Nekromanti Spelledarstilar

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Det har ofta diskuterats hur man spelar, exempelvis i "Hoppa och skrika-tråden" nedan, men jag minns inte så många diskussioner som helt tar upp olika stilar när det gäller att spelleda. Det finns ju som bekant massor av sätt att tackla spelledarrollen. Vore kul att se hur andra spelledare där ute spelleder, och hur de skulle vilja spelleda.

Jag tog mig friheten att skramla fram en liten lista:

Utmanaren : Spelledaren ser det som sin roll att hindra rollpersonerna. Det är en tävling, och spelledaren måste utmana spelarna, med problemlösning eller monster. Han blir glad av att skapa gåtor som spelarna inte kan lösa, men han blir nog gladast när spelarna nätt och jämt klarar utmaningen - och lika glada blir spelarna. Utmanaren lämpar sig bäst med problemlösande spelare som helst vill få saftiga problem/monster att bita i.
Konstnären : Ser spelarna som sin teatergrupp, och tillsammans skapar de konst. Teatralisk och utåtriktad. Förmodligen friformare, gillar hopp och skrik. Kan förbereda en scen minitiuöst. Kan ha svårt för faktumet att spelarna inte "följer manus", men kan också se spelarimprovisation som den högsta konstformen av dem alla.
Samberättaren : Spelledaren är bara en av spelarna. Han ser inte sin roll som särskilt viktig, helst fördelar han arbetet på alla. Han tenderar att ha en eller två viktiga SLP som snarast verkar vara rollpersoner.
Den ovillige : Han som tvingas spelleda för att ingen annan gör det, eller för att han har böckerna. Föredrar köpeäventyr så man inte behöver göra så mycket. Kan också ha tendenser åt att försöka skapa sig en "rollspelledarperson".
Automatan : Denna spelledare ser sitt jobb endast som att simulera en värld. Han har ingen egen vilja eller mål. Han är passionerat intresserad av spelvärlden. När spelarna gör något tänker han ut vilka som är de trovärdiga konsekvenserna. Han lägger nästan allt ansvar på spelarna att driva berättelsen. Känns igen på att han blir upprymd av saker som mindmaps över världen, att diskutera minimala spelvärldsdetaljer i timmar eller att han bara sätter sig och spånar "möjliga händelseförlopp" med sina spelare.
Berättaren : Har helst skägg och pipa. Han älskar att ha en samling åhörare när han långsamt och metodiskt arbetar sig genom berättelsen. Han kan ha långa monologer, som plötsligt slutar med "Såå, vad gör du?". Förmodligen en ganska bra skådespelare, med röstlägen, hållning och annat.
Illusionisten : Han vill skapa den perfekta atmosfären, den totala illusionen. Rätt ljus, rätt musik, gärna ljudeffekter, perfekta handouts, inreder rummet efter kampanjen, kanske till och med lämpliga kläder. Han kan ibland bli som Berättaren när han försöker inge illusionen hos dem alla. Vissa illusionister blir helt uppslukade av sin egna fantasi, medan andra anser sig vara martyrer - de får offra sin inlevelse för att kunna skapa den perfekta inlevelsen för spelarna... medan spelarna drömmer sig bort får han styra 5 olika playlists, planera nästa karaktärsintroduktion, sortera handouts och skriva lappar.
Regleraren : Regleraren älskar regler. Förmodligen vill han vara matematiker, eller är redan. Han gillar regler för de är en logisk modell av en värld. Han gillar att använda regelsystemet för dess egen skull, han gillar att skapa regler. Chansen är stor att han har ett eget regelsystem. Han väljer att spelleda på ett sätt som utnyttjar reglerna mycket - gärna strid.

Vem är du? Eller vilken sort saknas? (ja, vi sysslar med kvalificerad generalisering här :gremwink: )




Nu kommer ett stycke om hur jag föredrar att spelleda. Det är flummigt och smålångt. Läs på egen risk:
För egen del började jag, tio år sedan, med improviserat spelande snarare än att spela köpeäventyr. Jag bara hittade på fritt och spelarna fick reagera på det. Praktiskt taget ingen gestalnting av SLP:er alls. Jag gillade dock att ha särskilda SLP:er som var lika aktiva i berättelsen som rollpersonerna.

Nu för tiden är det ganska annorlunda. Jag föredrar större dramor eller episka saker - filmer är min huvudsakliga inspiration. Jag spenderar förmodligen 1 timma med att skriva och förbereda för varje timma spelande - vilket tidigare innebar ca 8 timmars spel och 8 timmars förberedelser per vecka. En kampanj växer fram, ofta i samråd med någon av spelarna, och sedan skriver jag ihop ett tjugotal sidor. Handlingen är ganska skriptad, åtminstone inledningen. Ibland till och med rälsat, samtidigt som det är fisktank. Rälsad fisktank :gremsmile:

Som spelledare ser jag min roll som illusionist. Det gäller att lura spelarna. Ibland lura dem att det är en stor risk att de dör, när jag i själva verket inte skulle låta dem dö i det skedet. Lura dem att de har fria val när valen är begränsade. Lura dem att ha roligt, lura dem att bli rädda. Ibland, när jag är lite överambitiös, brukar jag bli besviken på att spelarna inte uppfyllde min historia lika bra som jag tänkt, ibland blir jag vansinnigt lycklig av att ett oväntat spelarinitativ tar kampanjen i en helt annan riktning.

När det gäller gestaltning så gäller samma som nere i Hopp-och-skrik-tråden - mest röstlägen och kroppsspråk, ibland uppe och hoppa.

Nu har jag flummat iväg här. Finns det några klart definierade spelledarstilar? Kan försöka definiera några:

/RipperDoc
 

Jambu

Swordsman
Joined
17 Feb 2005
Messages
433
Location
Rättvik
Det gäller att lura spelarna. Ibland lura dem att det är en stor risk att de dör, när jag i själva verket inte skulle låta dem dö i det skedet. Lura dem att de har fria val när valen är begränsade. Lura dem att ha roligt, lura dem att bli rädda.
Manipulatorn är allt detta och lite till. Han känner sina spelare väl, kanske för väl, så väl att han anser sig kunna förutsäga deras handlingar i spel. Föredrar ofta att se spelarna göra sina roller i förväg så att han har en chans att bygga äventyret runt rollerna, snarare än att göra något äventyr där vilka roller som helst kan stoppas in. Har oftast en grundstory som han tänker leda in spelarna på, på ett eller annat sätt, utan att de märker det, men tycker ändå att improvisation är viktig för att runda av kanterna. Typ plotting, evil mastermind goes roleplaying , förutom att hans planer faktiskt har en chans att lyckas och att han inte nödvändigtvis måste vara ond i sin relation mot spelarna. Huruvida han faktiskt är smart nog att lyckas väva en bra upplevelse på detta sätt kan variera.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Min spelledarstil varierar mellan "automata" och "konstnär" -- jag tycker det är jätteroligt att bygga världar och arbeta med förändringar i dem, samtidigt som jag också ser ett behov av att skapa intressanta och häftiga berättelser (och så är jag hopp-å-skrikare). Jag vet dock inte om jag förbereder mig så minutiöst inför scener, men jag brukar ha en rätt stark vision av kampanjens estetik när jag börjar spelleda. Jag är också mycket pigg på att forma kampanjen tillsammans med spelarna, helt enkelt för att det blir roligare på det viset. Jag kan nog också säga att detta mest gäller när jag känner och litar på spelarna -- i andra fall lägger jag in element av utmanare också. Det som inte alls stämmer in på mig är "den ovillige" (det är ju roligt att spelleda) och "illusionisten" (oavsett hur mycket stämningsljud och fejkpergament man lägger på uppstår ändå den bästa stämningen när alla spelare trivs, och detta innebär för oss en tolerant attityd till offsnack och många rökpauser).
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jorå, det är väl en bra lista. Det verkar inte som om du försökt framställa någon särskild spelstil i dålig dager, och det uppskattade jag. Jag gissar dock att fisktankarna anser sig ha fallit ner mellan kategorierna - deras stil kan vara den du kallar för "samberättarens", men de kan å andra sidan inte alls känna igen sig i det du skriver om att bara ha en eller två spelledarpersoner, samt att hela termen "samberättaren" kan kännas obekväm för dem. Många delar av spelandet (såsom vikten av trovärdiga konsekvenser) kan de istället dela med Automatan, fastän de å andra sidan inte alls känner igen sig i den spelvärldsdetaljnörderi som du pratar om i förklaringen till denna. Jag vet inte.

---

Själv är jag i vilket fall som helst en blandning av Utmanare och Samberättare: (Eller tja, jag växlar mellan dessa roller, men är helst inte en blandning av dessa båda på en och samma gång) Antingen förbereder jag gåtor och uppgifter som jag försöker göra precis lagom svåra för spelarna, eller så tar jag ett steg tillbaka och låter mitt spelledande helt ledas av spelarnas påhitt och av omständigheternas dramatiska struktur.

/Riz
 

Dansson

Veteran
Joined
4 Jul 2004
Messages
166
Location
Vålberg, Värmlands län
Jag är nog en blandning av Automatan och en gnutta Den Ovillige. Fast det är ju inte mot min vilja jag spelleder, jag tycker det är jäkligt kul när vi får till det, men i och med att jag föredrar köpäventyr så kommer väl den med. :gremtongue:
Speciellt Ereb Altor vi spånat rätt rejält om under vår rollspelstid.

Om jag fick vara vad jag ville skulle jag nog vilja vara mest som Berättaren fast med några inslag av Automatan och Utmanaren. Jag tycker själv att det kan bli lite stelt ibland under våra sessioner. Då kunde det vara coolt att dra en häftig monolog och peppa gruppen lite. :gremsmile:

- Dan, vill ha pipa och skägg...
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Jag vet inte om jag ser fisktankarna som en egen spelledarstil. Fisktanksbegreppet är ganska mycket vad jag tänkt med Automatan, att spelledaren bara behöver reagera med sina respektiva slp:er, organisationer, etc på vad spelarna gör. Sedan tycker jag den typen av spelledare (jag är ibland så) tenderar att snöa in sig i sina spelvärldar - ska det byggas fisktank så ska det banne mig byggas en rejäl fisktank.

/RD
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Kom på två till:

Regissören : Han drar åt berättare, men ser sin uppgift som något högre. Som regissör gör dramaturgi att det vattnas i munnen. Regissören älskar att planera, skriva långa "manus" på hur spelmötena skall gå. Han brukar ta spelarna åt sidan och försöka förklara dem hur deras karaktärer bör spelas, eller åtminstone ge hintar hela tiden för vad som borde ske. Som regissör glömmer han ibland bort att agera också, han är för upptagen med att lägga upp dramaturgin.
Simulationisten : När Illusionisten vill ha perfekt stämning vill simulationisten ha perfekt trovärdighet och realism. Oavsett vilken genre han spelleder ser han till att researcha varje liten detalj. Han kan inte hjälpa att rätta spelarna när de säger fel - och för att råda bot på detta händer det att han gör första spelmötet till en föreläsning för att lära spelarna ett och annat om livssituationen för 800-talets arabiska bönder. Simulationisten väljer antingen enorma, realistiska (?) regelsystem, eller friform. Friform väljes då simulationisten kommit till den plågsamma insikten att inga regelsystem modellerar verkligheten helt realistiskt. Han är dock mån om att friforma realistiskt, inte dramaturgiskt...

/RD
 

Tell

Hero
Joined
21 Feb 2008
Messages
1,083
För min del:

En blandning av automatan och Jambus manipulatören. Jag äälskar att sitta och spåna och göra satiriska nidbilder av vänner (och ovänner), och sedan använda dessa som personlighetsgrund för rollpersoner- det absolut roligaste är att, på den tiden jag fortfarande hade spelare, dessa inte ens kände igen karikatyrerna av sig själva - några av de andra i gruppen kunde känna igen dem, men aldrig dem själva.
 

Baldyr

Hero
Joined
19 May 2000
Messages
1,188
Location
Eskilstuna
underhållaren?

Idealet för min del skulle väl vara någonting i stil med "underhållaren", men verkligheten är nog snarare att jag placerar mig någonstans mellan "reglerare" och "simulatorist". :gremtongue:

/Baldyr, som egentligen ser själva spelandet som någonting sekundärt
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
Jag är väl mest Den ovillige och Regleraren, säg typ 25% vardera. Sedan har jag väl lite (10%) Utmanaren, Konstnären, Samberättaren, Berättaren och Illusionisten i mig också. Det är väl därför jag inte är särskilt toppbra på någon del, utan har rätt jämna spelmöten. Automatan är jag inte alls, för jag har skitsvårt för sådant. Tycker det är skittråkigt att gräva ner mig i detaljer.

Regleraren känns lite konstigt att vara, för jag gillar situationsanpassade regler och jag skapar dem för att passa min berättarstil.

/Han som gillar att variera sig och saknar en spelledarstilsbeskrivning för det

[edit] De två nya stilarna du angav passar inte in på mig.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Automatan - fast livsviktigt att det finns dramer som rullar på även när rollpersonerna inte agerar.

Regleraren - fast fullt nöjd med sessioner utan strid.

Illusionisten - musikmässigt iallafall.

Samt [trumvirvel]

Nyfikingen : vill bli underhållen av spelarna. Gillar att överraskas av spelarnas infall och är lika nyfiken som dem på vad som kommer att hända. Tenderar att ingå registrerat partnerskap med komplexa tabeller för att simulera storskaliga händelseförlopp i världen.
 

Robert Jonsson

Nothing is True. Everything is Permitted.
Joined
13 Mar 2000
Messages
5,394
Location
Örebro
Regissören, men ändå inte...

...för jag tar inte ut spelarna i enrum och säger hur de ska agera.Men för mig är storyn det viktiga och det drivande för mig (vilketi nte ögr Karaktärerna och deras utveckling oviktig på något sätt). I grund och botten vill jag berätta en intressant och nervkittlande historia - det underhåller både mig och spelarna.

Däremot har jag en gnutta av Jambus "Manipulatorn" i mig.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Automatan

Även om jag nog är mindre passiv under spel än så. Observera att det funkar ganska dåligt att kombinera automatan med spelare som inte tar några initiativ eftersom det innebär att hela kampanjen tenderar att avstanna.
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
Varför välja?

Måste man vara fast i en roll? Jag gör mitt bästa för att variera mig och anpassa min spelledarstil efter vad som skall spelas och efter gruppen. Annars blir jag en kombination av utmanare, konstnär, samberättare, automatan, berättare, illusionist... Är det inte spelledarens uppgift att vara flexibel i sånt här?

och måste protestera lite mot analysen av reglaren, de matematiker som jag spelar med är helst friformare och reglnissarna som jag stött på är inte matematiker (även om det verkar förekomma mycket itfolk bland dem). :gremlaugh:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag håller med Rising. Visst förstår jag ditt resonemang, men jag håller inte med. Framförallt är det "att spelledaren bara behöver reagera med sina respektiva slp:er, organisationer, etc på vad spelarna gör" som jag inte håller med om. En god fisktankare reagerar inte bara med sina respektive spelledarpersoner eller organisationer. Han agerar också.

Dessutom är syftet med en fisktank att ha en flexibel struktur som kan anpassa sig efter situationen, i syftet att presentera och skapa en cool och underhållande upplevelse med de andra spelarna. Det strukturtänkandet hör snarare hemma under samberättandet än under automatandet.
 

Robert Ek

Veteran
Joined
26 Sep 2000
Messages
37
Location
Sthlm
Själv är jag nog en blandning av Berättaren, Regissören och Automatan. Bästa SL:n borde ju vara Utmanaren/Berättaren/Automatan kanske?...

Analyserar jag de kampanjer jag spellett/gjort handlar det ofta om att sätta spelarna i en illusion av trygg och enkel tillvaro för att bara slå sönder det hela - Sadist kanske?

/Rob
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Jag tror att jag är lite av varje här faktsikt. Förutom då den ovilige sl:n.-..
Docl är jag tyvärr ingen sdåan där hjödar sl, uitan sl.ar hellre än bra. Är dock, tror jag iaf, en bättre spelare.
men, man lär sig efterhand att sl:a. Trro att det är en svårare konst at vara en bra sl än att det är att vara en bra spealre.
 

JonasM

Veteran
Joined
19 Jan 2002
Messages
160
Location
Stockholm
Jag är Samberättaren.

Håller dock inte med om att man skulle tendera att bara ha en eller två spelledarpersoner. Man har så många som behövs för att driva historien framåt, helt enkelt.
 
G

Guest

Guest
Utmanaren, Konstnären, Automatan, Berättaren, Illusionisten och Regleraren till ungefärligt lika propotioner, kanske överhängande Automataberättare dock, skulle vara kul om någon gjorde ett sånt där internettest på detta där man får procentvärden på alla, för jag ser inget som utesluter det andra.
 

ironman

Veteran
Joined
8 Oct 2004
Messages
35
Location
Uppsala
Re: underhållaren?

Någon form av "Underhållare" vore ju kul att vara, men jag är nog en kombination av manipulatören och automatorn, med en liten bit reglerare och berättare. Å en liten bit av de flesta andra oxå, till och med den ovillige ibland :gremsmirk:
 
Top