Nekromanti Speltimmen v12 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Jag spelade 11th Hour, uppföljaren till 7th Guest, i en timme. Ungefär tjugo av dem gick åt till att kolla på introt. Sedan lade jag 35 till på att inte klara av det första pusslet man stöter på. Sedan lade jag ytterligare sju minuter på att inte klara av det andra pusslet.

Likt första spelet kan man inte skippa animationer. Likt första spelet består det av pussel; svårare den här gången. Men det är SVGA i varje fall. Eller något liknande. Och högre framerate. Och snabbare överlag; förflyttning är inte alls lika segt längre.

Filmsekvenserna är klassisk "halva höjden uppskalat till hela höjden med varannan linje svart. Skådespeleriet ligger närmare Phantasmagoria, dvs dåligt och nu inte ens teatraliskt. Det känns som att de försöker göra riktig skräck. Om det är fallet misslyckas de totalt.

BETYG: 80

 

[Jocke]

jag har spelat åtskilligt av Cities:Skylines.
Det är typ som SimCity 2000, men handlar mer om trafik än om resten av stadsplaneringen. Får du till dina på och avfarter från motorvägen så är mycket löst.
Det är lagom snyggt och går lagom fort på alla tre hastigheterna.
Det kunde dock få vara lite roligare, på något sett. det verkar inte finnas disasters eller nått sånt. 4 av 5

 

[Max Raven]

Jag testade Nosgoth igår.

I korthet: Människor i Legacy of Kain efter denne skapade vampyrrike gör uppror, vampyr"jägare" vs vampyrer i Free to Play. Människor springer runt med avståndsvapen och kraftfulla specialare, vampyrer kan klättra på väggar och har sina egna krafter.

Alla klanerna finns med, inklusive Raziels (med vingar) så uppenbarligen är de lite flexibla med canon.

Spelmässigt är det ok. Inte bättre än annat i genren, men inte dåligt. Det enda läget som finns är deathmatch, antingen för nya eller för alla spelare, 4vs4 vilket ger tomma kartor. Det finns en viss asymmetri i spelet med hur man spelar - vilket låter okej, i och med att man byter lag efter första halvan. Men det är bara att inse: Vampyrerna är jäkligt överlägsna. För att man ska vinna som människor måste man samarbeta, fokusera eld på enskilda vampyrer, vräka iväg specialare o s v. En vampyr, å andra sidan, kan springa in och döda två eller tre människor om de står nära varandra, förvisso med lite tur (om inte alla skjuter på denne eller om man kör tankvampyren). Det hjälper inte att människor i princip måste använda specialare för den där extra eggen, och att man kan skada sig själv med sina egna AoE-attacker. AoE-attacker som skadar en själv mot motståndare som är mobila och grymma/vill in i närstrid? Jotack, det känns trevligt och balanserat. Jag har varit med om att människolaget späkat vampyrer med bra taktik och gruppsammanhållning, men det är samma lag som rullar över motståndarlaget totalt som vampyrer.

Att enda läget är Deathmatch, att det finns två kartor och typ ingen storyline i ett Legacy of Kain-spel... Nej, det här är okej men inte mer. Jag kanske återvänder till det längre fram om det blir mer att ta på och kompisar visar sig entusiastiska, men jag misstänker att Call of Honorfield-spelen är bättre. Jag kommer nog köra lite Guild Wars 2 istället för mina online-behov.

Jag har också spelat Edna & Harvey: Harvey's New Eyes, vilket jag tidigare bara börjat på. Det är väldigt... svart humor. I slutet av förra spelet fick man ett val, efter att man fått reda på sanningen bakom ens fars mordanklagelse (och en hög med folk dog i en mörk twist efter man flytt från dårhuset). Edna tog alternativet där hon fortsatte som bortsprungen galning, men Dr Marcel verkar inte ha gett upp. Istället för Edna spelar man dock... Lilli. En talhämmad liten flicka som utför uppgifter vilka tenderar att ha dödligt utfall. Hennes bästa kompis på klostret heter Edna och en dag dyker Dr Marcel upp...

Spelet känns mörkare än det förra, men å andra sidan försöker man inte fly från ett dårhus, så det är alltid en ljuspunkt i sammanhanget. Samtidigt är det snyggare än det förra, utan buggar för den engelska versionen, vilket är trevligt.

Det är ett äventyrsspel, äventyrsspel är som kattmynta för mig. Jag lär avsluta det här spelet idag.

 

[Vimes]

Eftersom jag varit hemma med förkylning har jag hunnit spela spel. Det blev Quake III Arena. Den här typen av deathmatch-FPS:er görs inte längre (tror jag), men det är en genre som ligger mig varmt om hjärtat. Någon gång på det glada nittiotalet (typ 97 kanske) satt jag och nötte så jävla mycket Quake I mot reaperbots för att kunna roflstompa mina motståndare nästa gång det blev LAN. Quake III har jag spelat förhållandevis mindre, men tillräckligt mycket för att känna mig hemma. Jag gillar det sportiga och totalt overkliga i DM-Quake (Unreal Tournament är en annan gammal favorit). Takterna sitter i! Visst sumpar jag några rocket jumps och tajmar inte quaden perfekt, men håller undan bra även mot svårare bottar. Rocket launchern är fortfarande favoritvapnet (även om den är betydligt svagare i Quake III än vad gamla "stocken" var i Quake I), det enda jag egentligen direkt ogillar är att man inte har någon yxa i Quake III. Känns som en dum miss av id Software.

 

[Max Raven]

Quake III var lite olägligt för mig - jag var visserligen inte stor Quake-spelare, men vid Quake III vill jag minnas att jag hade gått vidare med först Jedi Knight och sedan... Counterstrike.

Och nu sitter vi här, med påtvingade deathmatches på 4vs4. I do not approve.

 

[krank]

Jag hade redan fått avsmak inför PvP-spelande överhuvudtaget genom otaliga Quakematcher, så när Q3 kom var jag mest arg över att det saknade singleplayerkampanj.

Q2 fo' lyfe!

 

[Max Raven]

Edna & Harvey: Harvey's New Eyes avklarat, för övrigt.

Kommer troligen försöka avsluta NewGame+ på Transistor härnäst (och skippa achievement-joxxet, jag har bestämt mig för att jag inte har lust med sånt).

Därefter blir det nog nyinförskaffade Crysis. Får se.

 

[Max Raven]

Jag hade redan fått avsmak inför PvP-spelande överhuvudtaget genom otaliga Quakematcher, så när Q3 kom var jag mest arg över att det saknade singleplayerkampanj.

Q2 fo' lyfe!

Quake 2s singleplayerkampanj minns jag att jag gillade, det lilla jag spelade av den. Spelade aldrig multi p Q2 dock.

 

[krank]

Spelade aldrig multi p Q2 dock.

Jag spelade litegrann, mest mot bottar. Det var mycket roligare att fippla med botinställningarna än att faktiskt spela. Det tyckte jag å andra sidan i Q1 också.

 

[krank]

Jag har spelat en timme NaissenceE. Det har jag spelat förut så det räknas inte riktigt. Men jag fick börja om, för dess påstådda cloud saves tycks inte... vara.

Nå, man går runt i en mestadels minimalistisk värld byggd av olika geometriska former. Ljussättningen och den märkliga musiken skapar en väldans skum stämning. Och så är det lite halvenkla hoppussel och så. Men mest är det utforskande som gäller.

Spelet är vansinnigt snyggt. VANSINNIGT snyggt. Tydlig och enhetlig estetisk känsla och ruskigt bra ljussättning som sagt. Jag gillar att det generellt inte känns som att världen finns där för en. Faktum är att den oftast inte ens känns människoanpassad. Det är för stort eller för trångt. Och så plötsligt inser man att man står i en strippklubb. Och sen blir det konstigt igen. Det här mötet mellan enstaka (övergivna) tydligt människoskapade inslag med en i allmänhet stark känsla av främmandeskap gör en del intressanta saker med mig. Jag gillar det. Det enda som egentligen bryter illusionen av att världen inte finns där för en är väl pusslen, men det kan jag köpa. Det är svårt att ha en värld som inte bryr sig om en men där man ska kunna lösa pussel.

Jag har förresten ingen aning alls om var man är. Jag vet att man spelar en tjej som är... "vilse". Mer än så... Nope. Det kan lika gärna vara ett döende psyke som ett specialanpassat helvete eller en gigantisk dysonsfär eller ett jättestort torn eller...

BETYG: 95

KOLLA PÅ DET!

 

[Max Raven]

Jag har förresten ingen aning alls om var man är. Jag vet att man spelar en tjej som är... "vilse". Mer än så... Nope. Det kan lika gärna vara ett döende psyke som ett specialanpassat helvete eller en gigantisk dysonsfär eller ett jättestort torn eller...

Typ så här?

 

[krank]

Typ så här?

Ja. Vad gäller miljöer ligger Blame närmast, det är typ den känslan jag får när jag spelar. Vilket är awesome.

 

[krank]

Jag spelade nu lite drygt en timme av Adam's Venture Episode 1: The Search for the Lost Eden.

Screenshots

Man spelar en oerhört jävla obehaglig sexist som heter Adam och har en ful mössa. Han har hittat Edens lustgård och fått finansiering för att åka dit och rota lite. Med sig har han tjejen Evelyn (Adam - Eve - Eden, ni fattar...) vars funktion mest är att vara gnällig, ta emot Adams taffliga sexistiska skämt och oroa sig för honom.

Alla är helt sjukt stelt animerade. Modelleringen ser ut att ha några år på nacken, vilket passar halvdåligt ihop med Unreal Engines fräsiga atmosfäreffekter som de sannerligen inte sparat på.

Spelet tycks vara väldigt... kristet. Inte bara iom adam - eve - eden, utan också att pusslen till exempel kan handla om att visa att man kan vissa bibelcitat.

Såatte... Finns det nåt bra mere rå? Jo, för att vara en uppenbar icke-AAA-produkt gjord åtminstone delvis som något slags kristen edutainment så märks det att spelet skapats av folk som lagt ner tid och jobb på det. Miljöerna är helt okej, pusslen ganska lätta men tillfredsställande. Jag skulle inte kalla spelet "dåligt" på det hela taget. Jag gillar att det inte verkar finnas någon strid med all, att man bara springer runt, klättrar, löser pussel. Och nu när jag vant mig vid tanken så tycker jag nog nånstans att det är lite charmigt att det är ett kristet propagandaspel. Jag stöter inte på såna speciellt ofta nämligen.

BETYG: 90

 

[Max Raven]

Så inne i feberdimman, med hosta, har jag helt svalts upp av Saints Row IV. Jag känner lite som han i XKCD beskrivs efter att han spelat Minecraft medan han var sjuk.

Väldigt enkelt är det här trean, med superkrafter, vilket ändrar på det hela en hel del. På plussidan är att det är ganska roligt att springa runt med superkrafter, och det är rätt roligt att lägga smackdown med krafterna. Storymissions är också i princip alla underhållande, så också homie-intersnack. Nackdelar finns det också flera, de flesta hänger ihop med krafterna. En är att ens homies är lika kinkiga för förlupna kulor (och superkrafter) som tidigare, och nu är det så när omöjligt att hålla koll på var de springer. Den största är dock att fordon känns nästan helt bortkastade, förutom när man är tvungen. En del uppdrag som i princip hämtats rakt av från 3:an känns tristare när man springer runt med superkrafter. Ibland blir man också av med sina krafter, vilket känns... lite trist, när man vant sig.

Överlag kul spel, tog mig 25 timmar att bli klar och mer eller mindre nöjd. Kan tänka mig köra det i coop, vilket fortfarande gäller 3:an, men osäker om jag kommer lägga tid på att samla ihop de sista prylarna jag inte sprungit förbi, även med prylradar. Dock bra fokus för att distrahera från hostande och sjukdomssmärtor. Hmm. I retrospekt kanske jag skulle kört med handkontroll.

Jag skulle säga att 3:an är marginellt bättre om man gillar oseriöst GTA, 4:ans superkraftsbit är ett tveeggatt svärd.

 

[krank]

Jag spelade nu lite drygt en timme av Adam's Venture Episode 1: The Search for the Lost Eden.

Jag läste nånstans att det här spelet var väldigt kort, så jag spelade lite till nu idag. Det var väldigt kort.
Och fundie-kristet 'til the end.

Spoiler

Det visade sig att de som finansierade expeditionen var onda. Och bara ville åt lustgården för att tjäna pengar. Och svor "by the all-seeing eye"...

 

[krank]

Jag har nu klarat även Adam's Venture Episode 2: Solomon's Secret.

Det har samma blandning av kristen mytologi (där bibeln ses som historiebok), riktigt taffligt manus, stel animation, kass voiceacting, fula texturer, störiga osynliga väggar och otaliga grafik- och kontrollbuggar.

Men... Precis som ettan finns kvaliteter som väger upp. Det är exakt samma kvaliteter som ettan: det är lite charmigt med kristen fundie-propaganda i ett ändå förhållandevis spelbart spel, det är schysst atmosfär till och från, och pusslen har väldigt lagom nivå. De var rentav lite klurigare den här gången; jag fick anteckna för att lösa flera av dem. Och alla vet att måttet på ett bra pussel är att man måste anteckna och räkna matte vid sidan av... (OK, är väl kanske Mystskadad, men jag tycker det är mysigt...)

Hursomhelst, det här var lite längre, det tog mig två timmar att spela igenom och hitta allt utom två achievementsgrejer. Jag har hört att trean ska vara det kortaste i serien; det finns risk för att jag spelar det redan ikväll...

BETYG: 90. Jag får eventuellt ta och justera skalan en smula senare...

 

[krank]

Tillägg: Evelyn heter alltså Appleby i efternamn. Adam Venture och Evelyn Appleby är det alltså som är runt och äventyrar.

Ja jisses. Känns ju skönt att även kristna fundies har känsla för Mutantiga namnvitsar...

 

[Jocke]

Jag har spelat nån stans mellan fyra och fem timmar Final Fantasy XV - Episode Duscae, alltså demot på FFXV som följer med FF Type-0 HD. Jag har hunnit med att dö några gånger, gå åt fel håll med flit och klara demot på den tiden.
Jag har vart sugen på det här spelet sen det hette Final Fantasy XIII - Versus, och skulle vara ps3 exklusivt. Jag gick till och med som fattig student och ojade mig för att jag var osugen på att köpa en ps3:a.
Lever demon upp till mina förväntningar? Nej, så klart inte. inget demo i världen skulle göra det.
Det är snyggt, stridssytemet är rätt smart och det tog nästan hela min speltid innan jag började känna att jag fick kläm på det.
Om storyn är bra eller dålig är omöjligt att säga, men man är nån slags prins som är på road trip med sina tre polare (alla fyra har namn som låter som läkemedel) när deras bil går sönder. För att ha råd med en mekaniker bestämmer de sig för att jaga ner ett stort moster som besvärar lokalbefolkningen.
Det trista är att det är ett demo och mina levels och allt sånt inte kan gå över till huvudspelet och att jag inte hittade några av de gömda vapnen som skulle finnas nånstans.
5 av 5.

Brasklapp: demot är inte värt som det fullprisspel det kostar, men det känns som att FFXV kommer bli riktigt kul när det faktiskt kommer (och jag fick ju med FF Type-0 på köpet). Jag kan inte rekommendera någon som inte är sugen på FF Type-0 att köpa det bara för Episode Duscae; jag försökte själv att låta bli, men det gick inte.

 

[Max Raven]

Återvände några timmar till Saints Row IV. Yeah I'm done.