Hej! Spelledarskärmar har varit ganska förekommande i våra spelgrupper när vi var yngre och mer regelnitiska. Ju äldre vi blivit, desto mer har vi friformat i större utsträckning och ju mindre har spelledarskärmar använts. Så det finns uppenbarligen en koppling mellan hur slaviskt vi i vår spelgrupp följt tillämpning av regler i rollspel och hur mycket vi använt oss av spelledarskärmar.
Angående "fördelarna"
* Spelledarskärmen [SS] gör att man kan slå tärningar dolt och ha anteckningar dolt för spelarna.
Japp det gör den. Men jag tror även att den fyller en viss funktion i o m att den "retar" spelarnas nyfikenhet och förväntan inför vad som sker härnäst. Vad är det som händer bakom skärmen egentligen? Vad har vi att förvänta oss? Varför rullar idioten tärningar nu?
SS visar vem som har auktoriteten, vem som är SL genom att skilja ut denne från övriga gruppen.
Auktoritet låter negativt, som om det handlar om rangfördelning, typ officer och meniga för att dra en parallell till det militära. Spelledarskärmen ska inte verka som en avskiljare spelledare och spelledare emellan, utan mer som ett hjälpmedel, en stämningshöjare (med hjälp av inspirerande bilder och en symbol för att "nu spelar vi
det här spelet). Den här punkten låter mer som en nackdel för mig så som den framställs.
SS kan, i spel där det behövs, ge en lättsammanfattad överblick över tabeller, värden och all information som spelsystemet behöver.
Och that's a good thing, rakt av. Håller med.
Angående "nackdelarna"
SS avskärmar SL från övriga gruppen, dvs det blir svårare att få kontakt, kunna gestalta karaktärer med kroppsspråk osv. Det blir en vi och hon känsla, man spelar inte tillsammans med SL utan hon är skilld från gruppen.
Aha, den andra sidan av myntet angående "fördelen" auktoritet. Missade det när jag började skriva inlägget. En "vi och hon" känsla är helt klart av ondo om spelledarskärmen medvetet eller omedvetet används för att understryka detta.
Angående komplexa system så undviker jag dem helt och hållet, eller bantar ner dem.
SS uttrycker att SL hyser misstro mot spelarna, att hon tror att de skall snoka i hennes papper vid första möjliga chans.
Misstro är ju inte bra. Men det finns en poäng med att dölja vissa anteckningar, bilder eller andra hjälpmedel som spelledaren använder sig av. Råkar man se en bild på ett monster, en karta, eller en kort anteckning som sabbar detaljer som senare är tänkta att vid tillfälle framträda i äventyr så är det ju lite tråkigt. Trots allt anti-räls snack så är det många gånger kul att "utsättas" för vissa förutbestämda välgenomtänkta äventyrslösningar från spelledaren.
Sedan skall man väl för ärlighetens skull medge att man kan komma förbi nackdelarna med SS också, exempelvis genom att inte sitta bakom den när man berättar och bara använda den när tärningar skall slås, så kan man ju uttrycka kroppsspråket och bli en i gruppen på ett annat sätt, eller genom att stå upp och spelleda. Visst, det skiljer fortfarande ut en men 95% av en är i alla fall inte dold bakom skärmen, plus att spelarna också kan ställa sig upp om de vill.
Precis! Mitt förslag är att spelledaren placerar skärmen lite vid sidan om, som hjälpmedel för att kolla tabeller och dylikt
samt för att dölja äventyrsspecifika anteckningar, tabeller och bilder utan att spelledarskärmen för den sakens skull uppfattas som en avskiljare. På så sätt sitter man ändå "som jämlikar" under spelmötet, utan någon konkret avskiljare mitt på bordet. Sen kan spelledarskärmen även skydda ens favvochips från otillbörlig åtkomst (lite fördelar ska man ämdå ha i rollen som spelledare
)
Det finns en viss risk med att vara "överpedagogisk" också. Att sträva efter en totalt avslappnad stämning kan komma att leda till det motsatta.