Speltimmen v15–16 2021

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag spelade färdigt Draugen.

På det hela taget en ganska otillfredsställande upplevelse, tyvärr.

Spoiler

Spelet är stämningsfullt, men eftersom ingen av twistarna är speciellt väl dold utan man mest sitter och väntar på dem, och eftersom spelets "huvudplot" aldrig knyts ihop ordentligt eller ger några svar… Så blev det ganska "meh" för mig på slutet.

Att Lizzie inte fanns på riktigt misstänkte jag tidigt. Hon interagerade aldrig med saker (öppnade inga dörrar etc) och relationen mellan henne och huvudpersonen var hela tiden väldigt medvetet vag. Att Betty inte fanns på riktigt, eller var död, antyddes ett gäng gånger av Lizzie.
Den enda riktiga överraskningen var den stora ängelstatyn – den kom verkligen out of left field och jag greppade inte riktigt poängen med den. Tydligen vill Ragnar Tørnquist göra mer av det här gänget, så vi får väl se vad som händer.

Men på det hela taget… Spela det här spelet för skön stämning och ganska fina miljöer. Inte för storyn.

 

[Franz]

Jag har spelar typ 50 timmar av Stardew Valley. Jag HATAR det här spelet! Inte för att det på något sätt är dåligt utan för att det är FÖR bra! Det här är ett typ evighetsspel där man som bonde ärver en farm. Du kan odla grödor, ta hand om djur, hugga ved och fiska. De saker du utvinner ut farmen säljer du för att utöka dina odlingar, köpa mer djur, bygga häftigare saker på din gård etc. Du kan även besöka närliggande gruvor för att utvinna mineraler och döda monster, du kan ge traktens bybor presenter för att få dem att tycka om dig, uppvakta någon lite extra för att kunna gifta dig med den personen o.s.v. Det finns tusen till saker att göra, för många för att hålla räkningen. Låt oss bara säga att du kommer kunna hålla dig sysselsatt.

Stämningen i detta spel är otroligt trevlig! Byn känns levande och pittoresk och du kommer ha känslan av att du verkligen vill bo här när du spelar spelet. Musiken är trallvänlig och alla byns invånare har personlighet så det stänker om det. Vad som är otroligt imponerande är att det tydligen är en person som gjort precis allt i spelet. Programmerat, designat ritat, gjort musik, precis allt! Det är ett passion project som heter duga må jag säga!

Jag rekommenderar inte någon att spela detta spel! Det är helt enkelt för bra! Du kommer ha alldeles för roligt, investera alldeles för mycket tid i det och helt strunta i alla andra saker som måste göras här i livet! Ut och njut av det fina vädret istället

 

[krank]

Jag spelade första timmen av WATCH_DOGS 2. Det räckte för att ta mig igenom tutorial-delen och introt, typ.

Men ja, det verkar ju vara ett ganska fint spel. Huvudpersonen verkar ha mindre personlighet och vara mindre intressant överlag än den förre. Jag vet inte hur representativt tutorial-uppdraget var, men… Tja, vad ska man säga? Det är ett open world-spel från Ubisoft. Jag gillar att det är nutid och med tech. Jag är för dålig på smygaspel och sånt för att riktigt ha så roligt som jag skulle kunnat ha med det.

Jag tror säkert att jag kommer spela vidare på det, en vacker dag.

BETYG: 90-

 

[krank]

Jag har spelat 64 minuter av Darkside Detective – A Fumble in the Dark. Det är alltså uppföljaren till första Darkside Detective-spelet.

Jag tror att "mer av samma" är den mest korrekta beskrivningen av det här spelet. Det är minimalistisk, extremt lågupplöst peka-klicka med nästan inga animationer och definitivt ingen voice acting. Lagom mängd humor, pussel som är lagom ologiska, och en ganska skön stämning.

Just nu har jag kört lite fast, men jag kommer helt säkert att fortsätta senare. Antingen om jag får någon form av jättesmart idé eller om jag bara tröttnar och kollar en walkhrough.

BETYG: 90

 

[Rickard]

Shadowrun Hong Kong - Extended edition
2015

Jag spelade precis klart , den sista i sviten av de nyare Shadowrun-spelen. Jag älskade att spela första Seattle-versionen - körde igenom den flera gånger. Den andra i Berlin hade en bra story. Den här tredje påbörjade jag att köra, men kom ungefär 80% igenom spelet innan jag tröttnade. Det var otroligt mycket att läsa och det är väl spelets stora brist, att all story förmedlas med text. Det finns knappt något som avslöjas medan jag spelar, utan allting är långa passager av text.

Vad gäller den taktiska biten var det inte speciellt svårt, trots att jag körde på svåraste. Efter halva spelet hade jag en såpass bra cyberware spur physical adept troll att jag antagligen hade kunnat köra utan att ta med mig andra shadowrunners. Det finns mängder av alternativ för att ta sig framåt, men det känns ändå väldigt scriptat och ens val spelar föga roll, precis som i de två tidiga spelen.

Spela detta spel om du vill bekanta dig med Shadowrun-världen. Det har en skön stämning och riktigt bra musik. Skillnaden mellan extended och vanilla är typ lite cutscenes med parallax-bilder och berättarröst.

För mig tog det 24 timmar att spela igenom och då snabbläste jag mycket.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Tydligen slarvade Steam bort typ 20 minuter av min speltid, så jag fick spela vidare en bit på WATCH_DOGS 2.

Det enda jag har att tillägga till det jag skrev längre upp är att jag spontant inte gillar bilkörandet i spelet. Det känns oerhört sladdrigt!

Sedan avskyr jag verkligen den här skiten som moderna spel har för sig där de hela tiden tror att de vet bättre än mig när det gäller vilken vinkel jag vill ha kameran. SLUTA AUTOCENTRERA. Det känns som rena konsolldumheter, men jag stör mig på det när jag spelar med handkontroll också. Om jag riktat min kamera snett ner i bilen, så är det för att jag vill titta snett ner i bilen. Sluta tvinga mig att ha kameran en meter från marken hela tiden.

Det är nästan lika störigt som min favoritgrej att gnälla på i alla moderna tredjepersonsspel: trögheten. Att alla huvudpersoner känns som stridsvagnar körda genom sirap. Det blir inte mer "immersive", det blir bara döds-störigt när det tar en halvtimme för karaktären att vända sig om för att man måste kolla på hans fina vända-sig-om-animation.

 

[Jocke]

Det är nästan lika störigt som min favoritgrej att gnälla på i alla moderna tredjepersonsspel: trögheten. Att alla huvudpersoner känns som stridsvagnar körda genom sirap. Det blir inte mer "immersive", det blir bara döds-störigt när det tar en halvtimme för karaktären att vända sig om för att man måste kolla på hans fina vända-sig-om-animation.

Det värsta är ju när de ska visa att en scen är VIKTIG och har KÄNLSA genom att inte låte en gå frammåt i vanligt takt heller utan allt är bara segt och icke-responsivt. Händer också ganska ofta om storyn är att ens gubbe hålle på och dö - men det är story och inte spelmotor så då får du straffas med att inte kunna röra dig. Sista timmen eller så av Mass Effect 3 är sån. En scen i Watch Dogs Legion som jag inte för mitt liv kan förstå om jag spelat mycket eller lite av är också så. Och då har de ändå dörrar som inte öppnas innan npc:n pratat klart. Så inte nog med att det är som sirap att gå - det går inte heller att komma nån vart. blir så trött.

 

[Jocke]

Jag har spelat några timmar Watch Dogs: Legion. Utan att gå in på det så mycket så tycker jag att det är roligare än ettan och tvåan. Dels för att det är i London och känns som London. Jag har varit i London och det var varken så här förfallet eller fullt med hologram. Men nog fan är det London.
Det andra som är bra är att man rekryterar sina agenter in i DedSec och på så vis har visst inflytande på vilka som är med i ens gäng. Merparten av mitt DeadSec är arbetarklass damer i tidig pensionsålder som kan dricka öl, spela punk och ha på sig leopardfärgade kläder. De har tunnats ut lite av den unga, snygga, mods-iga spionen och en manlig ambulanssyrra och nån mer unge på 35 eller under.

I övrigt är spelet helt okej. Upplever att uppdragen flyter bättre än i WD2 och att storyn är lite intressantare.

3 av 5. Sims-momenten får dock 4 av 5.

 

[Franz]

Jag har spelat några timmar Watch Dogs: Legion. Utan att gå in på det så mycket så tycker jag att det är roligare än ettan och tvåan.

Kan man spela och fatta Watch Dogs: Legion utan att ha spelat ettan och tvåan?

 

[soda]

Kan man spela och fatta Watch Dogs: Legion utan att ha spelat ettan och tvåan?

Det är jag säker på. Och jag rekommenderar det. Varken ettan eller tvåan är speciellt bra. Jag recenserade dem 2019:

Watch_dogs - 85 på skalan ovan
Slätstruket men hyfsat roligt spel. Storyn är svag, med en otroligt otrevlig huvudperson. Antagligen var avsikten att han skulle ses som en cool Batman-typ (fast istället för att gilla fladdermöss är han en hacker), men jag såg det mer som en sorglig berättelse om en ensam man som inte kan ta sig ur sitt kriminella liv. Då blev det OK.

Watch_dogs 2 - 80 på skalan ovan
Jag har försökt att gilla det här. Men det går inte. Huvudpersonen är med i en sjukt brutal terroristgrupp, och jag föräntas köpa att de är "the good guys"? Berättandet (glatt, soligt och ungdomligt) och vad man faktiskt gör (mördar folk i drivor) fungerar inte ihop, alls. Allting är onödigt utdraget. Spelet är dessutom otroligt dåligt optimerat.

 

[soda]

Den här veckan har jag spelat:

Gears Tactics - 3/5
Det här är det töntigaste spelet jag någonsin spelat. För dig som, likt mig, inte vet något om denna spelvärld är det typ som Warhammer 40k fast utan allt som är kul eller coolt. Men gameplay är rätt bra, helt klart bland de bästa i klassen (dvs. i nivå med de moderna XCOM).
+ Gameplay, men...
- ... tyvärr blir det enahanda eftersom alla uppdrag är likadana, och ganska långa (jämfört med t.ex. XCOM)
- Storyn är usel. Jag kan inte ens skriva något mer för jag blir alldeles kallsvettig av att tänka på hur dåligt det är.
- Karaktärerna är supertöntiga. Och likadana. Man hade utan eftertanke kunnat byta plats på alla.
- Utrustning och level-system för karaktärerna är jättetråkigt. Spelet hade varit betydligt bättre utan detta.
- Långsamma animationer som man får se gång på gång på gång.
- "Fräcka" oneliners man får höra gång på gång på gång. "See you later, Jack!" Varje runda.
- Interfacet är lite fippligt ibland. Jag tror att det är för att det ska gå att spela på konsol. Det går liksom inte att bara trycka på en knapp, man måste markera den först? Eller något.

 

[Franz]

Det är jag säker på. Och jag rekommenderar det. Varken ettan eller tvåan är speciellt bra. Jag recenserade dem 2019:

Watch_dogs - 85 på skalan ovan
Slätstruket men hyfsat roligt spel. Storyn är svag, med en otroligt otrevlig huvudperson. Antagligen var avsikten att han skulle ses som en cool Batman-typ (fast istället för att gilla fladdermöss är han en hacker), men jag såg det mer som en sorglig berättelse om en ensam man som inte kan ta sig ur sitt kriminella liv. Då blev det OK.

Watch_dogs 2 - 80 på skalan ovan
Jag har försökt att gilla det här. Men det går inte. Huvudpersonen är med i en sjukt brutal terroristgrupp, och jag föräntas köpa att de är "the good guys"? Berättandet (glatt, soligt och ungdomligt) och vad man faktiskt gör (mördar folk i drivor) fungerar inte ihop, alls. Allting är onödigt utdraget. Spelet är dessutom otroligt dåligt optimerat.

Härligt! Jag har aldrig varit särskilt sugen på de två första spelen, men det tredje har jag fått för mig har en lite cyberpunkig stämning vilket fångat mitt intresse

 

[Jocke]

Kan man spela och fatta Watch Dogs: Legion utan att ha spelat ettan och tvåan?

Ja. Det är fristående spel. Huvudpersonen i ettan var tydligt en terrorist, i tvåan var det lite mer oklart men allt var liksom mer på skoj och nu i Legion är det lite mer på allvar igen.
Rörelsen man är håller på med nån slags medborgargardes verksamhet, eller vad man ska kalla det. Uppdragen handlar mycket om att slå till mot den organiserade brottsligheten eller nån tech-miljonär som skor sig på den privata militärpolis som ”tagit över” London. Det känns lite mer som att de hittat rätt balans här, även om det inte är den bästa storyn i ett spel. Det känns liksom inte konstigt att göra revolt mot den här regimen och de flesta av ens figurer använder ”non lethal” vapen.

 

[krank]

Det värsta är ju när de ska visa att en scen är VIKTIG och har KÄNLSA genom att inte låte en gå frammåt i vanligt takt heller utan allt är bara segt och icke-responsivt.

Och då ska det sägas att "vanlig takt" är "post-2010-vanlig-takt", eller vad man på 90- och tidigt 2000-tal hade kallat "smyga långsamt fram medan man bär på något tungt".

Jag saknar verkligen tiden då man faktiskt fick röra sig i spel.

 

[krank]

Den här veckan har jag spelat vidare en hel del på Darkside Detective: A Fumble in the Dark. Det är fortfarande mer av samma, och det "samma" är, är något jag gillar. Enkelt, humoristiskt, no-bullshit äventyrsspelsgameplay bara.


Sen köpte jag Death Stranding på Steam, för jag gillar att ha saker samlade där. Jag tänker räkna det som ett "nytt spel" eftersom det påverkar mina SteamHour-stats.

Jag har spelat två timmar, och därmed hunnit stöta på mina första monster. Det var lite läbbigt, det där smygandet.

Men ja, jag har annars inte så mycket att tillägga till min förra recension. Det är fortfarande en jävla massa knappt sammanhängande weird fuckery som det är svårt att hänga med i, samtidigt som gameplay känns ganska solitt och rentav meditativt. Jag ser fram emot att spela vidare.

BETYG: 90+

 

[Max Raven]

Spelade Bloodborne.

Spelmekaniskt är det... sämre Dark Souls. Alltså, de vill att man ska göra riposter och undvika, men riposterna kräver targeting och är väldigt opålitliga (mer än i Dark Souls) och fiender spammar attacker. Opolerat, är mitt intryck. De gav folk färre valmöjligheter i strid och behöll de som inte fungerade utan att riktigt fixa dem ordentligt. (Och terrängen så lång är lite väl likartad men har inte kommit förbi första två bossarna för de spammar attacker, påverkas inte av riposter och är allmänt jäkliga)

Och de gjorde den klassiska RPG-misstagen där de dels inte förklarar så mycket och dels är det svårare i början för man måste låsa upp saker som att kunna levla och det är ont om health potions som är drops igen...

Jag har sett att folk älskar det, vad jag misstänker är det en kombination av följande:

• Startområdet är det svåraste. Nya färdigheter och grejer låses upp som gör framtida utmaningar lättare
• De listar ut kontrollerna - From är inte bra på att förmedla hur man spelar, men det här är det sämsta jag sett av Demon Souls och Dark Souls 1-3
• De nöter in timing (det här händer med alla From-spel - till viss del lär man sig navigera runt UI:t och dess brister)
• De vänjer sig
• Estetiken och världen är cool (men man tröttnar efter ett tag på första området, kan jag säga)

Jag är lika svältfödd på viktoriansk skräck som andra men From låter spelet aktivt jobba mot dig och har fiender som teleporter-attackerar på dig med massiva död-på-2-slag-attacker.

Betyg: Nej. Det här är dåligt och respekterar inte din tid. Git Gud, From.

 

[Jocke]

Spelade Bloodborne.
*Blandat gnäll*

Nja alltå. Eller rakt av nej. Så är det inte. Objektivt fel etc!
Det är snabbare än Dark souls för du kan inte parera, i stället är doge längre, snabbare och med mer odödlighets frames och du kan attaketra tillbaka lite av din förlorade hälsa!

Inga fiender har magiska teleporterande attacker eller spammar, precis som i alla From Softwares Souls-likes är de välgiträttvisa i vad som är / inte är träff och hur deras attacker funkar.

Att använda perfekt skott för att parera kan jag gå med på är "tveksamt" men å andra sidan så gör skoten skada även om du inte time:ar dem perfekt, de fiender som går att göra en perfekt träff och en crit på signalerar det i regel tydligt.

Att lära sig sitt vapens mönster och moves kan jag gå med på är att "lista ut kontrollerna". så halv poäng Precis som att spelet går ut på att lära sig spela det - som med alla spel i souls-genren.

Alltså SATAN vilket bra spel det är! Nu blir jag sugen på att köra det lite mer!

5 av 5!


För liten bonus: jag tänkte spela in ett intro till hur man spelar Souls och testade först att göra det till Bloodborne. Det blev bara ett avsnitt. När Dark Souls Remasterd kom gjorde jag dock ca första tredjedelen av det spelet.

Kolla hur glad man blir av BlodzuBourneu här!

 

[Tant Ragnar]

Den här veckan har jag spelat:

Gears Tactics - 3/5
Det här är det töntigaste spelet jag någonsin spelat. För dig som, likt mig, inte vet något om denna spelvärld är det typ som Warhammer 40k fast utan allt som är kul eller coolt. Men gameplay är rätt bra, helt klart bland de bästa i klassen (dvs. i nivå med de moderna XCOM).
+ Gameplay, men...
- ... tyvärr blir det enahanda eftersom alla uppdrag är likadana, och ganska långa (jämfört med t.ex. XCOM)
- Storyn är usel. Jag kan inte ens skriva något mer för jag blir alldeles kallsvettig av att tänka på hur dåligt det är.
- Karaktärerna är supertöntiga. Och likadana. Man hade utan eftertanke kunnat byta plats på alla.
- Utrustning och level-system för karaktärerna är jättetråkigt. Spelet hade varit betydligt bättre utan detta.
- Långsamma animationer som man får se gång på gång på gång.
- "Fräcka" oneliners man får höra gång på gång på gång. "See you later, Jack!" Varje runda.
- Interfacet är lite fippligt ibland. Jag tror att det är för att det ska gå att spela på konsol. Det går liksom inte att bara trycka på en knapp, man måste markera den först? Eller något.

Medhåll på allt ovan.

Jag gillar verkligen genren, men fixade inte med hur töntigt det var. Och då har jag ändå spelat hela Mario Rabbids kingdom...

 

[Franz]

Efter en liten avstickare med bondesimulator är jag tillbaka med mina sedvanliga cyberpunkspel. Denna gång spelar jag Disjunction.

Detta är ett smyger vars mekanik påminner en del om de tidiga Metal Gear Solid-spelen. Du ska hålla dig på avstånd från fiender synfält och antingen smyga förbi dem eller knocka dem medvetslösa. Du kontrollerar tre olika karaktärer med olika skills. Spelets story är inget fantastiskt, men inte heller på något sätt dåligt.

Själva spelets gameplay är mycket bra! Jag är inte särskilt bra på denna typ av spel, så det har flera gånger hänt att jag blir upptäckt och nermejad, men varje gång det har hänt har det alltid varit mitt eget fel. Det finns alltid något sätt att ta sig förbi patrullerande vakter, det gäller bara att klura ut hur.

Spelet har två nackdelar. För det första tycker jag att layouten på många av banorna är lite enahanda, mer variation hade inte skadat. Nu har jag dock inte klarat spelet än, så det kanske blir mer variation senare. För det andra är det lite snålt med checkpoints. Smygande innefattar ju en hel del väntande och det blir lite irriterande när man måste göra om stora delar av en bana.

Nackdelarna till trots är detta ett bra spel! Tycker du om cyberpunk och stealth borde du definitivt ge det en chans!