Speltimmen v45-46 2021

[Max Raven]

Jag har spelat igenom Hard Reset, som jag påbörjade för länge sedan. Rätt mycket av det jag störde mig på tidigare klickade när jag återvände och jag hade rätt kul med att förstöra robotar och leta hemligheter... Tills spelet tog slut utan något egentligt slut. Ja ja, det var inte dyrt och 8,5 timmar är inte dålig speltid. Enda övriga kritiken, om det är kritik, är att spelet har en väldigt Serious Sam-approach till FPS - det är korta pauser för flådiga explosionstäta strider (jag uppskattar att terrängen brukar ha saker som kan sprängas) och att robotarna, som syntes OK i staden, smälte in lite väl i utomhusmiljöerna - kontrasterande färger är inte en dödssynd.

Hyfsat trevlig FPS-besök i robopokalypsen, där berättelsetrådar överges för fort för nya.

 

[krank]

YESSS

Jag klarade just Quantum Break. Den där sista bossfighten var verkligen inte kul… Det här spelet har verkligen cementerat min uppfattning om actionspel. Jag gillar dem, generellt, inte. Det finns undantag, men jag är ganska dålig på spel som kräver precision och timing och då blir det helt enkelt inte kul. Jag är inte heller någon adrenalinjunkie, jag mår inte bra av press och att det "är spännande" liksom. Det blir mest stressigt.

Jag kan dock tänka mig genomlida actionsekvenser i spel som belönar mig med najs story och/eller intressant utforskande mellan varven. Mass Effect-spelen hamnar ju i den kategorin till exempel. Det gör det här också. Alltså, actionsekvenserna här är okej, det är skoj med krafter och så, men varje gång var jag mest glad över att de var över.

Men Quantum Break… det pratas för lite om det här spelet. Det är ett riktigt spännande, och utan tvekan väldigt dyrt, experiment. Det leker med skärningspunkten mellan TV-serie och TV-spel på ett sätt jag tycker funkar bra. Spelet har några år på nacken, men grafiskt håller det ändå. Framför allt miljöerna. Och storyn är intressant. Om man gillar tidsrese-scifi, då. Jag gillar verkligen spelets grundpremiss, "kronon-fältet" och "kronon-partiklar", att det som gör att tid flödar liksom är lite som… likte som den här grejen med gravitoner. Det här spelet utgår från en intressant syn på "tid", och bygger en story kring det, helt enkelt. Me like. High concept scifi som funkar.

Min största tacksamhet är dock att jag slapp slåss mot några såna där tids-monster som de hintade om i hela spelet och som Martin Hatch visade sig vara. Och som Serene blev i slutänden. Jag var så jävla beredd på att de skulle börja dyka upp som ett slags bossar eller rentav skitjobbigare versioner av de redan skitjobbiga krono-soldaterna jag hatade. Jag menar, det var rätt starka hintar – ingame-texter som berättade om jobbiga situationer där man måste gömma sig undan dem, tekniker för att döda dem, etc. Men i slutänden slapp jag. Jag fattar om en och annan som spelade spelet kände sig snuvad men jag känner verkligen bara att GUD VAD SKÖNT.

Så. Kommer jag att spela om det här spelet? Nä. Jag funderar på att plocka fem av de där sista sex achievementsarna; fyra av dem är bara att göra andra val vid spelets junctions, en är att fånga lite fler kulor med tidsskölden. Jag kommer absolut att skippa den achievement som är att klara spelet på svåraste svårighetsgraden. Men jag kommer inte att spela om det här, tror jag. Rekommendera det? Ja, absolut.

Eller man ska aldrig säga aldrig. Kanske köra om på enklaste svårighetsgraden, kanske med fusk, bara för att återuppleva storyn nån gång.

Men härnäst blir dt nog sannolikt Alan Wake för min del. Ytterligare ett spel jag spelar trots actionsekvenserna…

 

[Hellzon]

Jag har spelat The Bureau: XCOM Declassified.

Året är 1964. Riktiga män har skjorta och hatt, och amrisarna är skiträdda för ryssen. Men eftersom det är ett X-COM-spel så är det inte ryssen vi ska slåss mot utan utomjordingar med laservapen. Men fast det är ett X-COM-spel så styr vi inte en hel trupp utan en hjälte* och pausar spelet för att kommendera runt två medhjälpare. Mellan uppdragen ränner vi runt i en bas och pratar med folk. Mass Effect i annan setting alltså.

Jag vill fortsätta skjuta aliens i 60-talsamerika men det börjar bli sent. 95 på krankskalan.

*) Vars fru och barn är döda. Suck. Enda smolket i glädjebägaren hittills.

 

[krank]

Jag spelade ju demot till Outriders innan det kom, men den speltiden har Steam glömt och nu har jag köpt spelet på rea. Så jag tog tillfället i akt att köra ett uppdrag och ett sidouppdrag, vilket gav mig 86 minuters speltid (inklusive 20 minuter av att joxa med inställningarna och få hyfsade FPS med bra grafik).

Kudos för att jag fick fortsätta där jag var, med samma karaktär! Det förväntade jag mig inte. Sånt ger plus.

Överlag är det här rätt kul för att vara tredjepersons-shooter. Kanske för att det just nu känns ganska lätt. Och jag tänker inte göra det svårare – varför skulle jag det? Det är ju kul när det är lätt. Dessutom gör enkel svårighet det mycket lättare att stå ut med de buggar som fortfarande finns. Då och då vägrar min karaktär ducka in och gömma sig, eller vägrar skjuta, eller fastnar i "siktläge" trots att jag släppt siktknappen. Det tar aldrig lång tid att ordna sig och kräver ofta bara något knapptryck, men det är fortfarande lite störigt.

Jag minns inte allt från förra gången jag spelade, men det gick ganska snabbt att komma in i spelet ändå. Och det är roligt att spela sniper som använder frammanade små turrets som distraktionsmoment och minor och raketer för lite mer fräs.

BETYG: 90

 

[Hellzon]

Jag har i all hast spelat Cubemen och Cubemen 2.
Man ska försvara en bas från små beväpnade gubbar byggda av polygoner, med sina egna små gubbar byggda av polygoner. Cubemen 2 har lite bättre grafik och det är tydligare var tutorialen är. That's it. Inget fel på spelet egentligen men 80 på krankskalan, för det här var inget jag blev taggad att fortsätta med.

Sen lekte jag lite med Bridge Constructor: Playground. Det är ett sånt där brobyggarspel där man ska placera ut trä- och metallbalkar och få en bro stark nog att köra lastbilar över utan att den rasar. Titeln fick mig att tro att det var nåt sandbox-liknande utan mål men så var det inte.
Också 80 på krankskalan för jag ledsnar rätt fort på genren överhuvudtaget.

Sen ville jag spela något bra så jag körde en timme Beholder. Settingen är en sovjet-liknande stat, och under täckmantel som hyresvärd ska man spionera på sina hyresgäster och rapportera dem till hemliga polisen om de begår brott. Samtidigt ska man försöka sko sig själv och sin familj. Man ska inte vara deppig när man spelar det här.
90 på krankskalan, jag vill spela igen.