En av nackdelarna med att själv vara spelledare är att man lätt sitter och gör mentala noteringar när man spelar med andra spelledare. Så där hade inte jag gjort, det där var en smart lösning, nämen vad gör han? osv. Dessutom så blir man gärna lite extra kaxig när det uppstår regeldiskussioner och liknande, särskilt om de gäller rollspel som man själv spelleder. Märker ni också att ni har tagit viss "skada" av att spelleda mycket?
Nekromanti Spelledarsskadad?
- Thread starter walium
- Start date
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Spelarskadad!
Nej, jag håller inte riktigt med. När jag spelar med andra spelledare så tar jag gärna efter bra saker och de dåliga sakerna försöker jag komma ihåg så jag inte gör om samma misstag själv.
Jag brukar inte bry mig om regeldiskussioner. Skulle vi vara oense om reglerna låter jag det gå förbi. Den "nya" spelledaren har kanske några bra regler och ombyggnationer av dumma regler och skulle inte så vara fallet så får det väl gå förbi. Det är inte så viktigt.
Så nja, jag försöker att lära mig av den andre spelledaren.
Nej, jag håller inte riktigt med. När jag spelar med andra spelledare så tar jag gärna efter bra saker och de dåliga sakerna försöker jag komma ihåg så jag inte gör om samma misstag själv.
Jag brukar inte bry mig om regeldiskussioner. Skulle vi vara oense om reglerna låter jag det gå förbi. Den "nya" spelledaren har kanske några bra regler och ombyggnationer av dumma regler och skulle inte så vara fallet så får det väl gå förbi. Det är inte så viktigt.
Så nja, jag försöker att lära mig av den andre spelledaren.
Naee...
Vill nog inte påstå att kag är spelledarskadad. Jag för min del förösker åxå ta efter vd som är bra & hur andra SL:ar gör. Alltid så snappar man ju upp småsaker här & där för att sedan försöka få till det för egen del.
Vill nog inte påstå att kag är spelledarskadad. Jag för min del förösker åxå ta efter vd som är bra & hur andra SL:ar gör. Alltid så snappar man ju upp småsaker här & där för att sedan försöka få till det för egen del.
"Märker ni också att ni har tagit viss "skada" av att spelleda mycket? "
Jo, men det är lätt hänt...
"För att få tag på den måste han göra så och sedan så, och eftersom den alven bara var så många år måste han ha börjat med det då han var fyra."
Typ sådana tankar får man ganska ofta, inte exakt den men i det stuket.. och man vill ju inte klaga och förstöra hela spelet.
Jo, men det är lätt hänt...
"För att få tag på den måste han göra så och sedan så, och eftersom den alven bara var så många år måste han ha börjat med det då han var fyra."
Typ sådana tankar får man ganska ofta, inte exakt den men i det stuket.. och man vill ju inte klaga och förstöra hela spelet.
Jo då det där känner jag igen. Speciellt när vi spelar WFRP och jag ryggradsmässigt kommer till insikt att "nu har han bestämt sig, spelar ingen roll vad vi säger yxan gör skada som en pall ändå" eller så. Det kanske är empati å andra sida, det vet jag inte. Jag brukar inte studera folks spelledarstil när jag spelar, däremot brukar jag märka v ganska snabbt när det inte lönar sig att diskutera regelfrågor eller världsspecifika.
Jag är mest skadad på andra vis.
Storuggla, fragile goods
Jag är mest skadad på andra vis.
Storuggla, fragile goods
Silvervarg
Warrior
- Joined
- 20 Jul 2003
- Messages
- 346
Kanske lite...
Vi brukar turas om att spelleda i våran grupp...
Jag själv ganska dålig koll på reglerna och har lärt mig det mesta av den tredje personen i gruppen...
Fast under våra spelmöten diskuteras annat också ex anarki...
Är det normalt att 14åringar diskuterar politik?
Vi brukar turas om att spelleda i våran grupp...
Jag själv ganska dålig koll på reglerna och har lärt mig det mesta av den tredje personen i gruppen...
Fast under våra spelmöten diskuteras annat också ex anarki...
Är det normalt att 14åringar diskuterar politik?
Greymourn
Swordsman
Som f-n...
Fast det kan ju ha att göra med att jag är en ganska förvirrad besserwisser oxå... Ex. har jag ju tolkat olika kampanjvärldar/ändrat kampanj världar efter eget tycke på ett annat sätt än en annan SL... Det samma gäller ju till viss del regler där jag plockat bort sådant jag inte gillat... De senaste åren har dock mina spelare haft mycket bättre koll på reglerna än vad jag själv har, regler sux...
Vad gäller "så där hade jag gjort/inte gjort" har det hela gått så långt att jag börjar skrika och gnälla om jag inte får som jag vill/tycker att min lösning/uppslag var bättre varför jag sällan är spelare i mer än ett halvt äventyr...
Personligen tror jag att det hela till stor del beror på att vi spelat ett trettiotal olika System/Kampanjvärldar, och att jag alltid varit SL till minst fem, tio äventyr innan någon annan gjort ett försök... (Anledningen är att jag vill spela, sällan att någon frivilligt vill SL´a)...
Dessutom brukar dessa ihopp om att slippa vara SL, smickra undertecknads förmågor som detta... Därav min Hybris...
Fast det kan ju ha att göra med att jag är en ganska förvirrad besserwisser oxå... Ex. har jag ju tolkat olika kampanjvärldar/ändrat kampanj världar efter eget tycke på ett annat sätt än en annan SL... Det samma gäller ju till viss del regler där jag plockat bort sådant jag inte gillat... De senaste åren har dock mina spelare haft mycket bättre koll på reglerna än vad jag själv har, regler sux...
Vad gäller "så där hade jag gjort/inte gjort" har det hela gått så långt att jag börjar skrika och gnälla om jag inte får som jag vill/tycker att min lösning/uppslag var bättre varför jag sällan är spelare i mer än ett halvt äventyr...
Personligen tror jag att det hela till stor del beror på att vi spelat ett trettiotal olika System/Kampanjvärldar, och att jag alltid varit SL till minst fem, tio äventyr innan någon annan gjort ett försök... (Anledningen är att jag vill spela, sällan att någon frivilligt vill SL´a)...
Dessutom brukar dessa ihopp om att slippa vara SL, smickra undertecknads förmågor som detta... Därav min Hybris...
Rickard
Urverk speldesign
Är det regler som segar ner allting så sitter jag och irriterar mig över att spelledaren inte har fixat det, särskilt om det skulle vara ett rollspel som jag själv spelleder och har fixat till regeln till.. Jag brukar dock försöka ge "råd" till spelledaren..
Jag har ibland i efterhand reflekterat över en spelledares teknik.. Att göra det under spelets gång tjänar ingenting till då alla spelledare har sin speciella förmåga att spelleda och det är nästintill oefterhärmligt.. Nå, det jag kom fram till var att en spelledare använde ett dricksglas för att få extra betänketid.. När han var i ett stressat läge så tar han betänkligt, lååångsamt en munfull med vatten.. Jag vet inte om han gör det med flit, då han är lite av en showande clown.. Ni ska till exempel se honom när han äter chips (ytterligare en sak som drar ut på tiden --> ger honom mer till till att tänka).. Dessutom så blir spelarna stressade (ej något negativt) utav detta då de vill komma framåt.. Att dra ut på tiden på detta sätt var något jag tog med i min artikel om improvisering och som jag själv har börjat använda mig av..
Är det något jag tycker verkar konstigt under spelomgången så frågar jag eller ger ett förslag på hur det kan lösas då jag vet själv hur stressande det ibland kan vara att inneha rollen som spelledare...
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som har en irriterande ovana att skriva spelledare som "speleldare"
Jag har ibland i efterhand reflekterat över en spelledares teknik.. Att göra det under spelets gång tjänar ingenting till då alla spelledare har sin speciella förmåga att spelleda och det är nästintill oefterhärmligt.. Nå, det jag kom fram till var att en spelledare använde ett dricksglas för att få extra betänketid.. När han var i ett stressat läge så tar han betänkligt, lååångsamt en munfull med vatten.. Jag vet inte om han gör det med flit, då han är lite av en showande clown.. Ni ska till exempel se honom när han äter chips (ytterligare en sak som drar ut på tiden --> ger honom mer till till att tänka).. Dessutom så blir spelarna stressade (ej något negativt) utav detta då de vill komma framåt.. Att dra ut på tiden på detta sätt var något jag tog med i min artikel om improvisering och som jag själv har börjat använda mig av..
Är det något jag tycker verkar konstigt under spelomgången så frågar jag eller ger ett förslag på hur det kan lösas då jag vet själv hur stressande det ibland kan vara att inneha rollen som spelledare...
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som har en irriterande ovana att skriva spelledare som "speleldare"
Re: Spelledarsskadad? (OT)
"Är det normalt att 14åringar diskuterar politik?"
Det tror jag, i alla fall rollspelande 14-åringar som generellt är ganska belästa. Vi snackade jävligt mycket just i den åldern, när man är som mest revolutionär (jag har gått från praktiserande anarkist, gatukonstnär och antifascist* till att tycka att kramar och socialdemokrati enligt Keynes är mysigt).
* Vilket betyder att man snattar, klottrar och slåss
Men fan, nu MÅSTE jag säga nåt on topic, jag är så jävla OT nuförtiden tycker jag. Öhm, nåt i stil med:
"Vi brukar turas om att spelleda i våran grupp..."
Hur skiljer det sig då, egentligen? Man kanske tänker mer på sånt om man är en ensam utpräglad SL? Jag vet att jag känner igen mig i vad walium säger, och jag är SL 80% av alla spelmöten.
Jag har också märkt att jag som spelare för det mesta spelar som jag önskar att mina spelare gjorde, även om de är mycket bättre rollgestaltare och bättre på att hitta på knasigheter än jag någonsin kan bli.
Vilket leder mig in på ytterligare en sak, men den har diskuterats förr i en annan tråd och är inte helt relaterad så jag lägger ner HÄR.
"Är det normalt att 14åringar diskuterar politik?"
Det tror jag, i alla fall rollspelande 14-åringar som generellt är ganska belästa. Vi snackade jävligt mycket just i den åldern, när man är som mest revolutionär (jag har gått från praktiserande anarkist, gatukonstnär och antifascist* till att tycka att kramar och socialdemokrati enligt Keynes är mysigt).
* Vilket betyder att man snattar, klottrar och slåss
Men fan, nu MÅSTE jag säga nåt on topic, jag är så jävla OT nuförtiden tycker jag. Öhm, nåt i stil med:
"Vi brukar turas om att spelleda i våran grupp..."
Hur skiljer det sig då, egentligen? Man kanske tänker mer på sånt om man är en ensam utpräglad SL? Jag vet att jag känner igen mig i vad walium säger, och jag är SL 80% av alla spelmöten.
Jag har också märkt att jag som spelare för det mesta spelar som jag önskar att mina spelare gjorde, även om de är mycket bättre rollgestaltare och bättre på att hitta på knasigheter än jag någonsin kan bli.
Vilket leder mig in på ytterligare en sak, men den har diskuterats förr i en annan tråd och är inte helt relaterad så jag lägger ner HÄR.
Märker ni också att ni har tagit viss "skada" av att spelleda mycket?
En positiv sak: När man spelar är det lättare att ta tag och driva plotter, vilket ofta underlättar för spelledaren.
En negativ sak: Ibland tar man omedvetet över den beskrivande funktionen som spelledaren ofta har. D v s man tolkar ett skeende på ett visst sätt och beskriver det högt och tydligt inför de andra precis som om man själv hade varit SL
//Erik - min fru läser Harry Potter 5 just nu.
En positiv sak: När man spelar är det lättare att ta tag och driva plotter, vilket ofta underlättar för spelledaren.
En negativ sak: Ibland tar man omedvetet över den beskrivande funktionen som spelledaren ofta har. D v s man tolkar ett skeende på ett visst sätt och beskriver det högt och tydligt inför de andra precis som om man själv hade varit SL
//Erik - min fru läser Harry Potter 5 just nu.
Silvervarg
Warrior
- Joined
- 20 Jul 2003
- Messages
- 346
Re: Spelledarsskadad? (OT)
Hur skiljer det sig då, egentligen?
Nu fattar jag inte...
jag har uppfattmningen av att man/ (folk på forumen) brukar en bestämd SL till varje spel men den kanske är fel?
Hur skiljer det sig då, egentligen?
Nu fattar jag inte...
jag har uppfattmningen av att man/ (folk på forumen) brukar en bestämd SL till varje spel men den kanske är fel?
Greymourn
Swordsman
Delar den uppfattningen...
På den tiden Myriad/Ikon fanns i STHLM och man såg livs levande rollspelare förutom egna spelgruppen så hade Herr Sjöberg mycket kul åt min spelgrupp och kallade oss för något i stil med de Demokratiska Elaka Farbröderna av den anledning att vi turades om med att vara SL...
På den tiden Myriad/Ikon fanns i STHLM och man såg livs levande rollspelare förutom egna spelgruppen så hade Herr Sjöberg mycket kul åt min spelgrupp och kallade oss för något i stil med de Demokratiska Elaka Farbröderna av den anledning att vi turades om med att vara SL...
Re: Spelledarsskadad? (OT)
"jag har uppfattmningen av att man/ (folk på forumen) brukar en bestämd SL till varje spel men den kanske är fel? "
Åh, verkligen? Har inte funderat över det egentligen. Jag spelleder nästan allt. Det är inte exakt uppdelat dock, det är den som lägger ner nog med jobb att sätta ihop scenarion som spelleder. Vilket spel det blir beror på scenariot.
"jag har uppfattmningen av att man/ (folk på forumen) brukar en bestämd SL till varje spel men den kanske är fel? "
Åh, verkligen? Har inte funderat över det egentligen. Jag spelleder nästan allt. Det är inte exakt uppdelat dock, det är den som lägger ner nog med jobb att sätta ihop scenarion som spelleder. Vilket spel det blir beror på scenariot.
Rising
Vila i frid
Jag tänker aldrig på regler, men jag har svårt att koppla bort dramaturgi, beskrivningar och slp-gestaltningar. Lixom, ofta sitter jag och tänker "varför snabbspolade han fram till mordet egentligen? Den här situationen hade nog blivit mycket häftigare om han hade dragit ut på det och låtit oss lära känna människorna i byn först" exempelvis, eller "vad synd att det var han som var skurken, det hade kunnat bli mycket häftigare om alla trodde att det var han, men om det egentligen var den där andra snubben som jag misstänkte".
Jag älskar när man får lära sig något nytt som SL, något litet knep eller något litet trix. Jag är nog själv en rätt typisk "SL för spelare som själva spelleder", så det blir en del finurligheter mellan varven, men visst, man blir lite skadad och missar det där enkla och anspråkslösa.
/Rix
Jag älskar när man får lära sig något nytt som SL, något litet knep eller något litet trix. Jag är nog själv en rätt typisk "SL för spelare som själva spelleder", så det blir en del finurligheter mellan varven, men visst, man blir lite skadad och missar det där enkla och anspråkslösa.
/Rix
Jo, lite ... Regeltolkningar och ändrade spelvärldar bryr jag mig inte så mycket om -- det är så mycket tycke och smak enligt min erfarenhet -- men väl allmänna "SL-tekniker". Hur man löser olika situationer, vilket flyt man har, hur man berättar, vad man betonar/tycker är viktigt osv. Detta gäller både bra och dåliga saker. Mest dåliga tyvärr, då jag kan vara lite petig med sådana saker. Jag är dock alldeles för väluppfostrad för att påpeka eventuella brister hos en SL. Men ibland får jag bita mig i tungan ...
Quan'talis
Swashbuckler
Jo
Jag och en av mina medspelare brukade turas om att vara spelledare ett tag (jag 70%, han 30%, ungefär), och då hade jag för det mesta spelledarabstinens det första spelmötet. Jag hade inga problem med regeltolkningar och auktoritet och så, men jag var hela tiden tvungen att anstränga mig för att låta bli att ... tja... spelleda, helt enkelt.
Dessutom kan det hända att situationen blev värre av att vi spelade i en egen spelvärld som inte var definierad från början, utan som vi hittade på medan vi spelade. Så om den andra spelledaren bestämde att det tog en vecka att resa från en stad till en annan så var jag tvungen att hålla mig till det när det var min tur att spelleda. Det funkade utan några problem, men det gjorde antagligen spelledarabstinensen värre eftersom jag hela tiden var medveten om att han kunde ändra förutsättningarna för det jag planerade att göra senare.
JPS
Jag och en av mina medspelare brukade turas om att vara spelledare ett tag (jag 70%, han 30%, ungefär), och då hade jag för det mesta spelledarabstinens det första spelmötet. Jag hade inga problem med regeltolkningar och auktoritet och så, men jag var hela tiden tvungen att anstränga mig för att låta bli att ... tja... spelleda, helt enkelt.
Dessutom kan det hända att situationen blev värre av att vi spelade i en egen spelvärld som inte var definierad från början, utan som vi hittade på medan vi spelade. Så om den andra spelledaren bestämde att det tog en vecka att resa från en stad till en annan så var jag tvungen att hålla mig till det när det var min tur att spelleda. Det funkade utan några problem, men det gjorde antagligen spelledarabstinensen värre eftersom jag hela tiden var medveten om att han kunde ändra förutsättningarna för det jag planerade att göra senare.
JPS
Jag blundar tills det gör ont.
Jag har bestämda åsikter om regler. När jag spelleder använder jag antingen helt egendesignade eller hårt modifierade regler för att de skall funka som jag vill. När jag är spelare (och inte kan rätta till felen) är det bättre att försöka ignorera felen och koncentrera mig på vad som sker In-game.
Det finns naturligtvis en gräns... Till slut kan fel bli så omöjliga att bortse från att jag inte är kapabel att ignorera dem... som i en horribel WoD-variant där alla (av misstag) tålde exakt lika mycket stryk. Alla. Den vältränade fightern med maximal fysisk tålighet var precis lika lätt att döda som den veka sjuåringen. För en svärdsfighter är det ett ganska livsavgörande problem.
Dessutom så blir man gärna lite extra kaxig när det uppstår regeldiskussioner och liknande, särskilt om de gäller rollspel som man själv spelleder
Jag lider nog hellre i tystnad... Är det så hemska regler att de inte går att spela med alls så är det enklare att inte spela med dem alls än att försöka slå in vett i spelledarens huvud under spelets gång. Det skall något mycket grovt till för att jag skall ta upp det under spelets gång...
Efter spelmötet däremot är jag alltid pigg på att prata regler.
Vad gäller spelledarstil så noterar jag naturligtvis saker jag skulle gjort annorlunda. Om det går någorlunda bra kommer jag på sådant först efter mötet, när jag tänker tillbaka. Under mötet vill jag helst leva mig in och då har jag inte tid att analysera småsaker
Jag har bestämda åsikter om regler. När jag spelleder använder jag antingen helt egendesignade eller hårt modifierade regler för att de skall funka som jag vill. När jag är spelare (och inte kan rätta till felen) är det bättre att försöka ignorera felen och koncentrera mig på vad som sker In-game.
Det finns naturligtvis en gräns... Till slut kan fel bli så omöjliga att bortse från att jag inte är kapabel att ignorera dem... som i en horribel WoD-variant där alla (av misstag) tålde exakt lika mycket stryk. Alla. Den vältränade fightern med maximal fysisk tålighet var precis lika lätt att döda som den veka sjuåringen. För en svärdsfighter är det ett ganska livsavgörande problem.
Dessutom så blir man gärna lite extra kaxig när det uppstår regeldiskussioner och liknande, särskilt om de gäller rollspel som man själv spelleder
Jag lider nog hellre i tystnad... Är det så hemska regler att de inte går att spela med alls så är det enklare att inte spela med dem alls än att försöka slå in vett i spelledarens huvud under spelets gång. Det skall något mycket grovt till för att jag skall ta upp det under spelets gång...
Efter spelmötet däremot är jag alltid pigg på att prata regler.
Vad gäller spelledarstil så noterar jag naturligtvis saker jag skulle gjort annorlunda. Om det går någorlunda bra kommer jag på sådant först efter mötet, när jag tänker tillbaka. Under mötet vill jag helst leva mig in och då har jag inte tid att analysera småsaker
Back then
Dessutom kan det hända att situationen blev värre av att vi spelade i en egen spelvärld som inte var definierad från början, utan som vi hittade på medan vi spelade. Så om den andra spelledaren bestämde att det tog en vecka att resa från en stad till en annan så var jag tvungen att hålla mig till det när det var min tur att spelleda. Det funkade utan några problem, men det gjorde antagligen spelledarabstinensen värre eftersom jag hela tiden var medveten om att han kunde ändra förutsättningarna för det jag planerade att göra senare.
Urk, det skulle jag bli galen på. Som det är för mig nu är jag aldrig SL och spelare med samma rollspel. Oftast är det bara SL som har ordentlig koll på reglerna hos oss vilket är rätt bra då ingen kan börja bråka om regler med SL för de vet inte om att han har fel om han nu skulle ha det.
För länge sedan, när jag turades om att vara DoD4-SL i kusingänget så hade jag SL-abstinens när det var min tur att vara spelare. Jag saknade kontrollen eller vad man ska säga. Det var kul att vara spelare och man längtade till det när man var SL, men så fort jag blev spelare så började jag längta tillbaka. SL gjorde kanske saker som jag inte skulle ha gjort och då ville jag bli SL asap och köra saker på mitt sätt igen.
Dessutom kan det hända att situationen blev värre av att vi spelade i en egen spelvärld som inte var definierad från början, utan som vi hittade på medan vi spelade. Så om den andra spelledaren bestämde att det tog en vecka att resa från en stad till en annan så var jag tvungen att hålla mig till det när det var min tur att spelleda. Det funkade utan några problem, men det gjorde antagligen spelledarabstinensen värre eftersom jag hela tiden var medveten om att han kunde ändra förutsättningarna för det jag planerade att göra senare.
Urk, det skulle jag bli galen på. Som det är för mig nu är jag aldrig SL och spelare med samma rollspel. Oftast är det bara SL som har ordentlig koll på reglerna hos oss vilket är rätt bra då ingen kan börja bråka om regler med SL för de vet inte om att han har fel om han nu skulle ha det.
För länge sedan, när jag turades om att vara DoD4-SL i kusingänget så hade jag SL-abstinens när det var min tur att vara spelare. Jag saknade kontrollen eller vad man ska säga. Det var kul att vara spelare och man längtade till det när man var SL, men så fort jag blev spelare så började jag längta tillbaka. SL gjorde kanske saker som jag inte skulle ha gjort och då ville jag bli SL asap och köra saker på mitt sätt igen.
Björn_UBBT
Hero
Ja, lite kanske
Det enda jag kan komma på att jag gör under spelmötena när jag är spelare är att jag kan tycka att spelledaren beskriver någotting "dåligt" eller spelar en SLP dåligt. När min kompis spelladar chock så brukar jag också irritera mig lite på att han skapar "ljudeffekter" till monster genom att göra diverse ljud.
Det enda jag kan komma på att jag gör under spelmötena när jag är spelare är att jag kan tycka att spelledaren beskriver någotting "dåligt" eller spelar en SLP dåligt. När min kompis spelladar chock så brukar jag också irritera mig lite på att han skapar "ljudeffekter" till monster genom att göra diverse ljud.
Lord Renisis
Warrior
Fast några dåliga grejer finns med det sättet.
1.Ingen vill vara SL.
2.Det skulle inte funka om man var fler en 3-4.
3.Nån snor gämt ens äventyrs upplag.
1.Ingen vill vara SL.
2.Det skulle inte funka om man var fler en 3-4.
3.Nån snor gämt ens äventyrs upplag.