Faehrengaust
Hero
Re: Matematik slår ju åt två håll...
Jo, men spelarna lär ju planera anfallet efter sin egen förmåga och inte sina rollpersoners. Precis som när man ger spelarna en knepig mordgåta att lösa. Spelarna tänker efter så mycket de bara kan och vad som alltså händer blir att rollpersonerna blir som deras spelare, istället för tvärtom.
Ah, ok, nu förstår jag vad du menar. Problemet existerar med varje färdighet eller egenskap som finns i spelet. Det har jag ingen som helst lösning på och det kan jag helt enkelt leva med.
Det är ju lite grann charmen i rollspel att försöka tänka som en annan person och sätta sig in i problem som man inte tänker på i normala livet.
Det tycker jag är en dålig utgångspunkt för rollspel. Därför gillar jag när utmaningen är så pass lättviktig (eller hellre; svårtolkad) att alla spelare skall ha en chans att gestalta sina roller trovärdigt. Istället för att planera ens anfall så att de blir så "bra" som möjligt så nöjer man sig med att bara gestalta sin rollperson och sedan får det bli som det blir.
Jag ser det inte som bra gestaltning av en rollperson att inte planera. Tvärtom ser jag det som dålig gestaltning (om man inte råkar spela en karaktär som aldrig tänker, dvs grönsak).
Jag har nämligen roligare om jag får rollgestalta mig igenom ett helt äventyr än om jag ska behöva knäcka tankenötter, lösa deckargåtor och planera svåra överfall som spelare.
OK, en skillnad mellan oss. Vi ser något olika nöje i rollspel. Jag vill gärna ha både tankearbete och rollgestaltning. Ser inge problem med att kombinera dem.
I min mening så är skillnaden framförallt att inte den dåliga kämpen kastar sig in i fajter lika lättvindigt som den erfarna mästaren. När det sedan kommer till själva striden så räcker det nog med mycket små klavertramp för att den dåliga kämpen ska dräpa den erfarne genom ren bondröta.
I så fall har vi återigen olika åsikt. De gånger jag körde mot de duktiga så torska jag varenda gång (i duell). När jag körde mot newbies så vann jag nästan alltid.
Som jag (och andra jag diskuterade med) upplevde det så var det oerhört sällan som den erfarna förlora. Det går att reparera misstag när man kör mot newbies. Men om två bra kämpar möts, så blir det helt annat.
He heh.. Äh, jag har faktiskt redan ett provsystem klart.
Ok, snabba puckar.
Systemet låter intressant.
/Faehrengaust
Jo, men spelarna lär ju planera anfallet efter sin egen förmåga och inte sina rollpersoners. Precis som när man ger spelarna en knepig mordgåta att lösa. Spelarna tänker efter så mycket de bara kan och vad som alltså händer blir att rollpersonerna blir som deras spelare, istället för tvärtom.
Ah, ok, nu förstår jag vad du menar. Problemet existerar med varje färdighet eller egenskap som finns i spelet. Det har jag ingen som helst lösning på och det kan jag helt enkelt leva med.
Det är ju lite grann charmen i rollspel att försöka tänka som en annan person och sätta sig in i problem som man inte tänker på i normala livet.
Det tycker jag är en dålig utgångspunkt för rollspel. Därför gillar jag när utmaningen är så pass lättviktig (eller hellre; svårtolkad) att alla spelare skall ha en chans att gestalta sina roller trovärdigt. Istället för att planera ens anfall så att de blir så "bra" som möjligt så nöjer man sig med att bara gestalta sin rollperson och sedan får det bli som det blir.
Jag ser det inte som bra gestaltning av en rollperson att inte planera. Tvärtom ser jag det som dålig gestaltning (om man inte råkar spela en karaktär som aldrig tänker, dvs grönsak).
Jag har nämligen roligare om jag får rollgestalta mig igenom ett helt äventyr än om jag ska behöva knäcka tankenötter, lösa deckargåtor och planera svåra överfall som spelare.
OK, en skillnad mellan oss. Vi ser något olika nöje i rollspel. Jag vill gärna ha både tankearbete och rollgestaltning. Ser inge problem med att kombinera dem.
I min mening så är skillnaden framförallt att inte den dåliga kämpen kastar sig in i fajter lika lättvindigt som den erfarna mästaren. När det sedan kommer till själva striden så räcker det nog med mycket små klavertramp för att den dåliga kämpen ska dräpa den erfarne genom ren bondröta.
I så fall har vi återigen olika åsikt. De gånger jag körde mot de duktiga så torska jag varenda gång (i duell). När jag körde mot newbies så vann jag nästan alltid.
Som jag (och andra jag diskuterade med) upplevde det så var det oerhört sällan som den erfarna förlora. Det går att reparera misstag när man kör mot newbies. Men om två bra kämpar möts, så blir det helt annat.
He heh.. Äh, jag har faktiskt redan ett provsystem klart.
Ok, snabba puckar.
Systemet låter intressant.
/Faehrengaust
