De pratade om detta i SVT igår, hur man hanterar kritik, debutanter och sågningar. Det var rätt intressant. Recensentens ansvar och uppgift. Tydligen läsas sågningar betydligt mer och det är således väldigt lockande även för etablerade kulturkritiker att hänfalla åt "angry nerd"-tendenser.
Intressant nog kom de fram till ungefär samma som oss. En ärlig sågning kan vara intressant och bra, medan en populistisk sågning mest syftar till att göra läsare/följare glada.
För den som skapat verket, är det bättre att fler läser en recension även om den är osaklig? Eller är ingen recension alls bättre än en arg sådan?