Nekromanti Spelledare, varför nästan alltid...

[Alikzus]

Tänkte vi kunde vara lite filosofiska om varför vi som är spelledare praktiskt taget alltid är det...

Själv, beror det troligtvis på att jag var från början iniatiativ tagare och så har det fortsatt så... dessutom tycker jag ju så klart att det är kul!

Men hur är det med ni andra?! *intresserad*

 

[Tokugawa Ieyasu]

Förut var det vanligtvis eftersom jag var den bästa SL. Jag är ju naturligtvis fortfarande bäst (duuh!), men jag har ju bytt spelteam, och där finns det en som alltid "offrar" sig att vara SL... tur för mig, eftersom jag föredrar att vara spelare.

 

[Quan'talis]

Tja, det var jag som köpte spelet...

Faktum är att i min grupp finns det två till som gärna spelleder, men det brukar bara vara ett äventyr åt gången medan jag tar hand om själva kampanjen. Det betyder att jag ofta har en ny rollperson varje gång jag spelar (oftast en f.d SLP som får sina 15 minutes of fame medan en av de vanliga RPna blir en biperson eller försvinner helt medan hans spelare är spelledare) och det gör ju att jag går miste om det jag tycker är roligast - karaktärsutvecklingen. Alltså har jag ingenting emot att vara spelledare på nytt nästa gång, eftersom jag ändå inte har någon RP att prioritera.

Dessuom brukar jag lida av SL-abstinens de första timarna eller så - jag behöver tid för att vänja mig vid att det är någon annan som är regeltolkare den här gången, och innan jag vant mig är jag närmast odräglig som spelare. Så fast de andra kanske inte inser att det är jag som är bäst som spelledare (/images/icons/doh.gif) inser de åtminstone att jag är sämst som spelare, så fast de kanske gärna skulle spelleda lite mer avskräcks de av att de då skulle bli tvugna att stå ut med mina besserwisserfasoner... (nåja, så illa är det nog inte)

/JPS

 

[Johan K]

Hmmm, bra fråga !

Kan tänka mig att vissa har en fallenhet för att göra bra äventyr & att vara en bra SL.

 

[Duddmannen]

Spelledare, walking among the mortals...

Det handlar nog till viss del om att det krävs en viss typ av person för att bli en bra spelledare. Alla kan inte göra det. De flesta kan lära sig viss teknik men någonstans måste det ändå finnas en drivkraft. I mitt fall handlar det om att få berätta och dela med mig av mina världar, personer och händelser. Om jag inte ville berätta om detta skulle jag snabbt bli en ganska kass spelledare. I andra fall kanske det handlar om en förmåga att gestalta olika personer, något som jag själv inte är bra på. Det finns spelledare som tycks ha alla dessa förmågor och har man en gång spelat med en av dessa så glömmer man det inte.

 

[Björn_UBBT]

Anledningen till att jag så gott som alltid är spelledare är nog att jag helt enkelt är bäst anpassad för det. Dels för att jag äger böckerna, dels för att ingen annan än jag har orkat att läsa någon av rollspelsböckerna och dels för att mina medspelare helt enkelt inte har speciellt mycket lust att vara spelledare.

 

[Toggrikk]

Det kallar jag självinsikt (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[DanielSchenström]

Tja, för det första var jag den första som spelledde i vår spelgrupp och det var så pass roligt att det bara fortsatt på.

För det andra tycker jag att det är tämligen tråkigt att spela. Bra mycket roligare att tänka ut äventyr, intriger och händelser än att sitta och låtsas vara någon annan.

 

[Pale Imp]

Jag tycker det helt enkelt är roligt att sitta och dra i alla trådarna istället för att bli lurad av SL.

Sen beror det på också; har man jävligt kassa spelare är det inte så roligt att vara SL. Inte heller om spelarna helt enkelt inte orkar engagera sig i vad SL suttit och funderat ihop.

Men det är kul att spela också... så länge man har en duktig SL, och jag tror att det är många spelare som tycker så, och alla SL som har en spelgrupp bör veta att spelarna kommer tillbaka p.g.a. hans skicklighet som SL. Eller för gratis fika.

 

[Quan'talis]

Re: Kass som spelare.

Så brukar jag också göra. Dessutom råkar jag rätt ofta rätta spelledaren då han säger något som inte stämmer (lätt hänt eftersom det är jag som hittat på spelvärlden och den brukar utvecklas medan vi spelar) och komma med förslag på hur spelledarpersonerna borde uppföra sig. Precis sådana saker som jag inte vill att spelarna ska göra då jag spelleder...

/JPS - glad att jag aldrig behöver spelleda med mig som spelare...

 

[Alikzus]

Re: Kass som spelare.

Känner igen mig hos flera av er men Herr Nils var en fullträff. Jag brukar irritera vice-sl i vår spelgrupp också bara för att jag som ordinarie sl fått ett annat tänkande än spelarna.

Alltid egna idéer och upptåg.. men det är sl som jag är... och nog kommer vara mycker & länge!

 

[Renegade]

Hos oss är jag faktiskt näst bäst som spelledare, men ändå den som spelleder 90% (de övriga 10% är när idétorkan slår till och man behöver en paus för att rensa hjärnan) Den bättre spelledaren tycker ju det är roligare att spela. Medan man själv håller på att nå sin näst bästa position med träning och commitment, så har han det så kallade "spelledarblodet" i sig. (orättvist, javisst!/images/icons/mad.gif)

Att spela håller inte i längden för mig, det slår alltid till en idé och spelledarsuget är igång igen. Lite tråkigt är att man är bättre ROLLspelare än övriga spelare, men spelledarposten ger färdighet även i annat. Övriga anledningar är ju att makt inte är helt fel, och att se spelarna anstränga sig järnet är ju också kul

 

[Man Mountainman]

För att mina förbaskade spelare är så jäkla lata, och jag kan ju inte gärna neka dem att spela.

 

[Legioth]

Det bara bilr så.

Jag är oftast SL eftersom jag satsar mera på kvantintet än kvalitet då det gäller äventyr.

Även andra i vår grupp brukar SL:a, men eftersom det tar så länge för dem att få sin kvalitet i äventyren blir kvaninteten nästan noll...

 

[Lord Samuel]

För att jag är så bra på det, hehehehe

 

[Oldtimer]

Tja, det var ju jag som började med spelet så alla jag känner förväntar sig att jag skall vara SL.

Sedan kan jag nog vara ganska odräglig som spelare misstänker jag. Kanske därför jag bara fått spela vid ett dussin eller så tillfällen de senaste 27 åren... /images/icons/cool.gif

 

[Anders]

Tycker det låter helt OK

"till spelledarens stora förtret hittar jag alltid på egna projekt som bara måste genomföras, istället för att följa äventyrets riktlinjer"

Spelare som tar egna initiativ är för det mesta trevligt tycker jag. Jag har råkat ut för klart fler personer som hittar på för få saker än såna som hittar på för mycket. Mycket roligare med spelare som säger "det här ska jag göra nästa gång" än såna som säger "vi får väl se vad X (SL:s namn) hittar på nästa gång". Några av de bästa speltillfällena jag varit med om har börjat med att någon gjort något som man inte alls tänkt sig. T ex en gång när jag hade gjort ett äventyr av typen "smyga sig in i borgen och lönnmörda länsherren" lyckades en spelare som hade en riddare som rollperson att nästla sig in så rejält i länsherrens organisation att han till slut blev chef för länets armé, lurade länsherren att gå ut i krig o s v. De pengar han från början erbjudits för att utföra mordet blev ganska futtiga jämfört med vilka summor han förfogade över i slutet av äventyret. Extra roligt var att en annan spelare som alltid spelade väldigt våldsamt blev värvad av sin vän till armén. Eftersom han alltid kom i bråk med folk ställde han gång på gång till problem för riddaren som ju hade dubbla lojaliteter; han ville inte sätta sin polare i finkan för bråken, samtidgt var han ju tvungen att se till att ordning upprätthölls i armén.

Arcana

 

[Quan'talis]

Re: Tycker det låter helt OK

Det beror ju väldigt mycket på spelledaren. En bra och/eller erfaren spelledare kan hantera spelarnas egna initiativ, medan en sämre och/eller mindre erfaren SL lätt blir frustrerad över att spelarna inte vill spela som han tänkt sig.

Jag anser numera att om man har en så bra historia att berätta att själva berättandet blir viktigare än spelarna så kan man ju skriva en bok i stället. Ett äventyr måste alltid klara av att spelarna gör något helt annat än det som det är "meningen" att de ska göra. Men det krävdes en hel massa försök och misstag innan jag insåg det.

SL: "Den sista orchen tappar sitt svärd och faller ner på marken. Du höjer din yxa för ett dödande hugg som..."
Spelare: "Det gör jag inte alls. Jag tar honom till fånga så vi kan förhöra honom och få reda på varför de anfaller oss."
SL: "Ehh... jaha... Orchen brister ut i en guttural ström av obegripliga ord ocg du inser att han bara talar orchiska. Besviken höjer du din yxa för att...."
Spelare: "Nej, det gör jag inte. Jag kan också prata orchiska. Jag frågar honom varför de anföll oss."
SL: "Men så kan du ju inte göra. Det står ju här i äventyret att efter att spelarna dödat alla orcher går de vidare mot staden."

/JPS

 

[Feuflux]

Kul

SL: "Den sista orchen tappar sitt svärd och faller ner på marken. Du höjer din yxa för ett dödande hugg som..."
Spelare: "Det gör jag inte alls. Jag tar honom till fånga så vi kan förhöra honom och få reda på varför de anfaller oss."
SL: "Ehh... jaha... Orchen brister ut i en guttural ström av obegripliga ord ocg du inser att han bara talar orchiska. Besviken höjer du din yxa för att...."
Spelare: "Nej, det gör jag inte. Jag kan också prata orchiska. Jag frågar honom varför de anföll oss."
SL: "Men så kan du ju inte göra. Det står ju här i äventyret att efter att spelarna dödat alla orcher går de vidare mot staden."

Hehe, roligast idag. Näst roligast idag var att någon lustigkurre hade satt upp en lapp vid en av terminalerna i en av universitetets laborationssalar där det stod: "Förbjudet att spela Quake på datorerna". Allt man kunde få upp på skärmen var en prompt till programmet Tutor v1.3............ jaja, you had to be there....../images/icons/smile.gif

 

[Silverblade]

Folket i min spelargrupp har insett att jag passar bäst som det, brukar vara jag som länger ned mest tid på att fixa äventyren och därmed göra förutsättningarna för att se till att speltillfället blir så bra som möjligt.

Sedan så brukar det inte riktigt funka för mig om jag e vanlig spelare, sitter ofast bara och tänker på vad SL säger och hur han skulle ha sagt det istället.

Varför vara spelare när man kan vara allsmäktigt lord of roleplaying (=spelledare), att ha kontroll känns bra så mycket bättre än att sitta där som ovetande spelare (säger inte det här för att reta upp alla "dödliga spelare")