Nekromanti Speltimmen v2 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

 

[krank]

Appropå retrospektiv: Speltimmen 2014... Jag är ganska nöjd, faktiskt. Inte lika aktivt deltagande som i Filmklubben, men mitt personliga mål -- att komma igång och spela datorspel igen -- är uppnått med viss råge. Jag har upptäckt flera nya favoritspel på sistone, och börjar långsamt men säkert öka antalet spel i min digra Steamlista jag faktiskt spelat länge nog för att kunna ha en någotsånär uppfattning om...

 

[krank]

Jag har spelat 73 minuter av Hydrophobia: Prophecy, säger Steam. Men låte rinte luras att tro att det betyder att jag tyckte om det; de extra c:a 15 minuterna är enbart för att min mage misstyckte när jag åt kaviar (som jag är allergisk mot) igår och precis startade spelet, så jag återkom inte till startmenyn förrän c:a 15 minuter senare och stängde av spelet.

Såatte... Man spelar en ingenjör ombord på ett stort skepp som håller på att anfallas av terrorister som tycker att massmord är en lämplig lösning på överbefolkningsproblemen. Platt så det förslår, right? Japp. Inte minsta antydan till att det skulle kunna finnas något sympatiskt hos fienderna, de är Onda Terrorister, inspirerade av en eller annan gammal filosof. Och visst, det finns intressanta filosofiska frågor att ställa kring överbefolkning, men när de enda i spelet som kritiserar den är såna totala psychos så faller det lite.

Kontrollerna är ömsom stela och sladdriga men duger väl okej sådär. Eller de hade väl varit OK om de var i ett Playstation 1-spel kanske.

Men OK, bra saker:
Man spelar en tjej (dålig sak: ...som ständigt övervakas och får hjälp av en stark machokarl som talar om för henne vart hon ska gå).

Åtminstone inledningsvis är det inte så mycket skjuta (kunde de inte behållit ickevålds-ingenjörs-grejen och fokuserat på klättrande, simmande och hackande?).

Det är rätt ballt med vätskemekanik; det är nämligen en massa vatten på båten, och det kan rinna från rum till rum och så, och man simmar och kämpar mot vågströmmar och grejer. Den delen är inte jätteväl genomförd men fullt habilt.

Jag tror inte kan kommer att återkomma till det här spelet. Och det är synd, för vattenmekaniken är intressant, utforskningsdelen ganska rolig och huvudpersonen kvinna.

 

[Jarl]

Mitt jullovsprojekt har varit att spela lite med handkontroll. Dels för att jag har en del plattformsspel som inte lämpar sig väl att spela med tangentbord och dels för att min tv befinner sig bredvid datorn och väldigt enkelt kan användas för soffspelande.

Så jag köpte en xbox360 handkontroll (recension: funkar rätt bra, inte superergonomisk; var höger långfinger är tänkt att vila vetefan), konfigurerade Steam:s big picture mode och satte igång. Överlag är det rätt najs; jag kan ligga i soffan (vilket ger en ont i nack/axel mycket snabbare...) och spela spel på tvn utan att behöva leva med en konsolls grafiska begränsningar. Bonus är den grymmes mycket bättre svärtan hos min plasma jämfört med datormonitorn.

Spel jag spelat:

Limbo. Har redan klarat detta, men det gör sig mycket bättre med handkontroll och storbild. Spelet är lite utdraget och repetitivt dock, kommer nog inte spela om hela.

Fez. Snygg och smart och jag är för dum för detta spel. Tyvärr. Efter ett tag villar jag bort mig och vet inte var jag ska och var jag varit. Det får mig att känna mig korkad. Inte en höjdare när man vill slappna av och ha trevligt.

Dragon Age: Inquisition. Detta spel är gjort för handkontroller och mus/tgbt är en eftertanke tyvärr. Men det gör det till ett ypperligt soffspel. Det är alldeles för stort och ofokuserat som spel, med rätt oengagerande karaktärer (känner mig inte sugen på att prata med nån av dem ärligt talat). Det är dock trevligt att springa runt och upptäcka grejer, så med en tv-serie på paddan bredvid kan man ränna runt och göra lite uppdrag hit och dit, det är gemytligt. Tyvärr verkar jag tappat bort min DA:O-save och DA2 spelade jag bara lite, så referenser till de tidigare spelen är helt lost på mig. Jag vet att man kan återskapa historien på deras webbsida, men ärligt talat så minns jag faktiskt inte ed val jag gjorde i DA:O, det var så generiskt och intetsägande. Straight-to-VHS-version av Mass Effect liksom. Kommer nog fortsätta spela det här dock ett tag pga utforskning.

Alien: Isolation. Sjukt snyggt spel som andra påpekat. Miljöerna är helt underbara. Kommer fortsätta spela det här på dator dock. Tv:n har bättre svärta och upplösning, men det GÅR inte styra fps på vettigt sätt med handkontroll. Smyga runt funkar bra, men när man måste hålla inne två triggers och styra två spakar separat för bara avlossa ett skott? Nejdu, nån måtta får det vara. Handkontroll gör också att man känner sig otymplig, svänger som en stridsvagn i lera. Jag vill smyga smidigt runt och kvickt upptäcka annalkande androider. Hittills inte riktigt så läskigt som jag trodde, men är inte fullt jagad av you-know-who än...

 

[chrull]

Jag fortsätter spela Inquisition. Har hört att Vivienne och The Iron Bull ska vara riktigt välskrivna men Vivienne har mest varit tråkig hela tiden och tjuren har jag inte kommit igång att använda än. Combon Sera, Cassandra och Solas eller eventuellt Dorian verkar vara den som leder till roligast dialog och utan den och drakarna hade jag nog slutat spela för många timmar sedan.

Sen hade jag lite folk över igår så det behövdes lite couch co-op-lir. Det spelades lite Trine 2 (där man är atletiska och färgglada Gandalfs som kan trolla fram lådor) och Injustice för lite fighting. Det var mest gästerna som spelade eftersom jag var var upptagen i köket, men de verkade gillade båda två.

 

[Eksem]

Jag har spelat:

Hearthstone: Metat första veckorna efter GvG var otroligt roligt, det kändes väldigt öppet och man kunde vinna ganska mycket med lekar som inte var top tier. Nu har det tyvärr stabiliserat sig igen, och jag spelar nästan lika mycket bara för att klara mina daily quests som jag spelar för att det faktiskt är roligt. Dock ÄR spelet egentligen ännu bättre efter GvG, och det kanske är orimligt att förvänta sig att man ska ha skitroligt hela tiden med ett spel man spelar typ en timme om dagen och har gjort sedan maj förra året...

Ultra Street Fighter 4: Omega mode har släppts, men jag är för dålig för att ha någon glädje av det (det är en modifiering av hur karaktärerna funkar, men jag vet ju inte ens hur alla fungerar i normala fall). Har i övrigt lurat kompisar att börja spela med mig, och just nu är att hänga i min soffa och fajtas är typ det roligaste i spelväg sedan jag var barn tror jag. Känner att jag kan grunderna med Ryu nu (dock inte typ längre kombos eller gud förbjude Dragon Punch->FDAC->Ultra eller sånt som "riktiga" spelare kan) och har börjat öva med Makoto.

Street Fighter 2 + Turbo: Jag snubblade över min gamepad till macen och tog hem en SNES-emulator. Passade på att testa SF2 och SF2 Turbo för att känna lite på var fighting games kommer ifrån. SF2:Turbo är fortfarande ett skitbra spel (SF2 till SNES är för långsamt för att faktiskt vara roligt), och det kändes coolt att kunna bränna igenom hela turneringen på 6 stjärnor utan att svettas i båda spelen. Jag är kanske skitdålig på fighting-spel, men jag kan iaf spela dem.

Zelda: A Link to the Past: Efter att ha kommit på varför jag hatar Ghouls and Ghosts bestämde jag mig för att spela det bästa spelet till SNES, ZALttP! Det är fan helt sjukt hur bra det här spelet är. Tempot, stämningen, kontrollen, animationerna, grafiken, musiken, pusslen, monstren, prylarna, jakten på prylar, kopplingen mellan mörkervärlden och den vanliga... jag är fan beredd att slåss för att försvara det här spelets position som ett av tidernas bästa. Spelade igenom hela ljusvärlden i en sittning.

 

[Vimes]

Zelda: A Link to the Past /.../ det bästa spelet till SNES, ZALttP! Det är fan helt sjukt hur bra det här spelet är. Tempot, stämningen, kontrollen, animationerna, grafiken, musiken, pusslen, monstren, prylarna, jakten på prylar, kopplingen mellan mörkervärlden och den vanliga... jag är fan beredd att slåss för att försvara det här spelets position som ett av tidernas bästa.

QFT

 

[Vimes]

A Link to the Past är ett sådant där spel som man är sjukt nostalgisk över sedan spelar och så visar det sig att det är ÄNNU bättre än man minns det.

Tillägg: Det är kanske det enda spelet som det är så med, nu när jag tänker efter.

 

[krank]

Jag spelade lite Megaman X under julen, på snesemulator. Det var också vansinnigt bra, precis som jag mindes det. Det skapades mycket skit på snes, men zelda, megaman och metroid fick de till. Och det där castlevaniaspelet där man kunde styra sin piska. Har aldrig varit mycket för zelda själv, och det är bara megaman jag faktiskt tagit mig igenom av de där, men jag återkommer till dem nån gång om året, minst. Lite som UFO: Enemy Unknown.

 

[krank]

Jag spelade lite mer Castlevania: Lords of Shadow under veckan. Spelet fortsätter ha sina sidor, jag är till exempel fortfarande inte helt överens med kameran. Men jag börjar kunna hantera kontrollerna hyfsat iaf och även om det blir en del döende så tar jag mig fortfarande framåt.

Idag slogs jag mot ännu en sån där sjukt cool jättestor boss. Jag gillar verkligen det här med stora bossar man klättrar runt på, känner jag. Shadow of the Colossus är trots allt ett jävla coolt spel... även om jag inte kom helt överens med kontroller och svårighetsgrad där. Borde nog testa HD-remaken till PS3, jag har den ju i hyllan... (Det är inte bara Steamspel jag äger min inte spelat...).

Hursomhelst, här är lite bilder från striden mot den apcoola, snygga, häftiga, mäktiga bossen.


EDIT: Åh, en sak: Jag har fått med mig en sjukt irriterande telepatjänta också, som är expert på att tjata om självklarheter. Typ, jag springer runt och letar fyra kristallskärvor och hittar en och hon "kom nu ihåg att du har tre kvar", två minuter senare "du har väl inte glömt att du behöver tre till skärvor", två minuter senare "tre skärvor till, skynda dig!" Och man ba' "JAAAAAA JAG VEEEEET".

Särskilt störigt var det under bossfajten, där jag kastades av några gånger och fick börja om. Och hon ba' "gå inte jättenära bossen" -- nähä, ska jag alltså inte gå jättenära den megagigantiska superbossen som kastar lavastenar när man kommer nära? Hon upprepade sedan detta om och om och om och om igen... "Gabriel, nu ska du hoppa upp på den" - "JAMEN JAG VET jag har hoppat upp på den femton jävla gånger vid det här laget JAG VET HUR MAN GÖR HÅLL KÄFT!"


Lite som att ha en sån där störig polare bredvid sig i soffan, en riktig backseat gamer som konstant påpekar uppenbara saker, särskilld när man misslyckas. "Du skulle ha hoppat lite bättre" - "you're not helping".