Re: Prövningen
Nu har jag funderat.
Bobbys* spel är tajt som en spandexdräkt. Snygga regelkluriga mekanismer imponerar, även om det känns något ointuitivt med att lägre Risk innebär högre risk.
Bobby* går samma väg som jag antagligen hade gjort, att få kampen mot elementen att fokusera ståryn på relationerna mellan människorna. I början nämns att relationerna inte behöver vara positiva, men senare i spelet verkar det underligt om de inte är det, vilket känns konstigt. En person med negativa relationer kan annars bli fri från dem genom att döda sina vänner. Men berättelserna som genereras kommer garanterat att vara engagerande och dramatiska, i vilket fall som helst. Allt som allt är det ett gediget, tajt och välkonstruerat spel. två tummar upp!
Dnalors spel är på sätt och vis raka motsatsen till Bobbys*. Där Bobby* fokuserar på människornas relationer till varandra fokuserar Dnalor på människorna själva och deras relationer till elementen. Där Bobby* fixar ett snyggt regelsystem med en lös setting ger Dnalor en evokativ setting och ett relativt löst regelsystem. Just settingen är helt klart Stormtids styrka. Den är välskriven och inspirerande och doftar av Dogs in the Vineyard och Polaris, som har några av de mest effektiva settingar jag vet. Det enda som sticker något är den totala frånvaron av kvinnor. Samhället är patriarkaliskt, det är han och honom, det är män som väljer alcalde och exempelbeskrivningarna på rollpersoner är saker i stil med "arg ung man". Detta kan nog kanske tillskrivas tidsbrist, men jag hade gärna sett att något nämnde vad kvinnorna gör i allt detta.
Systemet är tyvärr inte helt klart, vilket är ganska tydligt på slutet, där texten slutar ganska abrupt. Det nämns att man i förberedelsekonflikter kan sänka sitt Trots eller Jämnmod, men något sådant finns sedan inget stöd för. Ej heller finns några tips om hur konflikterna bör se ut i praktiken.
Bägge spelen verkar lida, tycker jag, av en onödig spelledarroll. De har båda två en spelledare som inte tillför så mycket. I fallet Prövningen kan jag i alla fall se att spelledaren har något att göra, nämligen att hitta på faror och hinder, även om det känns som något som hade kunnat skötas av gruppen som helhet eller enstaka spelare, en i taget. I Stormtid verkar spelledaren inte ha något att göra alls, förutom att sätta förberedelsescener (fast vad spelledaren åstadkommer med det är inte helt klart) och beskriva stormen.
Jag tror att Dnalors spel hade varit ett alldeles ypperligt verk om det hade haft mer tid på sig. Som det nu ser ut är det inte riktigt färdiggräddat, medan Prövningen är krispig och redo att serveras. Därför utnämner jag Prövningen till utmaningens vinnare. Grattis, Bobby*!
______________________
*Eller, jag menar, Den svarte faraonen
