Spelledardeppen

[krank]

Jag tror det handlar om att jag egentligen är introvert, men samtidigt tycker många sociala aktiviteter är roliga och meningsfulla. De bara dränerar mig efteråt. Och ja, det är ansträngande att vara ansvarig för något, och oroa sig över om folk har kul.

Det är inte preppen som dödar mig heller. Även om jag spelar något som är spelledarlöst, men är den som tagit initiativ till det och står som värd, finns det liknande risk. Och om jag känner mig dåligt förberedd i något mer traditionellt, så blir utmattningen värre! Att t ex spelleda samma äventyr jag redan spellett förut minskar SL-ångesten, för då behöver inte hjärnan arbeta lika hårt.

Det här är en av anledningarna till att min goto alltid är att spelleda Tatters of the King. Det är redan förberett till den nivå jag upplever att jag behöver, jag har koll på materialet, jag kan slappna av någorlunda. Det blir mindre jobbigt.

Jag är ju lite fast i en rävsax i och med att jag egentligen bara gillar att spelleda förberedda äventyr, och dessutom bara förberedda äventyr i en genre där det är rätt mycket prepp som behgöver göras för att det ska bli bra. Det är liksom inte ett alternativ för mig att improvisera ihop något, de gånger jag testat har det 1) blivit urdåligt, 2) varit rätt ostimulerande, snarare mest uttröttande.

 

[Franz]

Det låter kämpigt. Jag har inte upplevt det du beskriver efter att jag spellett, men det kan hända efter andra sociala situationer, till exempel efter fester. För mig brukar det släppa om jag får prata om tillställningen med någon annan som befann sig där. Nu förstod jag det som att du inte riktigt orkade med eftersnack, men om jag förstod dig rätt handlade det om direkt efter spelpasset? Skulle det vara härligt att ha eftersnack med någon av spelarna dagen efter? Då kan du få höra lite beröm som gör dig glad, samt kanske få höra om lite förhoppningar inför kommande spelpass (”Det ska bli så spännande att utforska det där templet som trollkarlen berättade om”) som kanske inspirerar dig inför kommande pass istället för att titta bakåt på det som varit?