Olika modeller
Det finns lite olika indelningar eller axlar, beroende på de olika mekanismer man använder.
Fyller på eller tömmer ur
Den mest grundläggande skillnaden är om man
får skada eller om man
blir av med livskraft. Drakar och Demoner och de flesta kroppspoängsystem har ett system av den senare sorten, medan Eon har ett av den senare sorten.
En del system blandar till och med. Jag har sett kroppspoängssystem (tömmer ur livskraft) där man får blodförlust ("fyller på" blodförlust, hur nu det är möjligt).
Suger upp skada eller tål skada
Nästa fråga är vad som händer om man får skada. Suger man upp den eller låter man bli att dö? För att illustrera, i Eon så får man mer skada, och där slår man för att låta bli att dö. Det är det senare fallet: man tål skada. I Storyteller så får man en mängd skada, varefter man slår sitt soak-slag och minskar mängd skada. Det är det förra fallet: man suger upp skada.
De flesta system är av sorten att man tål skada.
Kumulativa eller separata skador
Vi har frågan om huruvida skadan behandlas som klump eller separat. Det vill säga, är enda effekten av en svår skada att mängden däng ökar från 4 till 12, eller har jag numera en lätt och en svår skada? Det här kan tyckas vara lätt, men problemet uppstår när man frågar sig vad som händer om man får fler svåra skador. Har jag alltid X svåra skador, eller kommer de så smånginom att uppgraderas till en kritisk skada? Om det senare gäller så har jag faktiskt kumulativa skador, om än väl maskerade. Om jag fortsätter att ha X svåra skador, oavsett hur många de är, så är det separata skador.
T10-systemet har separata skador. Jag kan ha femtielva miljoner lätta skador, och det enda som händer är att jag blir snurrigare i bollen. En lätt skada från en tandpetare är bara en lätt skada till. DoD har kumulativa skador. Man mår sämre för varje poäng man får, och det sista poänget från tandpetaren dödar mig.
Lurifaxar är till exempel Eon och Kult. Kult har skadenivåer och tycks vid första anblicken vara separata skador. Kruxet är att de ackumuleras: ett antal Lätta Sår blir ett Allvarligt Sår, så Kult är faktiskt ett kumulativt system. Eon är också en lurifax: får jag ett poäng Trauma till så läggs det på de tidigare. Det är ju först på grund av dödsslaget som man dör. Jag tror att jag personligen bedömer Eon till att vara ett kumulativt system, eftersom det där poänget Trauma kan döda om dödsslaget misslyckas, till skillnad från Västmark där en lätt skada är en lätt skada till. Men det är ett gränsfall, och det finns fullgoda argument för den andra tolkningen också.
Detaljerad eller grov skala
T10-systemet har en väldigt grov skala. Det finns bara skråmor, lätta skador, allvarliga skador och dödliga skador (i Andra Imperiet dessutom kritiska skador, mellan allvarliga och dödliga skador). Det är fyra, eventuellt fem, steg.
Dungeons&Dragons har, när man har jobbat upp sig ett antal nivåer, en jefligt detaljerad skada. Varje poäng däng kan motsvara så lite som procent av ens hälsa.
Åsså ska vi inte nämna World of Synnibarr...
Dödligt eller icke-dödligt
Det är det här som de första tittar på, vilket jag tycker är lite lustigt. Systemet bakom är liksom inte intressant. Valen är rätt så uppenbara: antingen är man död eller så är man det inte.
Eller egentligen inte: Dungeons&Dragons är ju ökänt för att vara ett icke-dödligt system, men sen slänger någon in ärkehöglevelmonster som till och med kan dräpa en tjugonde levelns ärkehjälte utrustad med svärdet Alldräper +40 med i medel två slag och en fireball. Och är man en lågnivåkaraktär så räcker det med att någon stirrar elakt på en så dör man. Samtidigt sitter folk och har ångest över att kommendörkapten Sinclair i Babylon 5 d20 "bara" tål två till tre skott med en PPG (när det i serien räcker med en välriktad träff, till och med på Sinclair).
Samtidigt har vi folk som gnäller över att man i Eon kan dö av en tandpetare och tycker att det är för ärkegrisigt, men trots det så har rollpersoner överlevt både en och femton svärdssmällar genom att mängden Trauma varit låg. Och till och med i riddarromantiska Västmark så är det inga större problem för ens sturske hjälte att få en smäll så att man blir sängliggande i sex veckor eller mer.
Vad jag tror att vi kan tala om är "normalskadespann": hur stort är det spann av möjliga skador som kan orsakas av ett typiskt normalvapen i världen på en typisk oskadad rollperson? Om spannet sträcker sig hela vägen från skråma till dödande så får man nog betrakta systemet som dödligt, men om spannet inte når så långt så är det inte dödligt. Ur den synvinkeln så blir Eon och T10-systemet dödliga, Drakar&Demoner utan träffområden är det inte och med träffområden är det nästan, och Dungeons&Dragons är det på låga levlar men inte på höga. Sen kan man ju fråga sig om ett normalvapen är särskilt normalt på högre levlar, men det råttboet får någon annan ta.
Tillval: Sekundära effekter eller inte
Förutom att man dör så småningom så kan skada ge sekundära effekter, eller inte. Drakar&Demoner ger inga sekundära effekter (utom på 0 och 1 KP, vill jag minnas). Eon och T10 ger sekundära effekter i form av ökade svårigheter.
) vinna direkt, eller uppnå nåt annat lattjo. Då svårighetsgraden för Tricket bestäms av hur mycket Läge motståndaren har kvar, så har vi både ett abstrakt poängräknande och ett "förlora-slag". (Fast det är inte försvararen som slår det) En liknande mekanik hittar vi i 
)