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Ja, det tror jag också på. Det kan ligga något i det där. Jag har alltid försökt variera mig och har heller inte haft några problem med det eftersom vi spelat kortare scenarion som inte tagit alltför många sessioner. Vi har nog aldrig heller förhindrat rollpersonsbyten eller varit alltför rädda för att låta rollpersoner trilla av pinnen.

Jag skulle även föreslå att försöka spela många olika rollspel. Av det har jag dock ingen personlig erfarenhet, tyvärr, då jag spelat typ samma grejer i alla år.
 

Recca

Femme Fatale
Joined
22 Jun 2011
Messages
6,383
Location
Linköping
Vi kör enbart långkörar-kampanjer. Engångs-äventyr har kanske sin charm men jag har glömt bort vad den är.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Recca said:
Vi kör enbart långkörar-kampanjer. Engångs-äventyr har kanske sin charm men jag har glömt bort vad den är.
Tja, behöver ju inte vara enkvällare, det kan ju handla om tre- och femkvällare också. Iof beror allt på vad man menar med "kampanj". För mig börjar det väl bli kampanjer när det rör sig om bortåt tio sessioner eller så.

Nå,m men det är ett annat ämne. Det jag ville säga var att ma kan ju spelare kortare scenarion men som sträcker sig längre än bara ett speltillfälle.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Recca said:
Hur upplever ni det? Känner ni till någon bra metod för att försöka bryta med sådant?
Tja, jag upplever helt klart liknande saker. jag är inte helt säker på om jag upplever det som problem dock. För mig handlar inte rollspel nödvändigtvis om att variera sig i sina rollpersoner.

I min gamla spelgrupp var jag ofta "bromsen". Han som ville göra "the right thing", gå by-the-book, inte bryta mot några sociala regler eller lagar. Som överhuvudtaget låg och försökte hindra alla stolligheter de andra höll på med, och som tyckte att det var asjobbigt när de andra höll på och kaosade loss... Nästan alla mina rollpersoner var sådana. Och jag ser inte problemet där; gruppen behövde en balans till de andra spelarna som hade en tendens att svira iväg åt helsikke, jag tyckte om att spela angsten eftersom jag fick utlopp för den angst jag kände IRL... och så vidare.

De där två som alltid blir bästisar - låt dem skapa rollpersoner som är bästisar redan från början. Problem löst. Eller? Eller om de gillar att spela ut just den där träffa-varandra-och-sen-bli-bästisar, låt dem göra det?

Så... jag vet inte om jag brukar försöka bryta med det. Numera försöker jag spela rollpersoner som tar initiativ och hittar på saker, gör planer och försöker "lösa äventyret". Det passar det jag vill få ut från rollspel just nu. Jag vet inte om jag skulle vara så intresserad av att spela med en SL som försökte få mig att "bryta" det...
 

Recca

Femme Fatale
Joined
22 Jun 2011
Messages
6,383
Location
Linköping
Det är helt okay att de blir bästisar men jag tycker det är konstigt om de blir best buddies efter fem minuters konversation. Jag anser att det beror på att de känner varandra så väl så att det blir naturligt att falla in i de mönstren de har normalt sett. Det är inget medfött fel att de beter sig så och jag är nästan garanterat likadan själv, men är man medveten om det kanske det vore spännande att försöka göra på ett annat sätt?

Jag vill inte försöka bryta upp mellan två spelare som eventuellt är fullt nöjda med sin jargong t.ex. utan jag är mer intresserad av att se om det inte skulle vara mer spännande att försöka göra på ett annat sätt.
 

Recca

Femme Fatale
Joined
22 Jun 2011
Messages
6,383
Location
Linköping
solvebring said:
Recca said:
Vi kör enbart långkörar-kampanjer. Engångs-äventyr har kanske sin charm men jag har glömt bort vad den är.
Tja, behöver ju inte vara enkvällare, det kan ju handla om tre- och femkvällare också. Iof beror allt på vad man menar med "kampanj". För mig börjar det väl bli kampanjer när det rör sig om bortåt tio sessioner eller så.

Nå,m men det är ett annat ämne. Det jag ville säga var att ma kan ju spelare kortare scenarion men som sträcker sig längre än bara ett speltillfälle.
Jag har inte spellett något på flera år som varit kortare än ....typ ett år... x.x
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Det finns ju spel som leder till nya beteenden. Nu har jag inte läst Smallville men dör är väl RP antagonister (så bästisar efter 5 blir svårt). Andra spel lyfter fram andra beteenden. Poison'd är svårt att inte vara våldsam i och du kan knappast spela My Life With Master utan att älska någon (i spelet alltså). Så jag tror att nyckeln ligger i att testa andra system, där det vanliga köret inte funkar eller inte ger den effekt det brukar.

Vill ni inte det är det svårare för då måste ngon av er bestämma över någon annan på något sätt "ni måste spela barn", "ni tillhör olika sidor i kriget" o.s.v.

Ett tredje alternativ är att utmana just det beteendet. Hur stark är den vänskapen? Vad händer om din bror kidnappar hans fru? O.s.v
 

Xyas

Swashbuckler
Joined
22 Aug 2009
Messages
3,219
Location
Malmö
Skulle vilja lägga in en disclaimer mot förslagen om färdiga rollpersoner (med eller utan enkvällsäventyr). Det är absolut inga garantier för att folk inte ska falla in i sina invanda mönster. Faktum är att när jag spellett på konvent så händer det oftare än inte att spelarna spelar efter sina redan etablerade roller i spelgruppen, färdiga rollpersoner till trots.

Mina egna spelare hånar och förnedrar jag när de faller in i invanda mönster. Det har funkat sådär :gremwink:
 

Möller

Hubert Hortlax
Joined
28 Sep 2008
Messages
3,202
Själv har jag mer än ett mönster jag faller in i.

Oftast är mina rollpersoner hjälpsamma, mesiga ledartyper. Sådana som står en bit vid sidan av allt häftigt, men istället driver gruppen vidare i äventyret. Jacks of all trade som hjälper spelledaren.

Men ibland faller jag åt de introverta, grunnande rollpersonerna. Senast var på GothCon då Robert Jonsson gav mig en rollperson som lämpade sig bra åt sådant i ett Bortom-scenario. Det var rätt härligt att bara sitta med och vara märklig.

Dessutom så är många av mina rollersoner, har jag upptäckt, rätt flamboyanta. I ett speltest till Wolframnästet spelade jag en adelsman som mest brydde sig om sina och sina tjänares (de andra rollpersonernas) barocka utstyrsel. Och The Shield i kranks superhjältekampanjs har vit spandex med ljusblå utanpåkalsonger, mantel, handskar och klackstövlar.

Nu till min poäng: Det är bra att vara medveten om sina preferenser. Försök inte tvinga dina spelare att spela något de verkligen inte gillar, men få dem att fundera på vad de gillar. Kanske kan de hitta mer än en roll de finner underhållande att ta för lite variation. Eller så kanske kan de variera sin standard-roll .
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Diskussion utbruten

Diskussionen om speltid och definitioner av scenarion fortsätter här. Den tillförde kort sagt ingenting till ursprungsämnet.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
  • Spelaren gillar det.
  • Det är vad de andra spelarna förvntar sig, oavsett om rollen är så kommer de pressa sina förväntningar på dig eller inte.
  • Det är den typ av spelarna belönar.
  • Det är en roll du vet hur man spelar, man kanske försöker spelar något annat men faller snabbt tillbaka på vad man vad man kan.
  • De andra spelarna bestraffar en om man spelar något annat.
  • Det är vad gruppdynamiken alltid behöver (alla andra är kassa på att spela ledartyper så på något sätt hamnar en spelarare alltid i den rollen för att gruppen ska fungera.
  • Det kommer i spel på grund av bleed. (A och B är offgame sexuellt attragerade av varann, de blöder alltid in i spelet som flörtande)
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Okej, jag misstänker att det här inte är Reccas kopp te, men det kanske finns andra som kan ha nytta av tipset: Spela spel där rollpersonens agerande inte helt styrs av spelaren. När mekaniken och/eller andra spelare ibland går in och styr vad din rollperson gör kommer de knappast att ta hänsyn till dina gamla vanemönster. Det här är en anledning till att jag föredrar spel där jag inte helt kontrollerar min rollperson.
 

Ögat

Hero
Joined
24 May 2000
Messages
1,127
Location
Stad OCH land
Varning: långt svar

Jag känner igen det, men jag tror egentligen inte att det är något problem. Jag har en spelare i min spelgrupp som trivs bra med att spela "neurotisk byråkrat på väg mot totalt sammanbrott", och visst får han ibland en del pikar för att det är hans signum. MEN, har gör rollen bra, han uppfinner ständigt nya nyanser och anländer till total kollaps längs olika vägar vilket vi andra tycker är sjukt kul att följa. Summan av kardemumman är att vi andra tycker att det är kul, annars skulle vi inte uppmuntra det, och han själv tycker det är kul, annars skulle han inte välja det.

Nu går man förstås igenom olika faser som rollspelare (eller vad som helst) och i varje fas är vissa saker mer känsliga. Därför tycker jag att ni bör först fundera över varför det är ett problem att en spelare alltid spelar samma roll.

Gå till botten med problemet
Om spelaren upplever det som ett problem - uppmuntra henne att prova något nytt. Se till att spelledaren hjälper till.

Om de andra spelarna upplever det som ett problem - prata med dem om varför de upplever det som provocerande att deras kompis har en favoritfantasi. Troligtvis handlar det om spelstilar, så prata om sånt.

Om spelledaren upplever det som ett problem - prata igenom äventyret innan och utvärdera efter. Var tydlig med vad du vill uppnå, men ödmjuk för att spel skapas av deltagarna tillsammans och inte av en person.

Kom runt problemet
Se till att spelledaren är med på noterna
Spelledaren är oerhört viktig när det gäller att belöna och bestraffa olika beteenden. I en spelgrupp som känner varandra väl uppstår lätt bestämda interaktionsmönster mellan spelledaren och spelarna. Den spelare som alltid spelar "cynisk" kommer bemötas av spelledaren som att hon är cynisk, vare sig hon vill det eller inte. För att bryta detta beteende, se till att spelledaren tänker igenom hur hon beter sig mot/tilltalar olika spelare.

Låt spelledaren komma med förslag

Prova att låta spelledaren smyga runt och viska små "anvisningar" i spelarnas öron. Säg inte "du tycker att Drachbal verkar oplitlig", utan "du och Drachbal har alltid kommit bra överens. När ni var små var ni som bror och syster så det är ett kärt återseende." Genom att styra berättelsen med positivt färgade ord (istället för negativt) kan spelledaren skapa grogrund för att bryta en cynisk spelstil.

Prata om spelstilar

Om det inte är spelaren själv som upplever problemet, utan de andra runt bordet handlar det med största sannolikhet inte om problemet "jag är trött på din rollperson" utan "jag är trött på dig och hur du beter dig i vår gemensamma fritidssysselsättning". Troligtvis beror det på att någon av spelarna tycker att rollspel handlar om att leva sig in och vara trovärdig, medan andra tycker att det handlar om att hänga med sina kompisar. Prata om olika spelstilar och olika spelartyper. Prata om vad ni vill, och vad ni tycker är roligt. Det blir lättare att hjälpas åt om vi vet att vi vill få ut olika saker av partiet.

Prata innan och utvärdera efter

Om ni kommer fram till att ni har olika agendor (vilket de flesta spelgrupper har) är det viktigt att låta alla vara delaktiga. Risken finns att det är en person som är spelledare varje vecka i ett års tid - då är det lätt hennes vision om vad som är rätt sätt att spela som blir rådande. Om spelledaren konstant försöker trycka in spelarna i situationer som de inte är bekväma i, är det bara naturligt att de inte "spelar väl". Lösningen är att innan varje möte prata om dagens äventyr. Säg "Idag kommer äventyret handla om tragiska barndomshändelser, så det kommer vara rätt lågmält och enkelt. Jag vet att vi mest brukar köra feta strider, men jag tänkte att det är kul om vi provar något nytt. Känns det ok?". Efter spelmötet, prata igenom vad som inte gick bra. Peka inte ut någon person, utan utgå från dig själv. Säg "jag känner att det var ganska svårt att få igång spelet, särskilt när ni var på begravningen i början. Hur kunde jag gjort istället?".

Bonusmetod: delade rollpersoner

Om ni verkligen vill bryta era mönster, och inget av det andra funkar, kan ni prova att byta rollpersoner med varandra - antingen mitt i mötet eller mellan möten. Då blir det lite mer lekfullt, eftersom du helt plötsligt spelar din kompis som spelar en utsvävande tjomme; försöker härma hennes rörelser och favorituttryck.

- hoppas jag inte tråkade ut dig
 
Top