Nekromanti Spelledarversion och spelarversion av material

[Frippe]

Jag och en vän håller på och skriver på lite kampanjmaterial (fantasy, en stad och en del av dess omgivningar). Vi har funderat på att först skriva en spelledarversion där alla hemligheter, förklaringar och äventyrsuppslag är med. Sen plockar man bort allt "känsligt" och kvar får man ett material som spelarna kan få läsa igenom för att bekanta sig med regionen innan spel.

Tycker ni att det är onödigt arbete? Vi har funderat i banorna att SL ändå lägger till och drar ifrån till sin värld efterbehag och antagligen kommer att justera staden och omgivningarna innan spel.

Så... Vad säger ni?

 

[Sapient]

Ja, det låter som det skulle bli lite upprepning.

Jag funderade nyligen på en liknande modul, och tänkte då att första halvan (ungefärligen) ska vara öppen och ha grundläggande info som både SL och spelare har nytta av. Och den senare halvan har sånt som bara SL ska veta - för att slippa upprepa saker kan SL förutsättas ha kunskap om allt som stått i den tidigare delen.

(Lite upprepningar kan behövas ändå, för sammanhangets skull.)

SL-materialet kan också skilja sig på många andra sätt. Till exempel att personer och saker som spelarna får upptäcka efterhand - även om de inte behöver vara hemliga på grund av att de är känsliga för någon äventyrsplot - beskrivs för SL men inte i den allmänna delen. (Tex personer som spelarna kan stöta på, som är för okända för att vara "offentliga" och allmän kännedom, men som inte är mer än pittoreska detaljer i "väven"...)

 

[Lightshy]

Titta på på hur böckerna i M:UA är uppbyggda.
Problemet där är att allt är i en bok. Jag ser gärna att det finns en handout på steroider som ger spelarna allt okänsligt matrial, så de inte behöver använda boken som är för SL.

 

[Khan]

Jag tänker på MÅ0 som har delat in det i två äventyr - regelbok och SL-bok. Men i övrigt har de inte delat in någonting förutom handouts. Spelarna får en karta utan förklaringar, SL har en med en massa hänvisningar. Det tycker jag funkar väldigt bra och borde inte ge så mycket extraarbete. Det kräver ju dock att spelarna inte tittar på boken/böckerna de inte ska läsa. Det funkar fint i ett spel som handlar om att upptäcka nya platser, men kanske blir lite svårare i en stadsmiljö.

Eventuellt kan ni göra tvärtom mot vad ni tänkt från början - skriv med spelarna som målgrupp. Sedan finns ett kapitel i slutet som heter "Hemligheter" eller liknande där alla konspirationer och hemskheter presenteras.

 

[Paal]

Titta på på hur böckerna i M:UA är uppbyggda.
Problemet där är att allt är i en bok. Jag ser gärna att det finns en handout på steroider som ger spelarna allt okänsligt matrial, så de inte behöver använda boken som är för SL.

Exakt så här är Symbaroums böcker uppbyggda. Delvis samma skapare som till M:UA, så kanske inte så konstigt.

Först presenteras all allmän information om platsen, sen kommer en SL-del som fördjupar vissa saker och avslöjar vad som pågår bakom kulisserna. Sist presenteras de specifika äventyr som har kopplingar till platsen. Allt i samma bok, men tydligt uppdelat. Sen släpper de en PDF som endast innehåller den spelarvänliga allmänna delen. Mycket smidigt.

 

[Mogger]

Som en liten anekdot kan jag även berätta att just det upplägget i Pirit-modulen gav upphov till en sjukt kul kampanj. En av spelarna hade vävt in massor av grejer som omnämndes i spelardelen när han skapade sin RP, vilket innebar att hela RP:ns liv var en bluff. Det visste han så klart inte om, men det blev en massa roliga scenarion där hela RP:ns liv vändes upp och ner.

Nu går det ju att komma på sånt själv, men det har en viss charm när det sker på det här viset.

 

[krank]

Jag tycker om tanken på att ha två separata delar, och har faktiskt i ärlighetens namn inga problem med upprepningar. Eventuellt kanske man skulle kunna markera vilka delar som upprepas på något smart och subtilt sätt, så att man lättare ser vilka delar man kan skippa om man sträckläser?

(Hmmm... Med en E-bok skulle man rentav kunna göra det här dynamiskt, typ som spoiler-taggarna... Epub är ju i princip bara html+css i en zip ändå. Fast det kanske skulle göra att klåfingriga spelare fick lite för nära till att "råka" läsa hemlisar)

Å andra sidan har jag nog inte haft en spelgrupp som läser böcker eller andra dokument överhuvudtaget. Eller ja, kanske på den gamla Mutant Chroniclestiden, men i princip inte sedan dess.

Delvis OT:

Upprepning är överlag underskattat. Man kan känna att det är "slöseri", men ärligt talat är tryck såpass billigt att man gott kan "slösa" lite. (Parentetiskt är det lite därför jag funderar på varför en del spelmakare gör sina böcker så fula och svårlästa genom att trycka ut texten hela vägen in i kantgrafiken - när de bara borde kunna lägga till några sidor och få en mer luftig och typ läsbar layout, men... oh well). I spelarböckerna till D&D4 användes en del smart upprepning t.ex. för att se till att allt du behövde veta om en viss klass / ras fanns samlat på samma ställe. Jag hörde senast i veckan om någon bra OSR-modul som gjorde samma sak; upprepade t.ex. monsterstats och slumpmötestabeller så att SL slipper bläddra. Awesome.

 

[.113]

Bra inlägg av krank, bra att veta om kostnader för Andra som kanske funderar på att trycka sina egna grejer.

Jag måste nog hålla med de som tycker att upprepning inte skadar. Själv har jag gärna en del för spelare som man kan läsa med Lagom mängd info, så man kan få sig en viss känsla eller allmänbildning.

Om vissa olika sällskap nämns, vi säger vishetens sällskap, får det gärna vara uppdelat även det.

Alltså I spelardelen får man info om lite allmänt, där nämns också vishetens sällskap som gör mycket för allmänheten. Lite kort info om det är helt ok.

Sen kommer ett stycke om just dem, I en SL del, där man får den infon man behöver om sällskapet som också innefattar lite ritualer och seder, lite hyschpysch som allmänheten inte behöver veta men som krävs om man ska spela en sån.

Sen kommer alla dirty secrets I en djupare SL del där man får veta att översteprästinnan bundit en demon under templet, och annat som man inte borde veta förrän man bevisat sig inom sällskapet.
Eventuellt kan man ha med en annan del där det istället bara är plothooks som att det ryktas att det Finns en mörk hemlighet under templet men att översteprästinnan vägrar svara på frågor om det. Eller kanske att alla som frågar om det försvinner.

 

[da_bohz]

Jag har inte själv testat det eller ens sett det i något tidigare rollspel, men skulle det kunna funka med hyperlänkar i spelartexten som går till en spelledartext där SL kan läsa mer? Detta blir givetvis lite klurigare i fysiskt format, men man skulle kunna köra på små rutor i marginalen som talar om att det finns mer info att läsa för SL, samt var hen kan läsa detta.

 

[Girighet]

Deadlands har också något liknade, böckerna är indelade i 3 delar. Första "Posse Territory får alla läsa och där är ofta alla platsbeskrivningar och viktiga händelser i världen. Nästa är "No man's land" som spelare kan få läsa med speciellt godkännande, kan tex vara "magi" och annat som inte alla känner till men som spelare kan spela. Denna kategorin är oftast med i regelböckerna men inte lite ofta i olika kampanjböcker. Den sista är "Marshal's handbook" som är endast för SL och har kompletterande hemlig info till det som står under de andra delarna.
Jag tycker detta är ett riktigt smidigt sätt att lägga upp böckerna på eftersom det innebär att jag kan ge böckerna till mina spelare och de vet vad de får läsa.

 

[Sapient]

Jo, repetition är viktigt det håller jag med om. Men den bör nog, tror jag, vara mer genomarbetad. Jag kanske överreagerar - men jag tänker att metoden att först skriva om allt och därefter "plockar man bort allt känsligt" lätt känns ospännande och i värsta fall leder till att SL inte läser de delar hen (antagligen) känner igen och tycker sig ha läst tidigare - och därför missar det extra.

Jag brukar sträva efter att skriva en gång till - därför att det kräver åtminstone en extra omgång tänkande också. Att vända och vrida på stoffet, försöka kondensera det och fundera över vad i det som behöver upprepas, är nyttigt. Det är då lättare att komma på att shit, det här funkar ju inte/håller inte ihop.

Sen, som sagt, kan det också vara enklare att komma på helt nya saker - sådant som inte behöver antydas för spelarna, men som bidrar till känslan av att det finns mer djup, "mer att hämta" genom att undersöka världen, än bara fylla på med lite hemligheter i de delar som spelarna vet om. Den skillnaden kanske aldrig märks, iaf inte tydligt - inte om det är en SL som också är van vid att improvisera och göra moduler till sina genom att lägga till. Men den kan ju hjälpa en SL som inte är så erfaren att skapa bra saker genom att bjussa på en massa extramaterial som inte nödvändigtvis behöver vara "hemligt", men bara finns där för att upptäckas.

 

[Frippe]

Tack för massor med tankeväckande respons!

Något som jag inte riktigt hänger med i är det angående upprepningar. Om ett dokument är till för spelarna och ett dokument är till för spelledaren så blir det ju ingen upprepningsläsning? Om nu inte SL promt vill lusläsa igenom spelarversionen också.

För tydlighetens skulle så skulle vi ju kunna markera i spelledarversionen (som föreslogs ovan) vad som finns med i spelarversionen. Så man slipper situationer som:

SL : Ni närmar er Svartön och ni ser hur elden redan brinner i toppen på Onda Magikerns fyrtorn.

Spelare: Onda Magikern? Vem?

SL: Onda Magikern, som har kontrollen över guldgruvan under ön.

Spelare: Vilken guldgruva?

 

[.113]

Jag tänker att vi snackar om att t.ex I en del, alltså den så kallade spelardelen, har vi med t.ex vi säger staden Argius som är en stor Stad fylld med.. Ja storstadssaker. Den nämner också hamnstaden Hambit, som är fylld av handel. Skillnaden är att Argius styrs av de fem kaligulorna som är lite mystiska.
Hambit är en helt vanlig handelsstad som så klart ändå måste nämnas för den Finns, men den har inga uppenbara mystiska grejer. Varför ska då Hambit stå med både I SL delen och I spelardelen? Det är upprepning I onödan.

Att å Andra sidan I spelledardelen bara plötsligt nämna de fem kaligulorna skulle dels leda till extra jobb för spelledaren och dels viss förvirring. Här är det alltså lämpligt att åter nämna staden Argius där de håller till men gå in på mer info om dem osv.
Sådan upprepning är bra för den förtydligar och förenklar.

Men som sapient var inte på tror jag inte man tänker att det ska vara copy paste och sen lite klipp på de mystiska bitarna, utan man skriver båda delarna för sig (eller så tolkade jag det iaf).

Jag kanske svamlat lite. Jag är trött. Sorry ????

 

[Sapient]

Om ett dokument är till för spelarna och ett dokument är till för spelledaren så blir det ju ingen upprepningsläsning? Om nu inte SL promt vill lusläsa igenom spelarversionen också.

Tja, det kan kanske funka - jag är ovan vid att hantera så pass separata dokument. Men det är väl förmodligen lättare med digital distribution, förstås.

Som flera varit inne på exempel på när det gäller tryckt material, så kan det ju handla om olika avdelningar i samma bok/häfte eller olika böcker till spel/världar/äventyr. I många sådana fall är det ju en förutsättning att läsa "från början", för SL - alltså med det öppna materialet. Men som sagt, med en hel digital distribution finns det kanske ingen anledning att tänka så.

 

[Frippe]

Vi hade väl tänkt att släppa det som vi knåpat ihop som ett par pdf-er här på rollspel.nu, inga trycksaker et.c.

Om man skulle gör som i min exempelbild: http://i.imgur.com/GDbcOkF.png

Texten i spelardelen utgår ifrån den fylligare spelledartexten men är strippad på känsligt material, hemligheter och äventyrsuppslag, samt är nedkortad och omarbetad.

I spelledarversionen finns exakt samma text från spelarverisionen med. I en gråtonad ruta, så att SL kan se vad spelarna förmodas veta.
Om en företeelse inte alls finns med i spelardelen så står det t.ex. "Ninjariddarorden Blå Facklan finns ej beskriven i spelardelen" eller liknande i den grå rutan.

 

[DanielSchenström]

Så... Vad säger ni?

Jag säger att jag tycker det är en jättebra idé. Både som spelare och spelledare gillar jag att sätta mig in i en värld så att det är lätt för mig att förmedla eller passa in i världen. Ju mer man kan forma den till varje spelares rollperson, desto bättre.

Två exempel där jag själv använt det är mina 2 senaste D&D-kampanjer. I den första är alla studenter i en storstad. Där skrev jag först en spelarguide där tanken är att alla ska få den kompletta när kampanjen är slut. Men i början fick de en version baserat på i vilket kvarter de växt upp och deras bakgrund. Det innebar att alla fick olika kartor över staden med stora svarta områden, och att de som inte varit i ett visst kvarter inte fick beskrivningar bortom det alla kan tänkas veta.
I den andra fick de en delad kontinentkarta och spelarguide men de fick via epost den extra information de hade baserat på deras hemland.

 

[Frippe]

Tack för bra feedback! Smart upplägg i din kampanj där med utvald information beroende på bakgrund. Då får man ju extra dynamik och skillnad mellan rollpersonerna gratis.

 

[Jocke]

Min upplevelse av min egen spelgrupp är att spelare är extremt ovilliga att läsa på om världen inför rollspelande, jag har till och med själv vart den ovillige vid mer än ett tillfälle.

 

[Rangertheman]

Min upplevelse av min egen spelgrupp är att spelare är extremt ovilliga att läsa på om världen inför rollspelande, jag har till och med själv vart den ovillige vid mer än ett tillfälle.

Ja, tyvärr tycks de flesta spelare vilja komma och sätta sig vid dukat bord, helt utan några egna förberedelser. Lite synd eftersom jag tror att man har större utbyte av äventyren med viss kännedom om området och historian. Men, men...det är nog inte mycket att göra åt.

 

[Zire]

Problemet är ju också att man oftast måste anpassa sig efter den minst ambitiöse. Men ett alternativ är att låta spelarna vara med och bygga upp världen kring rollpersonerna. Det ökar både deras kunskap och engagemang.

Men frågan var om det är en bra idé att separera, och för min del hade jag framför allt gillat det om det handlade mer om inspiration. Skriver man det mer dunkelt, säljande och från grodperspektiv för spelarna och sedan lite mer matigt ("spoilande") ovanifrån perspektiv och lite mindre dunkelt och säljande för spelledaren, men ändå med tanken att inspirera snarare än att rabbla fakta så tror jag att det är en bra idé.