Nekromanti Spelstilar

[aknaton]

Vill bara säga att inläggen om föredragna spelstilar är mkt intressanta.

Det jag känner att man kan ta med sig från dessa är att vi har väldigt olika syn på saker. Jag tror det dock är bra att man själv vet vad man vill och inte vill.

Sedan krockar ju alltid ens egna preferenser när man kommer till en verklig spelgrupp. Man får kompromissa.

Just nu spelar jag D&D 5e med färdiga kampanjer på ett mkt traditionellt sätt. Inte alls min tekopp. Men jag har riktigt kul ändå.

 

[2097]

Jag känner mig lite dissad av den trenden! T_T
Men förhoppningsvis kommer det komma något gott ur dom trådarna <3

 

[luddwig]

Eftersom rollspel är en gruppaktivitet får man vara beredd att kompromissa. Jag värvade till exempel en ny spelare till min grupp för ungefär ett år sedan. Den spelaren gillar egentligen detaljerade regler och strider med många taktiska val, och vi spelar inte sådana spel. Efter att ha pratat igenom det hela började han ändå spela med oss och det har funkat bra. Spelet innehåller tillräckligt många andra moment som han tycker är roliga, och när det kommer till strid kan de taktiska aspekterna ofta lösas med OSR:iga bedömningar. Sedan finns det förstås gränser för hur mycket man kan kompromissa innan det roliga försvinner. Där tycker jag att Fummelpodden-gänget imponerar som lyckas spela tillsammans trots att de har så olika preferenser. Själv är jag mycket mer kräsen, eller kanske bortskämd med att få spela med hyfsat likasinnade.

 

[entomophobiac]

Min känsla av att läsa andras preferenser är mest, “jag vill prova det med!” Hur starka åsikter jag än må ha om mitt egna skrivande och spelledande.

 

[Rickard]

Jag kompromissar inte längre med vad jag vill spela. Jag anser att man inte ska behöva försöka pressa in alla spelstilar i en grupp eller ens försöka för det blir bara halvkul för alla istället för helkul för en del. Det är lite som att försöka pracka in rollgestaltning i schack. Spela schack istället för vad det är och försök ha kul med det.

Jag står gärna över om det är något jag anser att jag inte tror jag kommer tycka är kul. Däremot är jag väldigt nyfiken på att testa nya saker i kombination med att jag har väldigt många preferenser, så egentligen står jag inte över många saker i praktiken. Vad gäller andra spelare när jag är spelledare så förklarar jag vad som är kul med spelet. Sedan får de välja om de tycker det är kul eller inte. Jag tänker inte slänga in saker bara för att de ska tycka det är extra kul.

 

[Zire]

Jag känner mig lite dissad av den trenden! T_T

Att folk beskriver hur de gillar att spela? De flesta som har gjort det spelar väl inte i din spelgrupp?

Sedan krockar ju alltid ens egna preferenser när man kommer till en verklig spelgrupp. Man får kompromissa.

Det här är så rätt. Även fast jag har ett eller flera favoritsätt att spela, så är det inte säker att det är det föredragna när man kör med en specifik grupp. Kompromissen kan ibland vara "vi kör som ni brukar, jag hänger på", och det är ofta både väldigt lärorikt och kul.

 

[Mogger]

Tycker också att det är väldigt tydligt att alla preferenser och tekniker tycks handla om att lösa problem. Och i många fall delar man inte de problemen och då blir lösningen bara ett slags hinder. Det som i min värld är objektivt sant, gott och rätt är ett farthinder för någon annan. Det är en ganska god sak att ta med sig.

 

[Feuflux]

Jag känner mig lite dissad av den trenden! T_T
Men förhoppningsvis kommer det komma något gott ur dom trådarna <3

Tycker verkligen inte du ska känna dig dissad på något sätt!

Tycker det kommer massa gott ur de här trådarna (svårt att mäta och kvantifiera förstås). Jag läser och tar in och får mer kunskap, även om en del av kunskapen är "såhär vill jag inte spela". Så för varje sådan här tråd blir jag bättre och bättre förberedd för att bygga mitt egna ultimata spelpass.

Likt entomophobiac så känner jag ofta "det här skulle vara kul att prova", kanske bara en gång för att stämma av att det inte passade mig, men att det skulle vara lärorikt. Har inte så mycket starka åsikter själv så det är alltid fascinerande att se andras åsikter av typen "att gör sådär är FEL", "den DÄR lilla aspekten av rollspel är det som gör utövandet BRA" eller vad det nu är, och så blir jag påmind om hur olika vi är.

 

[2097]

Att folk beskriver hur de gillar att spela? De flesta som har gjort det spelar väl inte i din spelgrupp?

Det är urbra att dom här trådarna om spelstil har kommit. Men ifrån mitt diviga perspektiv ser jag blorb-modellen som mycket mer än bara en spelstil! #ego2097

Spelstilarna som började postas var preferenser såsom jag vill ha mänskligt drama, jag gillar att använda rutpapper, jag gillar att lösa mysterier, jag gillar att utforska relationer, jag gillar när det är mycket orcher, jag gillar att det är science fiction, jag gillar skräck.

Ja, jo, allt det är bra… blorb är bara en världsomvälvande teknik för att göra rollspelen verkliga T_T
Det kändes lite förminskande av den att förpassa den till en preferens, till tycke och smak!

Nu bränner jag väl av ännu mer broar med mina diva-later! Skulle inte ha sagt nåt från första början men nu när jag väl sagt hur jag kände mig är det bättre att jag förklarar helt I guess!

 

[Zire]

Ja, jo, allt det är bra… blorb är bara en världsomvälvande teknik för att göra rollspelen verkliga T_T
Det kändes lite förminskande av den att förpassa den till en preferens, till tycke och smak!

Fast du har ju beskrivit att ni körde väldigt dysfunktionellt i 20 år, det är inte säkert att det är så världsomvälvande för andra, och att blorben då mer bara blir en preferens för hur man kan spela rollspel.

 

[2097]

Håller inte med. Den är helt nödvändig.

 

[Zire]

Håller inte med. Den är helt nödvändig.

För vad?

 

[luddwig]

Vad är en spelstil om inte ett paket med preferenser? Och vad är blobben om inte ett paket med preferenser?

 

[Ram]

Jag njuter av så gott som alla spelstilar även om jag har några favoriter. Min stil nuförtiden tiden grundläggs i det inledande snacket, det sociala kontraktet. Vad spelar vi, vad är i fokus, vilka tidsramar har vi. Sedan kan det vara Pulp, relationer, noir, dungeon crawl, scinfi, space opera, kampanjer med fokus/inslag av rollpersonsförbättring eller vad det nu må vara.

Jag är dock lik Rickard i tankarna. Jag spelar slöjan mellanmjölk/blandningar av fokus. Ibland går det bra, men ofta blir det just lite av en gegga. Då spelar jag hellre fokuserade kortkampanjer av de ena eller andra aspekterna av spelande.

 

[Ram]

Det är urbra att dom här trådarna om spelstil har kommit. Men ifrån mitt diviga perspektiv ser jag blorb-modellen som mycket mer än bara en spelstil! #ego2097

Spelstilarna som började postas var preferenser såsom jag vill ha mänskligt drama, jag gillar att använda rutpapper, jag gillar att lösa mysterier, jag gillar att utforska relationer, jag gillar när det är mycket orcher, jag gillar att det är science fiction, jag gillar skräck.

Ja, jo, allt det är bra… blorb är bara en världsomvälvande teknik för att göra rollspelen verkliga T_T
Det kändes lite förminskande av den att förpassa den till en preferens, till tycke och smak!

Nu bränner jag väl av ännu mer broar med mina diva-later! Skulle inte ha sagt nåt från första början men nu när jag väl sagt hur jag kände mig är det bättre att jag förklarar helt I guess!

Jag tror du har mycket kvar att berätta om blorb. De sakerna som du berättat hittills har inte fullt förmedlat den världsomvälvande tekniken. Jag har läst ”preppa för alla alternativ så preppen (fakta, tabeller och regler) kan svara på så mycket som möjligt” och ”beskriv platser och öppna scenarion” samt ”förmedla den opartiskt”.

 

[krank]

Håller inte med. Den är helt nödvändig.

Jag tänker att det verkar som att blorben fyller ett behov du haft under lång tid, och att det därför för dig är extremt tillfredsställande att ha hittat den.

Utan att vilja minska din upplevelse så tycker jag att jag känner igen hur till exempel en del forgeiter uttryckte sig när de precis upptäckt forge och dramaspelande. De beskrev också att något skavt och funkat dåligt i deras tidigare traditionella spelande. Att det nya var fantastiskt. "Var har du varit hela mitt liv?"

Och under några år var det svårt att diskutera något annat än det nya med dem. För att för dem var det nya det bästa som hänt dem och det färgade alla deras upplevelser och diskussioner. Under lång tid upplevde jag att det var svårt att ställa den fråga på det här forumet utan att forge-filosofin framfördes som Svaret på frågan.

Och jag förstår den entusiasmen.

(EDIT: Förtydligande: Jag tycker alltså inte att det är det minsta jobbigt att du pratar mycket om blorb just nu. Om inte annat är du en person, medan de forge-nyfrälsta var flera. Hade de bara varit en eller två så hade det nog inte varit så jobbigt det heller)

Jag vill på inget sätt ta ifrån dig din upplevelse av hur fantastiskt mycket bättre blorbigt spelande funkar för dig, jämfört med de sätt du spelat på tidigare. Jag är väldigt glad över att du hittat ett sätt att tänka kring rollspel och att spela rollspel som låter dig spela utan att känna att något skaver. Och jag är också väldigt glad över att du varit så bra på att formulera dig kring blorben i olika trådar här; jag känner inte själv att blorben löser några problem jag upplevt att jag haft, och de krav blorben ställer på mig som SL känner jag mig inte förmögen att leva upp till, men det är icke desto mindre inspirerande och intressant att läsa om.

Jag tänker att blorben är helt nödvändig. För dig, och för andra som upplevt att samma saker skaver, och som har samma kapacitet som dig vad gäller det blorben kräver. Nödvändighet, tänker jag, måste alltid ställs i relation till ett behov. Det finns ingenting som är "objektivt nödvändigt". Syre är nödvändigt om man har behov av syre för att överleva. Så om man delar dina behov… Ja, då är blorben nödvändig.

 

[Jocke]

Joakimsk spelledarstil: steg 1. Håll käften tills spelarna blir tysta. 2. Fråga "Så.. vad gör ni?" gå tillbaka till steg 1.

 

[Flanellkatt]

Narrativism/Story Now var hur Ron Edwards gillade att spela - men han försökte ringa in något mer än "såhär spelar jag" med de begreppen. Samma gäller ju 2097 och blorben. Det är därför alla dessa intressanta "såhär gillar jag att spela"-trådar ändå blir lite konstiga när de jämförs mot blorb.

 

[Rymdhamster]

Narrativism/Story Now var hur Ron Edwards gillade att spela - men han försökte ringa in något mer än "såhär spelar jag" med de begreppen. Samma gäller ju 2097 och blorben. Det är därför alla dessa intressanta "såhär gillar jag att spela"-trådar ändå blir lite konstiga när de jämförs mot blorb.

Medhåll. De kan vara intressanta, men av lite andra anledningar.

Det är på nått sätt som att jämföra en tråd om rollspelet DnD med trådar om hur respektive spelgrupp tycker om att spela DnD.

 

[2097]

För vad?

vad är blorben om inte ett paket med preferenser?

Ett sätt att göra rollspelet verkligt och göra rollspel till saker som händer snarare än saker som i en berättelse.

Jag tror du har mycket kvar att berätta om blorb. De sakerna som du berättat hittills har inte fullt förmedlat den världsomvälvande tekniken.

Det kanske är så, Ram, att du redan spelar mycket nära blorb och därför känns det svårt att se vad som är annorlunda?

Vilket antingen placerar dig i “good enough”–kategorin dvs att du for all intents and purposes redan blorbar, eller placerar dig i “so close but yet so far”–kategorin, att gå 1% oblorb till 0% oblorb skulle ge spelet en sån skärpa, en sån klarhet, en sån soliditet men eftersom ändringen är så liten känns det svårt att “hitta” den innan jag har berättat mer?

Men jag håller också med om att det fortfarande finns mycket att utforska kring the life-changing magic of blorb!

Sen på nästa sida hade vi lite liknelser mellan forge-revolutionen och blorb-revolutionen. Underbara inlägg av Krank, Flanellis och Rymdis. Ja på många sätt är ju blorb ett anti-Forge. Ett totalt falsifierande av Forge-idéer som “no myth” och “closet language theorem” och “shared-4 imagined space” och “zilchplay” och “mere exploration” och “addressing the premise”.

Men likheten är ambitionsnivån.

Och, tyvärr, också pretentionsnivån och töntighetsnivån! Jag är, eller har iaf potentialen att bli, minst lika jobbig som Ron Edwards!

Jag vill totalt revolutionera vad rollspel är eller kan bli.

Och som många pekat ut så är idéerna inte helt nya utan är på många sätt en återgång till tidernas begynnelse. Ska palla att läsa den där Playing at the World nån gång… Jag var “late to the party” när det gäller OSR men sen blev jag som en som har slutat röka—totalt olidligt överdrivet renlärig!