Spelkritik och spelstorlek

[krank]

Min favorittyp av recension är sådan som inte fokuserar så mycket på om produkten är "bra" eller "dålig" utan som snarare beskriver saker lite mer… nyanserat. Vill jag ha enkla snap judgements behöver jag ingen recension, då kan jag titta på ett betyg. Med åren har jag överlag blivit allt mindre intresserad av den endimensionella skalan "bra–dåligt".

Vad jag vill är att få en tydlig bild av produkten i första hand. Det är såklart helt okej att recensenten skriver att hen tycker att någon aspekt inte funkar så bra, men som andra skrivit är det bara tramsigt att vara elak. Det tillför inget. Ge mig liknelser, diskussioner, referenser till större sammanhang, nya perspektiv.

Och ja, jag vet att det är jag som skrivit "arga recensioner" av alla avsnitt av Game of Thrones – i efterhand ångrar jag det, och jag tror det var det projektet som gav mig avsmak inför hela grejen.

Så… För att återknyta till ämnet så tycker jag att den sorts recensioner jag gillar – nyanserade och respektfulla – funkar precis lika bra för små som för stora skapare. Eftersom de inte är elaka eller mobbande. Snarare upplysande, konstruktiva.

"Stämningstexterna föll mig inte i smaken, eventuellt skulle det behövas en extra vända korrektur" tycker jag är rimligt att tycka att vilken skapare som helst ska kunna ta, om hen offentliggör sitt verk.

Däremot "Stämningstexterna är skitdåliga och den som skrivit dem borde gå om lågstadiet", däremot… Det tycker jag inte att ens WotCs författare bör behöva ta. Eller behöva och behöva, jag tänker inte lasta dem ifall de helt ignorerar det, om man säger så.

 

[Mogger]

Däremot "Stämningstexterna är skitdåliga och den som skrivit dem borde gå om lågstadiet", däremot… Det tycker jag inte att ens WotCs författare bör behöva ta. Eller behöva och behöva, jag tänker inte lasta dem ifall de helt ignorerar det, om man säger så.

Exakt detta. Vill du inte framstå som ett arsle, bete dig inte som ett arsle.

 

[Franz]

Anser ni att det är någon skillnad på en målande sågning där man åsyftar texten i fråga och om man åsyftar författaren? Personligen hade jag blivit ledsen om någon hade skrivit "Stämningstexterna är skitdåliga och den som skrivit dem borde gå om lågstadiet" men inte tagit illa vid mig om någon skrivit "Stämningstexterna är skitdåliga och ungefär lika medryckande som baksidetexten på ett mjölkpaket". Jag skulle själv aldrig uttrycka mig så mot någon annans verk, för vi har ju olika tålighet och det går ju inte att veta om jag sårar någon annan eller inte, men jag tycker att det är ganska stor skillnad på att uttrycka mig negativt om verket i sig och personen bakom verket.

 

[Skarpskytten]

Det där tycker jag är en typisk fånig recension som mer handlar om att skuldbelägga tittare för deras dåliga smak än att försöka förstå fenomenet horror. Jag är själv inget fan och filmen lämnade inget bestående intryck på mig (om jag ens har sett den) men det är tydligt att Ebert är mer intresserad av visa upp sitt eget överlägsna intellekt framför att ge en seriös recension.

Håller med om att slutet var lite onödigt nedlåtande. Själv tyckte jag det var roligt (också).

Med det sagt.

Jag tänker att om man ska recensera en recension måste man också se till kontexten. I vilket sammanhang är texten publicerad och vilka är den publik som recensenten vänder sig till? Ofta finns det begränsningar och förväntningar här som recensenten behöver ta hänsyn till, som vilken språklig nivå hen kan ligga på, tillåten längd, och fokus.

Misstänker att Egbert t ex vänder sig till tämligen high-brow filmkonnässörer, tex, och hade han skrivit för Aftonbladet eller Amalia hade han kanske formulerat sig annorlunda? Eller borde i alla fall, för annars är han verkligen en snobb.

 

[Rymdhamster]

Anser ni att det är någon skillnad på en målande sågning där man åsyftar texten i fråga och om man åsyftar författaren?

Absolut.

I ena fallet säger man att både person och produkt suger, i det andra fallet säger man bara att produkten suger. Det kan finnas många orsaker till att stämningstexterna suger som inte betyder att den som skrev dem är en dålig person.

De var kanske aldrig tänkta att ingå i den färdiga produkten, utan var place holder-text som lämnades kvar av misstag. Då är det ju inte författaren till dem som borde klandras. Eller så var det ett medvetet beslut av andra orsaker.

Det finns absolut folk som kommer ta kritken lika hårt oavsett hur den formuleras, men jag tycker det är en betydelsefull skillnad.

 

[Rickard]

Anser ni att det är någon skillnad på en målande sågning där man åsyftar texten i fråga och om man åsyftar författaren?

När jag skriver något online/tryckt försöker jag göra det med utgångspunkten att personen står framför mig.

Det är annars lätt hänt att avhumanisera personer.

 

[Franz]

När jag skriver något online/tryckt försöker jag göra det med utgångspunkten att personen står framför mig.

Det är annars lätt hänt att avhumanisera personer.

Jag håller helt med, man ska inte skriva något på nätet som man inte kan säga "in person". Vad jag menar är, att folk har åsikter om ett verk är ju ganska förväntat när man lägger upp ett verk för allmän beskådan (med det sagt menar jag inte att det är fritt fram att vara hur elak som helst mot verket) men bara för den sakens skull har man ju inte inbjudit till att kritisera ens egen person. Ett exempel är Star Wars-filmen The Last Jedi; Nu tycker jag visserligen att det är en fantastiskt film, men många ogillade den och det är självklart helt okej. Däremot tycker jag att det verkade som att det på vissa håll på internet blev en otrolig hatstorm mot regissören Rian Johnsson som person och det tyckte jag var långt mer obehagligt än vad många sa om filmen i sig (där även mycket som gick över alla gränser sades). Jag kan förstå orsaken bakom att ha med en målande sågning om verkets innehåll (kan inte alltid försvara, men förstår tanken bakom), men jag förstår inte orsaken att komma med målande personangrepp mot en människa vars brott är att hen vill underhålla andra.

 

[krank]

Anser ni att det är någon skillnad på en målande sågning där man åsyftar texten i fråga och om man åsyftar författaren? Personligen hade jag blivit ledsen om någon hade skrivit "Stämningstexterna är skitdåliga och den som skrivit dem borde gå om lågstadiet" men inte tagit illa vid mig om någon skrivit "Stämningstexterna är skitdåliga och ungefär lika medryckande som baksidetexten på ett mjölkpaket". Jag skulle själv aldrig uttrycka mig så mot någon annans verk, för vi har ju olika tålighet och det går ju inte att veta om jag sårar någon annan eller inte, men jag tycker att det är ganska stor skillnad på att uttrycka mig negativt om verket i sig och personen bakom verket.

Jag tänker att jag vet inte vad det är för en person som sitter i andra änden och har skrivit verket. I de flesta fall, iaf. Jag vet inte vad som kommer att upplevas som jobbigt att läsa. Om personen till exempel generellt har svårt med språket, men nu verkligen kämpat ihop något som hen vågar släppa ut i världen… Då vill jag inte vara den som liksom bajsar på den personens husdjur i onödan.

I dunno. Kanske är det min bakgrund som lärare som spökar; jag vet hur lätt mina elever har att tappa självförtroendet, framför allt när de precis kommer igång. Det hjälper dem inte att jag ljuger och säger att något som är dåligt är bra, men jag har upplevt att jag får som bäst effekt om jag visar respekt, är empatisk och fokuserar på att vara framåtsyftande.

Men kanske beror det också på vilka funktioner man vill att en recension ska fylla och vilka av dessa funktioner man tycker är viktigast.

 

[Björn den gode]

Kanske att man först ska fråga sig varför man ska recensera något till att börja med? Är det konsumentupplysning, eget intresse, byggandet av ett "intressant" nätpersona, ärligt intresse av nya spelmekaniker, premisser odyl, för att man får betalt, för att man har en blogg/podcast och vill locka läsare? Etc, etc, etc. Jag upplever många gånger att recensenten är mer intresserad att vädra sina insiktsfulla (eller inte) åsikter än att ge produkten en ärlig chans.

Edit: Mitt svar på trådens fråga är alltså att om du är öppen med ditt syfte så är det ok att säga vad du vill om vilket spel du vill. Men låtsas inte om som att det är ärlig konsumentupplysning om du bara vill locka folk till din angry nerd-pod.

Blir det mindre trams och jäkla oskick av kritiken om man är öppen med att man gör det för att locka läsare eller inte?

Jag tycker det låter som att du inte alls tycker att det spelar någon roll om man är transparent med syftet utan att det första inlägget handlade om att skambelägga alla som recenserar på något annat sätt än det sättet som du gillar.

För mig skulle jag nog säga att gränsen kanske går lite innan D&D men att det nog inte är några svenska rollspel som är tillräckligt stora för att underhållningsvärdet skulle väga upp skaparnas eventuella nedstämdhet. Jag menar inte heller att totala sågningar är det enda eller kanske ens bästa sättet att göra recensioner på men jag tycker det kan vara rätt skoj även med sågningar.

 

[Björn den gode]

Och ja, jag vet att det är jag som skrivit "arga recensioner" av alla avsnitt av Game of Thrones – i efterhand ångrar jag det, och jag tror det var det projektet som gav mig avsmak inför hela grejen.

Jag tyckte att dom var oerhört underhållande, både för att dom var arga men även för att du kom in från ett helt annat håll och gav ett perspektiv där trams som interpersonella intriger och lerig medeltid inte var plus utan negativt, och räknade antalet snoppar. Jag läste även Koljonens recensioner och lyssnade på någon pod om det och det var ingen som hade det perspektivet, plus att du skrev himla skoj. Lite som att man kan göra en marxistisk läsning av serien eller en läsning från genusperspektiv så kan man göra en läsning från 'hur dumma är karaktärerna egentligen' och det kan antingen bli intressant eller roligt eller både och, och jag tror varken manusförfattarna, regisörrerna eller skådespelarna blev ledsna av det du skrev.

 

[Mogger]

Jag tycker det låter som att du inte alls tycker att det spelar någon roll om man är transparent med syftet utan att det första inlägget handlade om att skambelägga alla som recenserar på något annat sätt än det sättet som du gillar.

Det tycker jag låter som en synnerligen ogenerös tolkning av vad jag har skrivit i tråden.

 

[Björn den gode]

Det tycker jag låter som en synnerligen ogenerös tolkning av vad jag har skrivit i tråden.

Yes, sorry, det har du rätt i, det var en ogenerös tolkning. Men jag är nog ändå inte med på vad du menar med det första inlägget, vad spelar transparensen med syftet för någon roll? Hade du tyckte Hellraiserrecensionen som länkades tidigare tillexempel var bra eller helt ok, om han inledde den med "Som ni vet så skriver jag i första hand underhållande recensioner"?

 

[Mogger]

Yes, sorry, det har du rätt i, det var en ogenerös tolkning. Men jag är nog ändå inte med på vad du menar med det första inlägget, vad spelar transparensen med syftet för någon roll? Hade du tyckte Hellraiserrecensionen som länkades tidigare tillexempel var bra eller helt ok, om han inledde den med "Som ni vet så skriver jag i första hand underhållande recensioner"?

Jo, lite som det @Skarpskytten är inne på ovan. Kontext och tydlighet. Går jag in på Angry Nerd Hate Blog så blir jag varken upprörd eller förvånad om Angry Nerd sågar något. Men om Angry Nerd loggar in på wrnu och kallar sig NördKarlsson och kör samma upplägg kanske stämningen blir dålig.

 

[Ymir]

Håller med om att slutet var lite onödigt nedlåtande. Själv tyckte jag det var roligt (också).

Med det sagt.

Jag tänker att om man ska recensera en recension måste man också se till kontexten. I vilket sammanhang är texten publicerad och vilka är den publik som recensenten vänder sig till? Ofta finns det begränsningar och förväntningar här som recensenten behöver ta hänsyn till, som vilken språklig nivå hen kan ligga på, tillåten längd, och fokus.

Misstänker att Egbert t ex vänder sig till tämligen high-brow filmkonnässörer, tex, och hade han skrivit för Aftonbladet eller Amalia hade han kanske formulerat sig annorlunda? Eller borde i alla fall, för annars är han verkligen en snobb.

Fast high-brow-filmkonässörer gillar ju regelbundet svår europeisk extremfilm a'la Holiday, eller Irreversible eller vad som helst annars som Gaspar Noé gjort, medan Ebert hade förfasat sig över hur omoraliska dessa filmer var. Ebert hade en lång historia av att såga filmer på moraliska grunder, något andra namnkunniga kritiker inte verkar alls lika benägna till. I Eberts värld var alla som gillade extremfilm tvivelaktiga, smaklösa och misstänkta sadister.

 

[RasmusL]

Jag har nog lite svårt att se en recension av ett verk som en recension av en person. Visst, när nazister och övergreppspersoner skriver så kan jag för min del inte frikoppla produkten och skaparen men det är ändå en (oroväckande stor) minoritet. Vilka delar av skaparen person bör en då ta hänsyn till? Erfarenhet i hobbyn? Privatekonomi? Skostorlek?

Det är såklart tydligt från tråden att många kopplar dem starkt till varandra och då är det ju så. Som nämnt så blir det lätt drama på små scener och recensioner i sig kanske inte har en plats där det är så pass personligt. Jag som inte har eller önskar ha någon personlig insats alls i rollspelsscenen kan tycka att det är kul att läsa sågningar även om jag är ointresserad av verket som sågas. En dålig recension betyder såklart statustapp bland de creddiga för skaparen, kanske ger den (skade?) glädje till mig som läsare, kanske hade en objektiv åskådares (guds?) sakliga recension gjort lika mycket skada då den är svårare att avfärda. Vem vet.

 

[Franz]

Jag tänker att jag vet inte vad det är för en person som sitter i andra änden och har skrivit verket. I de flesta fall, iaf. Jag vet inte vad som kommer att upplevas som jobbigt att läsa. Om personen till exempel generellt har svårt med språket, men nu verkligen kämpat ihop något som hen vågar släppa ut i världen… Då vill jag inte vara den som liksom bajsar på den personens husdjur i onödan.

I dunno. Kanske är det min bakgrund som lärare som spökar; jag vet hur lätt mina elever har att tappa självförtroendet, framför allt när de precis kommer igång. Det hjälper dem inte att jag ljuger och säger att något som är dåligt är bra, men jag har upplevt att jag får som bäst effekt om jag visar respekt, är empatisk och fokuserar på att vara framåtsyftande.

Men kanske beror det också på vilka funktioner man vill att en recension ska fylla och vilka av dessa funktioner man tycker är viktigast.

Jag håller helt med, jag är också väldigt görsikyig med hur jag uttrycker mig på nätet (är också lärare, det kanske ligger i vår natur ). Jag tål ganska mycket, tar sällan illa vid mig rörande vad folk skriver om mig, men är orolig för att såra andra själv.

Det jag är ute efter är, jag tycker att det är möjligt att försvara att man uttrycker sig i raljerande termer om ett verk. Jag säger inte att det är önskvärt, eller det bästa sättet att kritisera ett verk på, men jag kan föreställa mig ett scenario där jag är på recensentens sida. Attackerar man författaren tycker jag dock att man passerat gränsen för anständighet. Jag minns en recension för en himlens massa år sedan på en rollspelsblogg när Nidlänska Reningen sågades vid fotknölarna på ett raljerande vis. Denna recension var såvitt jag förstod rätt populär, men trots att jag inte gillade det äventyret och att det gått såpass många år sen äventyret publicerades att jag tycker att det finns ett visst fog för att kunna göra sig lustig på dess bekostnad, var recensionen så proppfull av personangrepp mot författaren att jag bara fick en knut i magen och inte kunde ta mig igenom texten.

 

[Franz]

I Eberts värld var alla som gillade extremfilm tvivelaktiga, smaklösa och misstänkta sadister.

Skrev inte Evert manus till några av Russ Myers filmer? De kanske i och för sig inte kanske räknades som extremfilmer ens på sin tid?

 

[Mogger]

De pratade om detta i SVT igår, hur man hanterar kritik, debutanter och sågningar. Det var rätt intressant. Recensentens ansvar och uppgift. Tydligen läsas sågningar betydligt mer och det är således väldigt lockande även för etablerade kulturkritiker att hänfalla åt "angry nerd"-tendenser.

Intressant nog kom de fram till ungefär samma som oss. En ärlig sågning kan vara intressant och bra, medan en populistisk sågning mest syftar till att göra läsare/följare glada.

 

[Bifur]

De pratade om detta i SVT igår, hur man hanterar kritik, debutanter och sågningar. Det var rätt intressant. Recensentens ansvar och uppgift. Tydligen läsas sågningar betydligt mer och det är således väldigt lockande även för etablerade kulturkritiker att hänfalla åt "angry nerd"-tendenser.

Intressant nog kom de fram till ungefär samma som oss. En ärlig sågning kan vara intressant och bra, medan en populistisk sågning mest syftar till att göra läsare/följare glada.

Vilket program?

 

[Mogger]

Vilket program?

Mja, hade jag kommit ihåg det så... Kom in mitt i. Kan det ha varit kulturnyheterna?