Speltimmen v7–8 2022

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:
  • Helst ett nytt spel varje vecka.
  • Helst spela minst 60 minuter.
  • Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Jag har en ny fräsig speldator, och vad har jag spelat? Jag har spelat Inescapable, en pixelart-metroidvania som skulle få plats på två 1.44"-disketter. Jag skojjar inte, total installationsstorlek är 2.53 mb.

Det här spelets grafik påminner mig oerhört mycket om gamla demoscen-grejer och typ screenshots från gamla amiga-spel. Jag har ju aldrig spelat spel på amiga, så jag vet inte hur långt jämförelsen håller, men det är ganska mycket känslan av grejer som Flashback, fast lite gråare och mer enformigt.

Det finns ingen musik och, vilket jag tycker är det drygaste, ingen karta. Det här med att bygga metroidvanias utan karta tycker jag är ett ofog. Tack och lov har åtminstone den här första timmen ändå varit ganska linjär; det är knappt man kan kalla spelet "metroidvania" ens. Men visst, lite backtracking är det och man samlar på sig items och förmågor som öppnar upp nya områden. Kontrollerna är primitiva men fungerar. Jag saknar lite att kunna skta uppåt och neråt, men hittills har få fiender egentligen krävt det.

Fokus ligger åtminstone såhär långt mer på utforskning och lätt plattformande än på strid. Det dröjer en stund in i spelet innan det dyker upp fiender, och de som dyker upp är (hittills) väldigt lätta.

Det här är verkligen inte ett speciellt superimponerande spel. Det har en egen känsla och snygg pixelart (och ett snyggt CRT-filter man kan slå igång om man vill). Storyn är väl ungefär på nivå av gamla SNES-spel, så… öh, inte så central eller så engagerande direkt. Spelet är ett rätt gediget hantverk som jag är sugen på att spela vidare på, om inte annat just för den ganska mysiga känslan.

BETYG: 90
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Jag fortsätter att inte utnyttja min nya dators kraft – mina kollegor och mina elever såg väldigt mycket fram emot Elden Rings släpp den här veckan men jag visste att ett annat, bättre* spel också skulle släppas, ett jag sett fram emot ett tag: Final Fantasy VI Pixel Remaster. Nu finns alltså alla de sex planerade pixel remaster-spelen ute.

Det har ju funnits en version till PC sedan tidigare, en ganska tafflig Android-port med inkonsekvent grafik och riktigt dåligt UI. Det har också funnits versioner till PS1, Gameboy Advance och givetvis SNES. Utan att ha några djupgående åsikter om kvaliteten på övrsättningen eller spelbalansen är det här min åsikt om dem:
  • Bäst grafik: Antagligen Playstationversionen. Samma apsnygga retrografik som SNES-versionen, plus tydligen åtta minuter animerade cutscenes som bara lägger till, inte ersätter, något.
  • Bäst innehåll: Gameboy Advance-versionen som har nya espers och dungeons och allt möjligt. Det här är verkligen en maffig version rent content-mässigt. Och ett bestiary, vilket jag gillar.
  • Bäst mekanik: Pixel Remaster, överlägset. Bra kontroller, bra UI. Möjligheten att springa ordentligt, att det finns både minimap och världskarta som alltid är tillgängliga…
På det hela taget kan man ju ha en av två inställningar när man gör en "definitiv version" av ett spel. Den ena är vad jag skulle göra – design enligt yngwieprincipen ("more is more"). Hade jag lett arbetet med pixel remastern, eller åtminstone fått bestämma vad som skulle vara med, så skulle den ha sett ut som nu men också med:
  • En knapp som låter en byta mellan SNES, Android och ny Pixel Remaster-grafik.
  • Filmsekvenserna från Playstationversionen. Skippbara, och att man kan stänga av dem i options.
  • Gameboy Advance-tilläggen (bestiary, extra dungeons etc). Även de skulle man kunna stänga av i options.
Jag skulle tänka att i en definitiv version så ska man kunna köra vilken kombination av features man vill, i princip.

Square har, med Pixel Remaster-serien, gått den andra vägen – den minimalistiska vägen där de mer kör design enligt "appleprincipen" ("vi talar om för dig vad du vill ha och exakt hur du ska använda vår produkt"). De har gjort väldigt skarpa designval för att göra det här till en så mekaniskt fulländad version som möjligt, och de har behållit så mycket av den pixelart folk gillade i originalet som möjligt (jämfört med andra PR-spel är det här tydligen väldigt nära originalet). Det här är den version av spelet som de vill ska vara folks första möte med spelet, samtidigt som det ska locka maximalt med gamla spelare och dessutom vara så true till originalet som möjligt. Och ja, jag tycker att de lyckats.

Jag har stött på exakt en märklighet hittills, i ett annars ganska fulländat spel: I introt finns en lång sekvens där tre soldater i mechas går i snön. I alla andra versioner jag testat så visas här lite credits, och man kan skippa sekvensen när man vill. Här… visas inga credits och man måste titta på hela. Det var superskumt.

Men okej, storyn är alltså att världen hade ett stort magikrig och efter det så har alla hållit sig borta från magi för att det är farligt. Istället har man fokuserat på teknologi – ångkraft och sånt. Nu söker den onde kejsar Gestahl efter magi som han vill använda för att ta över världen. Den första personen man får spela är Terra, en ung kvinna med inneboende magiska krafter som förslavats av Gestahls hovnarr och högra hand Kefka. När hon skickas med två soldater för att undersöka ryktena om att en magisk s.k. "esper" hittats i en gruva så förintar espern soldaterna(?) och befriar Terra från slavkronan som hindrade henne från att tänka själv. Hon flyr med hjälp av tjuven skattletaren Locke.

Jag har ju spelat det här spelet förut, även om det var många år sedan jag klarade det. Jag tror att det var ett misstag att spela FF7 innan FF6; sjuans story är så inåthelsike mycket bättre* än den här. Sephiroth är helt enkelt en så jäkla mycket mer intressant och flerdimensionell och sympatisk karaktär än Kefka, vilket gör att när man går in och förväntar sig motsvarande djup i det här spelet så blir man besviken. När jag ursprungligen klarade det här spelet upplevde jag Kefka som platt och tråkig, och slutet som antiklimaktiskt och fattigt. Och jag tror helt klart att det är för att mina förväntningar sattes av FF7.

Men man måste nog se det här spelet som en helt separat grej. Alla skurkar är inte mångdimensionella. En del spel har istället sitt djup, sina intressanta stories, inom partyt och i världen i stort. Skurken är bara liksom en bakgrundsgrej, en katalysator. Och det får vara okej.

Spelet är makalöst snyggt i sin pixelart. Det går fortfarande asbra att spela FF6 till SNES med behållning, och det här är en ganska varsam uppdatering.

BETYG: 95, även om jag inte vet om jag tänker återvända till det liksom omedelbart. Men det är ju för att jag spelat igenom det tidigare.



* bättre för mig
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
RoboCraft 2015

Jag fullkomligt älskade det här spelet när det kom. Tänk dig att bygga ihop botar med legobitar och avståndsvapen och sedan ge sig ut och slåss mot andras konstruktioner. Man spelar normalt på lag och vinner antingen genom att laget gjort mest skada inom loppet av X minuter, genom att hålla en platta på motståndaren sida i X minuter eller genom att döda alla. Det finns laservapen, plasmabollar, railguns, kortavståndsvapen som antingen helar medspelare eller skadar motspelare och det finns en extremt dödlig ramm-vapen. Det går att flyga, gå/klättra, hovra eller köra på backen. Ett superbt spel.

Tyvärr blev originalutvecklingarna uppköpta och förändringar tillkom som inte tilltalade någon publik och numera är det i princip dött. För någon vecka sedan rekommenderade Youtube en gammal RoboCraft-video och jag sökte nyfiket och såg att några hade startat upp den gamla versionen av Robocraft 2015 igen.


Jag fullständigt älskar det här spelet! Bland det bästa jag spelat. Otroligt kul att "trimma" sin bot och testa sin build. Otroligt kul att låsa upp nya funktionaliteter. Otroligt kul att förstöra andras kreationer. Väldigt bra kontroll-schema. Finns knappt något att klaga på, annat än att det här amatörprojektet inte har så mycket publik, så jag kan få vänta 5-15 minuter på en match ... vilket inte gör något, för annars hade jag blivit beroende av spelet igen.
 
Last edited:

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Jag har spelat 67 minuter av Ni No Kuni: Wrath of the White Witch Remastered.

Det är… Tja, rent tekniskt är det ett fullt dugligt JRPG med alla de vanliga JRPG-mekanikerna. Storkarta där man kan spara var man vill, sparstenar där man sparar annars, mr eller mindre turbaserad strid, inventory, summons man kan levla, spells man kan lära sig etc etc.

Sedan är det skapat i samarbete med Studio Ghibli. Så det är en väldigt ghibliesk grafisk stil och filmsekvenserna är till hyfsad del hittills animerade av Ghibli. Det finns viss skillnad mellan in-game och i animationerna, såklart – in-game används 3d-modeller som cel-shadeas, och effekten blir att man har fler bildrutor per sekund men mycket stelare animationer.

Storyn är också ganska Ghibliesk. Man spelar en… jag vill säga 10-12-åring som bor i något slags vag engelsk landsbygdsidyll och vars morsa dör i introt. Plötsligt blir mjukisdjuret mamman gav honom levande och tar med sig honom in i en alternatuv fantasyvärld där han ska besegra en stor ondska som absolut inte bara är en manifestation av hans sorg.

Jag tror att det här är ett jättebra spel om man gillar Studio Ghibli. Olyckligtvis, och jag vet att det här kan vara kontroversiellt, så gillar inte jag Ghibli. Deras visuella stil tilltalar mig inte alls, och deras stories intresserar mig inte. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad som händer den här tioåringen, och jag är inte det minsta sugen på att spendera tiotals timmar med att spela honom eller lyssna på hans störiga mjukisdjurs-kompis.

Vill jag spela ett JRPG väljer jag nog, tyvärr, något annat.

BETYG: 85
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Jag har spelat igenom Doom Eternal.

... Det är fortfarande en sämre variant av Doom (2016). Storyns kvalité kan sammanfattas med "någon satte eld på en sophink" där de tog sin mytologi på alldeles för stort allvar och ha-ha-PC-folk-dyrkar-demoner-grejen var ansträngd första gången men de körde den ett halvdussin gånger till. Början förstörs enormt av att de vill "hjälpa" med tutorial för varje ny grej var femte minut, så folk förstår hur man ska göra. De två sista bossarna var sömnpiller. Gillar man Doom-rebooten väldigt väldigt mycket så kan det vara OK.

Började spela DLC:n. Den är dålig. Doom Eternal hade åtminstone koll på bandesign, om än en specifik fiende som måste hanteras på ett visst sätt och var sjukt tråkig att slåss mot. Här stänger de av banorna så när man dör är det 90% för att en fiende tryckte upp en mot en vägg. Storyn är tråkigt nonsens igen. Det finns inga stakes och det finns ingen tillstymmelse till spelglädje. Spelskaparna visade att de druckit sin egen koolaid med Eternal men här verkar de ha sovit på posten... okej musiken är OK, men varken Eternal eller DLCn är i nivå med Doom 2016 så...
 
Last edited:

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,532
Idag spelade jag klart Legend of Zelda: Skyward Sword HD med min vabbande femåring. Totalt har det tagit c:a 35 timmar.


Det här är ett mycket frustrerande spel. De var tvungna att släppa originalet på seriens 25årsjubileum 2011, men oj vad det märks att de behövt ett år till på sig för att fylla spelet med innehåll. Även om det finns en drös grejer att göra och hemligheter att leta efter är det märkbart tomt jämfört med äldre Zelda-spel. Få fiendetyper, få NPCer, få platser att besöka. Enormt mycket padding och filler i grundstoryn som bara osar tidsbrist.

Tack och lov har de löst den andra stora skrämmande problematiken sedan Wii-versionen, dvs kontrollerna. Man behöver inte nollställa gyroskopet var nittionde sekund den här gången.

Men i grunden är det ett stabilt Zelda-lir med några kul twistar på formeln. Bra nya föremål, tex. Riktigt kul svärdsfäktning med fokus på att röra svärdet, bluffa och försöka anfalla från oväntade håll, tajma pareringar med skölden, etc. Bra grundstory. Det är kul att flyga sin fågel bland molnen.

Spelet har också några av seriens bästa dungeons, särskilt den allra sista där man flyttar runt rummen i dungen som ett femtonspel för att kunna angripa dem från rätt håll. Bossarna är också fantastiska höjdpunkter. Slutbossen är nog den näst bästa bossen i hela serien. Koloktos ligger däruppe någonstans också. Många monster är förvandlade till minipussel man måste lösa för att kunna besegra dem. Stora Moblins gömmer sig bakom sin sköld, och har man rätt plan kan man antingen hugga sönder skölden, parera deras utfall, cirkla runt dem, eller något annat lattjo. Mycket, mycket bra.

Det känns som om de här började tänka på saker som fick blomma ut helt i BotW. De experimenterade en del med zelda-formeln, och kom fram till att en hel del av sakerna de testade absolut inte ska följa med till nästa spel. Men mycket annat följde med - rullbara bomber, tex - och annat hoppas jag få återse i framtida spel.

TLDR
Bra, men inte fantastiskt Zelda. Tror inte det kommer omvända någon som inte gillar serien redan, men skoj är det.
 
Top