Nekromanti Speltimmen v32 2018
- Thread starter krank
- Start date
Tant Ragnar
Gamle usling
- Joined
- 23 Jun 2016
- Messages
- 2,435
Jag tyckte väldigt mycket om Hollow Knight, ett av de absolut bästa spelen i genren enligt min åsikt.Jarl;n290738 said:
Jag hade dock inte något som helst problem med kontrollerna, utan tyckte tvärt om att de var väldigt responsiva och precisa. Det är några tuffa plattformssegment längs vägen, så du kommer nog att ha väldigt svårt att ta dig igenom dem om du inte kommer överens med kontrollerna.
Tant Ragnar
Gamle usling
- Joined
- 23 Jun 2016
- Messages
- 2,435
Men jag noterar att du gillade kontrollerna i Inside, så du kanske bör tolka mina åsikter som motsatta dina 
Tant Ragnar
Gamle usling
- Joined
- 23 Jun 2016
- Messages
- 2,435
Vilken plattform spelar du på?
Edit! Sen är det givetvis så att alla inte gillar alla olika typer av kontroller/känsla i spel. Jag menar, det finns ju till och med dem som inte gillar kontrollerna i super mario och metroid prime.
Edit! Sen är det givetvis så att alla inte gillar alla olika typer av kontroller/känsla i spel. Jag menar, det finns ju till och med dem som inte gillar kontrollerna i super mario och metroid prime
.
Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,790
PC, så det borde inte vara några prestandaproblem. That said, både DC och HK känns betydligt mer oslipade rent tekniskt än Ori and The blind forest, vilket jag tycker är "gold standard".
DC har en hel del assistans i styrningen (som funkar för en gångs skull!), vilket kan förklara att det känns bättre.
DC har en hel del assistans i styrningen (som funkar för en gångs skull!), vilket kan förklara att det känns bättre.
Jag kommer nog aldrig till fullo förstå fördelarna med att den lilla jävla rörmokaren inte börjar springa när man börjar trycka på knappen och inte slutar springa när man slutar trycka på knappen.Tant Ragnar;n290749 said:Edit! Sen är det givetvis så att alla inte gillar alla olika typer av kontroller/känsla i spel. Jag menar, det finns ju till och med dem som inte gillar kontrollerna i super mario och metroid prime
Jag menar, finns det ens någon anledning att hitta på några nya kontroller för plattformsspel efter Megaman X? Jag menar, det lär ju inte vara fysiskt möjligt att slå dem.
Tant Ragnar
Gamle usling
- Joined
- 23 Jun 2016
- Messages
- 2,435
Har inte lirat Ori, men är sjukt sugen på det när/om jag skaffar Xbox (har inte dator som mäktar med fetare spel än typ minesweeper). Jag gissar att det är lite större utvecklare och mer $$$ bakom Ori jämfört med DC och HK -så det är inte förvånande att de båda känns mindre polerade (exempelvis kontrollerna).
Själv var jag förvånad över hur polerat jag upplevde HK - superstor värld, kompetent och diskret lore, fantastisk art, och (enligt mig då) fantastiska kontroller. Dessutom en av de bästa portarna till switch som jag spelat. Jag upplevde frameraten som lång mer stabil än exempelvis DC.
Själv var jag förvånad över hur polerat jag upplevde HK - superstor värld, kompetent och diskret lore, fantastisk art, och (enligt mig då) fantastiska kontroller. Dessutom en av de bästa portarna till switch som jag spelat. Jag upplevde frameraten som lång mer stabil än exempelvis DC.
Tant Ragnar
Gamle usling
- Joined
- 23 Jun 2016
- Messages
- 2,435
Jag säger inte att du har fel, och jag säger inte att recensioner (eller ens snitt över många recensioner) är något sorts facit.....krank;n290754 said:
...men på gamerankings hittar jag fler än 20 mariotitlar med högre betyg än mega man x.
Själv gillar jag momentet och trögheten i mariospelen.
Det sagt så gillar jag mega man också, och är bra sugen på att köpa den icke-defekta delen av x legacy samlingen. Har bara tidigare spelat ettan i serien i lite olika format, men aldrig testat X2-X4.
Jag har spelat 88 minuter av Unavowed.
Det här är Wadjet Eye Games senaste peka-klicka-äventyrsspel. Som vanligt är det SVGA-grafik och schysst retrokänsla som gäller - de har ju tidigare bland annat gett ut Blackwell-spelen (som utspelar sig i samma universum som Unavowed), Technobabylon och Primordia. Det här är lite av deras grej.
Och jag tänker inte klaga. Jag älskar peka-klickaspel, och det här är väldigt välgjort. Det har alla bells and whistles man skulle kunna tänka sig, som till exempel en hotspot-visarknapp (funnits sedan Simon the Sorcerer 2, men alltför många spel i genren saknar en), möjligheten att dubbelklicka för att gå till scenutgångar snabbt, möjlighet att hoppa förbi repliker i samtal, etc. Mekaniskt är det alltså riktigt bra.
Grafiskt är det också väldigt trevligt. Eftersom det är SVGA-grafik och inte VGA så påminner det nog mer om till exempel I Have No Mouth and I Must Scream än om Lucasarts' klassiker eller Beneath a Steel Sky. Men det är ju OK, det också. Bakgrunderna är snygga (digitala, antar jag) målningar med snygg blending och animationer, karaktärerna har en skarpare look som får karaktärerna att kontrastera mot bakgrunden på ett snyggt och passande sätt. Färgdjupet är såklart långt över SVGA, så genomskinlighet och annat finns med, vilket skapar en schysst blandning av ny och gammal grafisk känsla. Det enda som inte funkar alls för mig är de enstaka gånger där det plötsligt finns saker som inte passar den upplösning spelet låtsas använda - t.ex. eldbollar som uppenbart har högre upplösning.
Röstskådespeleriet varierar mellan "helt ok" och "bra". Det stör inte, om man säger så, men det är kanske inget som kommer att vinna spelet några priser heller.
Storymässigt är spelet engagerande och intressant. Jag har definitivt fått mersmak. Däremot har jag förstått att spelet egentligen ger mer om man spelat Blackwell-spelen först, så jag funderar på om jag inte borde göra det... Men upplägget är extremt rollspeligt: man är en person (man eller kvinna, det väljer man själv) som tagits över av en demon som gjort en massa dumma saker med ens kropp innan den tvingades ut. I samband med exorcismen så möter man och går med i The Unavowed, en organisation som undersöker och neutraliserar ockulta hot i New York.
Man gör en hel del rätt intressanta val - det är oklart hur mycket konsekvenser valen får (jag hoppas på: inga) men i valögonblicket så känns det väldigt kul att bestämma.
Jag ser fram emot att spela mer av det här.
BETYG: 95
Det här är Wadjet Eye Games senaste peka-klicka-äventyrsspel. Som vanligt är det SVGA-grafik och schysst retrokänsla som gäller - de har ju tidigare bland annat gett ut Blackwell-spelen (som utspelar sig i samma universum som Unavowed), Technobabylon och Primordia. Det här är lite av deras grej.
Och jag tänker inte klaga. Jag älskar peka-klickaspel, och det här är väldigt välgjort. Det har alla bells and whistles man skulle kunna tänka sig, som till exempel en hotspot-visarknapp (funnits sedan Simon the Sorcerer 2, men alltför många spel i genren saknar en), möjligheten att dubbelklicka för att gå till scenutgångar snabbt, möjlighet att hoppa förbi repliker i samtal, etc. Mekaniskt är det alltså riktigt bra.
Grafiskt är det också väldigt trevligt. Eftersom det är SVGA-grafik och inte VGA så påminner det nog mer om till exempel I Have No Mouth and I Must Scream än om Lucasarts' klassiker eller Beneath a Steel Sky. Men det är ju OK, det också. Bakgrunderna är snygga (digitala, antar jag) målningar med snygg blending och animationer, karaktärerna har en skarpare look som får karaktärerna att kontrastera mot bakgrunden på ett snyggt och passande sätt. Färgdjupet är såklart långt över SVGA, så genomskinlighet och annat finns med, vilket skapar en schysst blandning av ny och gammal grafisk känsla. Det enda som inte funkar alls för mig är de enstaka gånger där det plötsligt finns saker som inte passar den upplösning spelet låtsas använda - t.ex. eldbollar som uppenbart har högre upplösning.
Röstskådespeleriet varierar mellan "helt ok" och "bra". Det stör inte, om man säger så, men det är kanske inget som kommer att vinna spelet några priser heller.
Storymässigt är spelet engagerande och intressant. Jag har definitivt fått mersmak. Däremot har jag förstått att spelet egentligen ger mer om man spelat Blackwell-spelen först, så jag funderar på om jag inte borde göra det... Men upplägget är extremt rollspeligt: man är en person (man eller kvinna, det väljer man själv) som tagits över av en demon som gjort en massa dumma saker med ens kropp innan den tvingades ut. I samband med exorcismen så möter man och går med i The Unavowed, en organisation som undersöker och neutraliserar ockulta hot i New York.
Man gör en hel del rätt intressanta val - det är oklart hur mycket konsekvenser valen får (jag hoppas på: inga) men i valögonblicket så känns det väldigt kul att bestämma.
Jag ser fram emot att spela mer av det här.
BETYG: 95
1. Det är svintighta kontroller i Hollow Knight, känns det som sirap är det något lokalt problem hos Jarl. Har kört på både pc och switch och båda är top notch, det är ju ett precisionsspel. Kan det vara att du kört med tangentbord och inte handkontroll som spökar?
2. Jag har också spelat några spel!
Mafia 3 följde med måndens PSN+, så jag satt några timmar med det. Soryn är bra presenterad med talking heads, arkivbilder och inspelningar från förhör. Det är en obehaglig jävla hämndhistoria där man spelar som en superkompetent dödsmaskin som efter fyra år med specialstyrka i Vietnam är åter i amerikat och måste hämnas järnet på några taskiga typer. Som jag minns det var Mafia 2 också inne på att allt skulle vara extremt obehagligt och jag vet inte om det riktigt är min påse.
Mafia 1 var mer glada gangsters gör gangstriga saker tillsammans (förutom den där garagebanan som i princip inte gick att klara då. Där det dels var så att man själv kunde insta-dö av eld men också så att ens npc kompisar kunde det - och de betedde sig så illa att de måste programmerats till den extrema dumhet de höll på med). Jag saknar arvet därifrån.
Ett annat problem är att själva spelet är för speligt jämfört med storyn som försöker vara på riktigt. Det påminner lite om Gudfadern spelet där man skulle slå sönder inventarier tills nästa story-bit låstes upp, eller kanske gängkrigsmomenten i början av Gta San Andreas. Vet inte vad, men det känns som att någon tänkt helt fel. Jag skulle helt föredra att det bara var historieuppdrag och sidequests av olika slag. Nu är det för mycket strunt emellan hela tiden.
Men det är ganska kul att det går att samla skivomslag, bitidningar och pinupbilder. Det gör att 1968-usa känns närmare än jag trodde att det skulle göra.
Staden är av någon anledning inte New Orleans fast det är det. Jag fattar inte varför man gör såhär när spelet ska vara i nån slags allvarlig värld? Att de säger New Bordeaux titt som tett ger ju ingen någonting..
3 av 5 - jag tror att jag helt tappat suget för AAA-titlar...
Slay the Spire är ett deckbulidning spel i early access på steam. Man gör runs med olika gubbers som har olika kort tillgängliga och försöker bygga en så bra lek man kan längst vägen. Det är jätteroligt att göra en gång eller två men jag skulle inte kunna sitta och nöta det i flera timmar.
5 av 5
2. Jag har också spelat några spel!
Mafia 3 följde med måndens PSN+, så jag satt några timmar med det. Soryn är bra presenterad med talking heads, arkivbilder och inspelningar från förhör. Det är en obehaglig jävla hämndhistoria där man spelar som en superkompetent dödsmaskin som efter fyra år med specialstyrka i Vietnam är åter i amerikat och måste hämnas järnet på några taskiga typer. Som jag minns det var Mafia 2 också inne på att allt skulle vara extremt obehagligt och jag vet inte om det riktigt är min påse.
Mafia 1 var mer glada gangsters gör gangstriga saker tillsammans (förutom den där garagebanan som i princip inte gick att klara då. Där det dels var så att man själv kunde insta-dö av eld men också så att ens npc kompisar kunde det - och de betedde sig så illa att de måste programmerats till den extrema dumhet de höll på med). Jag saknar arvet därifrån.
Ett annat problem är att själva spelet är för speligt jämfört med storyn som försöker vara på riktigt. Det påminner lite om Gudfadern spelet där man skulle slå sönder inventarier tills nästa story-bit låstes upp, eller kanske gängkrigsmomenten i början av Gta San Andreas. Vet inte vad, men det känns som att någon tänkt helt fel. Jag skulle helt föredra att det bara var historieuppdrag och sidequests av olika slag. Nu är det för mycket strunt emellan hela tiden.
Men det är ganska kul att det går att samla skivomslag, bitidningar och pinupbilder. Det gör att 1968-usa känns närmare än jag trodde att det skulle göra.
Staden är av någon anledning inte New Orleans fast det är det. Jag fattar inte varför man gör såhär när spelet ska vara i nån slags allvarlig värld? Att de säger New Bordeaux titt som tett ger ju ingen någonting..
3 av 5 - jag tror att jag helt tappat suget för AAA-titlar...
Slay the Spire är ett deckbulidning spel i early access på steam. Man gör runs med olika gubbers som har olika kort tillgängliga och försöker bygga en så bra lek man kan längst vägen. Det är jätteroligt att göra en gång eller två men jag skulle inte kunna sitta och nöta det i flera timmar.
5 av 5