Spelledaren som publik

[entomophobiac]

Hur långt steg är det från "Spelledare som publik" till "spelledarlöst"?

Kanske som inkörsport? Du behöver nog vara bekväm med att inte ha kontroll, som spelledare, innan du kan tycka det är roligt med spelledarlöst. Intressant fråga, hur som helst.

Jag ser ju inte bristen på spelledare som en feature, utan snarare handlar det om hur ett spel bäst spelas. Vissa spel tjänar på att ha en spelledare, andra inte. De olika ansvar och modereringsuppgifter som spelledaren ofta har behöver ju generellt fördelas över hela gruppen om det inte finns någon spelledare.

Så, om du går in med en idé om att spela färdigskrivna äventyr och gruppen framförallt gestaltar sina rollpersoner, och sen bara tar bort spelledaren blir det nog ganska tokigt.

 

[Mogger]

Hur långt steg är det från "Spelledare som publik" till "spelledarlöst"?

Jag har bara upplevt stunder i spel där spelledare agerat publik och spelare håller i trådarna. Men jag kör mest klassiska spel där det förväntas och aldrig sett de som Genesis tar som exempel.

Jätte, skulle jag säga. Hela den där rollen som publik försvinner ju. Visst agerar man publik då och då även i SL-löst, men det är ju mer ett resultat av att det av olika orsaker inte är ens egna tur.

Jag kan själv bli lite frustrerad av SL som publik. Jag skapade ett spel som skulle ta bort mycket av SL:s ansvar med det slutade med att jag fick långtråkigt... Så idag vill jag snarare vara delaktig som SL.

 

[Organ]

Intressant, vilken typ av agendor menar du då? Har du några exempel?

Det kan vara så simpelt som att "Rollperson 1 vill att X ska hända" och "Rollperson 2 vill att X absolut inte ska hända". Med rätt spelare kan man aldrig säga vartåt något sådant kan barka hän.

Mitt senaste personliga exempel är det Alien RPG-scenariot (Chariot of the Gods från Starter Setet) jag i detta nu är mitt uppe i att spelleda. Där har man färdiga rollpersoner med medföljande agendor. Dessa är med flit gjorda så att de ska skava och krocka med varandra och uppdateras dessutom när/om vissa saker sker i scenariot. Det spelleder nästan sig själv.

 

[wilper]

Har ni haft några sådana erfareheter?

För mig var den stora ögonöppnaren The Shadow of Yesterday för 15 år sedan. Där rollpersonerna har agendor som är vända mot andra rollpersoner, och som spelledare så blev det stundtals en rätt självgående maskin där spelarna själva skötte det mesta. Det var erfarenheterna från det som fick mig att knycka systemet till mitt kärleksromansrollspel, en genre där huvudpersonerna är själva handlingen i mångt och mycket.

Den Yttersta Domen gör det fantastiskt bra, synd bara att det inte går att köpa som det stora spelet än. Även om det paketerade äventyret är en jättebra intro så är det mer av ett starterkit IMO.

 

[Rickard]

Du behöver nog vara bekväm med att inte ha kontroll, som spelledare, innan du kan tycka det är roligt med spelledarlöst. Intressant fråga, hur som helst.

Å andra sidan finns det inga spelledare i brädspel. Där kör man bara utifrån strukturen i spelet.

 

[entomophobiac]

Å andra sidan finns det inga spelledare i brädspel. Där kör man bara utifrån strukturen i spelet.

Absolut! Men i brädspel är ju det den vanliga ingången, även om det finns brädspel med spelledare. Typ Descent och Hero Quest.

Så om den vanliga ingången till rollspel är att du har en spelledare blir det ju något du behöver lära dig vara utan.

 

[Zeedox]

Å andra sidan finns det inga spelledare i brädspel. Där kör man bara utifrån strukturen i spelet.

Inte officiellt, men ofta hamnar regelförklararen / spelägaren i liknande position, har jag sett. Speciellt i fallet med lite mer ”sociala” spel som Maffia/Varulv-varianter, där det kan bli rätt olika spelupplevelser beroende på hur spelförklararen förklarar spelet. Som en liten parentes.

 

[Bifur]

Inte officiellt, men ofta hamnar regelförklararen / spelägaren i liknande position, har jag sett. Speciellt i fallet med lite mer ”sociala” spel som Maffia/Varulv-varianter, där det kan bli rätt olika spelupplevelser beroende på hur spelförklararen förklarar spelet. Som en liten parentes.

Mer parentes men jag håller med. Rent socialt är den rollen lika komplicerad - alltså att vara den som väljer och förklarar spelet skapar samma typ av yttre tryck som SL kan uppleva.

 

[Rangertheman]

Jag är nog för mycket regissör för att kunna vara publik. I scener där spelarna diskuterar sinsemellan, eller där rollpersonerna interagerar med varandra helt utan min input, så drar jag ut tangenter till det som sker, och funderar över vad de behöver från mig i nästa steg.