Hej! Jag tycker det här är en bra tråd. Men frågeställningen är också väldigt bred så det känns som att du kommer få många svar som kanske inte direkt överlappar. Hur som helst: Jag tänkte bidra med lite av mina insikter.
utopiafx;n254544 said:
Hur börjar ni era inledande storys och hur guidar ni sedan era RP genom spelet, vad säger ni bokstavligen ?
Jag spelar huvudsakligen Story-now. D v s att jag inte har förberett någon story utan helt utgår från den setting som deltagarna skapar vid första spelmötet, för att sedan spinna vidare på det som vi improviserar fram under spelmötena. Den här metoden omformar SLs uppgift en hel del jämfört med om man spelleder färdigskrivna äventyr. Fokuset skiftar från att försöka hjälpa spelarna att förstå vad äventyrsmakaren tänkt till att försöka komma på dramatiska konsekvenser av spelar-rollpersonernas val och handlingar.
Den största skillnaden rent praktiskt i samtalet är nog att SL ställer mer frågor till spelarna istället för att spelarna huvudsakligen ställer frågor till SL.
utopiafx;n254544 said:
Vilken information ger ni spelarna ?
Jag tycker luddwigs fokus på pacing är bra så jag tänkte ta vid där.
Jag har en princip som jag gillar att följa och som i någon mån kommit ur "moves" från Dungeon World (och andra PbtA) och som för mig funkar som en bra källa till inspiration för vad som kan hända.
Principen är denna: Ifall inte spelarna gör något så kommer heller inget att hända. Allt som händer i berättelsen är konsekvenser av spelar-rollpersonernas handlingar.
Det betyder att ifall spelarna inte vill riskera att råka illa ut (för att åstadkomma något de bryr sig om) så kommer spelledaren inte heller att göra så att de råkar illa ut. With no risk there is no chance of reward. Spelarna skulle kunna släpa omkring utan att egentligen riskera något alls under flera spelmöten, men då skulle de heller inte ha möjlighet att åstadkomma något.
Nyckelfrågan här är: vad vill rollpersonerna åstadkomma? Detta svarar man på genom att rannsaka sitt rollformulär och det som har skett tidigare i berättelsen. När man väl har klart för sig vad en rollperson vill åstadkomma kan man med lätthet infoga små lockbeten som leder mot det målet. När väl en spelare hittar ett lockbete som den bryr sig om kommer den vara villig att råka illa ut för att få det. Därefter är det tärningssystemet som avgör huruvida handlingen leder till komplikationer eller ifall allt går som rollpersonen vill.
Ett lockbete för en godhjärtad och hjälpsam rollperson kan vara ett gråtande barn. Hen försöker ta reda på vem föräldrarna är, som sedan visar sig ha problem som de behöver hjälp med, och ett tu tre, så står rollpersonerna med skit upp till knäna trots att allt de ville var att hjälpa ett nödställt barn.
Så informationen jag ger mina spelare är nog huvudsakligen i form av de s k lockbetena. Dessa fungerar som en slags flaggor där spelarnas val - vad de väljer att utforska och ta reda på mer om - är det som de är intresserade av, och följaktligen det som deras berättelse kommer att handla om.
utopiafx;n254544 said:
Vad säger ni för att försätta dem i stämning ?
När är ni mer detaljerade i ert och hur beskriver ni saker/föremål/karaktärer/platser ?
Det här är en oerhört svår fråga då stämning är högst subjektivt. Jag tror att så länge man inte bryter mot spelvärldens inre logik så kommer stämningen att komma allteftersom spelarna lever sig in i berättelsen.
Detaljrikedom (som ju var nästa fråga!) ska å andra sidan vara något som bidrar till inlevelse, har jag hört. Jag själv brukar dock ha en ganska låg detaljnivå i mina beskrivningar där jag låter det vara öppet för spelarna att själva bidra med beskrivningar och idéer. Jag gillar när man beskriver en plats eller person kollaborativt så att det inte endast är en persons fantasifoster utan blir till något större. Här fungerar frågor till spelarna återigen väldigt bra: "Hur ser den här platsen ut?", "vad är det första du lägger märke till?", "Vad känner du när du kliver in i den uråldriga cirkeln med stående stenar?", "Vad har förändrats sedan du var här senast?", "vad tror du har hänt på den här platsen tidigare?" - den typen av frågor.
Jag rekommenderar just den för att den i mina ögon och efter många års letande fortfarande är bästa stället att börja på